Den meningen har jag tänkt mycket på, särskilt under den senaste veckan. Hur mycket sociala medier och AI faktiskt kan påverka oss – och i vissa fall också bidra till negativa konsekvenser för vårt psykiska välbefinnande.
Vi är alla individer och påverkas förstås på olika sätt. Men vad händer med vår självbild och självkänsla när vi ständigt exponeras för andras liv, åsikter och tankar? Människor har en naturlig benägenhet att jämföra sig med andra och att påverkas av sin sociala omgivning. På sociala medier kan detta förstärkas av algoritmiskt styrda rekommendationssystem som analyserar vårt beteende och använder det för att avgöra vilket innehåll vi sannolikt kommer att exponeras för. Det kan i sin tur bidra till att vissa typer av innehåll återkommer och får en oproportionerligt stor plats i vårt flöde.
AI lägger ytterligare en dimension till detta. Vi vet ännu inte fullt ut vilka långsiktiga konsekvenser den ökade användningen kommer att få för exempelvis självkänsla, social interaktion och vår uppfattning om oss själva och andra. Men det är värt att fundera över hur tekniken påverkar våra beteenden och vårt sätt att förhålla oss till information – särskilt när den blir en allt större del av vår vardag.
Jag kan bara ta mig själv som exempel. Jag hamnar lätt i ett slags limbo när jag använder plattformar som är utformade för att hålla kvar användaren så länge som möjligt. Det är lätt att fastna i det som ofta kallas ”doomscrolling”, där man mer eller mindre slentrianmässigt scrollar sig igenom vad man skulle kunna beskriva som stora vattenfall av innehåll – mycket av det ganska meningslöst eller lågkvalitativt, med en och annan guldkant här och där.
Och så fortsätter det. År efter år. Man kan verkligen fråga sig vem som egentligen tjänar på att vi sitter och gör så.
Jag läser programmering just nu och håller bland annat på att sätta mig in i algoritmer, pseudokod och flödesscheman. Ju mer jag lär mig, desto tydligare blir det också att algoritmen i sig inte alls är någon sorts diktator som sitter och pekar ut vad du ska göra. Det är en ganska förenklad bild av vad en algoritm faktiskt är.
En algoritm är i grunden en stegvis beskrivning av hur ett problem ska lösas eller hur en viss uppgift ska utföras. Den anger vilka operationer som ska genomföras, under vilka förutsättningar och i vilken ordning. Ett enkelt sätt att förstå begreppet är att likna en algoritm vid ett recept. Receptet beskriver vilka ingredienser som ska användas, hur de ska hanteras och i vilken ordning olika steg ska genomföras för att nå ett önskat resultat.
Precis som ett recept är skapat av någon, är en algoritm också resultatet av mänsklig utformning. Algoritmer kan däremot vara betydligt mer komplexa än ett recept och kan exempelvis använda data, villkor och återkoppling för att fatta beslut eller prioritera mellan olika alternativ.
Det är därför kanske mer relevant att fråga sig hur algoritmer utformas, vilka mål de optimeras för och vilka konsekvenser det får när de används i system som påverkar vad människor ser och gör. En algoritm har ingen egen vilja eller agenda – men den kan vara konstruerad för att optimera något som i praktiken påverkar människors beteende. När du lämnar datorn efter timmar av att bara sitta i detta informationsflöde och exponeras av andras åsikter och pekpinnar -hur mår du då efteråt? Utgå från det och återkom sedan till att fråga dig själv om det är värt det.
Sedan har vi en annan sak som jag gått och funderat på: den ständiga konsumtionen av drama.
Världen är full av olika sorters människor och, som bekant, är det ofta de tomma tunnorna som skramlar mest. Det finns människor som tycks ha väldigt lite eget att komma med och därför istället ägnar mycket energi åt andra – genom att sprida rykten, skvallra, mobba, försöka frysa ut varandra eller på andra sätt bidra till konflikter och drama.
Samtidigt är det lätt att själv dras med. Drama har en märklig förmåga att fånga vår uppmärksamhet, och sociala medier har gjort det möjligt att konsumera andras konflikter nästan obegränsat. Någon annans bråk, rykten eller offentliga sammanbrott kan bli underhållning för tusentals människor, trots att man egentligen inte har någonting med situationen att göra.
Det är här jag tycker att begreppet karma blir intressant. Inte nödvändigtvis som någon övernaturlig kraft som automatiskt delar ut belöningar och straff, utan som en filosofisk princip: våra handlingar, intentioner och beteenden får konsekvenser, både för andra och för oss själva.
Om man ständigt söker konflikter, sprider negativitet och engagerar sig i andras drama är det kanske inte så konstigt om man själv till slut lever i en miljö präglad av just det.
Och kanske är det egentligen ganska enkelt hur drama ska hanteras. Man behöver inte alltid vinna diskussionen, avslöja sanningen, svara på varje provokation eller få det sista ordet.
Det enda som på riktigt kan döda drama är inre frid.
Vill du vinna låter du helt enkelt inte energitjuven ta din energi. Tänk bara: ”Not today, Satan” – och gå vidare.
Karma som filosofi
För att återgå till karma. Många tycks reducera begreppet till ”what goes around comes around”, men det är ungefär samma typ av förenkling som att säga att algoritmer är diktatorer som bestämmer vad du ska göra. Det är bara en liten del av en betydligt större helhet.
Den modell med tolv karmiska lagar som ofta cirkulerar i modern självhjälps- och populärkultur kan ses som ett sätt att översätta karmiska idéer till praktiska principer för hur man kan förhålla sig till sitt eget liv. Jag tycker att flera av dem är användbara just därför att de flyttar fokus från vad andra gör till vad man själv faktiskt kan påverka.
Och det är kanske också därför jag tycker att formuleringen ”du kommer att få karma för det där” blir lite missvisande. Karma behöver inte förstås som ett straff som någon annan delar ut. Snarare handlar det, i den här filosofiska tolkningen, om att våra handlingar och förhållningssätt formar de konsekvenser och den miljö vi själva blir en del av.
Här är de tolv principerna:
Den stora lagen – det du sår får du skörda 🌱
Dina handlingar, tankar och intentioner påverkar vad du bidrar med till världen och vilka konsekvenser dina handlingar får.Skapandets lag
Du behöver själv vara aktiv i att skapa det liv du vill ha. Saker förändras sällan av sig själva.Ödmjukhetens lag
För att kunna förändra något behöver du först acceptera att det faktiskt finns där. Att vägra se ett problem gör det betydligt svårare att lösa.Tillväxtens lag 🌿
Den verkliga förändringen börjar med dig själv. Du kan inte kontrollera andra, men du kan utveckla ditt eget sätt att tänka och agera.Ansvarslagen
Du ansvarar för dina handlingar och den riktning du väljer i livet. När något går fel kan en konstruktiv fråga vara: ”Vad kan jag själv göra åt detta?”Förbindelsens lag
Våra handlingar hänger ihop. Det förflutna, nuet och framtiden påverkar varandra, och även små handlingar kan få konsekvenser längre fram.Fokuslagen 🎯
Det vi väljer att rikta vår uppmärksamhet och energi mot får större utrymme i våra liv. Genom att fokusera på exempelvis utveckling, relationer eller mål minskar utrymmet för sådant som drar oss åt motsatt håll.Generositetslagen
Det du säger att du tror på behöver också synas i dina handlingar. Om du exempelvis värdesätter vänlighet bör du också försöka behandla andra vänligt.Här-och-nu-lagen
Att ständigt fastna i det gamla eller oroa sig för framtiden kan göra det svårare att vara närvarande i det som faktiskt händer nu.Förändringens lag 🔄
Om du fortsätter göra samma saker får du ofta samma resultat. Förändring kräver att du är beredd att bryta gamla mönster.Tålamodets och belöningens lag
Meningsfulla resultat tar ofta tid. Konsekvent arbete, tålamod och uthållighet ökar möjligheten att nå det man vill åstadkomma.Betydelsens och inspirationens lag ✨
Det du bidrar med spelar roll. Ju mer energi, engagemang och goda intentioner du lägger i något, desto större betydelse kan ditt bidrag få.
Däremot brukar man ibland säga att ”fan hinner ikapp den som liknar honom”, och det bygger egentligen på en liknande idé. Det man ständigt matar sitt liv med tenderar också att bli en del av det.
Jag tror stenhårt på karma som filosofi. Inte för att jag tror att universum sitter och delar ut plus- och minuspoäng, utan för att jag tycker att grundtanken är användbar: det vi väljer att göra, tänka och bidra med formar både oss själva och vår omgivning.
Och kanske är det just därför jag inte känner något större behov av hämndbegär eller annat drama. Det förstör ändå betydligt mer än det bygger.
I slutändan är det kanske den bästa formen av karma: att vägra låta någon annans destruktiva beteende göra dig till en mer destruktiv människa.
Japanerna har ett bra uttryck:
しょうがない
"Jaha, min gamla bekanta hälsade inte tillbaka när jag sa hej till hen -Shôganai."
"Nu sa någon politiker något dumt igen -Shôganai."
"Jaha, nu är nån provokationskåt influencer ute och sprider hat igen -Shôganai"
-Därför ber jag ingen annan sluta med sitt destruktiva beteende, men jag tänker definitivt göra mitt bästa för att själv ha ett mindre destruktivt leverne. -Sköt om er så kanske vi hörs snabbare än du tror!












































