Social Media Detox, kristallsamlande och så ett intressant gatunamn!

 

Nu har sociala medier fått ta lite väl stor plats i mitt liv igen. Och resultatet blir väl lätt detsamma som för gemene man: ett konstant inflöde av andras åsikter, konflikter, nyheter och jämförelser som långsamt fyller huvudet med negativ energi. Sinnet blir lättare bittert, rastlöst, egotrippat och tävlingsinriktat – egenskaper som de flesta av oss knappast behöver mer av.

Tänk efter en stund. Är det här verkligen värt det?

• Andras uppdateringar – påfallande ofta sedda genom ett rosatonat eller gråtonat filter.

• Andras åsikter – om allt från politik till hur andra människor borde leva sina liv.

• Andras förväntningar – på sig själva, på dig och på omgivningen i stort.

Var är egentligen du i allt det här?

Det är åtminstone värt en fundering.

Därför känns en paus från sociala medier, en så kallad Social Media Detox, som ett ganska rimligt val – i alla fall för mig. Det handlar inte om att kasta bort internet och flytta ut under en sten. Snarare handlar det om att stänga av autopiloten och börja styra planet själv.

Kanske behöver man helt enkelt fundera lite över vad en dygnet-runt-exponering för andras liv, åsikter och jämförelser faktiskt gör med den egna uppmärksamheten, det egna humöret och förmågan att tänka själv.

Somliga försvarar sitt scrollande med att säga att de bara använder sociala medier en viss tid på dygnet. Visst, à la bonne heure. Men vad gör du under den tiden?

Vad händer egentligen under de där minuterna?

Om man är som de allra flesta handlar det sällan om ett målmedvetet sökande efter något särskilt värdefullt. Man öppnar appen, tittar lite, scrollar vidare, läser en kommentar, blir förbannad på någon man aldrig träffat, scrollar vidare och upptäcker plötsligt att tjugo minuter har gått.

En vän till familjen, som gick bort för ett par år sedan, brukade säga att internet fungerar ungefär som en kloak.

Det låter kanske hårt. Men tänker man ett steg längre finns det faktiskt en poäng i liknelsen.

🚰 Kloaken: Den är fantastisk på att transportera och samla enorma mängder material. Men allt som spolas ner är inte trevligt, nyttigt eller ens särskilt friskt.

🌐 Internet: Det kan transportera enorma mängder information, idéer och kommunikation. Men det finns ingen garanti för att det som kommer fram är sant, klokt, relevant eller välmenande.

Och tar vi ytterligare ett steg och plockar in sociala medier i bilden blir liknelsen ännu mer träffande:

🌐 Internet = hela infrastrukturen.

Webbplatser, servrar, databaser, mejl, forskning, nyheter, Wikipedia, pornografi, myndigheter – alltihop.

📱 Sociala medier = flödet där människor själva häller ner saker.

Tankar, bilder, nyheter, lögner, skämt, reklam, personliga erfarenheter och rena missförstånd.

🤖 Algoritmerna = pumparna.

De avgör vad som ska cirkulera snabbast och vad som ska hamna framför dina ögon. Och de är inte nödvändigtvis intresserade av vad som är sant, klokt eller nyttigt. De är framför allt intresserade av vad som får dig att stanna kvar.

💩 Engagemang = gödseln.

Ilska, rädsla, konflikter och sensationer kan vara utmärkt bränsle för att få människor att reagera. Lägg bara ut en AI-genererad grej någonstans och se själv!

🧪 Källkritik = reningsverket.

Någon måste faktiskt avgöra vad som går att konsumera och vad som bör lämnas där det hör hemma.

Och vi vet ju hur slarviga människor kan vara med vad de spolar ner. Reningsverk får hantera allt från tops och barnblöjor till peruker och, ja, till och med mobiltelefoner.

Föreställ dig nu att ditt huvud är reningsverket och att internet är den där gigantiska kloaken.

Varje dag kliver du ner i den och börjar leta efter guld.

Problemet är bara att du samtidigt får avloppsvatten upp till knäna.

Det betyder inte att internet är dåligt. Tvärtom. Internet är ett av de mest fantastiska verktyg mänskligheten har skapat. Det går att använda för att lära sig nästan vad som helst, hålla kontakt med människor, hitta information, skapa saker och upptäcka idéer man aldrig hade mött annars.

Men precis som med alla andra verktyg spelar det en viss roll hur man använder det.

Det behöver egentligen inte vara särskilt komplicerat. Börja med tre enkla frågor:

• När använder jag internet?

• Hur använder jag internet?

• Varför använder jag internet?

Den sista frågan är kanske den viktigaste.

Om du inte hittar ett vettigt svar på varför du sitter där, är det kanske värt att fråga sig om det verkligen är rätt tillfälle att vara där.

För vad gör du egentligen vid datorn eller med telefonen om du inte vet varför du tog fram den från början?

Kanske gör du bara det som autopiloten har programmerats till.

Och det är precis det som är poängen. Vi kastar bort alldeles för mycket av vår vakna tid med digitalt toalettdykande! 

-Även jag har väl dykt en del i toaletten ska jag tillägga och jag försöker inte driva någon påverkanskampanj här, det här är mest tankar, funderingar och psykologiskt brainstormande.

Nu till något helt annat!

I takt med att sociala medier fått ta mindre plats har det blivit mer tid över till annat. Bland annat har kristallsamlingen fått fortsätta växa.

Egentligen skulle det ha kommit hem ytterligare två kristaller vid det här laget, men de ligger fortfarande någonstans mellan beställning och avsändning. Under tiden har jag hunnit fastna för tre andra som jag känt mig särskilt dragen till på sistone.

Det är kanske värt att säga att det här egentligen bara är en rolig grej som jag och min syrra håller på med. Vi samlar, läser om stenarna och ser vilka vi fastnar för. Sedan är det upp till var och en hur mycket man faktiskt tror på de egenskaper som brukar tillskrivas dem.

❤️ Zoisit med rubin

Den gröna zoisiten med rubin brukar förknippas med livsglädje, passion, återhämtning och förmågan att omvandla negativa känslor till något mer konstruktivt.

Rubinen kopplas traditionellt till kärlek, mod och vitalitet, medan zoisiten ofta förknippas med tillväxt och personlig utveckling.

Det är en ganska trevlig kombination – särskilt efter resonemanget om sociala medier och all den där mentala kloaken. 😄

💗 Kunzit

Den lavendelfärgade kunziten förknippas framför allt med kärlek, lugn, självkärlek och känslomässig mjukhet. Den brukar beskrivas som en sten för att öppna hjärtat och skapa inre ro.

Oavsett om man tror på de spirituella egenskaperna eller inte är det svårt att förneka att den är väldigt vacker. Och ibland räcker faktiskt det.

💚 Beryll

Den här lilla cremefärgade beryllen har jag också fastnat för. Beryll förknippas traditionellt med klarhet, mod, harmoni och personlig utveckling.

Det roliga med beryll är dessutom att det egentligen är en hel mineralfamilj med flera välkända varianter. Smaragd är grön beryll och akvamarin är blå beryll, för att nämna två.

Så även om själva samlandet började som en kul grej har det blivit ganska intressant att faktiskt lära sig vad det är man sitter och tittar på.

Och fler är på gång...

Samlingen är alltså inte färdigväxt än. Två stenar är fortfarande på väg hem:

💚 Grön jade – brukar förknippas med harmoni, balans, tur, välstånd och beskydd. Traditionellt har jade haft en stark symbolisk betydelse och kopplats till fred och ett balanserat liv.

🖤 Svart jade – brukar förknippas med beskydd, jordning, styrka och att stå stadigt i sig själv. Den associeras också med att hålla negativa energier borta och skapa känslomässig stabilitet.

Och eftersom syrran också ska få vara med och bygga upp lagret kommer det dessutom en zoisit med rubin till henne.

Det börjar med andra ord bli en liten samling på riktigt. -Min lilla kista börjar bli välfylld nu!

Frågan är väl bara var det här slutar. -Men det ska nog gå bra! 😅

Och så en liten kul upptäckt som gjordes i kväll.

I stadsdelen Lade i Trondheim finns en gata med ett minst sagt intressant namn för någon som faktiskt kommer från Östersund:

Østersunds Gate!

Det där väckte förstås detektiven i mig. Vad sjutton gör en gata uppkallad efter Östersund mitt i Trondheim?

Nå, med tanke på Jämtlands relation till Trondheim borde det inte vara så konstigt. Förklaringen är rätt intressant för den ovetande:

För Jämtland har alltid haft en väldigt speciell relation till Trøndelag. Man kan likna dem vid ett gift par eller liknande. Östersund grundades 1786 för att Jämtland skulle ha mindre att göra med Trondheim, vilket gick -sådär. Staden kändes länge överflödig eftersom centrum ju var Frösön. -Men så kom Meråkerbanen att öppnas 1886 vilket gav Östersund en viktig betydelse som knytpunkt mellan... -Trondheim och Östersund! Samma år fyllde dessutom staden 100 år och som en blinkning, eller kanske en "födelsedagshälsning" eller så, valde Trondheim att döpa den här lilla gatan i Lade till Östersunds Gata. -Så det er SÅNN det er!? Tänka sig att en liten gatskylt i lilla Lade plötsligt skulle påminna en om hur mycket Meråkerbanen faktiskt betyder för Jämtland och Trøndelag. En liten text på en stadskarta (som jag inte sett tidigare!?) berättar alltså en såhär rik liten historia om två regioner och en järnväg som band dem samman på ett helt nytt sätt. -Och nu är ju Meråkerbanen dessutom elektrifierad, nu fattas bara ett pyttelitet beslut, så är ett seglivat transportproblem taget av daga. För visst skulle direkttåg mellan Sundsvall och Trondheim inte sitta helt fel?

Hur som helst - förbaskat kul att snubbla över. 🙂

Har hon handarbetat då? -Ja, det finns en stor låda med UFO:n att ta itu med och koftan behöver en justering, så visst har hon det!
Men kan ni gissa vad det här ska bli?

-En "Signehalsduk"! En väninna till mig (som heter Signe) hade en stickad halsduk i något mjukt garn. Den var tubformad och behövde inte knytas om man inte ville det. Eftersom den första gången jag såg en sådan var när hon hade på sig den döpte jag dem just till Signehalsdukar. Den här stickar jag på rundsticka i ett rosa angoragarn som köptes på en loppis när jag fyllde 40. Rätt enkel metod, varannan maska avig,varannan rät,tills man är nöjd. Blir nog fler gjorda efter den här.

På virkfronten kommer det bli fler Märtakuddar. Det är ju två kvar tills målet om sex stycken är nått. Märtakudden görs med metoden Corner to corner och du använder dig av fyra färger varav en ska vara till de tunnare ränderna som ska rama in de tjockare. "Traditionellt" ska den tynnare randen vara vit eller ljus, men det är egentligen bara fantasin som sätter gränser. Märta själv gjorde dem säkert av restgarner. Vem var Märta? Hon var min farmors storasyster, född 1910. Hon var en bestämd kvinna som visste vad hon ville hela vägen till dödsbädden och så var hon en av de som lärde mig virka. Min första virknål, som jag fortfarande har kvar, fick jag av henne. För några år sedan hittade jag en kudde hon virkat i Corner to Corner -Den blev Märtakudden och nu har den snart fem småsyskon.

Så visst finns annat att göra än att sitta och överösas av andras information hela dagarna. I alla fall om man är en bofink som jag! -Sköt om er nu och låt inte negativ energi förtära er, speciellt inte nu när det är högsäsong för det.

En dag i Trondheim – tåg, kattcafé och stadsliv

Efter ett års väntan var det dags för en ny tur till Trondheim. Onsdagen bjöd på uppehållsväder, promenader, kattcafé och en mindre dos tågstrul. 😉

Trots det hade vi en övergripande bra dag i Norge, även om stadslivet ofta tenderar att dränera en en aning.

Välkommen till dagens: "vad är en idiöt" eller "vad är banrabete?" 

Vi började resan med Norrtåg från Östersund C klockan 07:22. I väntan på avgång upptäcktes ett något oväntat stavfel på informationstavlan: banrabete. Ett banarbete, får man anta. -Lite synd är det väl ändå om den som åker via Sundsvall och inte kan ta tåget än.

Meråkerbanen är numera elektrifierad, vilket innebar att den norska delen av resan gick med ett nytt och tystare tåg. Tåget från Jämtland blev dock försenat efter att ha hamnat bakom ett tåg som blivit stående på grund av ett lokfel. Förseningen blev trots allt inte värre än att vi kom fram enligt plan, även om väntan kändes onödigt lång. Mer om Meråkerbanen när vi kommer dit.

Vi hade köpt med oss lite morgonfika i form av sallad och dricka. Caesarsalladen, som går att blanda genom att hälla i dressingen och skaka förpackningen, fick följa med även den här gången. Namnet är alltid lika skojigt. "shake the Caesar" heter den. Fanns även falafel och kyckling men de hade inte lika roliga namn i min mening. Till tågresan fanns dessutom en nyutkommen bok i serien The Apothecary Diaries, så det fanns gott om underhållning under färden. Boken kom på riktigt dagen innan vi åkte!

På sträckan från Storlien mot Trondheim passerar tåget flera små samhällen och natursköna miljöer. En av de små byarna nere i dalen är, om minnet stämmer, Kopperå. En sak är däremot helt säker: på vägen till Trondheim passerar tåget Hell, och därifrån återstår bara två stationer. Har ju tänkt flera gånger att jag ska fotografera stationen med "god's expedition" och allt, men har alltid varit för trött eller borta på annat vis, får bli en annan gång.

Väl framme i Trondheim möttes vi bland annat av de vi alltid möts av -Fågelsparvar! Sparvarna hade hittat en liten rabatt där de kunde hålla till och verkade ganska nöjda med tillvaron. De har byggt om en del så det var mycket fräschare och finare på tågstationen... Och lite svårare att hitta, men man lär sig snabbt. Stadsbussarna var -Stadsbussar. Den som åker sådana regelbundet känner väl till stressen chaufförerna utsätts för och den som kommer dit för första gången utan vana lär bli fundersam över hur det kan vara så stressigt. Vi var det, men vi kom till slut iväg med buss 10 in till stan i alla fall!

-MOT MIDTBYEN OCH ZANAS KAFFEBAR!

För lunchfika blev det ett besök på ett kattcafé inne i stan. Det var första gången vi besökte ett sådant ställe, och miljön var precis så mysig som man kunde hoppas. Katterna verkade vara sociala och välskötta och hade gott om möjligheter att röra sig mellan olika platser. De hade små kojor och klätterställen också. Det här kommer man minnas länge. Mamma och pappa hade sett fram emot det sedan vi nämnde det så det här var en lyckträff. Zana hade nog bara två katter, så det är kanske inte så många som det kan vara i Tokyo, men som sagt, jättetrevligt koncept! 

Till fikat testade vi något så exotiskt som en chokladtårta med honung och körsbär! Till det tog jag och syrran varsin stor äppeljuice och mamma och pappa en kaffe var. Var den exotiska tårtan god? -Ja, alltså det var den! Tror jag ska prova att baka en själv någon gång!

 Efter en stund bland katterna gick jag och syrran vidare mot House of Norway.

-För man måste faktiskt komplettera och vi har ju sagt som de säger i Pokémon: Gotta catch'em all! Tre nya hus fick följa med hem, vilket innebär att det nu bara saknas två för att samlingen ska bli komplett. Båtarna som redan finns i samlingen köptes i Arvesund under en tur med Thomée för ungefär 16 år sedan, i samband med att pappa fyllde 60 år. Tanken är att sätta en spegel under hela arrangemanget så att det ser ut som om husen och båtarna står vid vatten. -En kopia av Nidälven kan man säga, där husen ju står. När vi varit på House of Norway och handlat gick vi tillbaka till Zana för att visa fångsten för päronen som gärna gosade katt ett tag till.

Och på vägen ner från domkyrkan gick vi ju som sagt, mycket för att vi ville se mer av omgivningarna och sedan tror jag vi ville slippa stadsbussarna som var lite väl hispiga.
Vi hann med paraplygatan, Midtbyen och olav Tryggvesöns staty i alla fall, samt så klart stanna och titta på alla blommor och sitta och andas lite. -Vi hade det riktigt trevligt. 

 -Ja, vi vinkade åt Olav! 

Och innan Zanas hade vi ju varit här:

Vid Nidarosdomen från västra sidan först den här gången, annars kommer vi alltid österifrån. Jag tycker dock att östfronten har en annan sorts charm än västfronten som är väldigt hypead för sina vackra helgonstatyer. Från  östra sidan ser domen lite ut som ett slott från en Disneysaga:

Bilden är hämtad från en resesida och är alltså inte tagen under någon av våra egna resor. Någon vinter med snö på marken har det ännu inte blivit i Trondheim, men bilden visar ganska väl det som avses: ett riktigt slott till kyrka.

Arkitektoniskt är Nidarosdomen lite av en påse ”Goth och blandat”, om man vill uttrycka det poetiskt. Mer arkitektoniskt går det att beskriva den så här:

🏛️ En blandning av arkitekturstilar

De äldsta delarna, från 1000- och 1100-talen, har tydliga drag av romansk stil, med kraftiga murar, rundbågar och relativt små fönster.

Den mest framträdande stilen är däremot gotiken, med spetsbågar, ribbvalv, strävbågar, stora fönster och en tydlig strävan uppåt. Här finns både engelsk och normandisk gotik samt senare inslag av höggotik.

Även fransk gotik har satt sin prägel på byggnaden, bland annat i kor- och fasadarkitekturen, där influenser från franska katedraler går att se.

Det man ser idag är dessutom till stor del resultatet av omfattande restaureringar under 1800- och 1900-talen. Då försökte man återskapa och rekonstruera mycket av den medeltida gotiska karaktären.

Så ”goth och blandat” får faktiskt duga som sammanfattning.

På väg mot kattcaféet blev det några fotostopp i Midtbyen. Paraplygatan var en av platserna på listan över sådant som skulle ses, och längs vägen dök även ett märkligt träd upp.

På avstånd såg frukterna nästan ut som lönnäsor, men vid närmare titt visade det sig vara en lind. Lindens frukter är små nötliknande nötter som kan användas på olika sätt och bland annat malas till mjöl. Mjölet sägs ha en smak som påminner lite om kakao.

Det blev med andra ord både arkitektur och botanik under promenaden genom stan.

Ett fint träd i alla fall, det går inte att komma ifrån.

Det var kul att hälsa på Domen och Olav i alla fall, förra året blev det inte mycket tid i just den delen av Trondheim eftersom vi prioriterade gamla stan, så den här gången fick området ta lite större plats.
Och självklart vinkade vi till båda, det ska man göra enligt folks skrock! 😀

Stadens juvenila måsar och trutar hade också fullt upp. En av ungfåglarna hade hittat en liten vattenpöl som fungerade utmärkt som dricksvatten.

Nere vid kajen syntes en annan ungmås landa i en liten låda som satt fast på en påle ute i älven. Det visade sig vara en så kallad ”alta”, en konstgjord boplats för fåglar som lever i marin miljö. Sådana boplatser kan bland annat ge fåglarna en plats att häcka på utan att behöva använda hustak eller andra mindre lämpliga platser.

I hamnen låg många båtar. En av dem var till salu, även om det knappast är den typ av båt som passar särskilt bra hemma – de här båtarna är byggda för betydligt djupare vatten. -Och betydligt dyrare än de båtar vi tänkt på.

Statyn som ser ut som en övertäckt staty

Statyn, som jag nog nämnt förra året, är ett konstverk som faktiskt föreställer ett lakan över en staty. Det är alltså inte ett tillfälligt skydd – lakanet är själva konstverket och är gjutet i betong.

Konstverket heter Förväntan och avtäcktes 2018. Idén är ganska fyndig: en staty som föreställer en övertäckt staty, för att just väcka förväntan. Vid ett första möte är det lätt att tro att konstverket fortfarande väntar på att avtäckas.

Det är en sådan typ av konstverk som får sin poäng först när man förstår vad man faktiskt tittar på.

Vi gick faktiskt fram och kände på den för något år sedan för att se vad som fanns under duken, det var så vi upptäckte det!

Trappor, shopping och Munkholmen

Vid tågstationen finns den av mig kallade Djävulstrappan, med 51 steg. Trappan blev ett tydligt bevis på hur mycket bättre konditionen blivit sedan förra gången. Den som tidigare var ordentligt jobbig gick den här gången betydligt lättare. -Fortsätt träna med andra ord! -Egentligen är det en sorts hamntrappa tror jag, den leder upp till Fjordbuda, Røft samt vägen ner till hamnen där man kan ta båtar och färjor sen. I klockan där bredvid finns en hiss och rulltrappor lär det väl finnas inne på tågstationen bara det att jag inte tänkte på det, jag ville bara se om jag klarade den i år.

Det blev även en del shopping. En stor påse med mat och godis (den mindre tygkassen), en annan med souvenirer och framför allt några fler hus till samlingen. En extra stor Trondheimskasse fick därför också följa med hem. -Denna gång en med den gamle bybroen på eftersom det redan finns en med bryggerekka på hemma nånstans.

På bilden syns den stora färjan Aida, med Munkholmen i bakgrunden. Munkholmen har en lång och dramatisk historia och användes bland annat som fängelse. Öns läge gjorde den särskilt lämpad för ändamålet: friheten fanns bokstavligen runt omkring, men det var svårt att ta sig därifrån utan båt. Försökte du simma var du med största sammolikhet förlorad. -Speciellt om vädret var dåligt. Det sägs att är det dåligt väder i Trondheim är det fördjävligt väder ute på Munkholmen.

Ett besök på Munkholmen måste det få bli någon gång, en så intressant plats får ju inte stå oblängd på hur länge som helst.

Bland souvenirerna fanns också en ring med futharken ingraverad. Den visade sig vara lite väl stor, så tills vidare får den fungera som halsband. Dessutom blev det en påse Multedrops, hårda karameller med hjortronsmak och honungstoner.

På väg hem

En gammal tradition är att ha svenskt fika på vägen till Norge och norskt fika på vägen hem. Därför blev det Villa och Stratos på hemresan.

Stratoschokladen visade sig dessutom finnas i en variant med hackade nötter. Bubbelchoklad är annars inte någon större favorit, men tillsammans med nötterna fungerade kombinationen bättre.

Dagen efter

Dagen efter blev det så kallad post-resefika av resterna: lite Villa, choklad, hjortronkarameller, sockerfritt godis och en rostbiffsmacka.

Trondheim ligger en bra bit bort, vilket ibland gör resan lång och omständlig. Samtidigt är avståndet en del av charmen. När det inte går att åka dit varje vecka blir det något särskilt med att ha en resa att se fram emot.

Resan blev en blandning av tåg, promenader, sevärdheter, shopping, fika och små upptäckter längs vägen. Hemresan avslutades med trötthet och en del träningsvärk, men också med många nya bilder och några nya saker att minnas.

Stadsbussarna får däremot kanske vänta nästa gång. Stress, fart och tidtabeller är en särskild kombination när man inte är van vid att använda dem dagligen.

Nu väntar vardagen igen, med virkning och annat som behöver färdigställas. Kudden ska virkas klart och koftan behöver få resårband innan den är redo att visas upp.

Tills nästa gång: låt lugnet få ta plats, koppla av och ta hand om er. 

Själv tänker jag göra mitt bästa för att mota bort alla demoner som kommer för att försvåra mina åtaganden, gör samma sak för er själva vettja, så ses vi snart igen!

Nu är det officiellt sommarlov!

Egentligen har väl sommarledigheterna pågått ett tag, fast det är först nu som det känns på riktigt även här. Igår betygsattes samhällskunskapen och kan läggas till handlingarna, så nu kan vi ta det helt lugnt också här. Och för mig kanske det innebär att kroppen vill tillfriskna också? Lungorna har faktiskt återhämtat sig, men varför nöja sig med en krämpa när man kan ha flera? Lärdom: Vifta inte bort besvär, det kan bli problem sen!

-In med ambulans till akuten för att kolla upp vad som pågick, den här gången mensrelaterat.

Väl på sjukhuset blev det till att ligga i en säng i korridoren och springa på toa mer än en gång innan det kom någon. Efter en del provtagningar och undersökningar konstaterades att det skulle sättas in medicinering och med det blev det till att åka hem. I väntan på skjuts fick det bli middag bestående av automatkäk.Chips, kycklingmacka och lite dricka. Ren hälsa! 👍😂 

Nej, det här var inte lika kul som förra veckan då det blev en spontan shoppingtur, men det var mysigt att komma ut i nattluften och skrämma vettet ur måsarna.  Hemma igen sent på natten och har inget ont att säga om sjukvården. Däremot om de som skurit ner på den, men det är en annan sak

"Ta medicinen nu och vila så mycket du kan" Sa de... Vadå bad de den hära att ta det lugnt? Det vet inte jag hur man gör, inte utan att få en massa myror i ändan i alla fall.

 -Nåja. Ny vattenflaska erhöll man i alla fall.

Vädret har faktiskt varit fint mellan varven och bjudit på just de sagolika vyer som den här delen av landet är känd för:

Bilderna är tagna lite här och där längs älven. Och vem orkar ligga/sitta stilla när det ser ut såhär ute? Vilken tur att det regnat en del också. Dock hoppas vi på lite härligt semesterväder nu, så att man kan komma ut på grönbete lite.

Låga järndepåer sa de, då är det bra att få i sig järnhaltig mat. -Jordgubbar hör dit så det fick bli minst en skål med det. Här med en skvätt jordgubbsmjölk. Det är här den kommer till sitt rätta habitat, när man faktiskt lägger jordgubbar i den. Perfekt!

Och rosor, oxbär och mycket annat bara fortsätter blomma. Rosorna är mycket buffigare än den lite mer blygsamma oxbärsblomman. Samma släkte faktiskt. I oxbärens fall uppskattar jag bladen mest faktiskt.

Och det har blivit massor av både sniglar och snäckor. De trivs bra i år. Verkar faktiskt vara ett ganska fruktbart år allt man säger. Och så tar vi det igen. Snigeln är naken och snäckan har hus. Nu vet ni.

Nytt projekt i verkstan också!

Köpte ett par kardor på Tradera, vilket jag inte tror kommer göras igen, bilden var missvisande och själva kardorna var rejält trasiga, så det fick bli en restaurering och att kräva återbetalning från säljaren. Här hänger ramarna nyputsade och målade. De ska bli blå och röda tänkte jag. Beställde nya kardmattor så de ska bli som nya när vi är klara.

Fortsättning i nästa inlägg! Ta hand om er.