Fast organiseringen har ju redan ballat ur lite – lådan går inte alltid att stänga helt när alla projekt ska få plats. Därför får bara de pågående projekten husera i den rosa lådan tills vidare. Det här är bara en fundering, men kanske blir det en till om vi kommer iväg till Jula eller liknande.
Märta #5 är i alla fall snart färdig! Bara ett klustervarv till, sedan är det dags för intagning och montering. Därefter är det bara spetsen kvar – sen är den färdig! 🧶
Men det är faktiskt inte bara virkning som är i görningen just nu! Rubriken hintade ju om Projektseptember, och nog finns det en del på gång. Exempelvis halsduken som nämnts tidigare – Signehalsduken!
På bara en vecka har Signe-projektet vuxit och fått ett nytt inslag i form av grått bouclégarn. Det rosa är ett angoragarn som jag vill minnas hette Melody. Båda garnerna fyndades för en billig peng på en loppis under en roadtrip i augusti – sådana fynd är ju svåra att motstå!
Ja, när man har för få maskor på kabeln när man rundstickar är det tydligen inte helt lätt att få till "en avig, en rät" på ett snyggt sätt. Eller ja – jag lyckades i alla fall inte. 😅 Så det fick bli ett eget mönster som numera går under namnet kaosmönstret. En blandning av någon sorts resår och moss-stickning.
Jag är ju betydligt mer van vid virkning, så det här får helt enkelt vara en del av charmen. Ingen ursäkt behövs – kaosmönstret får stanna, för jag gillar faktiskt hur det blev!
Och under september fick den lilla bokhyllan sig en uppfräschning, samtidigt som en TV som blivit över fick flytta upp på toppen. Den blev över efter att det under sommaren införskaffats en ny smart-TV, och den här får istället agera datorskärm. Så småningom kommer en sladd att dras för att det ska bli enklare att köra datorn direkt från skrivbordet.
I samma veva fick PVC-gänget flytta in i tomrummet bredvid TV:n. Blir det fler PVC-gubbar framöver? Det spörjs! 👀
I veckan som var fick några nya kristaller flytta in. Kristaller har alltid fascinerat mig, och någonstans finns det en liten del som faktiskt tror på att de kan ha olika egenskaper – hur tokigt det än må låta.
Men döm mig inte! Folk tror ju på så mycket annat: jultomten, politiker och diverse gudar. Själv tror jag på energier, och det får väl vara min grej helt enkelt. ✨
Det som göms i snö kommer också fram! När det städades dök tre av mina gamla "åldermän" upp: ett tigeröga, en blå agat och en liten rosenkvarts. Ingen aning om var de ursprungligen kommer ifrån, men en stark misstanke riktas mot väninnan Søren.
Under tonåren brukade vi nämligen byta kristaller och oljor med varandra lite då och då, så det är inte alls omöjligt att någon av dessa tre har hängt med ända sedan dess. Lite roligt ändå att de dyker upp igen efter alla dessa år! ✨ -För det är väl runt 20 år sedan jag lyckades slarva bort dem ändå! 😣🙈🙏
Utöver att jag hittade igen hängena fick några andra stenar följa med hem från internet: en kunzit, den lavendelfärgade, en labradorit som på bilden ser grå ut men får ett vackert gyllene skimmer i rätt ljus, en svart jade, en mörkgrön jade som troligen innehåller en aning nefrit, en beryll och en zoisit med rubinränder. Tyvärr syns rubinränderna inte särskilt bra på bilden.
På den andra bilden syns nästan hela stensamlingen – alla utom hängena och jaspisägget. Mjölkkvartsen som hittades i älven för massor av år sedan får också ursäktas, eftersom den inte heller hamnade på bild. -Ni kan få se den vid ett senare tillfälle! ✨
Farsan fyllde år den 1 september och utöver tårta och en fin middag på den lokala restaurangen blev det en liten bukett ögontröst och ett äpple från gården. Äpplet fick vi dela på eftersom det bara blev ett i år. Men jag klagar inte – man får vara glad för det som faktiskt växer, särskilt när förra året inte gav någon skörd alls.
Äppelodlingen ska däremot få sig en liten revolution framöver. Marken här är ganska mager, så lite mer gödning borde kunna göra susen. Kanske tar sig äpplena bättre då också. Men det får bli ett senare projekt.
Hösten står för dörren, och vad jag tycker om den känner jag inte behöver upprepas. 😅 Fast en vän sa något viktigt idag: "Tänk såhär: En fin höst kan också vara bra!"
Absolut. Även om jag gärna beskriver hösten som "dödens årstid" kanske det faktiskt finns fina sidor att upptäcka också. Naturen blir vacker i sin egen lilla död – eller kanske snarare i sin törnrosa-slummer. Det känns i varje fall betydligt trevligare att kalla det slummer än död.
September ser dessutom lovande ut. Om en vecka börjar programmeringen igen, eftersom jag har sökt Programmering 2. Instruktionerna sa att jag skulle fortsätta med det programmeringsspråk jag arbetat med tidigare, så det får bli Python igen! Fast känner jag mig själv rätt lär jag inte kunna låta bli att kika lite på C# eller C++ också. Den nyfikna kattpersonen i mig säger helt enkelt att jag inte kan hålla mig i pälsen! 🐈⬛
Tills vi hörs igen – sköt om er och de era. Och även om livet ibland känns väldigt kaotiskt kan det vara värt att komma ihåg att saker förändras och att stormar faktiskt drar förbi. Just nu är vi inne i en period av mycket kaos, men kanske är det just då man får hålla i sig lite extra och ta en sak i taget.
Tänk på det, och rid försiktigt! 🐎
