Sommaren har startat med omväxlande väder, vilket har påverkat vad som fått stå på agendan. Verkstaden har ändå fått sin beskärda del av uppmärksamheten, och några projekt har hunnit få lite extra kärlek längs vägen.
Det här kanske känns igen? Loppisfyndet som var i behov av lite omtanke har nu fått en välförtjänt restaurering. Naggen i emaljen har bättrats på med emaljfärg, medan trädetaljerna har slipats varsamt och behandlats med linolja för att återfå sin lyster. Ett fint exempel på hur lite kärlek kan ge nytt liv åt ett gammalt bruksföremål. Den här lär i huvudsak användas till att koka vatten. Här är lite mer bilder från restaureringen i början av sommaren:
Det krävdes en del arbete i verkstaden innan kannan var redo att tas i bruk igen. Redan vid köpet var den i förvånansvärt fint skick, men begagnerad emalj har nästan alltid någon form av nagg eller slitage – annars brukar sådana föremål sällan hamna på loppis från första början. Efter lite omsorg och några timmars arbete har kannan fått ett rejält lyft och framstår nu som ännu finare än när den hittades.
Innan restaureringen hann kannan ändå vara med på en växthusfika under Mors dag. På menyn stod jasminte, efter önskemål från en syster som låg hemma med lunginflammation och behövde något värmande och tröstande. Eftersom jasminte inte är allas förstahandsval fick det bryggas i ett eget kok. I vanliga fall används kannan främst till att koka vatten.
Och pralinerna i lådan där? Det är faktiskt glass!
I år bjöd äppelträden på en generös blomning med stora, buffiga blommor, vilket i sig var en glädje att få uppleva. Hur många av dem som så småningom utvecklas till mogna äpplen återstår att se. Ibland får själva blomningen vara belöning nog.
Nu har de flesta blommorna redan övergått till små kart, och det ska bli spännande att följa utvecklingen under sommaren och se vad skörden kan komma att bjuda på.
Tidigt under månaden gjordes också en riktigt gullig upptäckt. En liten humla hade krupit ner i en maskros och somnat. Först väcktes misstanken att den kanske hade dött, men den låg och drog blombladen tätt intill sig som om den frös. Allt tydde på att den bara tog sig en välförtjänt tupplur bland maskrosens mjuka kronblad.
Regnet har åtminstone haft sina fördelar. Trädgården och omgivningarna har blivit ordentligt lummiga, och det finns gott om motiv för den som vill ge sig ut med kameran. Den frodiga grönskan gör att även de enklaste vyerna känns lite extra levande.
När vädret inte lockar till utevistelse finns det andra kreativa sysslor att ägna sig åt. Regniga dagar passar utmärkt för handarbete, och här har några små projekt vuxit fram i form av mikrovirkade blommor och ett hjärta. Det är fascinerande hur mycket detaljarbete som ryms i så små skapelser.
Och ja, även här föll nyfikenheten till slut segrande – den rosa mjölken från Arla fick följa med hem för ett smaktest under nationaldagen. Jordgubbsmjölk är sedan tidigare ett välbekant fenomen, och jämfört med sådan upplevdes smaken här som ganska mild. Den rosa färgen gör dock sitt för upplevelsen och bidrar till att produkten känns lite extra lekfull.
Serverad med några isbitar var den riktigt trevlig, även om det kanske främst handlar om en rolig nyhet att prova snarare än en ny vardagsfavorit.
En ännu roligare grej är ett kärt återseende av en gammal bekant. Efter flera år i en låda, nedplockad i sina beståndsdelar, har Cloud Snedhals Strife äntligen fått återvända till hyllan. Tyvärr har han slarvat bort sin pikadoll, får leta rätt på den sen.
När resten av hushållet låg däckat av sjukdom och sysselsättning behövde hittas på egen hand blev det ännu en sväng till verkstaden. Där fick Cloud tillbaka både hår och ben, vilket gjorde stor skillnad för helhetsintrycket. Numera slipper han i alla fall se ut som en enbent Robban Aschberg på en riktigt dålig dag.
Halsen är visserligen fortfarande sned, men det hör nästan till charmen vid det här laget. Om det beror på tillverkningen eller något annat har fallit ur minnet, men lite karaktär har han onekligen fått på köpet.
Sedan dess har samlingen också vuxit en aning. Under veckan som gick fick ännu en karaktär flytta in på hyllan – Kana Arima. Ett trevligt tillskott som snabbt fann sin plats bland de övriga figurerna och bidrar med lite ny energi till samlingen.
Som så ofta med samlarintressen verkar det alltid finnas plats för åtminstone en figur till. Eller två... Eller tio!
Sommaren delar faktiskt förstaplatsen med vintern – en årstid som rymmer både liv och nedvarvning på samma gång. Varje promenad bjuder på något nytt att upptäcka, även om det bara handlar om vägen upp till brevlådan. Aklejorna står redan i full blom, och snart väntar ännu fler växter på att slå ut och ta plats i landskapet.
Samtidigt blev starten på sommaren inte riktigt som tänkt. Lunginflammation satte tyvärr stopp för mycket av det planerade, och en stor del av juni tillbringades i vila med halvsömn, mejeriprodukter, bananer och penicillin mellan läkarbesöken. En period som helt klart hade kunnat vara betydligt roligare. Jag var lindrigt drabbad och medger att jag varit väldigt sjuk!
Om man ska försöka hitta någon ljusglimt i allt, vilket det ändå finns en tendens att göra för min del, så fanns det åtminstone en liten sådan utanför läkarmottagningens fönster. Inte den sönderklippta gräsmattan, utan trädet intill. Där rörde sig en liten ringärla omkring och letade efter något ätbart under grenarna, som om den hade sin egen lilla vardagsrutin mitt i allt det andra.
Efter ungefär ett par veckor hade hälsan återhämtat sig tillräckligt för att orka ta sig ner till älven och se hur det såg ut efter den kraftiga blåsten som dragit förbi tidigare. Stormen hade på riktigt fört med sig ett stort brunt moln med lort som täckte mycket av himlen!
Och vilken tur att vi gick ner! – där nere dök något oväntat upp.
Ett sprundfat utan lock hade drivit i land och låg och guppade intill stranden. Det kändes som ett sådant där fynd som bara råkar dyka upp, och eftersom det ändå verkade användbart togs det tillvara. Tanken framåt är att göra i ordning det så att det kan bli en del av gårdsbevattningen.
Samtidigt börjar en annan punkt närma sig sitt slut: samhällskunskapen. När den väl är avklarad väntar resten av programmeringen nu i juli, vilket känns som ett efterlängtat steg vidare. Vissa delar av studierna har dock gått lite i stå längs vägen, sådant som ibland dyker upp och bromsar upp flödet precis när det börjar rulla på. Nu verkar den biten vara under kontroll, även om blicken redan ibland dras mot hösten.
Men än är det långt kvar dit. Sommaren har ju knappt börjat, och den förtjänar att få ta plats fullt ut utan att dras ned av sådant som tar energi i onödan. När värmen ser ut att komma nästa vecka känns planen ganska självklar – ut och ta vara på dagarna medan vädret tillåter.
Sköt om er 🌿🌞
