Det går framåt!

 

Idag ringde psykologen och sa åt mig att förbereda mig inför vad som skulle komma härnäst. Hur gör man sådant? Genom att ägna sig åt saker man själv ser som givande så klart. -Skriva och rita kan vara en sak, handarbete en annan! Igår blev väskan klar även om jag inte är helt nöjd med hur den blev. Den skulle visst vara lite sladdrig, men själva öppningen blev dock lite väl stor så jag får göra något åt det när tid finns för det. Just nu har jag lite andra projekt att ta tag i innan studierna börjar igen. Skriva och rita är något jag i alla fall lär fortsätta med, för hur lite försäkringskassans lakejer än tror det, så kan jag göra fler än en sak åt gången, som ni kan se. 

 När jag pratade med psykologen kom även min 12-13 år långa tid med Försäkringskassan upp och man undrade varför jag inte hade kontakt med dem längre. Jag har förmodligen redan berättat varför, men vi kan väl ta det igen - Jag får mer gjort utan Försäkringskassans inblandning, nu ringer i alla fall inte handläggaren stup i kvarten eller skickar halvkränkande brev där de betvivlar min utbrändhet som delvis beror på just dem. Jag förstår att det här inte är Försäkringskassans egen mening, det var en viss politiker som tog beslutet att försämra hela myndigheten och det är väl delvis därför jag slår av TV:n när jag ser den människan. För att personen i fråga symboliserar ren ondska i mina ögon.

Men att säga att det inte går framåt vore att ljuga! Nu verkar det som om man arbetar mot att ge mig någon sorts upprättelse för allt som hänt, men i huvudsak det som inte får nämnas. Det resoneras kring diverse lösningar som visserligen bara ger 50% chans till upprättelse, men om man är villig att åtminstone göra ett försök att hjälpa mig ut ur den mardröm det där helvetet orsakat mig, då är jag i alla fall glad för det. Psykologen har som sagt sagt åt mig att vara förberedd, KBT är ingen lek på ängen, det vet jag. Att rota i gamla minnen och kolla igenom dem är inte heller speciellt kul, om än nödvändigt för att jag ska kunna sluta älta allt som hände. Jag är egentligen väldigt tacksam över en sak och det är att jag läste psykologi 2013, och fick in ett visst intresse för just KBT, då har jag i alla fall ett visst försprång när det gäller att ha koll på vad som kommer att hända.

Men håll tummarna för mig hörni! Har vi tur nu människor, så kommer vi någon vart med det här och vi kan fortsätta mot mitt mål att nå hit: 

Ja, jag tänkte ta mig till MIUN med tiden och studera språk. Jag tror att det kommer att gå bra, men då måste jag först vara behörig dit. Ska vi säga 2022 om inget händer?
Tills dess ska jag se till att skaffa ett bra arbete och en inkomst som är värd att kalla just detta. Det här är dock ett hyfsat långsiktigt mål som jag inte väntat mig att nå riktigt än, men som sagt, håll tummarna för mig! Nu ska jag för det första se på TV, sedan blir det ut i skogen! Den här gången med strumpor på, det finns knott här! Ha det bra!