Halva maj avklarad och här är vad som hänt!

 

Maj har bjudit på en hel del. När månaden summeras känns det faktiskt mest positivt, även om mycket gått ungefär lika snabbt som en lus på en tjärsticka.

Våren drog bland annat igång ett nyväckt samlarintresse – animefigurer har återigen börjat hitta hem hit. Och när samlandet tas på allvar dyker förstås de klassiska problemen upp, inte minst kring frakt och leveranser.

Självklart skulle det också bli just Aqua Hoshino som blev problembarnet i sammanhanget. Den som sett Oshi no Ko – eller ännu hellre läst mangan  – vet precis varför det där är ett internt skämt. Annars gäller väl den gamla regeln: den som vet, vet 😏.  Den nya karaktären är Aqua som karaktären Tôki i föreställningen Tokyo Blade som är en påhittad serie inom själva serien. Återigen, den som vet vet.

Och hur går det med mitt virkprojekt? -Sakta men säkert framåt måste jag ändå säga:

Under vintern har det virkats en hel del farmorsrutor (ja, här görs faktiskt skillnad på farmorsrutor och mormorsrutor – mer om det längre fram). Nu har rutorna monterats ihop till både framstycke, bakstycke, fickor och ärmar. Kvar återstår muddar och några inramande detaljer här och där.

Tanken är att just de detaljerna ska få paljetter och lite bjärtare färger för att bryta av mot det annars ganska jordnära färgvalet och ge alltihop lite extra liv.

Och gissa vad? Garnet tog slut. Typiskt nog har Hobbii dessutom fasat ut Sterk-garnet, så det blev till att leta vidare på annat håll. I väntan på påfyllning får projektet alltså vila en stund.

Bakstycket hann däremot få ett viktigt användningsområde under tiden: som filt åt katten. Och ja, det får väl ändå ses som ett gott betyg. Hon har uppenbarligen utmärkt smak och vet precis vilka kvaliteter som är varmast och skönast. 🐈✨ Och nu då, skillnaden mellan farmorsrutan och mormorsrutan i min bok är alltså att farmorsrutan är platt med som ett X av hålrum där hörnen blivit. Mormorsrutan har fler hål eftersom man gör fler mellanrum mellan stolparna. Enkelt som så, inget mer eller mindre.

Och under Valborg var det tänkt att det här skulle publiceras men det blev aldrig av, så det får helt enkelt gå ihop med det här inlägget:

Valborg kommer med sina traditioner, och i den här familjen betyder det road trip och klassisk majbrasesafari.

Genom åren har det blivit lite svårare att hitta brasor, i takt med att reglerna kring utomhuseldning förändrats, men den här gången hanns faktiskt två stycken med. Inte illa ändå.

Längs vägen blev det förstås obligatoriska färdkostinköp i form av glass, mintgrodor och något gott att dricka innan färden gick vidare.

Och ja – självklart finns det ett internskämt i att placera grodan på just den boken. Visserligen är det inte exakt rätt volym, men sådana petitesser var kanske inte högsta prioritet i fotostunden. Det hela blev mest en påminnelse om att nästa del nog behöver införskaffas snart också 📚🐸.

Vi åkte hem medan solen gick ner och fullmånen tog sig upp över bergskedjorna. Det är bra att påminna sin hemmablinda skalle om hur vackert man bor då och då, så att man inte glömmer bort det och tror att gräset är grönare någon annanstans. Älven låg stilla som ett silverband över hela kommunen och det kändes som en lika stor välsignelse som alltid att bara stå där och fotografera vyerna. Smärtsamt vackert.

Och dessa (a)sociala medier va! Nu har det ju kommit en fluga som heter "rosa mjölk" som alla ska köpa för att kunna flasha på sociala medier om att de minsann druckit det. själv testade jag den redan 2024 och ärligt talat känns det mest som vanlig jordgubbsmjölk med extra socker. Man ska dock ha ganska mycket socker när man gör jordgubbsmjölk. I tillbringaren där är det hallonmjölk som gjorts med hallonsylt blandat med mjölk och körts i mixer. Godare kall än ljummen och föredrar du hallon framför jordgubb är det här ett ganska bra alternativ till den hypeade rosa mjölken.

Och vad vore livet utan små utmaningar?

Det här mahjongspelet har funnits här hemma i decennier, men ändå har det av någon anledning aldrig blivit av att faktiskt testa det – förrän nu.

Solitärmahjong är lite som memory eller hästminne, fast med ett extra lager strategi. Brickorna staplas i olika formationer – just den här liknar en pyramid, men spelplanen kan varieras beroende på hur mycket man känner för att gnugga geniknölarna.

Varje bricka har en symbol som ska paras ihop med en annan av samma sort. Det finns dock ett litet aber: en bricka måste vara fri på minst ena långsidan, alltså till vänster eller höger. Det räcker inte att kortsidan är fri, och det får förstås inte ligga någon annan bricka ovanpå den heller.

Det är där strategin kommer in.

Till skillnad från memory och hästminne, där det mest handlar om att minnas kortens positioner, ligger allt synligt i mahjong. Utmaningen blir istället att planera vilka par som ska tas först för att undvika att låsa fast sig längre fram.

Och ja, om sanningen ska fram är det kanske inte en helt dum övning. Att tänka igenom vad som görs nu för att undvika senare konsekvenser är trots allt en färdighet som kan behöva tränas även utanför spelbordet!

-Så att man slipper göra om saker hela tiden och få dålig karma av det! 
Matte! 

Det är svårt att inte känna viss frustration när ett helt år passerat och det plötsligt går upp för en att tiden lagts på fel mattekurs.

För den som siktar på arkitektur eller programmering – eller som här, arkitektur som plan A och programmering som plan B – är det B-kurserna som gäller. Ändå har hela året ägnats åt Matematik 1A, utan att det egentligen reflekterats över förrän nu.

Men det går förstås att se det från den ljusa sidan också. Grunderna sitter ordentligt nu, och det är knappast bortkastad kunskap. Samtidigt är det dags att växla upp lite för att inte tappa fart i planeringen framåt.

Första steget blev att välja rätt litteratur, och den här gången är det faktiskt rätt bok som ligger på bordet.

Det innebär också att vissa saker får prioriteras bort. Bispgården får stryka på foten – inte för att det är något fel på upplägget i sig, utan helt enkelt för att studiemiljön inte riktigt fungerar här. Ibland handlar bra planering trots allt lika mycket om att välja bort rätt saker som att välja rätt från början.

Under månaden har också en ganska tydlig insikt landat: det kommer att behövas ett jobb vid sidan av arkitektutbildningen.

Det är där programmeringen kommer in – plan B, men också ett spår som öppnar fler möjligheter än man kanske först tänker sig.

Så nu är tanken enkel: sätta sig med Python, nöta på ordentligt och se vart det leder. Steg för steg, rad för rad.

Och medan arbetet pågår kanske fler dörrar hinner öppnas längs vägen. Det är ju trots allt ofta så det fungerar – man börjar någonstans, fortsätter framåt, och plötsligt finns möjligheter där som inte ens syntes från början ✨.

Summa summarum går saker framåt, men inte utan vissa hinder. Hinder eller kanske "pauser" beroende på hur man vill se det. Jag väljer att säga att det går framåt, långsamt som en lus på en tjärsticka, men det fina är väl att det ändå inte står stilla, att det ändå blir något av saker även om man inte alltid kan tro det. Det finns en scen i Advent Children (final Fantasy VII) där Cloud Strife kastas upp mot sitt mål av sina vänner och den sista som tar hans hand är en vän som inte längre lever. En av hans vänner säger ett enda ord när han slänger honom vidare. -Flyg!

Med det sagt: Sköt om er, flyg vidare och kommer någon och säger "människor kan inte flyga" får du låta bli att lyssna. allt handlar om hur man ser på saker. Det är trots allt det som är karma, det andra är brus.

Helgen i ett nötskal

Som ni har längtat va? -Helgen i ett nötskal igen och den här helgen har mest bestått i läkning efter PTSD-triggern från helvetet.För den som själv lever med PTSD – eller står nära någon som gör det – är upplevelsen bekant: en tung känsla av hopplöshet som kan vara svår att skaka av sig.

Samtidigt finns något märkligt i hur kroppen och sinnet försöker läka. Sprickor kan faktiskt slutas, om än långsamt, och ibland dyker symboler upp där de minst väntas – som former i naturen som påminner om ett brustet hjärta, eller fåglar som rör sig i nästan mönsterlika formationer. Det går att tolka som små tecken på riktning, snarare än lösningar.

Här har vi innanmätet på ett getingbo som bildar formen av ett brustet hjärta och så ett gäng kajor som bildar runan Isa. En runa som säger att tålamodet är din bästa vän när du vill ha något gjort..

Och kanske är det just där någonstans man får landa: när livet ger citroner, får man göra det bästa av dem. Ibland genom att balansera det sura med något sötare – bokstavligt eller bildligt. Ni kan ju alltid testa att äta något sött innan ni biter i en citron någon gång, det är lite speciellt.

 

Och lördag har för mig blivit lår-dag! Japp, ett tydligt tema: träning med fokus på ben. Ett enkelt sätt att skapa rutin och samtidigt arbeta mot målet om en starkare kropp inför sommaren.

Utöver det har helgen också rymt kreativa inslag i form av tunisisk virkning. Projektet har ännu ingen bestämd slutform – kanske blir det en grytlapp, kanske något helt annat. Ibland får processen styra snarare än resultatet, och det finns ett värde i det också. Det här var i ärlighetens namn bara en liten övning för att känna in tekniken.

Koftan fortsätter att vara huvudprojektet. Just nu återstår en ärm och sedan själva muddarna. I slutskedet finns utrymme för lite kreativ variation – tanken är att använda ett rosatonat garn tillsammans med detaljer i bling för en mer lekfull finish. Blinget kommer i form av “Party Deluxe” i ljusblått, som får sätta sista accenten.

Det finns även en fundering kring att låta det rosatonade garnet få en större roll, kanske som en mellanfärg med ytterligare blinginslag. Alternativet är att låta den delen ta en annan riktning helt. Det får helt enkelt avgöras längs vägen.

Det återstår 14 farmorsrutor innan allt är klart. Därefter väntar montering – och först då blir hela arbetet komplett och redo att visas i sin helhet.

Utöver handarbetet rymmer veckan också tid för programmering och matematik. Matematiken fungerar både som ett intresse i sig och som ett stöd för programmeringen, som i sin tur förbereder inför kommande kurs i Programmering 2. -Skam den som ger sig heter det!

Och med det rundar vi av och säger som vi brukar -Sköt om er! 

Det går framåt, onödigt sakta men oväntat säkert.

Men se där! Den första programmeringskursen är nu avslutad sedan typ en månad tillbaka, och ett vägskifte börjar sakta men säkert närma sig. Efter många års studier finns det äntligen en känsla av att arbetslivet inte längre ligger så långt bort som det en gång gjorde. Än är det inte riktigt där, men riktningen är tydlig. -Mer programmering lär dock behövas.

I tisdags blev det en sväng in till min lilla stad för ett möte som mycket väl kan leda till något positivt framöver. Samtidigt finns den där välbekanta och lite förhatliga väntan – och med den studieångest så klart. Mötet kändes i alla fall glädjande!

Trots allt detta finns en tydlig känsla av att livet rör sig framåt. Förr eller senare lär en positiv förändring komma, något som gör tillvaron lite lättare. Åtminstone om man ska tro på attraktionslagen.

Och kanske är det just den förhoppningen som gör att det ändå känns möjligt.

Och eftersom det fanns gott om tid både före och efter mötet passades det på att vara “turist i den egna staden”. Ett underskattat fenomen, som förmodligen fick sitt uppsving under pandemin när resandet begränsades och fokus i stället riktades mot det som finns nära.

Och med en stad som denna finns det verkligen inget att be om ursäkt för – ibland räcker det gott att bara stanna upp och uppskatta omgivningen.

Dagen började med ett besök på ett av stadens asiatiska hak, där det blev buffé tillsammans med syrran. Sushi fungerar utmärkt både som förrätt och efterrätt – särskilt när möjligheten att ta två tallrikar från början inte riktigt togs i beaktning. Det blev en blandning av gryta, sushi och en avslutning med morotskaka och jasminte, precis som det ska vara.

Övermätt, nöjd och med blicken riktad mot mötet – kan det bli bättre?

Faktiskt.

Bland annat följde det här med hem: hudvård, en ny penna (för att det faktiskt underlättar att kunna färgkoda kod och matematiska uträkningar), ett pennskrin – och så klart Ramune. Det köps ofta när något ska firas lite extra, och den här veckan känns definitivt värd det.

Dessutom slank det ner lite annat smått “pjuller” också – ett uttryck lånat från farmors brorsdotter för diverse småkrafs. Värt det? Den frågan är redan besvarad.

Ett stopp på Normal hanns också med, både för inköpen och för att konstatera att ryktet om prishöjningar faktiskt stämmer. Därefter blev det en promenad för att skaka av sig paltkoman från lunchen. Turen gick via Törnstensgränd, som utan tvekan är en av stadens vackraste platser, med sina färgranna hus och lugna atmosfär.

Som arkitekturnörd – med en stilla ambition om att en dag arbeta som stadsarkitekt – är det svårt att låta bli att fastna i tankar om epoker, stilideal och deras för- och nackdelar. Nördigt? Absolut. Något att be om ursäkt för? Knappast.

Under promenaden dök dessutom syrrans kollega upp, vilket resulterade i några trevliga minuter av spontan småprat innan det var dags att röra sig vidare mot mötet.

Efter mötet fortsatte dagen med en promenad ner till Badhusparken. Där blev det en stunds stillhet med en dricka i handen – en asiatisk Fanta med melonsmak, märkbart sötare än andra melonläsker som testats.

Det var precis vad som behövdes: en paus för att landa i allt som sagts under mötet och låta intrycken sjunka in. Ibland är det just den där eftertänksamma stunden som gör att vardagen känns lite mer hanterbar. Lite “namaste” mitt i allt det hektiska.

Måsarna bidrog för övrigt med sitt eget lilla skådespel, särskilt riktat mot förbipasserande med mat i händerna. Extra intensiva nu när häckningen dragit igång lite i förväg också. Ett tydligt tecken på att det var klokt att avstå från att äta i parken just den här gången.

Återigen, det som behövdes var att stanna upp i stunden och bara förstå att livet faktiskt pågår i nuet, kanske titta på fåglarnas små vårlekar ute på den ruttnande sjöisen och lägga märke till de där små små detaljerna... Som exempelvis att det faktiskt vandrade runt en strandskata där bland alla sjöfåglar. Jag har ju plåtat djur av och till och funderat på att plåta en liten sådan i många år, men nu så. Nu har det äntligen hänt! Vad anden som sitter lite udda på den tredje bilden gör vettefåglarna, den letar troligen mat i en grop den gjort med näbben.

Den här dagen behövdes, det är faktiskt så enkelt det är, och kanske är det en början till något nytt, något bättre än det som varit nu ett tag. Det hoppas jag verkligen!

Idag blev det en sväng ner på byn. En plats som ibland väcker ett visst motstånd, trots att det egentligen inte finns något konkret att oroa sig för – mer än det som skapas i det egna huvudet.

Så det blev en stund kvar i bilen, där blicken fastnade på en reflektion i grannbilens motorhuv. Ett hustak och ett träd som speglades och överlappade varandra, där trädkronan formade ett nästan korgliknande mönster.

Just nu befinner jag mig i en återhämtningsfas efter en svår tid, men min förhoppning är att allt löser sig när tiden är inne, magkänslan säger samma sak och den mina vänner, den ska man lita på. Sköt om er tills vi hörs igen! 

Sista två veckorna på ledigheten, dags att tänka på Python!

Så här i slutet av ledigheten kan man ju alltid passa på att bli sjuk – det är trots allt bättre nu än precis när kursen drar igång. Positivt tänkande, eller hur? Onsdagen inleddes därför med ett läkarbesök och avslutades hemma igen, försedd med medicin och en plan: vila. Tur då att det finns en varm säng, virkprojekt och anime att försvinna in i när kroppen säger ifrån. Det blev även en liten stund med Midsomer Murders tillsammans med pappa – precis lagom dos brittiskt lugn.

På den mer uppmuntrande fronten har det också införskaffats livets andra filofax! Tidigare har det mest blivit vanliga almanackor, men nu kändes det som läge att satsa på något lite rejälare. Valet föll på en som dessutom matchar ryggsäcken där den kommer att bo. Gul, förstås 💛

Virkfronten har inte heller stått still. I jakt på mer garn till koftan slank det även ner nya broderisaxar och som om det inte vore nog har det trillat in ännu mer garn, tillsammans med några nya, spännande verktyg och hjälpmedel – sådant som gör skapandet både roligare och lite smidigare 🧶✨

Bland annat har det äntligen blivit av att införskaffa en sats tunisier – alltså tunisiska virknålar, eller kroknålar som de också kallas. De ser ut som en något längre virknål med stopp i ena änden, eller som i det här fallet, med krokar i båda ändarna. Ett spännande mellanting mellan virkning och stickning, och väldigt tillfredsställande att jobba med.

Med dem har ett litet ”göralösprojekt” redan sett dagens ljus. Ett sådant där projekt som inte har någon tydlig plan, utan mest går ut på att bara göra – och låta resultatet visa sig med tiden. Perfekt för stunder när skaparlusten finns där, men beslutsångesten helst får stanna långt borta 🧶✨

Och så var det den här lilla pungen – väskan – pungväskan (svårt att sätta exakt etikett på den), som mycket väl kan vara ett av de bästa inköpen på länge. Tanken är att den ska rymma ett garnnystan tillsammans med det pågående projektet, så att allt hålls samlat och trasselfritt.

Garnnystan som rymmer runt på golvet hör verkligen till det mest irriterande som finns, så något att dra garnet genom har stått högt upp på önskelistan. Bonus: den rymmer två småprojekt, perfekt för de där stunderna när man vill ha något redo att plocka fram.

Spoiler: här ligger inte ett nystan, utan två. Plus favoritnålen, förstås. För varför nöja sig med det tänkta användningsområdet när det går att optimera lite? 😉Plus i kanten är väl att motivet är katter och nystan. 

Sedan har det varit kallt till och från ända sedan slutet av december, så det känns fullt rimligt att både vi och Tigris mest ligger nerbäddade och försöker hålla värmen på de sätt som går. Filtar, täcken och strategiskt placerade kroppar i soffan gör sitt bästa när temperaturen kryper neråt.

Julen står dessutom fortfarande kvar, ostökad men stämningsfull. Det får vänta lite till – det finns gott om tid. Julledigheten sträcker sig trots allt en bra bit in i februari, så ingen brådska än 🎄✨
-Fast... Till helgen kanske vi plockar ner den. -Kanske!

Planen för resten av veckan lär väl bli:

• Vila
• Anime
• Virka
• Python och C#-lekande

-Aaand repeat. Lite träning ska jag väl försöka flika in här och där också, det här med att ligga på ärslet hela tiden är ingen hit trots allt. -Sköt om er, så sköter jag om mig! 

 

Programmering nästa!

Snö, studier och vinterprojekt

Det finns gott om fördomar om norrlänningar som insnöade, och just den här veckan är det svårt att säga emot. Samtidigt finns det ju alltid sätt att göra något användbart av snön – till exempel att använda den som naturlig kyl för dryck 🍹❄️

Den lediga månaden har nu börjat, och CSN har dessutom gett klartecken för studiemedel även för nästa kurs. Ingenting tas för givet, men förhoppningen är att det blir programmering i februari. Det känns både spännande och lite nervöst att se vad som väntar.

I övrigt har januari varit ungefär som januari brukar vara: snörik. Trots det har studieperioden hittills känts förvånansvärt lugn och fungerat riktigt bra.

Vinterliv och motion

På frågan om det blir livat i vinter är svaret enkelt: ja. Skyfflar är inköpta, och julhullet har blivit officiellt utmanat. Andra bullar, helt enkelt 💪⛄Nej, men ärligt talat, snöskottning är bra för kroppen och knoppen!

Och jag och min jädra virkning va!

När det gäller virkprojekten har det, i väntan på garnpåfyllning, blivit mest småsaker. En del grytlappar och några hjärtan av det här slaget:

Hjärtana är löjligt enkla och väldigt roliga att göra. Mönstret kommer troligen från Drops eller något liknande, men som vanligt när jag håller på med något blir det en egen variant. Resultatet blev lite knubbigare hjärtan med lätt rynkiga kanter.

Först var de där rynkorna ett misstag som uppkom när garnsvansen skulle vävas in med stoppnålen, men sen tänkte bofinken här att det blev så snyggt att det fick bli en del av designen -som en ram runt hjärtat ungefär.

Om mönstret

Grunden är en ruta uppbyggd av kluster, så arbetet utgår därifrån. I originalmönstret används vanliga stolpar till bågarna, men de kändes lite för taniga. Därför byttes de ut mot dubbelstolpar.

I det röda hjärtat består varje båge av 10 dubbelstolpar, medan de andra har 20 för ett tätare uttryck. Det finns tankar på att någon gång göra exakta kopior av originalet också – det kräver ju inte mycket garn, och tid finns ju.

Annars finns ju en del anime, manga och böcker att ta sig an. Igår fick jag ett tips om en slice of life som de menade var otroligt mysig.  Yurucamp eller Laid back camp!  Så den togs det en titt på igår och  faktiskt, inte det djävligaste jag sett hittills.

Så i korta drag, vad handlar det om? -Ett gäng tjejer som campar ihop helt enkelt. Mest sött och ibland när världen känns som en snöglob som konstant skakas kanske det är just det som behövs. Lite lugn och ro med några söta tjejer helt enkelt.

Vad mer? Ja, idag är ändå en bra dag, fläskfilégrytan står på spisen och gör sig själv, salladen är klar och vet ni vad? Nu tar vi helg va? -Sköt om er och låt inte negativ energi förstöra din vardag! Tills vi ses igen!

Lite drygt en månads ledighet igen!

 

Farmorsrutor och garnprojekt

Den stora frågan just nu är om farmorsruteprojektet hinner bli klart den här gången – och svaret verkar bli Inchallah! Garnet börjar ta slut igen, och det är 24 rutor kvar. Det ser möjligt ut, men för säkerhets skull blir det nog dags att beställa lite nytt garn tillsammans med syrran.

Samhällskursen är i stort sett klar, men inlämningen ligger på paus under julledigheten. Det ger gott om tid för småjusteringar om det skulle behövas, vilket känns skönt.

Vinterns kyla och inomhusmys

Vintern har varit riktigt kall, med temperaturer ner mot 30-strecket under flera dagar. Det har lett till mer tid inomhus med vedeldning och TV-tittande än utomhusaktiviteter. En intressant observation är att kroppen verkar vänja sig vid kylan när den utsätts för den i lagom dos – kanske var de tidiga höstbaden i älven inte helt fel… även om att frysa om huvudet så där inte direkt var någon höjdare.

För den som gillar lite variation i vardagen finns också något att se fram emot: nästa onsdag drar säsong 3 av Oshi no Ko igång. Virkning och hemmapyssel får alltså sällskap av lite anime, och det ser ut att bli en underhållande mix!

Kreativa projekt och VR

Annars har dagarna mest gått åt till att samla ihop en lista över VR-klipp och annat spännande innehåll att kolla på. Mycket går att se direkt på TV:n med en app-TV, men vissa saker blir helt enkelt bättre i VR – även klipp som inte är i 3D.

En kreativ paus blev det också i köket. Det som skulle ha blivit ett pepparkakshus visade sig vara sönderslaget i förpackningen, men det stoppade inte fantasin. Resultatet blev istället småpepparkakor dekorerade med kristyr och non stops, pepparkaksbollar gjorda av marsipan rullad i pepparkakssmulor och lite annat gott. Även om det inte blev något traditionellt pepparkakshus blev det en succé – ibland handlar det ju om att försöka och skapa något roligt och gott ändå.

När det var som kallast lagades rester på nytt sätt. Fryst blomkål blev grunden till en varm och kryddstark ugnsgratäng med chili, vitlök, ost och smör – perfekt när temperaturen sjunker. För den som föredrar mildare smaker fanns potatisbullar och annat att komplettera med, så att alla fick något som passade.

Kreativitet och studier

Bild av mina karaktärer Gemini, Trevor och Ola som var ett helvete att få fram AI-prompter till. Gemini är förresten fortfarande lite smått ful.

Vad mer kan man hitta på under de här dagarna? Rollspel har stått på schemat, med karaktärsutveckling, storyboardbygge och annat kreativt som gör studierna mer varierade. Det är ett fint sätt att fylla ut lediga stunder och känna att tiden används på ett roligt och givande sätt, istället för bara strikt plugg.

Snart närmar sig dessutom målet om yrkesförberedande – och det känns riktigt peppande att det äntligen är nära!

Reflektion

På frågan ”Vad har du gjort fram till nu om du aldrig arbetat?” går det nog säga: studerat – och verkligen lagt ner tid och energi på det. Tack för frågan, STURE!

Nästa inlägg blir kanske lite mindre spretigt än det här blev. Sköt nu om er så kommer vi ses igen när ni minst anar det, resten kan ni! Noll stress, noll press men preassure for success!