Sista två veckorna på ledigheten, dags att tänka på Python!

Så här i slutet av ledigheten kan man ju alltid passa på att bli sjuk – det är trots allt bättre nu än precis när kursen drar igång. Positivt tänkande, eller hur? Onsdagen inleddes därför med ett läkarbesök och avslutades hemma igen, försedd med medicin och en plan: vila. Tur då att det finns en varm säng, virkprojekt och anime att försvinna in i när kroppen säger ifrån. Det blev även en liten stund med Midsomer Murders tillsammans med pappa – precis lagom dos brittiskt lugn.

På den mer uppmuntrande fronten har det också införskaffats livets andra filofax! Tidigare har det mest blivit vanliga almanackor, men nu kändes det som läge att satsa på något lite rejälare. Valet föll på en som dessutom matchar ryggsäcken där den kommer att bo. Gul, förstås 💛

Virkfronten har inte heller stått still. I jakt på mer garn till koftan slank det även ner nya broderisaxar och som om det inte vore nog har det trillat in ännu mer garn, tillsammans med några nya, spännande verktyg och hjälpmedel – sådant som gör skapandet både roligare och lite smidigare 🧶✨

Bland annat har det äntligen blivit av att införskaffa en sats tunisier – alltså tunisiska virknålar, eller kroknålar som de också kallas. De ser ut som en något längre virknål med stopp i ena änden, eller som i det här fallet, med krokar i båda ändarna. Ett spännande mellanting mellan virkning och stickning, och väldigt tillfredsställande att jobba med.

Med dem har ett litet ”göralösprojekt” redan sett dagens ljus. Ett sådant där projekt som inte har någon tydlig plan, utan mest går ut på att bara göra – och låta resultatet visa sig med tiden. Perfekt för stunder när skaparlusten finns där, men beslutsångesten helst får stanna långt borta 🧶✨

Och så var det den här lilla pungen – väskan – pungväskan (svårt att sätta exakt etikett på den), som mycket väl kan vara ett av de bästa inköpen på länge. Tanken är att den ska rymma ett garnnystan tillsammans med det pågående projektet, så att allt hålls samlat och trasselfritt.

Garnnystan som rymmer runt på golvet hör verkligen till det mest irriterande som finns, så något att dra garnet genom har stått högt upp på önskelistan. Bonus: den rymmer två småprojekt, perfekt för de där stunderna när man vill ha något redo att plocka fram.

Spoiler: här ligger inte ett nystan, utan två. Plus favoritnålen, förstås. För varför nöja sig med det tänkta användningsområdet när det går att optimera lite? 😉Plus i kanten är väl att motivet är katter och nystan. 

Sedan har det varit kallt till och från ända sedan slutet av december, så det känns fullt rimligt att både vi och Tigris mest ligger nerbäddade och försöker hålla värmen på de sätt som går. Filtar, täcken och strategiskt placerade kroppar i soffan gör sitt bästa när temperaturen kryper neråt.

Julen står dessutom fortfarande kvar, ostökad men stämningsfull. Det får vänta lite till – det finns gott om tid. Julledigheten sträcker sig trots allt en bra bit in i februari, så ingen brådska än 🎄✨
-Fast... Till helgen kanske vi plockar ner den. -Kanske!

Planen för resten av veckan lär väl bli:

• Vila
• Anime
• Virka
• Python och C#-lekande

-Aaand repeat. Lite träning ska jag väl försöka flika in här och där också, det här med att ligga på ärslet hela tiden är ingen hit trots allt. -Sköt om er, så sköter jag om mig! 

 

Programmering nästa!

Snö, studier och vinterprojekt

Det finns gott om fördomar om norrlänningar som insnöade, och just den här veckan är det svårt att säga emot. Samtidigt finns det ju alltid sätt att göra något användbart av snön – till exempel att använda den som naturlig kyl för dryck 🍹❄️

Den lediga månaden har nu börjat, och CSN har dessutom gett klartecken för studiemedel även för nästa kurs. Ingenting tas för givet, men förhoppningen är att det blir programmering i februari. Det känns både spännande och lite nervöst att se vad som väntar.

I övrigt har januari varit ungefär som januari brukar vara: snörik. Trots det har studieperioden hittills känts förvånansvärt lugn och fungerat riktigt bra.

Vinterliv och motion

På frågan om det blir livat i vinter är svaret enkelt: ja. Skyfflar är inköpta, och julhullet har blivit officiellt utmanat. Andra bullar, helt enkelt 💪⛄Nej, men ärligt talat, snöskottning är bra för kroppen och knoppen!

Och jag och min jädra virkning va!

När det gäller virkprojekten har det, i väntan på garnpåfyllning, blivit mest småsaker. En del grytlappar och några hjärtan av det här slaget:

Hjärtana är löjligt enkla och väldigt roliga att göra. Mönstret kommer troligen från Drops eller något liknande, men som vanligt när jag håller på med något blir det en egen variant. Resultatet blev lite knubbigare hjärtan med lätt rynkiga kanter.

Först var de där rynkorna ett misstag som uppkom när garnsvansen skulle vävas in med stoppnålen, men sen tänkte bofinken här att det blev så snyggt att det fick bli en del av designen -som en ram runt hjärtat ungefär.

Om mönstret

Grunden är en ruta uppbyggd av kluster, så arbetet utgår därifrån. I originalmönstret används vanliga stolpar till bågarna, men de kändes lite för taniga. Därför byttes de ut mot dubbelstolpar.

I det röda hjärtat består varje båge av 10 dubbelstolpar, medan de andra har 20 för ett tätare uttryck. Det finns tankar på att någon gång göra exakta kopior av originalet också – det kräver ju inte mycket garn, och tid finns ju.

Annars finns ju en del anime, manga och böcker att ta sig an. Igår fick jag ett tips om en slice of life som de menade var otroligt mysig.  Yurucamp eller Laid back camp!  Så den togs det en titt på igår och  faktiskt, inte det djävligaste jag sett hittills.

Så i korta drag, vad handlar det om? -Ett gäng tjejer som campar ihop helt enkelt. Mest sött och ibland när världen känns som en snöglob som konstant skakas kanske det är just det som behövs. Lite lugn och ro med några söta tjejer helt enkelt.

Vad mer? Ja, idag är ändå en bra dag, fläskfilégrytan står på spisen och gör sig själv, salladen är klar och vet ni vad? Nu tar vi helg va? -Sköt om er och låt inte negativ energi förstöra din vardag! Tills vi ses igen!

Lite drygt en månads ledighet igen!

 

Farmorsrutor och garnprojekt

Den stora frågan just nu är om farmorsruteprojektet hinner bli klart den här gången – och svaret verkar bli Inchallah! Garnet börjar ta slut igen, och det är 24 rutor kvar. Det ser möjligt ut, men för säkerhets skull blir det nog dags att beställa lite nytt garn tillsammans med syrran.

Samhällskursen är i stort sett klar, men inlämningen ligger på paus under julledigheten. Det ger gott om tid för småjusteringar om det skulle behövas, vilket känns skönt.

Vinterns kyla och inomhusmys

Vintern har varit riktigt kall, med temperaturer ner mot 30-strecket under flera dagar. Det har lett till mer tid inomhus med vedeldning och TV-tittande än utomhusaktiviteter. En intressant observation är att kroppen verkar vänja sig vid kylan när den utsätts för den i lagom dos – kanske var de tidiga höstbaden i älven inte helt fel… även om att frysa om huvudet så där inte direkt var någon höjdare.

För den som gillar lite variation i vardagen finns också något att se fram emot: nästa onsdag drar säsong 3 av Oshi no Ko igång. Virkning och hemmapyssel får alltså sällskap av lite anime, och det ser ut att bli en underhållande mix!

Kreativa projekt och VR

Annars har dagarna mest gått åt till att samla ihop en lista över VR-klipp och annat spännande innehåll att kolla på. Mycket går att se direkt på TV:n med en app-TV, men vissa saker blir helt enkelt bättre i VR – även klipp som inte är i 3D.

En kreativ paus blev det också i köket. Det som skulle ha blivit ett pepparkakshus visade sig vara sönderslaget i förpackningen, men det stoppade inte fantasin. Resultatet blev istället småpepparkakor dekorerade med kristyr och non stops, pepparkaksbollar gjorda av marsipan rullad i pepparkakssmulor och lite annat gott. Även om det inte blev något traditionellt pepparkakshus blev det en succé – ibland handlar det ju om att försöka och skapa något roligt och gott ändå.

När det var som kallast lagades rester på nytt sätt. Fryst blomkål blev grunden till en varm och kryddstark ugnsgratäng med chili, vitlök, ost och smör – perfekt när temperaturen sjunker. För den som föredrar mildare smaker fanns potatisbullar och annat att komplettera med, så att alla fick något som passade.

Kreativitet och studier

Bild av mina karaktärer Gemini, Trevor och Ola som var ett helvete att få fram AI-prompter till. Gemini är förresten fortfarande lite smått ful.

Vad mer kan man hitta på under de här dagarna? Rollspel har stått på schemat, med karaktärsutveckling, storyboardbygge och annat kreativt som gör studierna mer varierade. Det är ett fint sätt att fylla ut lediga stunder och känna att tiden används på ett roligt och givande sätt, istället för bara strikt plugg.

Snart närmar sig dessutom målet om yrkesförberedande – och det känns riktigt peppande att det äntligen är nära!

Reflektion

På frågan ”Vad har du gjort fram till nu om du aldrig arbetat?” går det nog säga: studerat – och verkligen lagt ner tid och energi på det. Tack för frågan, STURE!

Nästa inlägg blir kanske lite mindre spretigt än det här blev. Sköt nu om er så kommer vi ses igen när ni minst anar det, resten kan ni! Noll stress, noll press men preassure for success!

2026 års första inlägg

 

Nytt år, nya möjligheter – eller hur är det man säger? Nyåret skålades i alla fall in med champis i år, mest för att pommacen helt enkelt inte hann köpas i tid. Årets fondue fick dessutom vänta till nyårsdagen, men ärligt talat känns mys som något som aldrig riktigt kan komma för sent. Det dyker upp precis när det ska.

Vad som åkte ner i fonduegrytan i år då? Rostbiff, paprika, lite god korv, någon ost – och så förstås ett gäng såser, som sig bör. Gött? GÖTT. Och därmed är 2026 officiellt välkomnat.

Julen då? Den blev faktiskt ovanligt mysig. Alla verkade nöjda – inklusive katten. Det är nog ändå den bästa känslan som finns, att få se andra bli glada, och just det lyckades julen leverera i år. Farsan myser i sin värmefilt, mamma i sina krämer och syrran blev genuint glad för sina små kristaller. Där fick magkänslan styra, med stenar som kändes som henne – och det visade sig bli helt rätt.

Som för det mesta när det vankas fest här blev det heller inga större mängder alkohol. Dels finns en känsla av att det dricks mer än tillräckligt ändå i världen, dels är det helt enkelt lite… meh. Socker däremot har det inte sparats på – men någon måste ju bidra till sockerkonsumtionen också. Med det sagt händer det visst att det finns alkohol med, men det är inget självskrivet.

Årets nyårslöften är kanske mer att se som en liten bunt än ett enda stort. Ett av dem är att i möjligaste mån undvika negativ energi. Dramaroyalties är en kategori som ofta går att styra bort från, åtminstone till viss del. Mindre sociala medier, mer lugn och ro – och ja, såklart också lite mer träning.

Årets julhandel blev förvånansvärt strategisk. Starten gick tidigt, lagom för att hinna få i sig lite lunch, och därefter låg fokus nästan helt på mat. En hel plommonspäckad karré fick följa med hem och visade sig räcka i princip hela julhelgen – ett riktigt bra fynd.

Bland hyllorna dök också ett surdegsbakat rågbröd upp med det smått fantastiska namnet Sur-Rut. Den där Rut har ju alltid haft rykte om sig att vara en aning sur, så även om brödet inte fick följa med hem kändes det ändå viktigt att föreviga fyndet.

För köttvarornas del bar det av till Willys, som faktiskt kvalar in på listan över butiker med stadens bästa kött – åtminstone för den som uppskattar ordentliga bitar. Målet var revben med rejält med kött på, och det målet uppnåddes.

Själv blev det en stunds läsning och virkning under tiden. Koftprojektet, som det varnats för skulle bli rätt drygt, lever verkligen upp till sitt rykte. Det har till och med krävts parallella projekt för att hålla motivationen uppe. Men trots det – eller kanske just därför – är det svårt att klaga. Vissa serier stickar, andra mediterar. Här är det virkning som gäller.

Nästa stopp: Kandyz, för julgodisets skull. Där och då kändes det också som om kroppen hade tappat ungefär all vätska, så det blev en del dricka som fick följa med hem. Bland annat en lycheedryck med stora bitar kokosgelé – lite som Mogu-mogu, fast grövre. Gelén gjorde faktiskt smaken mer autentisk, nästan som att tugga på riktig lychee.

Hemvägen bjöd på rejäl halka på sina ställen, men isen gav åtminstone något tillbaka i form av speglingar av den rosa vinterhimlen. Inne i stan hade det däremot grusats och saltats ordentligt, så inga ben behövde brytas och inga muskler sträckas. Tur det – halkan har trots allt varit rätt rekordartad den här gången. Och positivt med att åka tidigt och julhandla (förutsatt att det finns möjlighet till det) är att det inte är så många ute och handlar på förmiddagarna och då slipper man ju trängas och bli irriterad över det. -Klokt? -Jag tycker det 😉

Och som sagt: hello crochet, my old friend! När vi var på Coop plockades lite garn med hem, mest i fall bilresan skulle kännas lång. Den blev det inte, så istället fick det bli en snabb mandala hemma. Ett par piggar här och där – och fan, om inte det här är bland det fränaste jag virkat på länge.

Det blev en liten solrosmandala som egentligen skulle fungera som grytlapp, men alla tycker den är för fin för det. Nu får den mest agera liten duk under något, ännu snyggare när den är struken. Och ja, strykbar är den, eftersom den ändå ska tåla värme.

Snart är det bara ärmarna kvar på koftan innan inslagen ska virkas på – spännande att se om slutresultatet blir fult eller inte. Troligen något mitt emellan den här gången.

Ja, Und die Weihnachtsgeschenke 🎄

Julklappar blev det även i år, och tomten verkar ha bedömt snällheten som tillräcklig! Syrran hade fixat en necessär fylld med Rituals Yozakura-produkter – en doft som verkligen uppskattas, och dessutom perfekt när man är ute och badar. Farsan bidrog med schampo, som redan har kommit till användning.

Dessutom ordnade syrran en gul Kånken, precis en sådan som länge stått på önskelistan men ännu inte blivit inköpt. En gul eller okrafärgad har varit eftertraktad länge, och gåvan kändes både omtänksam och påkostad. Stjärnan på väskan, från Gotland, är också en present från henne.

Nu finns även en större Grizzly-rygga som ska lagas lite så att den kan användas för saker som kånkens storlek inte riktigt räcker till.

Till samlingen kom även en ny Teddy, så att gamla Björne inte behöver känna sig ensam längre. Han har varit trogen sedan september – nästan som en extra liten bostad – och det verkar som om familjen lagt märke till hur väl de där buffkläderna används.

 -Här är nyansen på den nya Teddyn, den är väl fin? 

Under Jamtli Julmarknad besöktes Yarn Over Jämtland, där de tillverkar de här otroligt läckra vantarna med Storsjöodjur på. En lite mer edgy variant med inslag av rosa efterfrågades, och även om det inte fanns färdiga exemplar, erbjöds ett par skräddarsydda vantar som senare kom hem med posten strax efter jul.

Och ja, varför dyker en brysselkål upp på den andra bilden? Jo, på norska heter de rosenkål – och öppnar man upp en rå brysselkål på det här sättet, liknar den faktiskt en liten ros. Den finns där just för det visuella, inga andra anledningar behövs. -Men den är FUL! Nej den är INNOVATIV, låt bli att mobba den... Och den ska vara rå när man gör det här, annars blir den för blöt.

Sedan dök självklart ett nytt virkprojekt upp – varför nöja sig med bara ett? Och varför bara väva på vävstol när man kan väva med virknål? (Corona var upptagen och vem orkar dra till ateljén när man är upptagen med att ligga på arslet?)

Sagt och gjort! Fram med den minsta virknålen i virkväskan och garnmattvarp – dags att sätta igång. Till en början verkade vilket garn som helst kunna fungera, men det slits lätt och bandet håller inte lika bra, så valet föll på garnmattvarp. Samma mattvarp som getingboet är gjort av, för den som minns det projektet.

Den här lilla skapelsen är tänkt att hålla telefonen på plats i väskan eller fickan när man är utte och skuttar rev åt Jansson – praktiskt och charmigt på samma gång. Första pannkakan tenderar att bli lite ful och dum, så det här bandet har väl lite kinks som jag personligen tycker ser lite dass ut, men det är jag, det var roligt att testa även om garnmattvarp är jäkligt hårt att jobba med. 

Resten av mellandagarna går väl åt till att försöka få in projektarbetet och städa upp lite i kåken, det ser lite ut som att Taz haft raveparty här inne... -Det kanske han har också, jag har inte hört mig för! Men det ska inte se ut så i alla fall.
Sköt om er nu, så ses vi när vi råkas!

Juletider stundar

Folk! Det lackar mot jul och årets galna städrunda är i full gång, med början i kylskåpet! Det städas egentligen ganska ofta, men det stöks ju till lika ofta, så en gång om året behövs den där riktiga toksaneringen – precis som i de flesta hushåll. En liten början på förberedelserna inför en njutansvärd jul.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte är alla som har det så bra under högtider. För vissa innebär de snarare stress eller ångest, av olika anledningar. Alkohol och droger är en av dem – sådant förstör mycket när fel personer får tillgång till det och tror att de klarar mer än de faktiskt gör. Vissa dricker väldigt lite alkohol och kompenserar i stället med socker. Nog kan det bli tillräckligt mycket “fylla” på högtider ändå. Även socker kan förvandla folk till monster, beroende på hur mycket som tolereras.

Utöver kylskåpsstädningen har dagen också bjudit på vila med den lilla värmekaninen Chiaki vid knät som hjälp mot mensvärk. Den här perioden har smärtstillande bara behövt tas en enda gång, vilket får räknas som riktigt bra. Andra gånger kan det handla om flera tabletter om dagen i flera dagar, och då är det mest ren tortyr. Där gör värmekaninen stor nytta.

När hon köptes fick hon namnet Menskaninen Chiaki, just för att hon är ett sådant där ”mensgosedjur”. Det är i grunden ett mjukt gosedjur med en liten vetekudde inuti, lätt doftsatt med lavendel, som kan tas ut och värmas. Pälsen gör att värmen håller längre, och dessutom är hon väldigt gullig. Tanken finns att skaffa fler små mensdjur framöver, men det får bli längre fram.

I morgon väntar i alla fall julhandel, även om det redan har tjuvstartats med ett par nya odjursvantar som får visas upp när de dyker upp. Planen för dagen är mest att vara ute, shoppa och bara vara. Det finns sådana stunder då behovet av en sådan dag gör sig påmint, även om julhandeln ibland innebär höga stressnivåer och allt som hör till. Mer om det kanske kommer i morgon.

I kväll blir det däremot lugnare: en dusch, och sedan plockas svart turmalin, rökkvarts och bergskristaller fram för att få agera väktare under natten (för den som tror på sådant), så att negativ energi hålls borta. För att locka fram lite extra glädje får även agat och turkos vara med. En sak är i alla fall säker – det finns en tydlig känsla av förväntan inför en bra dag i morgon. Sköt om er nu.

Och nej, jag vet fortfarande inte vad det här är för något!

Att orka mer men äta mindre

Oro har en tendens att smyga sig på när kroppen förändras. I dag gjorde den där välbekanta motviljan mot mat sig påmind igen, och tröttheten har legat som ett tungt lock över hela dagen. Kanske är det mörkret som spelar in – den här tiden på året verkar suga energi ur de flesta.

Det som väckt mest oro är att aptiten minskat i takt med att träningen ökat. I sak är det säkert fullt normalt, men med en privat historiebok som rymmer en del ärr är reaktionen kanske inte så märklig. Erfarenheter från högstadiet, där något som liknade en begynnande anorexi tog form på grund av att måltider sällan fick ske i lugn och ro, sitter kvar. Det där släppte egentligen inte helt förrän långt senare, om ens då.

Med sådana minnen i bakgrunden är det lätt att bli vaksam. Återfall är sällan långt borta, vilket gör att balansen blir fin – att samtidigt motverka gamla mönster och hantera förändrade behov. En svår men nödvändig balansgång.

Dagen har gått i ett lugnt tempo. Lite läsning om globalisering, en del slow-TV, delvis på grund av kvinnoveckan, men också som ett sätt att acceptera att tempot inte längre kan vara detsamma. Att ständigt stressa tar mer än det ger, och ibland måste sådant som drama få stå åt sidan. Efter den senaste samhällsuppgiften blev det tydligt hur utmattande meningslösa sandlådediskussioner kan vara – högljudda, cirkulära och utan riktning. Den sortens brus dränerar mer än höstmörkret självt.

På kvällen, efter gymmet, blev det en stund i plugghörnan. Där fick paprikaplantorna lite uppmärksamhet, särskilt en som faktiskt börjat bära frukt. De hade nästan glömts bort i växthuset tidigare, men verkar klara sig fint ändå – särskilt nu när de fått lite större krukor.

Här är farmorsrutorna som blivit klara hittills. Planen är åtta högar med sex rutor i varje, och därefter är det dags att räkna igen. Det här kan mycket väl bli det största virkprojektet sedan getingboet – förhoppningsvis med ett något mer tilltalande slutresultat än det medvetet genomfula experimentet. Apropå det påminner det om de små virkade getingar som fortfarande ska göras och fästas på den där skapelsen, något som ännu inte blivit av.

Förresten, är det fler som skiljer mellan en farmorsruta och en mormorsruta? För mig har mormorsrutan fler hål, men det kan också vara en anal tanke hos undertecknad. 

Kvällen bjuder inte på några större planer: julkalendern får rulla på, och dagens te ska avsmakas. Årets tekalender har hittills levererat överraskande många bra sorter och gott om ny inspiration.

Nu väntar en stillsam stund med lite läsning, tio minuter av lugn innan nästa moment, och några tankar kring hur kosten eventuellt kan justeras framöver. Ta hand om er.

Matlagning, fullmåne och fredagar i min lilla stad

Dagarna innan jul tenderar att bli hektiska, särskilt när ännu en kurs ska plöjas igenom. Den här gången står samhällskunskap på schemat, ett ämne som på många sätt ligger nära historien. Som av en lycklig slump dök det dessutom upp en dokumentär som passade perfekt att analysera och sätta i perspektiv för en konfliktanalys – förhoppningsvis något som uppskattas när arbetet ska granskas.

Mat har det också lagats en del. För första gången på länge blev det Gröstl med stekt ägg, ungefär som pytt i panna men med bacon och nötkött – även om det den här gången fick bli bacon i ensam majestät. En annan dag fick enkelheten råda, med sparrissoppa och knaperstekt skinka när orken för avancerad matlagning helt enkelt inte fanns.

Därefter var det dags för Black Friday, en företeelse som är lätt att känna sig kluven inför, inte minst på grund av den massiva reklam som omger den – före, under och långt efter – som om den tillmätts större betydelse än till och med Thanksgiving. Oavsett invändningarna blev det en tur in till den lilla staden för att försiktigt påbörja julhandeln. Några julklappar hittade hem, liksom en rejäl mängd mat och, förstås, charkuterier. Här föll dessutom turen ut på två sätt: dels lyckades en hel bit plommonkarré följa med hem, något som annars inte är helt lätt att få tag på, och dels inträffade detta:

Mannen framför i kön hade nummer 84. Vid första anblicken kanske inget anmärkningsvärt, men det visade sig snabbt vara en liten kuriositet: född 1984, och så jag och syrran bakom,  födda 1985 och 1986. Ibland uppstår sådana där oväntat roliga sammanträffanden – kanske ett tecken på att en trisslott hade varit på sin plats.

Lite tur i oturen fanns det ändå, för samma dag försvann ett bankkort. Lyckligtvis fanns ett nytt redo att aktiveras, och efter helgen var allt åter i ordning igen. Ändå är det svårt att komma ifrån den där gnagande stressen som uppstår när sådant händer.

I övrigt har dagarna tillbringats mest hemma, med studier och virkning av ett av de största projekten hittills – ett som får förbli hemligt tills det är helt färdigt. Det rör sig om över 30 farmorsrutor och en generös mängd alpackagarn. Resultatet får visas när tiden är mogen.

Veckan därpå var det dags för årets julmarknad på Jamtli. Morgonen började dock med två mindre lyckade beslut: en dusch redan vid femtiden och en helt bortglömd eldning i pannan, vilket resulterade i en rejält kylslagen start på dagen. Kylan höll i sig ända tills ankomsten till stan, så lunchvalet föll helt logiskt på karaage och misosoppa.

Därefter blev det ett stopp på Rituals för att plocka upp lite eteriska oljor till julstöket. Klorin är ibland oundvikligt, men doften är desto svårare att stå ut med – då är det tacksamt att kunna balansera upp med något som faktiskt luktar gott.

För att slippa de värsta köerna togs beslutet att bege sig till Jamtli redan en timme tidigare än planerat. Det gav gott om tid att strosa runt i museet och titta närmare på utställningarna, inte minst korgarna som fanns där. En av dem väckte särskild nyfikenhet: vad i hela friden användes den egentligen till?

Säkert fanns det någon på museet som hade svaret, men frågan blev aldrig ställd. När det väl var dags att gå ut på marknaden visade det sig dessutom att skåpen där tillhörigheterna lagts hade byggts in bakom en tillfällig reception, så personalen fick hjälpa till att plocka fram dem igen.

Själva marknaden resulterade inte i några större fynd – några nya runor och någon form av mat fick följa med hem, det var mest stämningen vi var där för, och för att kolla in kvinnan som stickar storsjöodjursvantar.  – innan turen gick vidare in till stan för ännu en runda julklappsletande. Och parfym, förstås. Innan hemfärd hanns det även med ett kort samtal med en bekant till farsan, ett av de där oväntade mötena som gärna dyker upp när man minst anar det.

Väl hemma uppmärksammades det dessutom att det var fullmåne, vilket gjorde att både de nya runorna och stenarna äntligen kom till användning. Samlingen har vuxit med tiden, något som blev tydligt vid en genomgång hemma i mammas säng. Bland annat finns nu en turkos som med säkerhet är äkta – även om farmors halsband, oavsett ursprung, alltid förblir just farmors halsband.

Under novemberledigheten släpptes även den sjunde boken, vilket gjorde att den fick följa med hem direkt. Läsningen går däremot lite trögt just nu, utan någon tydlig anledning – ibland är det helt enkelt så att allt rör sig i ett långsammare tempo. Kan även vara så att jag vänt på dygnet efter en månad ledigt, det förtäljer icke historien.

Åt veckan ska julen sparkas in med julstädande, julhandel och matlagning. -Det ser vi fram emot! Sköt om er nu!