Symaskinsprojektet pausat, men det finns andra!

 

Fredag och virkandet fortsätter!

Virkandet fortsätter, medan symaskinsprojektet får ta ett litet steg tillbaka. Det har inte blivit så mycket mer skruvande idag, men maskinen är fortfarande under observation.

Vid en närmare titt igår kväll upptäcktes dessutom en ganska viktig detalj: maskinen är inte en Husqvarna 2000 modell 6030, som tidigare antagits, utan en 6020.

Det är ingen jättedramatisk skillnad, men modellerna skiljer sig åt på några punkter. 6020 är en tidigare modell än 6030, och 6030 hör till den senare generationen av Husqvarna 2000. En av de tydligare skillnaderna gäller smörjningen.

6020 och det här med "smörjfri"

6020 har fortfarande den traditionella typen av smörjning med smörjställen, medan 6030 konstruerades med en annan lösning där de vanliga smörjhålen togs bort och delar av mekaniken fick långtidsverkande smörjning.

Det betyder dock inte riktigt att 6030 är helt utan smörjmedel. "Smörjfri" betyder snarare att maskinen är konstruerad för att inte behöva den återkommande smörjning som äldre maskiner kräver. Även en sådan maskin kan behöva service och smörjning när den väl plockas isär och gås igenom.

Så den tidigare beskrivningen var helt enkelt lite väl förenklad. 6020 är inte en 6030 – och det är faktiskt ganska skönt att ha fått modellnumret rätt innan projektet går vidare.

Vad händer med maskinen?

Eftersom maskinen i övrigt verkar må ganska bra, bortsett från den hoppade remmen, finns det ingen större anledning att plocka isär den i onödan. Planen blir därför att behålla den som reservdelsmaskin.

Samtidigt blir det ett annat inköp:

En ny, lite äldre maskin

En annan maskin har köpts på Tradera. Ibland är det värt att lägga lite mer pengar på rätt maskin, särskilt när det handlar om en äldre maskin som förhoppningsvis ska kunna användas länge.

Den har ännu inte kommit hem, men den bör dyka upp under veckan.

Här är vad man kan förvänta sig:

Fortfarande Husqvarna 2000 – men en äldre variant

Det blev ytterligare en Husqvarna 2000-maskin, men den här gången en äldre modell: 6010.

Och det fina med de här maskinerna är bland annat de så kallade mönsterkammarna. De används för att styra maskinen till olika dekorativa sömmar och kan användas på många maskiner inom Husqvarna 2000-systemet med Colormatic, även om kompatibiliteten inte är helt problemfri mellan alla modeller.

Men för den som inte är van vid de här gamla maskinerna: vad är egentligen de där små, propphuvsliknande prylarna?

Jo, ungefär så här fungerar det:

 De där rackarna, alltså mönsterkammarna, som ser ut som något som bor i ett proppskåp monteras i maskinen och styr hur nålen och andra delar av mekaniken rör sig, så att maskinen kan sy ett bestämt mönster. Sedan är det i princip bara att välja den kam och det mönster man vill använda och köra igång.

På den äldre 6020:n finns exempelvis fyra olika kammar, med fyra olika mönster på varje kam.

Och ja – man får kalla dem rattar också. Det är det en del som gör.

 Du stoppar helt enkelt in den i ett litet lämpligt hål så får du välja på själva kammen, eller ratten, hur du vill ha sömmen.

Men Bofinken! Varför mönsterkammar 2026?

Det finns ju datoriserade symaskiner numera. Varför hålla på med 60- och 70-talsmaskiner där man måste byta små fysiska kammar för att få fram olika mönster?

Tja – det är en del av charmen.

Här får man mekanik som faktiskt går att se och förstå, och ett system där ett litet mekaniskt tillbehör direkt förändrar vad maskinen kan göra. Det är en helt annan typ av teknik än dagens datoriserade maskiner.

Och när man dessutom gillar 60- och 70-talets prylar blir det förstås svårt att motstå.

Så nej, det här är kanske inte det mest rationella sättet att skaffa en symaskin.

Men det behöver ju inte alltid vara poängen... Sedan är det mindre krångel med servning och billigare att köpa begagnat när man är på budget också, men det är en annan story.

Vad gör man medan man väntar?

Den nya symaskinen kommer inte hem förrän någon gång nästa vecka. Samtidigt väntas en ny duschkabin, så det lär knappast bli ont om sysselsättning framöver.

Men vad gör man medan man väntar?

Det finns massor att göra kan jag tala om, och när man dessutom inte använder sociala medier hela tiden, eller ens varje vecka, märker man hur gott om tid man har till att faktiskt få saker ur händerna! Man märker att man har ett liv helt enkelt.

Vad händer när sociala medier inte längre är prio ett?

Att dra ner på sociala medier kan innebära en del förändringar i vardagen. Facebook försvann från min mobil för många år sedan, och sedan dess har det blivit tydligare vad som faktiskt förändras när man inte längre är ständigt tillgänglig.

Det finns några ganska typiska saker som kan dyka upp:

• Sura miner från personer som förväntar sig ständig tillgänglighet. Alla uppskattar inte att man inte svarar direkt eller finns ett knapptryck bort.

• Mindre exponering för negativitet. Sociala medier kan innebära ett ständigt flöde av konflikter, klagomål och negativa nyheter, vilket lätt tar mer plats än man tänkt sig.

• Mindre socialt tryck. Det blir lättare att slippa jämförelser, förväntningar och känslan av att behöva hålla sig uppdaterad om precis allt.

• En viss känsla av att hamna utanför. När mycket av det sociala livet sker på nätet är det inte konstigt att det ibland känns som att man missar något.

Men den där känslan av att vara utanför behöver inte vara permanent. Med tiden brukar det bli tydligare vilka kontakter som faktiskt fungerar även utan ständig närvaro på nätet. De flesta människor är trots allt förstående, och att vara social behöver inte betyda att man är aktiv på sociala medier.

Tvärtom kan mindre tid på nätet ge mer utrymme för kontakter och aktiviteter i verkliga livet.

Mindre scrollande, mer verklighet

En sak som blir tydlig när sociala medier får mindre plats är hur mycket innehållet faktiskt upprepar sig.

Samma diskussioner, samma typer av inlägg och samma reaktioner dyker upp om och om igen. Efter ett tag kan det kännas som att flödet mest går runt i cirklar, utan att tillföra särskilt mycket nytt.

Och när det mesta man tar in är sådant man redan sett eller hört tidigare, är det kanske inte så konstigt om stimulansen uteblir.

Sociala medier kan absolut vara ett sätt att hålla kontakt och upptäcka nya saker, men det är inte säkert att ett ständigt uppdaterat flöde automatiskt gör vardagen mer innehållsrik.

För den som behöver variation, nya intryck och konkreta saker att sysselsätta sig med kan det därför vara värt att fundera över var tiden egentligen gör mest nytta.

Det handlar inte nödvändigtvis om att sluta använda sociala medier helt. Snarare om att låta dem ta en mindre självklar plats i vardagen och ge mer utrymme åt annat.

I morgon blir det städning!

Något som definitivt skulle må bra av lite uppmärksamhet är rummet. Städningen har hamnat på efterkälken ett tag, så det börjar bli dags att ta tag i den.

Ibland behöver man kanske inte mer avancerade planer än så. Lite mindre skärmtid, lite mer gjort och förhoppningsvis ett rum som går att vistas i utan att först behöva röja undan halva tillvaron.

Symaskinen och duschkabinen får komma nästa vecka. Tills dess finns det ju faktiskt annat att göra!

Utöver städningen kanske det finns en del tid till att programmera också, det är ju också jäkligt kul!

Tills vidare: -Sköt om er och låt inte negativ energi äta upp er, det är du för bra för! 

Symaskins-Onsdag!

 

Projekt Husqvarna 2000 fortsätter, och idag kom kam D fram när lådan öppnades – precis efter att en ny sådan hade införskaffats också!

Inför dagens tippning öppnades maskinen för en titt inuti, och mycket riktigt var det som befarat. Den här modellen, 3060, sägs vara självsmörjande. Men självsmörjande maskiner, gudar och sagoväsen ska man kanske vara lite försiktig med att blint tro på. En liten droppe symaskinsolja på de berörda ställena verkar trots allt vara något som damen behöver.

Och när jag säger att det var som befarat är det här vad jag menar!

Driver ni med mig? Nej, men drivremmen har hoppat av!

Det här var faktiskt känt från början. Först fanns misstanken att den hade gått av, men det verkar snarare som att remmen blivit uttänjd efter åratal av att sitta där och… sitta. Maskinen lär vara från 1970-talet någonstans, så några år på nacken har den ju.

Vidare kan den, trots att den ska sköta smörjningen själv, behöva lite hjälp på traven. Rengöring behövs definitivt, eftersom mögel tyvärr hade tagit sig in i lådan. Maskinen behöver därför gås igenom ordentligt för att se att inget har tagit skada.

Det är vad som står på schemat i morgon, mellan varven av pseudokoder, flödesscheman och programmering. Händelselöst lär det knappast bli!

Om vi kollar lite närmare på begreppet ”karma”, som många verkar uppfatta som någon form av straff eller helt enkelt som att man får tillbaka det man sår, så är begreppet egentligen bredare än så.

Karma brukar beskrivas utifrån flera olika principer och traditioner. Här finns till exempel de tolv regler som ofta kopplas till karma. Följer man dem handlar det inte bara om vad man får tillbaka, utan också om hur man själv väljer att agera och vad man sår på vägen.

Så visst kan tanken att man får skörda det man sår finnas där, men kanske ligger det något mer i det: man behöver också lära sig hur man sår.

Tänk på det nästa gång du är frestad att önska någon annan dålig karma. Lägg hellre energin på den egna. Det är något vi nog alla kan behöva ibland.

Sköt om er – och låt ingen få er att tro att ni är värdelösa. Att någon annan har fördomar eller vill se er misslyckas säger mer om situationen än om ert värde. Ibland är det bästa man kan göra att släppa grubblandet, låta saker vara vad de är och fortsätta framåt.

Värt en tanke i alla fall.

Farmorsrutornas återkomst!

Än så länge inget mormorsruteprojekt att visa upp, men däremot ett farmorsruteprojekt! Den randiga rutan är ett sådant projekt som kom till under en stunds väntan i stan medan jag väntade på att syrran skulle komma hem från jobbet. När det blir lite dötid passar jag gärna på att ta fram ett kreativt projekt – eller köpa material till ett nytt och sätta igång.

Jag hade några fler farmorsrutor liggande, så planen är att göra ett kuddfodral av dem.

Sedan bestämde jag mig för att ge min gamla kompis Husqvarna 2000 lite uppmärksamhet. Symaskinen har stått bortglömd i verkstan med en knäpp drivrem, men nu är det dags att få ordning på den gamla damen. Det känns onödigt att låta en fungerande maskin stå och skräpa när den faktiskt kan komma till användning!

Det här är alltså en modell med mönsterkammar – de tre lösa rattarna med bokstäver på. När man använder dem kan man byta kam och på så sätt ställa in maskinen för olika sömmar och mönster. Jag har tre stycken, men det ska gå att hitta fler.

Först ska maskinen repareras och fräschas upp. Drivremmen behöver bytas, och sedan blir det ordentlig rengöring och förhoppningsvis lite olja på rätt ställen. Därefter får vi se hur den fungerar och om det blir aktuellt att leta efter fler mönsterkammar. Oavsett vilket blir det ett roligt projekt att få igång den igen!

Vi har även haft besök på gården. Det brukar dyka upp en del olika djur här, och den här lilla ungräven var ett särskilt fint besök. Den verkade framför allt vara intresserad av maten som fanns i närheten.

What does the fox say?

NOM – det här var gott! Finns det mer?

Vi hade troligen lagt ut lite gammal frukt eller liknande till kråkorna, vilket även räven verkade uppskatta. Annars har vi som sagt besök av en hel del olika djur här, Lodjur, räv, olika hjortdjur och så klart olika fåglar.

Snygg var den i alla fall, lilla Vulpes.

Idag fylldes källaren med ved också. En ganska typisk höstsyssla, men det finns förstås en del praktiskt att uppskatta med årstiden – även om jag fortfarande letar efter fler saker att tycka om med hösten.

En sak är i alla fall säker: är man redan lite hösttrött behövs det inte mycket för att bli ännu mer less på mörker, kyla och alla dessa vedlass! -Därför behövs knappast ett element till att irritera sig på!

Det är också en av anledningarna till att jag har börjat fundera på att dra ner rejält på sociala medier – framför allt de plattformar där flödet lätt fylls av konflikter, negativa nyheter och starka åsikter.

Jag läser just nu programmering och har bland annat börjat lära mig mer om algoritmer och hur de fungerar. På sajter som de som visas i diagrammet ovan kan algoritmer bland annat användas för att sortera och rekommendera innehåll utifrån vad många andra användare tittar på, reagerar på eller engagerar sig i. Det innebär att sådant som väcker mycket uppmärksamhet kan få större spridning, oavsett om innehållet är positivt, negativt eller provocerande.

Det får mig att fundera på vad som händer när man börjar dagen med ett flöde fullt av konflikter, irritation och negativa nyheter. Dessutom är det lätt att lägga ganska mycket tid på människor och diskussioner som man egentligen inte har någon relation till och som kanske inte tillför särskilt mycket.

Före sociala medier var en självklar del av vardagen hittade människor andra sätt att hålla kontakt, följa nyheter och underhålla sina sociala nätverk. Jag har därför börjat ifrågasätta hur mycket plats sociala medier egentligen behöver få i mitt eget liv.

Min lösning blir tills vidare ganska enkel: jag tänker försöka använda sociala medier när jag faktiskt har ett ärende där, i stället för att bara öppna en app av gammal vana.

Det finns ju en hel del annat att göra. Jag har en stor gård att ta hand om, en skog att vara i, en liten stad att åka till om jag blir lappsjuk och till och med en lite större stad på andra sidan fjällen om lappsjukan blir riktigt allvarlig. 😄

Det jag saknar är egentligen inte fler intryck, utan snarare lite lugn och ro. Och där tycker jag att sociala medier ibland gör det onödigt svårt att få just det.

Är det här något helt nytt? Kanske inte. Reklam, kvällstidningar och andra medier har länge konkurrerat om vår uppmärksamhet och använt olika sätt för att få oss att fortsätta läsa eller titta. Skillnaden är att dagens sociala medier finns med oss nästan hela tiden och dessutom anpassar innehållet efter hur vi använder dem.

Det är den delen jag själv har börjat fundera mer över – inte om sociala medier är bra eller dåliga i sig, utan hur mycket plats jag faktiskt vill att de ska få i min vardag.

En annan sak som har väckt funderingar i och med programmeringskursen är AI. Hur mycket vill vi egentligen att AI ska sköta åt oss?

Personligen uppskattar jag att kunna använda AI som ett hjälpmedel när jag kör fast eller behöver hjälp med svåra uppgifter. Samtidigt har jag funderat på var gränsen går mellan att använda ett verktyg och att börja lämna över sådant som vi egentligen behöver göra själva.

Det fick mig att tänka på en likhet med sociala medier. Där kan man lätt börja jämföra sitt eget liv med andras, medan AI på ett annat sätt kan göra det lockande att låta någon annan formulera tankarna, lösa problemen eller fatta besluten åt en.

Kanske är den intressanta frågan därför inte om vi ska använda sociala medier eller AI, utan hur mycket av våra liv vi faktiskt vill lämna över till andra – eller till tekniken.

Hur mycket vill du att någon annan ska sköta åt dig?

Det tycker jag är en ganska bra fråga att ta med sig, både när det gäller sociala medier och AI.

Om du hela tiden hänger upp dig på någon annan, vem blir du själv då? Vad blir unikt med just dig om du hela tiden försöker vara som alla andra? -Tänkvärt ändå!

Och vad ska ske imorrn? -Finns att välja mellan:

• Storstädning
• Fortsatt renovering av sovrummet
• Sköta om min gamla tant till symaskin
• fortsätta virka
• OCH SE OM DEN DÄR NYA TUNISIERN LIGGER I BREVLÅDAN JU!!

Och det där är bara ett axplock av vad som finns att göra ändå.
Sköt om er nu och glöm aldrig bort att varje människa är unik, det är det som gör oss så fantastiska. 
Ses snart igen!

Helgen och delar av förra veckan i ett nötskal!

De senaste dagarna har det varit ont om tid för bloggen, men på virkfronten har det hänt desto mer!

Förra lördagen blev Märtakudde nummer fem av sex färdig, vilket känns riktigt roligt. Det enda som inte blev helt som tänkt var att kudden blev lite väl skev. 😅

Garnbrist gjorde också att det fick lov att bli lite improvisation här:

I originaldesignen, alltså den första kudden som Märta själv gjorde, är det alltid den tredje färgen nerifrån som används till både baksidan och spetsen.

Den här gången följde baksidan färgordningen och blev turkos, men eftersom garnet tog slut fick spetsen i stället bli rosa. Det blev en liten avvikelse från originalet, men egentligen finns det ingen större anledning att vara missnöjd med resultatet. Kudden trivs ju bra med sina kompisar menar jag! 🩷

Förutom att det nu bara fattas en enda Märtakudde för att göra den biten av inredningen i växthuset komplett, har tre nya lyktor fått flytta in ovanför dörren. Lite mer färg är ju knappast fel! 🌈

Det har inte blivit särskilt många växthusdagar i år. Sjukdom, dåligt väder och till och med en getingsanering har satt käppar i hjulen, men några mysiga stunder har det ändå blivit. Hösten har dessutom börjat riktigt behagligt, så kanske väntar det lite brittsommarhäng i växthuset innan säsongen är över? Det kan man ju hoppas! 🍂

Under tiden har garnförrådet fyllts på för den sjätte och sista Märtakudden. Tanken var från början att hålla sig till olika gröna nyanser, men den blå färgen var alldeles för lockande för att lämnas utanför – så den fick helt enkelt vara med. 💙💚

Den här kudden får samma gröna baksida som cirkuskudden. Det blir också ytterligare en av de Märtakuddar som inte har någon vit kantlinje.

Den här kudden fick, som ni ser, en gul kantlinje. Tanken var att den skulle få en lite mer höstig känsla på det sättet, och det känns som att det blev precis den lilla detalj som behövdes. 💛🍂

Och skulle Märtakudde nummer sex mot förmodan inte hinna bli klar innan växthussäsongen är över, så får det helt enkelt bli det till nästa sommar. Kompletteringen är snart klar – det är ett som är säkert!

Bland engelsktalande handarbetare, framför allt sådana som arbetar med garn, finns uttrycket ”frog or finish”. Det handlar ungefär om att plocka fram sina UFO – unfinished objects, alltså påbörjade men ofärdiga projekt – och bestämma sig för vilka som ska göras färdiga och vilka som ska repas upp.

Ett sådant beslut har faktiskt redan tagits här: en påbörjad sjal fick gå sitt öde till mötes och repas upp. Men garnet gick inte till spillo – planen är att förvandla det till en annan sjal i stället. 🧶

-Mest för att C2c kändes lättare att komma ihåg än det andra mönstret som jag ju sla

Och fredagen bjöd på en tripp till min lilla stad för att göra lite ärenden, fredagshandla och se om stan var kvar efter sommaren -Den var kvar!

Medan vi satt och väntade på farsan som uträttade några bankärenden hann vi studera grannbilens imponerande samling Wunderbaums. Jag tror att den som drog till sig mest uppmärksamhet var den som faktiskt var tänkt att göra just det – den med fjärtarna. 😄

Sedan blev det fredagshandling på Stora Coop. Charkvarorna glömdes förstås inte, det är ju närmast obligatoriskt! Där hittades också en proteinpudding med smak av Centerchoklad, vilket lät tillräckligt intressant för att testas.

Efter att ha vant sig av vid socker blir det ganska tydligt hur oerhört sött sådant här smakar. Liknade den Center? Ja, ungefär. Men Centerchoklad ska nog helst vara hård, känns det som. Puddingen åts upp, men det blir nog inget återköp. 😅

Innan avfärden blev det också en liten inventering av garnkorgen – mest för att kunna fylla på med ännu mer garn. Just nu finns det anledning att samla på sig lite, eftersom ett mormorsruteprojekt är på gång.

Vad det ska bli av alla dessa mormorsrutor får ni veta längre fram! 🧶✨

I själva korgen fins allt möjligt, men några små nystan mer restgarner lyckades jag i alla fall sortera bort och göra en grytlapp av. man kan aldrig få för många grytlappar och de tar ju bara någon timma att virka om man kör snabbt. De fyra nya där köpte vi på stora Coop och de hamnar i mormorsruteprojektet!

Väl inne på stora coop noterades att deras kött/chark/kyldisk egentligen är en KOTT/chark och kyldisk... Fast där fanns ju inga kottar! -Det får vi hjälpa dem med någon gång va?

En sväng till Jula hanns också med. En ny laddare till telefonen stod på inköpslistan, men det blev lite mer än så: ett par nya brallor och en betydligt snyggare höstjacka fick följa med hem. Den rosa jackan som hängt med tidigare har alltså fått konkurrens. Och ja – kärleken till morgonstjärnor verkar vara fullständigt obotlig! ⭐

Det blev även ett par nya tofflor. De gamla hade gjort sitt och var minst sagt ordentligt utslitna (sulornas memory foam hade slitits BORT!), så där var det verkligen dags för en uppgradering.

Dagen avslutades med MAX-middag. När maten väl hamnade på bordet upptäcktes att menyn inte riktigt stämde med det som beställts. Samtidigt var det en fredagkväll och det gick inte att låta bli att tänka på hur stressigt det förmodligen var för personalen. Därför fick det helt enkelt vara – middagen var trots allt där och det gick ingen större nöd på någon. Syrran tyckte däremot att det hade varit bättre att säga till, och kanske hade hon en poäng i det. 😅

Väl hemma väntade nästa projekt: att krypa tillbaka under sängen och fortsätta med koderna. Programmet blev klart någon minut efter deadline, men klart blev det – och det finns all anledning att vara riktigt nöjd med den insatsen! 💻🎉

                                                    

Lite mindre nöjd blev känslan när det visade sig att det där med pseudokod och flödesscheman egentligen skulle komma först längre fram i kursen. Nu är uppgiften i alla fall korrekt gjord och inlämnad, så den saken behöver inte längre ligga och vänta i bakhuvudet.

Uppgiften som lämnades in handlade framför allt om main()** och while-loopar**. För den som inte har läst programmering låter det kanske som rena grekiskan, men det handlar bland annat om sådant som kan användas för att bygga menyer och olika val i program. Lite samma princip som när man ska registrera ett konto eller göra olika val i en app – fast förstås på en mycket enklare nivå här. -Mitt mål kommer fortsatt att vara att skapa en egen communitysajt i framtiden! 

Tanken kan till exempel vara att användaren möts av en meny där det går att registrera uppgifter som namn, födelsedatum, kön och liknande. Och det går att göra betydligt mer med samma principer. Programmet skulle exempelvis kunna få frågan: ”Mitt namn är XXX, jag är 30 år – när blir jag 100?” och sedan räkna ut att svaret är 2096.

När uppgiften väl var klar väntade en helt ledig helg – och den kunde knappast ha fått en bättre blandning av innehåll. Det blev en liten roadtrip för att testa den nya ljusrampen, lite fika och förstås fortsatt arbete med virkprojektet. 🚗☕🧶

Pocky har dessutom hittat till byn! Det betyder att det numera inte behövs någon längre utflykt för att få tag på en kartong, vilket ju är praktiskt när suget efter lite japanskt godis dyker upp. 😄

Till det blev det chai-te,lite chips och Coca-Cola. Kanske inte den mest näringsrika kombinationen, men ibland får även ambitionsnivån vara lite lägre. En lat dag kan faktiskt vara precis vad som behövs – och ibland är det helt enkelt välförtjänt. ☕🥤🍫
Personligen har ju jag vant mig av vid friterat nu när vi har en airfryer hemma och det är då man märker hur oerhört flottigt allt som är friterat är. Chips är inget undantag, det är verkligen som farsan, eller farmor en gång sa där på 90-talet. -Flottkokt potatis. Min airfryer är fortsatt min bästa skräpmatskompis.

Nu så! Förhoppningsvis ska det inte dröja riktigt lika länge till nästa inlägg. Det har blivit lite glest mellan uppdateringarna ett tag, men det får väl ändå ursäktas med att livet faktiskt pågår även mellan blogginläggen. Och det är ett liv som börjat uppskattas på ett helt annat sätt.

Det finns fortfarande mycket kvar att lära, både om livet och om sig själv. Kanske finns det något för dig att lära också? ❤️

Det spelar trots allt ganska liten roll hur mycket mindfulness och annat man övar på om man samtidigt fortsätter med gamla vanor som inte gör någon gott. Där har jag själv fortfarande en del att jobba på – ibland är jag rent ut sagt urusel på det.

Men även mindre bra erfarenheter kan lämna efter sig något värdefullt. Dåliga människor ger lärdomar för livet, bra människor ger minnen för livet. Kanske ligger det något i det.

Så kanske finns det faktiskt anledning att tacka dem som någon gång betett sig som svin. Inte för vad de gjorde, förstås, utan för att de visade vilka sorters människor det kan vara klokt att hålla sig borta från framöver. Och framför allt för att de också visade vilken sorts människa man själv inte vill bli.

Det är väl ändå något att ta med sig, eller hur? ❤️

Där går du, jag hatar dig inte, jag tolererar dig, men jag lovar mig själv att aldrig någonsin ta efter dina dåliga vanor, med det lämnar jag dig och dina lika därhän!
-Sköt om dig, eldsjäl! Låt inte din eld släckas bara för att du vandrar i en tunnel av is.

 

Har blivit med ÅSKFLASKA - Och så städar vi vidare!

De här konstiga makapärerna har synts på loppisar och second hand-marknader lite här och där, utan att det varit helt självklart vad de egentligen är eller vad de gör. Men idag fick en följa med hem.

Så vad är det då? Jo, det är en så kallad åskflaska, en gammal typ av vattenbarometer. Just den här är från Skruf. Den fungerar genom att lufttrycket får vattennivån i den smala pipen, eller ”snabeln”, att stiga och sjunka.

För att använda den fyller man flaskan med vatten tills nivån i glaset är ungefär i höjd med nivån i snabeln. Ett tips var att färga vattnet, så det fick det bli. Det är egentligen inte nödvändigt för själva funktionen, men gör det betydligt lättare att se vattennivån och upptäcka även små förändringar mot det klara glaset.

Och här kommer det roliga! När åskflaskan är korrekt fylld ska vattennivåerna i glaset och snabeln vara ungefär lika. Men det är de ju inte på bilden, va?

Nej – men det VAR de.

Det beror på lufttrycket. När lufttrycket sjunker, alltså när det blir lågtryck, stiger vattennivån i snabeln. Vid högtryck sjunker den istället. Vattennivån blir alltså ett litet synligt kvitto på hur lufttrycket förändras.

Och eftersom vattennivån i vår åskflaska fortsätter att stiga verkar lågtrycket hålla i sig ett tag till.

En ganska enkel, men väldigt charmig liten manick. Sådana här har synts till några gånger genom åren, men det är först nu som en åskflaska fått flytta in på gården!

Städningen fortsätter

Arbetet med rummet fortsätter också, och det finns fortfarande en del kvar innan det lilla myshörnet är helt färdigt:

• Ledningen mellan TV:n och datorn ska sättas upp lite snyggare.

• Saker ska flyttas om – det som ska ut ska ut och det som ska vara kvar ska stanna.

• Fönstren ska fixas, både putsning och persienner.

• Nya gardiner, sängkläder och filtar ska på plats.

• Dammsugning och dammtorkning ska förstås också hinnas med.

När allt det är gjort borde det lilla myshörnet vara redo att mysas i igen. Och med en åskflaska på plats nere i köket finns det åtminstone något nytt att hålla ett öga på medan det lilla evighetsprojektet blir färdigt. 😄

 

Sedan kom ett tillskott till fullmåneritualerna hem till oss också. En liten månlykta, troligen till för eterisk olja, men man kan säkert ha ljus i båda kopparna om man vill det. Den här får bo i lag med alla andra häxgrejer och skapa trivsel. 

Sedan går det lite förkylningar i familjen men det hindrar inte mig från att programmera vidare! Det här kan vara bland det roligaste jag tagit mig för med och bäst av allt, det kan leda till ett jobb sen!

I morgon fortsätter städandet och inredningen också! Förkyld må väl hända, men livet känns ändå rätt bra just nu!

Sköt om er tills nästa gång vi ses och kom ihåg att folk bara tar din energi för att de kan det. Om du inte låter dem dränera dig, faller deras vapen maktlöst ner. Frid och livslust! 

Projektseptember fortsätter

                                 

September har varit här i en vecka nu, och kanske är det dags att erkänna – även för en hösthatare – att hösten faktiskt är här. Det är med andra ord dags att börja fundera på att flytta in igen efter att nästan ha bott utomhus hela sommaren.

Det här har behövt göras länge, men vi har inte riktigt kommit på hur vi skulle gå tillväga. Därför blev det först nu det faktiskt blev gjort. Under våren inventerades ungefär 25 års hamstrande av papper, böcker, mappar och diverse småskräp. Det mesta hamnade i ett arkiv, men tre Konsumkassar fulla med skräp blev det visst också.

Böckerna som fortfarande används fick flytta in i hyllan, medan de som var för stora fick stå bredvid. På andra sidan hamnade dokumentsamlarna. Farmors gamla kristallampa fick också en plats där. Hon råkade slå sönder kupan, så numera har den en liten hatt till skärm i stället. Säg vad ni vill, men jag älskar det.

Ungefär lika mycket som jag älskar pennvässaren som ser ut som en helikopter. Det är nog husets bästa pennvässare!

Eftersom det numera finns två olika Jinshi i min samling PVC-figurer fick den sittande varianten flytta in under sängen. Det finns planer på att även skaffa Maomao, men än så länge är det just bara en plan – det finns andra planer också.

Nu när allt börjar komma på plats syns dessutom sådant som tidigare gått lite under radarn, vilket ju är bra, men varför placerade jag draken Hillgoth sådär dumt, nu syns han ju knappt! -Hillgoth är, för den ovetande, en drake jag köpte i Trondheim för en del år sedan. Syns knappt bredvid muggen så får väl flytta på odjuret.

Sedan har det, som sagt, blivit en del projekt den här månaden. Bland annat hittade jag en hårsnodd med en pompom gjord av små plaststenar, som jag alltid tyckt om. Med åren hade snodden dock tänjts ut och behövde bytas ut.

Lösningen blev tills vidare ett vanligt resårband. Nu sitter den som den ska igen, både runt armen och i håret! Stenarna behöver däremot fästas lite bättre så att de inte börjar lossna igen, det har hänt att de gjort det sedan snodden köptes.

Och på Märta-fronten har baksidan börjat tas in. Ja, jag vet att det är en viss färgskillnad här. Det var inget jag tänkte på förrän senare, och då hade jag inte riktigt ork att bry mig om det.

Som sagt är de här kuddarna plättlätta att virka om man bara kan sin corner to corner. En kompis som också virkar berättade en gång att hon aldrig hade testat tekniken, men att hon kunde ana ungefär vad det handlade om. Till en sådan person kan man förklara det så här: det är samma typ av kluster som i mormorsrutor, fast i stället för att arbeta runt sätter man dem helt enkelt hörn mot hörn.

Jag är glad att virkning och stickning inte ger värre biverkningar än ett allvarligt garnberoende. Personligen är jag långt ifrån värst. Jag vet garnvänner som har hela väggar fulla med garn – och vet ni vad? Det är helt okej. Det visar ju bara att man brinner för något!

Inte bara virkningen tar sig – Signe fortsätter också att växa, och boucléinslaget börjar nu synas ordentligt.

Bouclé är dock ett sådant där garn som knappast kan kallas nybörjarvänligt. Jag har stickat sedan 2006 och virkat sedan 2002, och även jag kan tycka att det är förbannat ibland, särskilt när lockarna bildar falska maskor som följer med upp på stickan. Men trots det är det både roligt och meditativt.

Och faktiskt, trots att jag har stickat i snart 20 år, är det här mitt första riktigt seriösa projekt på rundsticka!

VA? Har jag aldrig hållit på med rundstickor!?

Jo, men jag har aldrig gjort något särskilt seriöst med dem tidigare. Tanken var att det skulle bli resårstickning, men eftersom maskantalet blev fel blev resultatet i stället en hybrid av resår- och mosstickning. Jag har döpt det till kaosstickning, eftersom det ser lite kaotiskt ut.

Och YAY! Nu börjar vi programmera igen!

Jorå, det blir ormbrottning i höst, och eftersom jag kan Python lite bättre nu efter att ha läst Programmering 1 känns det som att det kommer att gå lättare den här gången.

Den här uppgiften handlar om flödesscheman och pseudokod. I korta drag är det ett sätt att planera hur ett program ska fungera innan man börjar skriva själva koden – till exempel hur ett inloggningsfält ska fungera.

I morgon ska i alla fall en sak göras. -Huset ska storstädas, mycket för att den här bofinken vill inreda lite! Blir ett kul projekt det också! -Tills vidare, ta väl hand om er så ses vi!