Äntligen börjar kroppen bli lite bättre!

 

Hormoner är inga leksaker. Det kanske bofinken skulle ta och lägga på minnet?

Kanske. Det tog trots allt bara en och en halv vecka innan kroppen var återställd. Aldrig mer!

Misstanken om en hormonell obalans har funnits länge, och det är mycket möjligt att det ligger något i den. Men det är troligen inte hela förklaringen till varför mensen plötsligt flippade ur. Så vad kan det då ha varit?

Ni som följer bloggen regelbundet eller känner mig sedan tidigare lär redan veta vad det här handlar om. För er andra kommer här en liten bekännelse: ett elakt miffo på fyra bokstäver som ignorerats i sisådär 27 år.

PTSD.

Fast riktigt så enkelt är det inte. Det handlar om komplex PTSD, något som vården länge tycks ha försökt få bofinken att förstå allvaret i. Ungefär: ”Men snälla bofinken, när ska du sluta vifta bort sådant här?”

Svaret har i vanlig ordning varit: ”Äsch, det går över.”

Och visst, det kan gå över. Men vägen dit kan vara både lång och förbaskat jobbig.

Tänk dig en kropp som ständigt går på högvarv, en beredskap som aldrig riktigt släpper och en oro som kan omfatta precis allt – även sådant som vanligtvis brukar lösa sig av sig självt. När något triggar ångesten kan reaktionerna bli betydligt kraftigare än situationen utåt sett verkar motivera. Både psykiskt och fysiskt.

Lite den sortens reaktion – när hjärnan får fullständigt frispel över att en räkning kanske har glömts bort och betalningen ligger två sekunder efter schemat. Katastrofen är nära. Tydligen.

Så det är alltså det här vi dras med: en kropp som inte alltid samarbetar, ett psyke med sina egna egenheter och en envis kvinna som helst inte vill acceptera att ångesten ibland tar över.

Att lägga stoltheten åt sidan och faktiskt be om hjälp är inte alltid så enkelt. Särskilt inte när tidigare försök har resulterat i hjälp som inte varit rätt för situationen. Då blir det desto viktigare att ha människor omkring sig som faktiskt bryr sig. En familj som ställer upp och hjälper till med det allra mesta när tillvaron känns som mest hopplös är värd mer än ord kan beskriva.

Problemet är att det går att ignorera mycket – åtminstone tills det inte längre går.

Efter att ha tryckt undan allt så länge som möjligt kom en trigger som utlöste en panikattack av sällan skådat slag. Därefter började menscykeln krångla. Om stressreaktionen bidrog till rubbningarna går inte att säga säkert, men tidssambandet fanns där. Det började i april, och först nu har kroppen börjat hitta tillbaka till sina vanliga rutiner, även om triggers fortfarande finns kvar.

Kanske är det dags att prova en annan strategi? Att dra ner på sådant som triggar, i stället för att gång på gång utsätta sig för samma sak och hoppas på ett annat resultat.

För inte blir väl någonting bättre av ständigt drama?

Nej, knappast. Och det är förmodligen en av anledningarna till att Facebook inte får lika mycket tid längre. Den mentala energin räcker helt enkelt inte till för att leva andras liv, hålla koll på allt som händer eller engagera sig i varenda liten storm på nätet.

Däremot blir glädjen desto större när någon faktiskt ringer på dörren, kliver in och berättar hur livet är på riktigt. Inga flöden, inga ändlösa diskussioner och inget krav på att hänga med i allt.

Bara människor, samtal och en kopp kaffe eller te eller vad man nu föredrar.

Det är faktiskt alldeles underbart. Och en fika på det gör ju inte saken sämre.

Men att en "blast from the past" kunde orsaka ett halvår av total katastrof i kroppen känns bara så overkligt... Det är väl ändå inte mer än just ett minne, så varför blir det såhär? Eftersom jag inte nischat in mig på att bli biolog har jag inte tagit reda på det ännu, men min nyfikna skalle lär väl inte kunna låta bli det heller.

Nog med det där nu, nu vet ni hur läget varit och framförallt hur det är. Nu, efter ett halvår, är båten på rätt köl igen och det känns faktiskt helt okej, för att säga det minsta. 

Men vad har tiden spenderats med utöver att vara trött på kroppens dumheter? Något betydligt roligare faktiskt! I september bestämde jag mig för att handarbeta mer, framförallt sticka och virka mer (tills det blir någon ordnig på my freaky Husqvarna då). Här nedan har ni lite saker som är på gång:

Färdigt, färgglatt och alldeles underbart! 🧶

Signehalsduken blev klar under veckan som gick och fick sällskap av en riktig garnarkeologisk skatt: ett nästan 20 år gammalt garn vars ursprung numera är höljt i dunkel. Det är det där burriga, gula garnet som står för det inslaget!

Utöver det har både mohair och bouclé fått komma till användning. De garnerna fyndades på loppis under en roadtrip i samband med 40-årsdagen. En riktigt mysig dag, för övrigt!

De två översta garnerna, det lila och det magentafärgade, misstänks vara akryl. Som avslutning fick halsduken en liten kant av rosa teddy för att knyta ihop allt på ett snyggt sätt. Tanken är att Signe ska vara mångsidig och kunna användas både som vanlig halsduk och som huva när vädret eller humöret kräver det.

Sedan har vi mitt lilla Pelzprojekt, som det bara blir svårare och svårare att inte förälska sig i! Så lätt att arbeta med och så fint resultat. Giftgrönt möter babyblått i en kombination som kanske inte passar alla, men som gör mig alldeles otroligt nöjd. 💚🩵

Den här gången blir det dock ingen lång halsduk. Tanken är i stället att skapa en liten fuskpolo – lagom stor, mysig och färgglad.

De nya rundstickorna förtjänar också ett omnämnande. Färgglada, tokiga och precis sådana som sticktillbehör ska vara! Varför nöja sig med tråkigt när både garn och redskap kan få spraka av personlighet?

Har jag helt glömt virknålarna? Nej, tror ni jag blivit HELT galen, det har jag inte, det kommer faktiskt alldeles strax en bild på nästa C2c-projekt så håll utkik efter det!

Och Maomao fortsätter vara min ständiga följeslagare. Denna underbart introverta och lite tokiga apotekerska som så många förälskat sig i, både som animeserie, som manga och som bokserie.

The Apothecary Diaries – mer än bara Jinmao 📚

Böckerna började nog läsas någon gång under 2025, och sedan dess har det hunnit bli tio stycken – ungefär de som hittills hunnit ges ut i tryckt format.

Det är känt att berättelsen finns tillgänglig på nätet också, men när det gäller läsning föredras fysiska böcker och väntan är inget större problem. Det finns något trevligt med att ha en riktig bok i handen och få ta berättelsen i sin egen takt.

Däremot gäller det att hålla sig undan från forum och andra platser där läsare diskuterar serien. Risken för spoilers är nämligen ganska stor.

För den som inte känner till begreppet och bara förknippar en spoiler med ett biltillbehör: det handlar om att avslöja händelser längre fram i berättelsen och därmed riskera att förstöra en del av nöjet för den som ännu inte kommit dit. Personligen är jag inte helt emot spoilers, förutsatt att någon faktiskt frågar först om det är okej att avslöja något. Men i sällskap där många följer just den här serien verkar det vara si och så med den hänsynen.

Minst lika frustrerande är tendensen att reducera hela berättelsen till Jinmao – fansens önskan om att Maomao och Jinshi en dag ska gifta sig. Det är en ganska grov förenkling av två karaktärer vars uppväxt och erfarenheter har format dem på djupet.

Deras relation är betydligt mer komplicerad än så. Båda bär på sådant som påverkat vilka de blivit, hur de förhåller sig till andra människor och hur de hanterar sina egna känslor. Att bara fokusera på frågan om de ska bli ett par är att missa en stor del av berättelsen.

Det blir särskilt tydligt när lättromanerna jämförs med animen. För även om animen gör ett bra jobb med att levandegöra berättelsen är det inte riktigt samma upplevelse att se den som att läsa den.

Lättromanerna ger betydligt mer utrymme åt Maomaos tankar, slutsatser och resonemang. Läsaren får följa hennes analyser av medicinska symptom, gifter, människors beteenden och de små detaljer som andra lätt missar. Även hovets politiska intriger och karaktärernas bakgrund får mer utrymme. I animen behöver mycket av detta kortas ner eller förmedlas genom bilder, dialog och ansiktsuttryck i stället.

Det innebär inte att animen är dålig eller att den förstör originalet. Tvärtom har den ett eget visuellt uttryck och gör berättelsen tillgänglig på ett annat sätt. Men när en berättelse ska anpassas till ett annat format förändras också vad som får mest uppmärksamhet. Vissa resonemang kortas ner, vissa nyanser blir mindre tydliga och en del av karaktärernas inre liv får helt enkelt mindre plats.

Sedan har vi det visuella. Animen använder starka färger, tydliga uttryck och en stil som gör karaktärerna lätta att känna igen. Maomao har exempelvis mörkgrönt hår och blå ögon i animen, medan lättromanernas illustrationer och beskrivningar har ett eget uttryck. Här är det värt att skilja mellan hur en karaktär beskrivs i text och hur illustratören väljer att gestalta personen visuellt.

Samma sak gäller Jinshi. Animen framhäver hans skönhet med ett tydligt stiliserat utseende och violettrosa ögon. I lättromanerna får läsaren i stället möta karaktären genom texten och de illustrationer som hör till utgåvan. Det är alltså inte alltid rättvisande att jämföra varje färgdetalj som om det fanns en enda identisk modell i alla versioner.

Det är också här som begreppet cutifiering passar in: karaktärerna får ett gulligare, färgstarkare och mer visuellt tilltalande uttryck. Det gör sig bra i animation, men kan samtidigt påverka hur de uppfattas. När en karaktär framställs med stora ögon, tydliga färger och överdrivna reaktioner är det lätt att fastna vid det yttre och missa sådant som ligger under ytan.

Och det är just det som är problemet när hela serien reduceras till romantik och gulliga ögonblick. The Apothecary Diaries handlar också om makt, klasskillnader, medicin, gift, överlevnad, familjehemligheter och människor som formats av omständigheter de själva inte valt.

Jinmao må vara en populär del av fandomkulturen, men berättelsen förtjänar faktiskt att tas på större allvar än så.

Det är en av anledningarna till att lättromanerna är värda att läsa även för den som redan sett animen. Inte för att den ena versionen nödvändigtvis är bättre än den andra, utan för att de erbjuder olika sätt att uppleva samma berättelse.

Och framför allt: låt folk läsa i sin egen takt. Alla vill inte veta vad som händer flera böcker framåt, och alla läser inte serien enbart för att få reda på om Maomao och Jinshi blir ett par.

Vissa av oss vill faktiskt få upptäcka hela berättelsen längs vägen.

-Just nu kan jag bara tycka att det som är mest irriterande, om man ignorerar "fandomen" är cutifieringen som animen håller på med. Visst, de är supersöta, det är de i böckerna med, men överdriv inte.

Snart är det också dags för Samhain, en högtid med rötter i den gaeliska traditionen som markerar övergången från sommar till vinter. Den firas traditionellt kring kvällen den 31 oktober och den 1 november och har historiska kopplingar till årstidernas växlingar, skördens slut och föreställningar om att gränsen mellan vår värld och den andra världen var särskilt tunn. I modern hednisk tradition är Samhain också en tid för att minnas och hedra de döda. 

För den som firar Samhain snarare än Halloween kan det också vara ett tillfälle att stanna upp och rikta lite extra omtanke inåt. Tända ljus, minnas dem som gått bort och reflektera över året som passerat. Vad har hänt? Vad har vi lärt oss? Och vad är det kanske dags att släppa taget om?

Att älta sådant som redan hänt gör sällan något bättre. Det vet vi nog egentligen allihop, och ändå fortsätter vi. Vi bär våra ryggsäckar fulla av gårdagens skräp, släpar dem vidare utan någon tydlig riktning och får mest ont i ryggen på köpet.

Kanske hade Elsa trots allt rätt: Let it go!

Allt behöver inte följa med in i framtiden. Vissa saker får faktiskt stanna där de hör hemma – i det förflutna.

Kanske är det värt en tanke, både för dig och för mig. 🕯️🍂

Tills vi ses igen får ni ändå ta väl hand om er, personligen ska jag kurera mig och ta hand om mina bestyr här hemma. Kanske höststäda lite och ta ett snack med skolan? Det är sånt man får tänka på. -sköt om er! 

I stället för att leva andras liv -lev ditt eget!

Den meningen har jag tänkt mycket på, särskilt under den senaste veckan. Hur mycket sociala medier och AI faktiskt kan påverka oss – och i vissa fall också bidra till negativa konsekvenser för vårt psykiska välbefinnande.

Vi är alla individer och påverkas förstås på olika sätt. Men vad händer med vår självbild och självkänsla när vi ständigt exponeras för andras liv, åsikter och tankar? Människor har en naturlig benägenhet att jämföra sig med andra och att påverkas av sin sociala omgivning. På sociala medier kan detta förstärkas av algoritmiskt styrda rekommendationssystem som analyserar vårt beteende och använder det för att avgöra vilket innehåll vi sannolikt kommer att exponeras för. Det kan i sin tur bidra till att vissa typer av innehåll återkommer och får en oproportionerligt stor plats i vårt flöde.

AI lägger ytterligare en dimension till detta. Vi vet ännu inte fullt ut vilka långsiktiga konsekvenser den ökade användningen kommer att få för exempelvis självkänsla, social interaktion och vår uppfattning om oss själva och andra. Men det är värt att fundera över hur tekniken påverkar våra beteenden och vårt sätt att förhålla oss till information – särskilt när den blir en allt större del av vår vardag.

Jag kan bara ta mig själv som exempel. Jag hamnar lätt i ett slags limbo när jag använder plattformar som är utformade för att hålla kvar användaren så länge som möjligt. Det är lätt att fastna i det som ofta kallas ”doomscrolling”, där man mer eller mindre slentrianmässigt scrollar sig igenom vad man skulle kunna beskriva som stora vattenfall av innehåll – mycket av det ganska meningslöst eller lågkvalitativt, med en och annan guldkant här och där.

Och så fortsätter det. År efter år. Man kan verkligen fråga sig vem som egentligen tjänar på att vi sitter och gör så.

Jag läser programmering just nu och håller bland annat på att sätta mig in i algoritmer, pseudokod och flödesscheman. Ju mer jag lär mig, desto tydligare blir det också att algoritmen i sig inte alls är någon sorts diktator som sitter och pekar ut vad du ska göra. Det är en ganska förenklad bild av vad en algoritm faktiskt är.

En algoritm är i grunden en stegvis beskrivning av hur ett problem ska lösas eller hur en viss uppgift ska utföras. Den anger vilka operationer som ska genomföras, under vilka förutsättningar och i vilken ordning. Ett enkelt sätt att förstå begreppet är att likna en algoritm vid ett recept. Receptet beskriver vilka ingredienser som ska användas, hur de ska hanteras och i vilken ordning olika steg ska genomföras för att nå ett önskat resultat.

Precis som ett recept är skapat av någon, är en algoritm också resultatet av mänsklig utformning. Algoritmer kan däremot vara betydligt mer komplexa än ett recept och kan exempelvis använda data, villkor och återkoppling för att fatta beslut eller prioritera mellan olika alternativ.

Det är därför kanske mer relevant att fråga sig hur algoritmer utformas, vilka mål de optimeras för och vilka konsekvenser det får när de används i system som påverkar vad människor ser och gör. En algoritm har ingen egen vilja eller agenda – men den kan vara konstruerad för att optimera något som i praktiken påverkar människors beteende. När du lämnar datorn efter timmar av att bara sitta i detta informationsflöde och exponeras av andras åsikter och pekpinnar -hur mår du då efteråt? Utgå från det och återkom sedan till att fråga dig själv om det är värt det.

Sedan har vi en annan sak som jag gått och funderat på: den ständiga konsumtionen av drama.

Världen är full av olika sorters människor och, som bekant, är det ofta de tomma tunnorna som skramlar mest. Det finns människor som tycks ha väldigt lite eget att komma med och därför istället ägnar mycket energi åt andra – genom att sprida rykten, skvallra, mobba, försöka frysa ut varandra eller på andra sätt bidra till konflikter och drama.

Samtidigt är det lätt att själv dras med. Drama har en märklig förmåga att fånga vår uppmärksamhet, och sociala medier har gjort det möjligt att konsumera andras konflikter nästan obegränsat. Någon annans bråk, rykten eller offentliga sammanbrott kan bli underhållning för tusentals människor, trots att man egentligen inte har någonting med situationen att göra.

Det är här jag tycker att begreppet karma blir intressant. Inte nödvändigtvis som någon övernaturlig kraft som automatiskt delar ut belöningar och straff, utan som en filosofisk princip: våra handlingar, intentioner och beteenden får konsekvenser, både för andra och för oss själva.

Om man ständigt söker konflikter, sprider negativitet och engagerar sig i andras drama är det kanske inte så konstigt om man själv till slut lever i en miljö präglad av just det.

Och kanske är det egentligen ganska enkelt hur drama ska hanteras. Man behöver inte alltid vinna diskussionen, avslöja sanningen, svara på varje provokation eller få det sista ordet.

Det enda som på riktigt kan döda drama är inre frid.

Vill du vinna låter du helt enkelt inte energitjuven ta din energi. Tänk bara: ”Not today, Satan” – och gå vidare.

Karma som filosofi

För att återgå till karma. Många tycks reducera begreppet till ”what goes around comes around”, men det är ungefär samma typ av förenkling som att säga att algoritmer är diktatorer som bestämmer vad du ska göra. Det är bara en liten del av en betydligt större helhet.

Den modell med tolv karmiska lagar som ofta cirkulerar i modern självhjälps- och populärkultur kan ses som ett sätt att översätta karmiska idéer till praktiska principer för hur man kan förhålla sig till sitt eget liv. Jag tycker att flera av dem är användbara just därför att de flyttar fokus från vad andra gör till vad man själv faktiskt kan påverka.

Och det är kanske också därför jag tycker att formuleringen ”du kommer att få karma för det där” blir lite missvisande. Karma behöver inte förstås som ett straff som någon annan delar ut. Snarare handlar det, i den här filosofiska tolkningen, om att våra handlingar och förhållningssätt formar de konsekvenser och den miljö vi själva blir en del av.

Här är de tolv principerna:

1. Den stora lagen – det du sår får du skörda 🌱
   Dina handlingar, tankar och intentioner påverkar vad du bidrar med till världen och vilka konsekvenser dina handlingar får.

2. Skapandets lag
   Du behöver själv vara aktiv i att skapa det liv du vill ha. Saker förändras sällan av sig själva.

3. Ödmjukhetens lag
   För att kunna förändra något behöver du först acceptera att det faktiskt finns där. Att vägra se ett problem gör det betydligt svårare att lösa.

4. Tillväxtens lag 🌿
   Den verkliga förändringen börjar med dig själv. Du kan inte kontrollera andra, men du kan utveckla ditt eget sätt att tänka och agera.

5. Ansvarslagen
   Du ansvarar för dina handlingar och den riktning du väljer i livet. När något går fel kan en konstruktiv fråga vara: ”Vad kan jag själv göra åt detta?”

6. Förbindelsens lag
   Våra handlingar hänger ihop. Det förflutna, nuet och framtiden påverkar varandra, och även små handlingar kan få konsekvenser längre fram.

7. Fokuslagen 🎯
   Det vi väljer att rikta vår uppmärksamhet och energi mot får större utrymme i våra liv. Genom att fokusera på exempelvis utveckling, relationer eller mål minskar utrymmet för sådant som drar oss åt motsatt håll.

8. Generositetslagen
   Det du säger att du tror på behöver också synas i dina handlingar. Om du exempelvis värdesätter vänlighet bör du också försöka behandla andra vänligt.

9. Här-och-nu-lagen
   Att ständigt fastna i det gamla eller oroa sig för framtiden kan göra det svårare att vara närvarande i det som faktiskt händer nu.

10. Förändringens lag 🔄
    Om du fortsätter göra samma saker får du ofta samma resultat. Förändring kräver att du är beredd att bryta gamla mönster.

11. Tålamodets och belöningens lag
    Meningsfulla resultat tar ofta tid. Konsekvent arbete, tålamod och uthållighet ökar möjligheten att nå det man vill åstadkomma.

12. Betydelsens och inspirationens lag ✨
    Det du bidrar med spelar roll. Ju mer energi, engagemang och goda intentioner du lägger i något, desto större betydelse kan ditt bidrag få.

Däremot brukar man ibland säga att ”fan hinner ikapp den som liknar honom”, och det bygger egentligen på en liknande idé. Det man ständigt matar sitt liv med tenderar också att bli en del av det.

Jag tror stenhårt på karma som filosofi. Inte för att jag tror att universum sitter och delar ut plus- och minuspoäng, utan för att jag tycker att grundtanken är användbar: det vi väljer att göra, tänka och bidra med formar både oss själva och vår omgivning.

Och kanske är det just därför jag inte känner något större behov av hämndbegär eller annat drama. Det förstör ändå betydligt mer än det bygger.

I slutändan är det kanske den bästa formen av karma: att vägra låta någon annans destruktiva beteende göra dig till en mer destruktiv människa.
Japanerna har ett bra uttryck: 

しょうがない

Shôganai betyder ungefär "det kan inte hjälpas" och  åsyftar för det mesta sånt man inte har kontroll över.
"Jaha, min gamla bekanta hälsade inte tillbaka när jag sa hej till hen -Shôganai."
"Nu sa någon politiker något dumt igen -Shôganai."
"Jaha, nu är nån provokationskåt influencer ute och sprider hat igen -Shôganai" 

Och så vidare. Det som är bortom min kontroll är bortom min kontroll.
-Därför ber jag ingen annan sluta med sitt destruktiva beteende, men jag tänker definitivt göra mitt bästa för att själv ha ett mindre destruktivt leverne. -Sköt om er så kanske vi hörs snabbare än du tror! 

En förbannat lat torsdag

 

Idag har varit en ganska slö dag. Det är inte så mycket programmering att göra just den här veckan, eftersom det verkar behöva bokas ett möte innan arbetet kan gå vidare. Om jag har tolkat det rätt återstår att se – det får kollas upp i morgon.

Igår påbörjades också ett nytt stickprojekt i Pelzgarn. Det kan vara ett av de skönaste garnerna jag har stickat med hittills!

Det sägs ibland att man antingen är virkare eller stickare, men varför välja? Handarbete går lite i perioder här. Ibland blir det stickning, ibland virkning och ibland vävning. Bandvävningen har visserligen fått stå tillbaka en del på sistone, så kanske är det dags att ställa undan bandvävstolen ett tag och plocka fram några av alla UFO:n i stället.

Samtidigt finns det planer på att damma av kunskaperna i maskinsömnad. Det var faktiskt något som aldrig riktigt hann fastna i grundskolan, och mycket av det som används och kan idag är sådant som lärts in senare i livet. Så symaskinen får helt enkelt en ny chans.
Jag tillhör sorten som inte minns grundskolan så väl, mer än att jag inte lärde mig speciellt mycket vettigt där, därför har mycket lärts in i efterhand.

Vad behöver då göras med den? Inte särskilt mycket, verkar det som. Det handlar mest om att sätta sig in i hur allt fungerar igen och göra några mindre finjusteringar. Ny olja behöver också införskaffas – den gamla hade tydligen läckt ut.

I morgon väntar städdag, och dessutom är det glassbilsfredag. 🍦 En annan sak som ser ut att hända är att säsong 3 av The Apothecary Diaries drar igång. Den här gången är det bok fem som står på tur, så det ska bli intressant att se vad de har gjort av den! Och vill ni ha spoilers får ni vända er till fandomen, de brukar vara bra på sånt.

Tills vi ses igen – sköt om er!

En skön tisdag helt enkelt

 

Idag är det tisdag, och vi börjar väl med att summera vad som egentligen hände den där gången i juli när jag åkte in på sjukhus. 

Jag är kvinna och har, liksom många andra, mens. För min del har det alltid inneburit ett par dagar i månaden med ordentlig värk och blödningar som helst avnjuts liggande i sängen. I juli blev det dock så pass illa att jag fick åka in akut och fick Provera utskrivet. Därefter fortsatte behandlingen med gestagen, som faktiskt fungerat bra fram till nu.

Igår slog det plötsligt över i ett psykiskt mående som var riktigt jobbigt. Helt utan någon uppenbar anledning mådde jag fruktansvärt dåligt, vilket både var skrämmande och oerhört frustrerande. Så igår kväll valde jag att på eget bevåg avsluta kuren. Vinelle, som det här minipillret heter har nämligen just det som biverkning, att man kan må fruktansvärt dåligt och då blöder jag hellre och mår bra.

Och i morse vaknade jag med känslan av att en dimma hade lättat. Jag somnade om och sov ytterligare två timmar som en bäbis, innan dagens äventyr tog vid.

För idag har det nämligen varit en riktigt fin tisdag!

Nya tillskott till garnfamiljen

Utöver Pelznystanen, som ska bli ännu en Signehalsduk, dök även den där lilla frostiga saken upp. Först såg den ut att vara mohair eller angora och var tänkt att få flytta in i den första Signehalsduken. Men vid närmare bekantskap visade den sig vara betydligt strävare än väntat.

”Men fan vad sträv den är!”

Dags att undersöka vad det egentligen var för garn som hade hamnat i garnfamiljen!

Garnet kommer från Rico och heter Creative Bubble, vilket visar sig vara ett ganska passande namn. Det är nämligen framtaget för att efterlikna den sträva sidan av en tvättsvamp! Ett minst sagt annorlunda material i garnfamiljen, och ett som väcker nyfikenheten. Så det blev till att provvirka en liten plätt för att se vad det egentligen går för.

Plätten visade sig kunna bli en liten sminkborttagare, med bonusen att den kanske kan ge ansiktet en lätt skrubb på köpet. Det är i alla fall tanken! Därmed känns bubbelgarnet som ett köp med ett tydligt syfte.

Blir det fler inköp av Creative Bubble? Säkert! Några fler färger skulle kunna bli fina små tvättlappar, även om det projektet inte står högst på listan just nu. Det finns ju trots allt en hel del annat garn som också väntar på att få komma till användning.

Bäst av allt då!

Idag låg det ett riktigt stort och tungt paket och väntade på Coop. Och vad fanns däri?

Den här! 🎉

Sedan tidigare finns en gammal Husqvarna 2000 6020 som fått sig lite omvårdnad, men eftersom det inte är det enklaste i världen att få tag på kuggremmar till de här gamla brudarna fick det helt enkelt bli en till. Den här gången en Husqvarna 6010!

Det fina är att mycket av delarna från den andra maskinen går att använda även på den här. Tur det, för en av trådrullehållarna hade gått av och symaskinsoljan hade dessutom läckt ut ur flaskan. Mer olja får alltså införskaffas, men i övrigt är det inga större bekymmer. Maskinen går, så det handlar mest om att fräscha upp den lite innan den får börja jobba.

Och varför en 80-talist köper en symaskin från 60-talet? Jo, mönsterkammarna! Det är små utbytbara rattar som bestämmer vilket mönster maskinen ska sy. Visst, samma sak går att lösa med en dator idag, men just nu kändes det betydligt trevligare med en liten fysisk ratt som faktiskt gör jobbet.

Dessutom finns det förstås en dos nostalgi i det hela. Den här påminner om en gammal symaskin som fanns i livet på stenåldern någon gång, även om det var en helt annan maskin.

Så nu finns det alltså två gamla Husqvarnor att pyssla med. Inte helt fel. 🧵

Köttsoppa blev det också idag, och den var mycket populär. Det var en såndär burksoppa som vi pimpat till med extra kött, potatis lök från eget land och morötter. Extra oxfond blev det också och kastrullen blev helt tom! Uppskattar högt när maten tar slut när man lagat den!

Imorgon fortsätter storstädningen av huset och omvårdnaden av symaskinerna!

Och programmeringen då?

Jo, eftersom sjukdomen slog till precis samma dag som deadline för uppgiften fick det bli till att vispa ihop ett program jävligt fort och skicka in. Det som återstår nu är repetition och att boka in uppföljningsmötet.

Det kommer nog bli riktigt bra. Det finns mycket hopp för den här kursen, och med lite tur blir det kanske matte härnäst också. Men där finns några saker som behöver redas ut först. Vadå? På det svarar vi bara "den dagen den sorgen!"

Nu får ni sköta om er och ha en fin kväll! ❤️

Symaskinsprojektet pausat, men det finns andra!

 

Fredag och virkandet fortsätter!

Virkandet fortsätter, medan symaskinsprojektet får ta ett litet steg tillbaka. Det har inte blivit så mycket mer skruvande idag, men maskinen är fortfarande under observation.

Vid en närmare titt igår kväll upptäcktes dessutom en ganska viktig detalj: maskinen är inte en Husqvarna 2000 modell 6030, som tidigare antagits, utan en 6020.

Det är ingen jättedramatisk skillnad, men modellerna skiljer sig åt på några punkter. 6020 är en tidigare modell än 6030, och 6030 hör till den senare generationen av Husqvarna 2000. En av de tydligare skillnaderna gäller smörjningen.

6020 och det här med "smörjfri"

6020 har fortfarande den traditionella typen av smörjning med smörjställen, medan 6030 konstruerades med en annan lösning där de vanliga smörjhålen togs bort och delar av mekaniken fick långtidsverkande smörjning.

Det betyder dock inte riktigt att 6030 är helt utan smörjmedel. "Smörjfri" betyder snarare att maskinen är konstruerad för att inte behöva den återkommande smörjning som äldre maskiner kräver. Även en sådan maskin kan behöva service och smörjning när den väl plockas isär och gås igenom.

Så den tidigare beskrivningen var helt enkelt lite väl förenklad. 6020 är inte en 6030 – och det är faktiskt ganska skönt att ha fått modellnumret rätt innan projektet går vidare.

Vad händer med maskinen?

Eftersom maskinen i övrigt verkar må ganska bra, bortsett från den hoppade remmen, finns det ingen större anledning att plocka isär den i onödan. Planen blir därför att behålla den som reservdelsmaskin.

Samtidigt blir det ett annat inköp:

En ny, lite äldre maskin

En annan maskin har köpts på Tradera. Ibland är det värt att lägga lite mer pengar på rätt maskin, särskilt när det handlar om en äldre maskin som förhoppningsvis ska kunna användas länge.

Den har ännu inte kommit hem, men den bör dyka upp under veckan.

Här är vad man kan förvänta sig:

Fortfarande Husqvarna 2000 – men en äldre variant

Det blev ytterligare en Husqvarna 2000-maskin, men den här gången en äldre modell: 6010.

Och det fina med de här maskinerna är bland annat de så kallade mönsterkammarna. De används för att styra maskinen till olika dekorativa sömmar och kan användas på många maskiner inom Husqvarna 2000-systemet med Colormatic, även om kompatibiliteten inte är helt problemfri mellan alla modeller.

Men för den som inte är van vid de här gamla maskinerna: vad är egentligen de där små, propphuvsliknande prylarna?

Jo, ungefär så här fungerar det:

 De där rackarna, alltså mönsterkammarna, som ser ut som något som bor i ett proppskåp monteras i maskinen och styr hur nålen och andra delar av mekaniken rör sig, så att maskinen kan sy ett bestämt mönster. Sedan är det i princip bara att välja den kam och det mönster man vill använda och köra igång.

På den äldre 6020:n finns exempelvis fyra olika kammar, med fyra olika mönster på varje kam.

Och ja – man får kalla dem rattar också. Det är det en del som gör.

 Du stoppar helt enkelt in den i ett litet lämpligt hål så får du välja på själva kammen, eller ratten, hur du vill ha sömmen.

Men Bofinken! Varför mönsterkammar 2026?

Det finns ju datoriserade symaskiner numera. Varför hålla på med 60- och 70-talsmaskiner där man måste byta små fysiska kammar för att få fram olika mönster?

Tja – det är en del av charmen.

Här får man mekanik som faktiskt går att se och förstå, och ett system där ett litet mekaniskt tillbehör direkt förändrar vad maskinen kan göra. Det är en helt annan typ av teknik än dagens datoriserade maskiner.

Och när man dessutom gillar 60- och 70-talets prylar blir det förstås svårt att motstå.

Så nej, det här är kanske inte det mest rationella sättet att skaffa en symaskin.

Men det behöver ju inte alltid vara poängen... Sedan är det mindre krångel med servning och billigare att köpa begagnat när man är på budget också, men det är en annan story.

Vad gör man medan man väntar?

Den nya symaskinen kommer inte hem förrän någon gång nästa vecka. Samtidigt väntas en ny duschkabin, så det lär knappast bli ont om sysselsättning framöver.

Men vad gör man medan man väntar?

Det finns massor att göra kan jag tala om, och när man dessutom inte använder sociala medier hela tiden, eller ens varje vecka, märker man hur gott om tid man har till att faktiskt få saker ur händerna! Man märker att man har ett liv helt enkelt.

Vad händer när sociala medier inte längre är prio ett?

Att dra ner på sociala medier kan innebära en del förändringar i vardagen. Facebook försvann från min mobil för många år sedan, och sedan dess har det blivit tydligare vad som faktiskt förändras när man inte längre är ständigt tillgänglig.

Det finns några ganska typiska saker som kan dyka upp:

• Sura miner från personer som förväntar sig ständig tillgänglighet. Alla uppskattar inte att man inte svarar direkt eller finns ett knapptryck bort.

• Mindre exponering för negativitet. Sociala medier kan innebära ett ständigt flöde av konflikter, klagomål och negativa nyheter, vilket lätt tar mer plats än man tänkt sig.

• Mindre socialt tryck. Det blir lättare att slippa jämförelser, förväntningar och känslan av att behöva hålla sig uppdaterad om precis allt.

• En viss känsla av att hamna utanför. När mycket av det sociala livet sker på nätet är det inte konstigt att det ibland känns som att man missar något.

Men den där känslan av att vara utanför behöver inte vara permanent. Med tiden brukar det bli tydligare vilka kontakter som faktiskt fungerar även utan ständig närvaro på nätet. De flesta människor är trots allt förstående, och att vara social behöver inte betyda att man är aktiv på sociala medier.

Tvärtom kan mindre tid på nätet ge mer utrymme för kontakter och aktiviteter i verkliga livet.

Mindre scrollande, mer verklighet

En sak som blir tydlig när sociala medier får mindre plats är hur mycket innehållet faktiskt upprepar sig.

Samma diskussioner, samma typer av inlägg och samma reaktioner dyker upp om och om igen. Efter ett tag kan det kännas som att flödet mest går runt i cirklar, utan att tillföra särskilt mycket nytt.

Och när det mesta man tar in är sådant man redan sett eller hört tidigare, är det kanske inte så konstigt om stimulansen uteblir.

Sociala medier kan absolut vara ett sätt att hålla kontakt och upptäcka nya saker, men det är inte säkert att ett ständigt uppdaterat flöde automatiskt gör vardagen mer innehållsrik.

För den som behöver variation, nya intryck och konkreta saker att sysselsätta sig med kan det därför vara värt att fundera över var tiden egentligen gör mest nytta.

Det handlar inte nödvändigtvis om att sluta använda sociala medier helt. Snarare om att låta dem ta en mindre självklar plats i vardagen och ge mer utrymme åt annat.

I morgon blir det städning!

Något som definitivt skulle må bra av lite uppmärksamhet är rummet. Städningen har hamnat på efterkälken ett tag, så det börjar bli dags att ta tag i den.

Ibland behöver man kanske inte mer avancerade planer än så. Lite mindre skärmtid, lite mer gjort och förhoppningsvis ett rum som går att vistas i utan att först behöva röja undan halva tillvaron.

Symaskinen och duschkabinen får komma nästa vecka. Tills dess finns det ju faktiskt annat att göra!

Utöver städningen kanske det finns en del tid till att programmera också, det är ju också jäkligt kul!

Tills vidare: -Sköt om er och låt inte negativ energi äta upp er, det är du för bra för! 

Symaskins-Onsdag!

 

Projekt Husqvarna 2000 fortsätter, och idag kom kam D fram när lådan öppnades – precis efter att en ny sådan hade införskaffats också!

Inför dagens tippning öppnades maskinen för en titt inuti, och mycket riktigt var det som befarat. Den här modellen, 3060, sägs vara självsmörjande. Men självsmörjande maskiner, gudar och sagoväsen ska man kanske vara lite försiktig med att blint tro på. En liten droppe symaskinsolja på de berörda ställena verkar trots allt vara något som damen behöver.

Och när jag säger att det var som befarat är det här vad jag menar!

Driver ni med mig? Nej, men drivremmen har hoppat av!

Det här var faktiskt känt från början. Först fanns misstanken att den hade gått av, men det verkar snarare som att remmen blivit uttänjd efter åratal av att sitta där och… sitta. Maskinen lär vara från 1970-talet någonstans, så några år på nacken har den ju.

Vidare kan den, trots att den ska sköta smörjningen själv, behöva lite hjälp på traven. Rengöring behövs definitivt, eftersom mögel tyvärr hade tagit sig in i lådan. Maskinen behöver därför gås igenom ordentligt för att se att inget har tagit skada.

Det är vad som står på schemat i morgon, mellan varven av pseudokoder, flödesscheman och programmering. Händelselöst lär det knappast bli!

Om vi kollar lite närmare på begreppet ”karma”, som många verkar uppfatta som någon form av straff eller helt enkelt som att man får tillbaka det man sår, så är begreppet egentligen bredare än så.

Karma brukar beskrivas utifrån flera olika principer och traditioner. Här finns till exempel de tolv regler som ofta kopplas till karma. Följer man dem handlar det inte bara om vad man får tillbaka, utan också om hur man själv väljer att agera och vad man sår på vägen.

Så visst kan tanken att man får skörda det man sår finnas där, men kanske ligger det något mer i det: man behöver också lära sig hur man sår.

Tänk på det nästa gång du är frestad att önska någon annan dålig karma. Lägg hellre energin på den egna. Det är något vi nog alla kan behöva ibland.

Sköt om er – och låt ingen få er att tro att ni är värdelösa. Att någon annan har fördomar eller vill se er misslyckas säger mer om situationen än om ert värde. Ibland är det bästa man kan göra att släppa grubblandet, låta saker vara vad de är och fortsätta framåt.

Värt en tanke i alla fall.

Farmorsrutornas återkomst!

Än så länge inget mormorsruteprojekt att visa upp, men däremot ett farmorsruteprojekt! Den randiga rutan är ett sådant projekt som kom till under en stunds väntan i stan medan jag väntade på att syrran skulle komma hem från jobbet. När det blir lite dötid passar jag gärna på att ta fram ett kreativt projekt – eller köpa material till ett nytt och sätta igång.

Jag hade några fler farmorsrutor liggande, så planen är att göra ett kuddfodral av dem.

Sedan bestämde jag mig för att ge min gamla kompis Husqvarna 2000 lite uppmärksamhet. Symaskinen har stått bortglömd i verkstan med en knäpp drivrem, men nu är det dags att få ordning på den gamla damen. Det känns onödigt att låta en fungerande maskin stå och skräpa när den faktiskt kan komma till användning!

Det här är alltså en modell med mönsterkammar – de tre lösa rattarna med bokstäver på. När man använder dem kan man byta kam och på så sätt ställa in maskinen för olika sömmar och mönster. Jag har tre stycken, men det ska gå att hitta fler.

Först ska maskinen repareras och fräschas upp. Drivremmen behöver bytas, och sedan blir det ordentlig rengöring och förhoppningsvis lite olja på rätt ställen. Därefter får vi se hur den fungerar och om det blir aktuellt att leta efter fler mönsterkammar. Oavsett vilket blir det ett roligt projekt att få igång den igen!

Vi har även haft besök på gården. Det brukar dyka upp en del olika djur här, och den här lilla ungräven var ett särskilt fint besök. Den verkade framför allt vara intresserad av maten som fanns i närheten.

What does the fox say?

NOM – det här var gott! Finns det mer?

Vi hade troligen lagt ut lite gammal frukt eller liknande till kråkorna, vilket även räven verkade uppskatta. Annars har vi som sagt besök av en hel del olika djur här, Lodjur, räv, olika hjortdjur och så klart olika fåglar.

Snygg var den i alla fall, lilla Vulpes.

Idag fylldes källaren med ved också. En ganska typisk höstsyssla, men det finns förstås en del praktiskt att uppskatta med årstiden – även om jag fortfarande letar efter fler saker att tycka om med hösten.

En sak är i alla fall säker: är man redan lite hösttrött behövs det inte mycket för att bli ännu mer less på mörker, kyla och alla dessa vedlass! -Därför behövs knappast ett element till att irritera sig på!

Det är också en av anledningarna till att jag har börjat fundera på att dra ner rejält på sociala medier – framför allt de plattformar där flödet lätt fylls av konflikter, negativa nyheter och starka åsikter.

Jag läser just nu programmering och har bland annat börjat lära mig mer om algoritmer och hur de fungerar. På sajter som de som visas i diagrammet ovan kan algoritmer bland annat användas för att sortera och rekommendera innehåll utifrån vad många andra användare tittar på, reagerar på eller engagerar sig i. Det innebär att sådant som väcker mycket uppmärksamhet kan få större spridning, oavsett om innehållet är positivt, negativt eller provocerande.

Det får mig att fundera på vad som händer när man börjar dagen med ett flöde fullt av konflikter, irritation och negativa nyheter. Dessutom är det lätt att lägga ganska mycket tid på människor och diskussioner som man egentligen inte har någon relation till och som kanske inte tillför särskilt mycket.

Före sociala medier var en självklar del av vardagen hittade människor andra sätt att hålla kontakt, följa nyheter och underhålla sina sociala nätverk. Jag har därför börjat ifrågasätta hur mycket plats sociala medier egentligen behöver få i mitt eget liv.

Min lösning blir tills vidare ganska enkel: jag tänker försöka använda sociala medier när jag faktiskt har ett ärende där, i stället för att bara öppna en app av gammal vana.

Det finns ju en hel del annat att göra. Jag har en stor gård att ta hand om, en skog att vara i, en liten stad att åka till om jag blir lappsjuk och till och med en lite större stad på andra sidan fjällen om lappsjukan blir riktigt allvarlig. 😄

Det jag saknar är egentligen inte fler intryck, utan snarare lite lugn och ro. Och där tycker jag att sociala medier ibland gör det onödigt svårt att få just det.

Är det här något helt nytt? Kanske inte. Reklam, kvällstidningar och andra medier har länge konkurrerat om vår uppmärksamhet och använt olika sätt för att få oss att fortsätta läsa eller titta. Skillnaden är att dagens sociala medier finns med oss nästan hela tiden och dessutom anpassar innehållet efter hur vi använder dem.

Det är den delen jag själv har börjat fundera mer över – inte om sociala medier är bra eller dåliga i sig, utan hur mycket plats jag faktiskt vill att de ska få i min vardag.

En annan sak som har väckt funderingar i och med programmeringskursen är AI. Hur mycket vill vi egentligen att AI ska sköta åt oss?

Personligen uppskattar jag att kunna använda AI som ett hjälpmedel när jag kör fast eller behöver hjälp med svåra uppgifter. Samtidigt har jag funderat på var gränsen går mellan att använda ett verktyg och att börja lämna över sådant som vi egentligen behöver göra själva.

Det fick mig att tänka på en likhet med sociala medier. Där kan man lätt börja jämföra sitt eget liv med andras, medan AI på ett annat sätt kan göra det lockande att låta någon annan formulera tankarna, lösa problemen eller fatta besluten åt en.

Kanske är den intressanta frågan därför inte om vi ska använda sociala medier eller AI, utan hur mycket av våra liv vi faktiskt vill lämna över till andra – eller till tekniken.

Hur mycket vill du att någon annan ska sköta åt dig?

Det tycker jag är en ganska bra fråga att ta med sig, både när det gäller sociala medier och AI.

Om du hela tiden hänger upp dig på någon annan, vem blir du själv då? Vad blir unikt med just dig om du hela tiden försöker vara som alla andra? -Tänkvärt ändå!

Och vad ska ske imorrn? -Finns att välja mellan:

• Storstädning
• Fortsatt renovering av sovrummet
• Sköta om min gamla tant till symaskin
• fortsätta virka
• OCH SE OM DEN DÄR NYA TUNISIERN LIGGER I BREVLÅDAN JU!!

Och det där är bara ett axplock av vad som finns att göra ändå.
Sköt om er nu och glöm aldrig bort att varje människa är unik, det är det som gör oss så fantastiska. 
Ses snart igen!