En mysig 70-årsdag för pappa!

Idag har jag tagit helt ledigt från precis allting, mycket för att min farsa fyllde 70 idag och då fokuserar man på att göra dagen så bra som möjligt för honom. När hela COVIDcirkusen lagt sig ska jag ordna en riktigt bra 70-årspresent åt honom, det är som det är när man inte kan röra sig som man vill. Just nu tror jag att dagen blev bra. Både vädret och innehållet verkar ha varit högst uppskattat i alla fall.

En annan sak! Nu är min kasse så gott som klar, bättre bilder än den här kommer!

Måste fortfarande öva på storleken dock! Nu till lite annat vi fördrivit dagen med!

 

Lite gott käk och fågelmys på Kaffestugan. Gråsparvarna här är otroligt charmiga! Något jag tror de är mer än medvetna om. När vi gav dem mat blev de så klart ännu charmigare!
Jag tror dessutom de förstår vad man säger, när jag sa "är vi mätta?" Kom de nämligen närmre som om de visste att vi skulle lämna bordet snart, de hade med andra ord lärt sig vad "är vi mätta?" innebar. Och fåglar ska vara dumma i huvet? Det var många år sedan jag slutade tro på det. En annan grej som jag hörde av han som äger stället var att de en gång kommit in och satt sig i köket på restaurangen och tiggt mat genom att sitta och tjattra på rören därinne. Fåglar alltså! 

Även här fanns det ett skatpar som kom och skatade sig för oss. Skator håller sig gärna på sin kant när det gäller folk de inte känner, det är så de överlever. Mina skator kommer aldrig fram till oss när de förstår att det är främlingar i närheten, de vet nog vad vi människor är för ena. Den här blev mindre blyg efter ett tag och hoppade ner i stuprännan och charmade in sig hos mig när den visste att den fått min uppmärksamhet. Jag liknar ibland kråkfåglar med papegojor ärligt talat. De har samma små knep för sig för att vinna folks hjärtan och därmed få sig något gott. Den här lade huvudet på sned och småpratade med mig hela tiden. Jag är nog obotligt förtjust i fåglar, något mina vänner i städerna inte kan förstå... Förmodligen för att de inte förstår djur heller, men det är kanske en annan sak. Skator är bland det roligaste jag vet, mycket för att de är så otroligt smarta och busiga. Och för att de egentligen inte tar speciellt mycket skit från oss människor.  

På vägen hem åkte vi genom Kullsta för att se om det var något att se där. Det vore att ljuga om man sa att det är fult i Kullsta, för det är det inte. Det ser helt okej ut även om inte jag skulle kunna tänka mig att bo där. Inte när jag bor i en ännu finare by själv. Nåja, jag passade på att ta en liten bild av Vättaberget också, förmodligen är det det högsta av bergen som man tände vätten på under den tid då Jämtland var Norskt. Jag tror inte att man hade detta när Jämtland var självständigt, dels för att berget inte var samma berg då som nu, dels för att mycket av det Ragunda vi känner idag låg under den mäktiga Ragundasjön eller Raven som den också hette. 
Jag vet att Vättaberget ibland kallas "elefantberget" men aldrig av mig. Jag tål nämligen inte det öknamnet. Om mina barn någonsin använder det namnet kommer jag att säga till dem att berget inte heter så, man ska vara rädd om sin historia. 

Hemma igen tog jag och systern en promenad till grannbyn för att bli av med lite kalorier och ta lite kort. 

Det här är Gerilån, som flyter nedanför Krokvågsskolan och är ganska mäktig att se, även om den var ganska lugn idag. Ibland hörs den ända hem till oss i Gevåg. Jag har många gånger lekt med tanken på att forsränna här, men när jag ser alla träd och allt annat rat som ligger och ligger tvärs över ån känner jag att det kanske är mer värt att göra det där det ser lite säkrare ut. 

En annan särskild grej med den här vägen är att den är en del av Sankt-Olavsleden som slutar i Trondheim vid Nidarosdomen. Otroligt att folk gick enda från Sundsvall till Trondheim bara för att beundra Olav Digres grav och prata om Jesus och liknande. Nu är det kanske värt det om kyrkan i sig ser ut såhär:

Ärligt, den får i alla fall mig som inte ens tror på Gud att längta till Trondheim, delvis för att se Nidarosdomen igen. Den är vacker med alla sina groteska små gargyler och keruber och allt vad det är. Satan tror jag finns någonstans också, han brukar finnas avtecknad på katolska och gotiska kyrkor just för att hålla honom och hans lika borta därifrån. Det spelar väl ingen större roll, hantverket bakom är magnifikt, men faktiskt, kyrkan såg inte alltid ut så!

Visst är det ändå lite svårt att föreställa sig att det här är samma byggnad fast innan restaureringen? Ändå, det är samma kyrka som idag är en av Norges största turistattraktioner, och som folk än idag faktiskt vandrar till, enda från Sundsvall!  

Nåja, vi gick inte ända dit, det hade nog tagit lite väl lång tid för mig som inte ens är van att promenera. Jag har dock som mål att någon gång gå den!
Men idag hamnade vi här!

Vid gamla Krokvågsskolan och deras utegym! Jag har ju sagt att jag behöver träna, så vi tog en runda på de anläggningar jag kände att min nacke pallade med idag, den är inte helt bra. Vi var i alla fall där en stund och hade lite roligt! Det här lär vi göra om, om inte gör jag det själv. 

Efter en såhär givande dag kan man lugnt lägga sig i sängen och fundera över vad som ska hända i morgon. Psykologen skulle i alla fall ringa upp mig, det vet jag, så jag får förbereda mig på det och hålla tummarna för att de där envisa Burmanumren låter bli att ringa mig i parti och minut. Det underlättar säkert om jag är utvilad också, så jag får helt enkelt gå och lägga mig!
En förhoppning jag tror att jag vågar ha nu är i alla fall att de har något på lut för mig som förr eller senare leder någon vart så att jag slipper stå här och stampa i 13 år till! En sak är jag på det klara med, jag ska ha ordning på det här och det är rappt, sen ska jag ha ett jobb som inte innebär daglig verksamhet eller vaktmästeri/städjobb. Det är små krav så jag hoppas att folk uppfyller dem. Jag känner mig för bra för att sitta här och sitta!