Idag har jag tagit mig rikligt med tid till nedanstående
- Att slappna av mentalt och fysiskt
- Att försöka röna ut hur jag höjer min egen självkänsla
- Att visa tacksamhet för vad jag har
- Att sluta älta!
Tacksamhet, barmhärtighet och allt som hör dit!
En sak jag tänkt på är ju att jag i veckan som var fick över 100 följare på Deviantart! Det är faktiskt ganska stort för mig som annars bara haft runt 70-80 trogna följare. Jag har ju många följare där, men om jag ska säga ett par som gett mig bra feedback måste jag väl säga "Rodrigo" och "Whitepedal" om vi ska nämna två då. De här två har talat om för mig vad jag kan göra bättre och framförallt vad jag gör genuint bra! Det är fint. Sedan måste jag ju nämna den där urgulliga tjejen från Tyskland som till och med ritade en teckning till mig när jag fyllde år. Fint gjort 💖
För att återgå till det här med kritik då. Människor behöver konstruktiv kritik, inte bara positiv eller negativ typ "bra jobbat" eller "fan vad dålig du är!" Det är mycket bättre om man kan motivera saker typ säga: "Du, den där grejen du gjorde nu, den var jävligt bra, därför att..." Eller "Nämen du, det här blev inte bra, gör såhär i stället så blir det bättre!" Jag vet att jag själv ofta gör så att jag säger till folk vad jag tycker om deras insatser och då genuint vad jag tycker. Det brukar uppskattas!
Jag ska ta ett exempel här:
Jag ska ta ett exempel här:
Jag hade en gång en lärare som var en väldigt snäll och godhjärtad människa. Han brydde sig om folk och hade jag haft honom som granne hade jag nog bjudit hem honom många gånger, så otroligt fin kille. Men dålig på att lära ut! Jag berättade en gång för honom att "hörrö, jag tycker jäkla bra om dig, du är en sjukt gullig människa, men du kan inte lära ut på det sätt du gör till mig för jag kan inte ta till mig kunskapen om du gör på det sättet!" Jag sa alltså inte "Hörrö, du är en sjukt dålig lärare!" För det är inte att ge bra kritik, dessutom gör det bara folk på dåligt humör. När jag sa det såhär blev han faktiskt bara glad och sa "Nämen vad bra att du säger det, konstruktiv kritik är bra att ha!" Och det är ju det allt handlar om egentligen. Då kommer vi till en annan sak:
Du och andra människor
Man behöver inte gilla alla man träffar på, men det är vår förbannade plikt att respektera alla människor, annars kommer det surt efter. Det är alltså ingen som kräver att du ska älska din nästa, jo kanske Jesus, eller så menade han att du åtminstone ska få din nästa att KÄNNA SIG älskad. Nu är jag inte troende, men jag tycker att Jesus verkar ha varit en skön kille som hade mycket bra idéer, sedan får man kalla det religion eller vad som helst.
Sedan tror jag också att man vinner mycket på att försöka förstå människorna man har i sin direkta närhet. Emma är konstant sur och deppig, varför är hon det? Jo för att hon inte mår bra av [insert random anledning här], så då är det väl synd om henne då, period! Torsten är alkoholist, men är han det bara för att han är alkoholist, eller finns det någon annan bakomliggande orsak? Han mår väl inte heller bra, då får man ha överseende också med honom. Så får man hålla på med alla man stör sig på. Du är störig, varför är du det? Och så vidare. Däremot om du vet att Emma eller Torsten befinner sig i någon form av livsfara, nöd eller liknande, då kan du vara en fin människa och försöka hjälpa dem på ett eller annat sätt, utan att själv då duka under naturligtvis. Barmhärtighet is the shit liksom.
Att vara lika ödmjuk som högfärdig tror jag också på. Visst har du rätt att tycka om dig själv, du har till och med rätt att älska dig själv - så länge du också bryr dig om andra lika mycket. Nej, du behöver inte ge alla tiggare du ser pengar eller krama alla alkoholister du ser eller så, men du ska som sagt respektera dem och inte vara djävlig med dem bara för att du kan. Att gå förbi någon som ligger och blöder på gatan utan att bry sig, det är inte att vara barmhärtig eller ens trevlig, då får den som ligger där ha vilken samhällsklass som helst. Befinner hen sig i livsfara eller så, då är det din plikt att hjälpa, om det så är Hitler som ligger där. Eller Stalin eller vad du nu funderar på... Jesus...
Och det är väl det allt handlar om, att vara en bra medmänniska! Nästa!
Att släppa taget om sitt förflutna!
Uffamig, det här har många problem med tror jag. Jag själv har jättesvårt att glömma saker och framförallt att förlåta folk som inte begriper bättre. Jag tror att det var kanske 13 år sedan jag avslutade kapitlet om det som inte får nämnas och kanske 17 sedan jag avslutade kapitlet Anders-Olofsskolan. Ändå kan jag komma på mig själv med att älta saker som hände på den här tiden eftersom de här minnena omvandlats till trauman i mitt huvud.
Att sluta älta saker är i sanning lättare sagt än gjort, men inget är väl omöjligt, även om det kräver en hel del träning för att kunna ställa om hjärnan på det sätt som krävs för att göra de här traumana eller negativa tankarna mindre jobbiga eller kanske rent av tillintetgöra dem. Det första steget är väl det som man pratar om jämt inom psykologin - Förståelse! Om du lär dig förstå vad som hände, varför det hände och sedan nästa sak - Varför personen som gjorde det gjorde det, då kanske du kan släppa skiten sedan. Ja, om det inte rör sig om något värre än "en eller flera personer som gjort något fult mot dig" så klart. Sådant kanske kan ta längre tid att bearbeta.
I Japan har de ett uttryck jag tror är bra att komma ihåg: しょうがない -Shôganai, det betyder ungefär "det kan inte hjälpas" eller, det är lite så det används.
Jaha, Donald Trump vann presidentvalet 2016 - しょうがない , jag hade inte kunnat göra mycket åt hur andra röstade ändå. Okej, de där galningarna på internet sprider en massa skit om Stefan Löfvén. しょうがない, det är inte min sak att försvara honom eller någon annan kändis. Nej, i stället för att hänga upp sig på saker man egentligen inte kan göra så mycket åt, ska man kanske fokusera på vad man KAN göra något åt. Till exempel din egen livssituation! För i 9 fall av 10 kan du förbättra din livssituation bara genom att tänka rätt. Det gäller bara att du har lite djävlar anamma i dig och säger till dig själv på skarpen att "nu, nu slutar du med de här dumheterna, det där är då, nu är nu!" Ingen eller inget ska stå ivägen för ditt livståg, för vad händer egentligen om någon ställer sig framför ett tåg? Kebab. Då förstår du hur jag tänker! Då kommer vi hit:
I Japan har de ett uttryck jag tror är bra att komma ihåg: しょうがない -Shôganai, det betyder ungefär "det kan inte hjälpas" eller, det är lite så det används.
Att höja sin egen självkänsla och skapa sitt eget flow!
Det här kräver daglig bearbetning men jag lovar dig att det är värt varenda sekund av slit. Du som likt mig lider av dålig självkänsla vet hur man känner sig då. Man tror själv att man är sämre än man är och då får naturligtvis också självförtroendet en törn. Men dålig självkänsla då... Vad beror sånt på, föds man med det eller är det så att det är något man lär in? Jag tror på sistnämnda!
Livet består av två huvudkomponenter. Sanningar och lögner. Grejen med lögner är att det är väldigt lätt att tro på lögner om man är naiv. Tyvärr är vi alla naiva då och då, i synnerhet som barn. Det här drar så klart ondsinta människor nytta av och passar på att tillskriva dig eller andra egenskaper som egentligen inte stämmer. Till exempel att du är typ dålig på fotboll eller att du är ful.
Det här är ungefär lika skadligt som smicker om man tänker efter, för egentligen är det bara "negativt smicker" eller som motsatsordet lyder "hån". Säg att Gargamel intalar Azrael att han är en möglig och äcklig idiotkatt va, till slut blir detta en sanning för Azrael och påverkar hans livssituation. Samma sak gäller om Muskelsmurfen säger till Smurfan att hon inte kan göra samma saker som han gör eftersom hon är en tjej. Blir hon intalad det här från det att hon är en lillsmurfa kommer hon inte att tro att Muskelsmurfen ljög från början. Ponera nu att han ljög för att själv vinna på det, för att han förstod att om Smurfan växte upp med samma egenskaper som honom kanske hon skulle bli ett hot i framtiden. Det bästa sättet att få folk att tro att de är värdelösa är ju att upprepa mantrat gång på gång, för vad händer om man upprepar en lögn tillräckligt ofta? Den blir sann, fråga Hitler, han var väldigt bra på sånt.
Det här är ungefär lika skadligt som smicker om man tänker efter, för egentligen är det bara "negativt smicker" eller som motsatsordet lyder "hån". Säg att Gargamel intalar Azrael att han är en möglig och äcklig idiotkatt va, till slut blir detta en sanning för Azrael och påverkar hans livssituation. Samma sak gäller om Muskelsmurfen säger till Smurfan att hon inte kan göra samma saker som han gör eftersom hon är en tjej. Blir hon intalad det här från det att hon är en lillsmurfa kommer hon inte att tro att Muskelsmurfen ljög från början. Ponera nu att han ljög för att själv vinna på det, för att han förstod att om Smurfan växte upp med samma egenskaper som honom kanske hon skulle bli ett hot i framtiden. Det bästa sättet att få folk att tro att de är värdelösa är ju att upprepa mantrat gång på gång, för vad händer om man upprepar en lögn tillräckligt ofta? Den blir sann, fråga Hitler, han var väldigt bra på sånt.
Men ponera nu att Azrael sa emot Gargamel från början. "Nej, jag är ingen möglig och äcklig idiotkatt, sluta projicera dina tankar om dig själv på mig!" Eller om Smurfan faktiskt sagt från början till muskelsmurfen att han hade fel om henne. Ja, då hade ingen av dem haft dålig självkänsla som vuxen heller.
Men om skadan redan är skedd då? Om du redan har dålig självkänsla och sådär, hur löser du det?
Det är det här jag själv stretar med faktiskt, men jag tror inte att det är omöjligt, inte om man faktiskt tar sig tid att analysera och förstå sitt förflutna, var det folk sa om dig sanning eller var det lögner? Det är där man måste börja!
Så vad är nu skillnaden mellan självkänsla och självförtroende? Vi kan börja med att säga att den ena behövs för att den andra ska funka, där har du det första. Självkänsla är att vara medan självförtroende är att göra. Så det är en viss skillnad på att GÖRA ett misstag och på att vara ett. Du vet själv att du inte är ett misstag, eller hur? Jag är säker på att dina föräldrar ville ha dig när du föddes, att det finns en mening med att just du finns, så släpp det där med en gång. För om du håller fast med att du är ett misstag blir det till slut din sanning. Lite som jag sa förut, att upprepa en lögn är att bekräfta att det är sant.
Men om skadan redan är skedd då? Om du redan har dålig självkänsla och sådär, hur löser du det?
Det är det här jag själv stretar med faktiskt, men jag tror inte att det är omöjligt, inte om man faktiskt tar sig tid att analysera och förstå sitt förflutna, var det folk sa om dig sanning eller var det lögner? Det är där man måste börja!
Så vad är nu skillnaden mellan självkänsla och självförtroende? Vi kan börja med att säga att den ena behövs för att den andra ska funka, där har du det första. Självkänsla är att vara medan självförtroende är att göra. Så det är en viss skillnad på att GÖRA ett misstag och på att vara ett. Du vet själv att du inte är ett misstag, eller hur? Jag är säker på att dina föräldrar ville ha dig när du föddes, att det finns en mening med att just du finns, så släpp det där med en gång. För om du håller fast med att du är ett misstag blir det till slut din sanning. Lite som jag sa förut, att upprepa en lögn är att bekräfta att det är sant.
Tänk som Gilbert i stället:
Slappna av och lugna ner dig
För du vet ju det själv, du är fantastisk, kanske bara för att du lever och finns till. Sedan tror jag att både du och jag har saker att vara stolta över, som gör oss awesome, så det är väl så man får tänka varje gång man ser sig i spegeln. Jag är fantastisk!
Och så klart, inte bara behandla andra så som du själv vill bli behandlad, utan också behandla dig själv så som du vill bli behandlad. Du är också människa och precis lika värdefull som alla andra, inte bättre, inte sämre, precis lika värdefull. Och så vet du ju det nu, du är AWESOME!
Sedan vet jag ju om det själv att jag behöver peppa mig själv mer, att jag behöver bekräfta för mig själv att jag kan göra saker, att jag kommer klara saker, att saker folk sagt i det förflutna inte behöver vara sant. Känner du samma saker som jag, att du ibland inte räcker till, eller att du kanske aldrig räcker till? Då ska du boosta din självkänsla och säga "Äsch, nu snackar du skit Brainy, det är klart att jag är bra som jag är, att jag är awesome!" Hitta din inre Gilbert kanske!
Slutligen kanske det viktigaste:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar