Skrivkväll och trötthet

Puh! Idag har jag äntligen fått in alla mina trauman i min lilla skällbok som jag skaffat. Vad är en "skällbok" kanske du undrar? Det är en bok där du skriver ner problem eller konflikter du stöter på i livet och sedan konfronterar dem genom att med mogen retorik skälla ut dem. I mitt fall var det bland annat tiden på grundskolan och senare också "gymnasiet" som var mest värt att skriva om. 

Det här är så klart en del av min terapi där mitt mål är att bli av med de värsta traumana från det här som hänt. Till min hjälp har jag något som kallas för ACT och är en typ av KBT-terapi. För dig som inte vet vad KBT är, kan jag väl säga att det är en förkortning för "kognitiv beteendeterapi" då. Ordet "kognitiv" kan vara svårt att förstå för dig som inte är språknörd eller psykologinörd för den delen, så vi rönar ut det också. Ett annat ord för det är "kunskapsmässig beteendeterapi" alltså, terapi som rör det intellektuella beteendet. Hjärnan är ju egentligen inget annat än den mest avancerade dator du kan tänka dig. Datorer är smarta, visst är de det, men de är också programmerbara. Nu tror många att det här säkert inte gäller för hjärnan, men det gör det! Det är det KBT och ACT vill peka på. Här ska ni få se en skitcool bild: 

Den här triangeln visar alltså på hur din skalle ser ut. ACT jobbar på att förstärka de tre "piggarna" här, alltså Närvaro, öppenhet och engagemang. Visst kan mindfulness, yoga och sånt också hjälpa till med det här, men om du vill förlita dig på vetenskapligt beprövade metoder har du här en liten mindmap. De mindre rubrikerna, alltså triangelns "väggar" har lite andra saker såsom (här kommer ett psykologinördord gott folk) -Defusion, som innebär att du plockar isär komponenterna som håller ihop dina trauman. Vad är roten till eländet och vad kan man göra åt det hela? Sedan har du medveten närvaro där. Jag-som-kontext, ändamålsenligt handlande, sen har du värderad riktning och det kanske allra viktigaste i hela triangeln, bortsett från de tre benen -Acceptans. 
Du måste kunna acceptera ditt förflutna för att kunna släppa det. "Ok, det var så, det får jag acceptera, det är inte så det är nu." Så. 

Ska vi titta på en grej till innan vi lägger oss? Jag tycker det!

Det här är alltså, Maslows behovshirearki. Ibland målas den också upp som en trappa med behov. Alla människor, djur och levande varelser har behov, vilket gör att vi ens lever. Saknas bara ett av dessa havererar gärna hela trappan, pyramiden eller vilken form du valt på den. Det här är bland det första du lär dig när du läser psykologi. 

Det mest basala behovet ser du i den bruna rutan längst ner. Mat, vatten, luft, sex, du kan också ta och lägga till toalettbesöken, det är viktigt att kunna pissa och bajsa som folk också, annars går det lätt åt helvete. 
Sedan kommer vi upp ett steg, till den mörkblå rutan som innehåller säkerhet och stabilitet. Att du har pengar och någonstans att bo till att börja med. Upp ett steg till den röda. Gemenskap. Kärlek och vänskap är viktigt för alla, annars mår man dåligt. 
Sedan har vi toppen där som jag själv kan ha problem med. Den ljusblå alltås. Självkänsla. Makt och uppskattning. Jag har tyvärr oerhört lätt för att tro att jag inte duger, mycket tackvare mina gamla trauman som kommer och spökar då och då. Jag vet ju att traumana har fel, men det skadar ändå min självkänsla. Det är den jag ska öva upp så att jag kan nå toppen på pyramiden -Självförverkligande! Att bli det du vill bli! 

Med det här vill jag väl egentligen säga att det inte är någon annan än du själv som bestämmer din egen framtid, men för att kunna göra det måste du ha alla komponenter i hirearkin. Är det bara självkänslan som saknas, då är det väl inte så svårt att ordna en bättre sådan och se vad som händer. Jag är på! Är du?