Början på sommaren summerad

Sommaren har startat med omväxlande väder, vilket har påverkat vad som fått stå på agendan. Verkstaden har ändå fått sin beskärda del av uppmärksamheten, och några projekt har hunnit få lite extra kärlek längs vägen.

Det här kanske känns igen? Loppisfyndet som var i behov av lite omtanke har nu fått en välförtjänt restaurering. Naggen i emaljen har bättrats på med emaljfärg, medan trädetaljerna har slipats varsamt och behandlats med linolja för att återfå sin lyster. Ett fint exempel på hur lite kärlek kan ge nytt liv åt ett gammalt bruksföremål. Den här lär i huvudsak användas till att koka vatten. Här är lite mer bilder från restaureringen i början av sommaren: 

Det krävdes en del arbete i verkstaden innan kannan var redo att tas i bruk igen. Redan vid köpet var den i förvånansvärt fint skick, men begagnerad emalj har nästan alltid någon form av nagg eller slitage – annars brukar sådana föremål sällan hamna på loppis från första början. Efter lite omsorg och några timmars arbete har kannan fått ett rejält lyft och framstår nu som ännu finare än när den hittades.

Innan restaureringen hann kannan ändå vara med på en växthusfika under Mors dag. På menyn stod jasminte, efter önskemål från en syster som låg hemma med lunginflammation och behövde något värmande och tröstande. Eftersom jasminte inte är allas förstahandsval fick det bryggas i ett eget kok. I vanliga fall används kannan främst till att koka vatten.

Och pralinerna i lådan där? Det är faktiskt glass!

I år bjöd äppelträden på en generös blomning med stora, buffiga blommor, vilket i sig var en glädje att få uppleva. Hur många av dem som så småningom utvecklas till mogna äpplen återstår att se. Ibland får själva blomningen vara belöning nog. 

Nu har de flesta blommorna redan övergått till små kart, och det ska bli spännande att följa utvecklingen under sommaren och se vad skörden kan komma att bjuda på.

Tidigt under månaden gjordes också en riktigt gullig upptäckt. En liten humla hade krupit ner i en maskros och somnat. Först väcktes misstanken att den kanske hade dött, men den låg och drog blombladen tätt intill sig som om den frös. Allt tydde på att den bara tog sig en välförtjänt tupplur bland maskrosens mjuka kronblad.

Regnet har åtminstone haft sina fördelar. Trädgården och omgivningarna har blivit ordentligt lummiga, och det finns gott om motiv för den som vill ge sig ut med kameran. Den frodiga grönskan gör att även de enklaste vyerna känns lite extra levande.

När vädret inte lockar till utevistelse finns det andra kreativa sysslor att ägna sig åt. Regniga dagar passar utmärkt för handarbete, och här har några små projekt vuxit fram i form av mikrovirkade blommor och ett hjärta. Det är fascinerande hur mycket detaljarbete som ryms i så små skapelser.

Och ja, även här föll nyfikenheten till slut segrande – den rosa mjölken från Arla fick följa med hem för ett smaktest under nationaldagen. Jordgubbsmjölk är sedan tidigare ett välbekant fenomen, och jämfört med sådan upplevdes smaken här som ganska mild. Den rosa färgen gör dock sitt för upplevelsen och bidrar till att produkten känns lite extra lekfull.

Serverad med några isbitar var den riktigt trevlig, även om det kanske främst handlar om en rolig nyhet att prova snarare än en ny vardagsfavorit.

Kan tilläggas att även resten av familjen golvades i lunginflammation senare och för mig har det gått att kurera med bananer, kåvepenin och rosa mjölk! Det är ju roligare att vara sjuk om man har lite rolig mat!

En ännu roligare grej är ett kärt återseende av  en gammal bekant. Efter flera år i en låda, nedplockad i sina beståndsdelar, har Cloud Snedhals Strife äntligen fått återvända till hyllan. Tyvärr har han slarvat bort sin pikadoll, får leta rätt på den sen.

När resten av hushållet låg däckat av sjukdom och sysselsättning behövde hittas på egen hand blev det ännu en sväng till verkstaden. Där fick Cloud tillbaka både hår och ben, vilket gjorde stor skillnad för helhetsintrycket. Numera slipper han i alla fall se ut som en enbent Robban Aschberg på en riktigt dålig dag.

Halsen är visserligen fortfarande sned, men det hör nästan till charmen vid det här laget. Om det beror på tillverkningen eller något annat har fallit ur minnet, men lite karaktär har han onekligen fått på köpet.

Sedan dess har samlingen också vuxit en aning. Under veckan som gick fick ännu en karaktär flytta in på hyllan – Kana Arima. Ett trevligt tillskott som snabbt fann sin plats bland de övriga figurerna och bidrar med lite ny energi till samlingen.

Som så ofta med samlarintressen verkar det alltid finnas plats för åtminstone en figur till. Eller två... Eller tio!

Sommaren delar faktiskt förstaplatsen med vintern – en årstid som rymmer både liv och nedvarvning på samma gång. Varje promenad bjuder på något nytt att upptäcka, även om det bara handlar om vägen upp till brevlådan. Aklejorna står redan i full blom, och snart väntar ännu fler växter på att slå ut och ta plats i landskapet.

Samtidigt blev starten på sommaren inte riktigt som tänkt. Lunginflammation satte tyvärr stopp för mycket av det planerade, och en stor del av juni tillbringades i vila med halvsömn, mejeriprodukter, bananer och penicillin mellan läkarbesöken. En period som helt klart hade kunnat vara betydligt roligare. Jag var lindrigt drabbad och medger att jag varit väldigt sjuk!

Om man ska försöka hitta någon ljusglimt i allt, vilket det ändå finns en tendens att göra för min del, så fanns det åtminstone en liten sådan utanför läkarmottagningens fönster. Inte den sönderklippta gräsmattan, utan trädet intill. Där rörde sig en liten ringärla omkring och letade efter något ätbart under grenarna, som om den hade sin egen lilla vardagsrutin mitt i allt det andra.

Efter ungefär ett par veckor hade hälsan återhämtat sig tillräckligt för att orka ta sig ner till älven och se hur det såg ut efter den kraftiga blåsten som dragit förbi tidigare. Stormen hade på riktigt fört med sig ett stort brunt moln med lort som täckte mycket av himlen!

Och vilken tur att vi gick ner! – där nere dök något oväntat upp.

Ett sprundfat utan lock hade drivit i land och låg och guppade intill stranden. Det kändes som ett sådant där fynd som bara råkar dyka upp, och eftersom det ändå verkade användbart togs det tillvara. Tanken framåt är att göra i ordning det så att det kan bli en del av gårdsbevattningen.

Samtidigt börjar en annan punkt närma sig sitt slut: samhällskunskapen. När den väl är avklarad väntar resten av programmeringen nu i juli, vilket känns som ett efterlängtat steg vidare. Vissa delar av studierna har dock gått lite i stå längs vägen, sådant som ibland dyker upp och bromsar upp flödet precis när det börjar rulla på. Nu verkar den biten vara under kontroll, även om blicken redan ibland dras mot hösten.

Men än är det långt kvar dit. Sommaren har ju knappt börjat, och den förtjänar att få ta plats fullt ut utan att dras ned av sådant som tar energi i onödan. När värmen ser ut att komma nästa vecka känns planen ganska självklar – ut och ta vara på dagarna medan vädret tillåter.

Sköt om er 🌿🌞

Vad gör man en blåsig söndag och måndag?

Det har ju blåst något så otroligt hela dagen igår och idag var inte vädret speciellt mycket bättre, så det har varit till att koja nu ett tag. Tur att garnet kom i helgen så att farmorsruteprojektet kan fortsätta! Samtidigt kunde ett gammalt UFO bli klart! Förra året någonstans påbörjades ju ett projekt med att göra en halsduk av "mormorskatter" som är som mormorsränder som ser ut som små katter. Jättesöt! Självklart har jag lagt Tigris under den!

Trots fulvädret är det som det är att bara sitta stilla. Det finns liksom inget som blir bättre av det och ryggen protesterar om jag gör det.
-Så visst har det påtats lite!

Det blev inte så stora steg tagna, men liljerabbatten är nu fin och förhoppningsvis vill våra små krollilljor veta av livet lite bättre i år än de ville i fjol. Det där lilla charmtrollet låg upp och ner bland pingstliljorna så jag tog och vände på'n! -En fläckig lundsnäcka, som är de snäckor vi troligen har flest av i den här trädgården! De blir snabbt mat åt fåglarna som springer här och äter allt möjligt, men den här hann få leva ett tag i vinbärsbusken. Skalet var skadat så den lär ha råkat ut för någon näbb.

Måndag:

Med en oerhört lättad suck kan nu meddelas att det blir Samhällskunskap 3 i retur! Bra, då får vi in det innan sommaren! Sedan blir det förmodligen programmering 2. Ett glas ischoklad med vispgrädde toppad med kakaopulver får duga till att fira det med!

Det här gick fort! I veckan som var beställdes en animefigur till och så tänkte inte en annan på måtten så det blev en modell större. Tanken är att inte längre låta Final Fantasy-figurerna dominera samlingen så det får väl bli lite fler. Dock, eftersom den här samlingen pågått sedan min tid på BCmanga för kanske 20 år sedan då intresset för Final fantasy peakade lär det väl inte bli ett så intensivt projekt ändå.

I morgon börjar sista etappen av plugget innan sommaren drar igång. I morgon blir det lite varierande väder, så det lär bli lite tid för att städa mellan korrigeringarna. -Sköt om er! 

Äntligen lite sommar!

 

Ett rätt säkert sommartecken – utöver att det faktiskt blivit varmt nog att kunna hålla till utomhus och arbeta i stället för att sitta inne – är att loppisarna börjar öppna igen.

På senare tid har det dessutom blivit allt vanligare att sätta ”behöver” framför ”villhöver”, så den här rundan resulterade i en honungskruka och en emaljerad kanna. Perfekt att ha vatten i de dagar då latmasken vägrar baxa fram vattenkokaren.

Och skålen där, ja… den fick följa med mest för att den var så förbannat ful. Ärligt talat finns det något väldigt tilltalande i riktigt fula saker – de blir som små konversationsstartare av sig själva. Jumbo här fick väl bli ett praktexempel på just det.

Åh, vad ful den var! Men jag tänker såhär: Lockar den till lite skratt och leenden är det mer än värt det.

I jakt på fler loppisar tog vi en liten runda kring byarna och fastnade lite i Ammer. Vi stannade till och tittade lite på Ammerån medan vi ändå åkte förbi, ganska bra fart på vattnet nu! 

Blomlivet har börjat ta sig ordentligt också, och mycket snart åker vi och plockar vitsippor igen. Den här porslinshyacinten kommer tillbaka varje år trots att vi inte längre har någon blomrabbatt där längre. Får flytta den någon gång framöver. På andra bilden är det körsbärsplommon som blommar. Vet inte om det kommer bli någon frukt av dem, trädet i fråga har tyvärr aldrig burit någon frukt så länge vi haft det, men blommorna är i sig en väldigt fin prydnad i trädgården.

Sedan är det som vanligt viktigt att påminna sig själv om hur vackert man bor när man faktiskt bor i ett vykort året runt. Idag och igår var det så vackert väder att det krävde en extra påminnelse. Vattnet låg som en silverspegel och de enda krusningarna kom från flytbryggans gungningar. -En ynnest! Häggen blommar och doftar över hela vår lilla värld. Om den är så intensiv i år vill jag inte veta hur nätterna blir under syrenblomningen senare! Det lär bli intensivt!

Och så ... -Jag gjorde en GREJ 

-Och jag ber inte om ursäkt för att jag gjorde en GREJ heller. 

Det har ju länge funnits i tanken att skaffa någon Kusiruyagubbe till samlingen så det fick ändå bli en som funnits i siktet ett tag. Hann lägga en beställning innan den såldes ut, så vi får väl se när den dyker upp. Jinshi fick det bli den här gången! Sedan väntar ju en pre-order längre fram på en stående variant på honom, så det blir en intressant sommar också på samlarfronten.

Garn har nu kommit också, det betyder fortsättning på koftan! -Finns alltid att göra, i synnerhet om sommaren! -Sköt om er så hörs vi när vi gör det!

I väntan på garn...

Igår kom besked om att mer garn till koftan är på väg, så medan jag väntar på det plockar jag upp ett projekt som legat vilande hela vintern: virkandet av Märtakuddar. De har ju nämnts tidigare – första gången idén dök upp var här. Det var alltså i maj förra året och det här blir nummer fem av sex. Det har faktiskt varit ett kul projekt och snart kommer växthuset att få sina kuddar!

Nytt den här gången är att jag gjort de smalare ränderna i teddygarn för att få en mjukare, fluffigare känsla. Egentligen var tanken mest att känna mig fram och se om det ens skulle fungera. Det visade sig vara betydligt enklare än väntat, och som bilden visar blev resultatet förbannat läckert.

Pingstliljorna har också börjat titta upp tillsammans med andra vårblommor, vilket känns väldigt glädjande. Några varma dagar har vi dessutom fått, så nu går det att ha dörren öppen medan man städar – en välsignelse i sig.

Ryggskottet är nästan helt bra nu också, så det kan väl egentligen bara bli bättre? Well, om Gud vill, så kan det väl det. Om Gud vill.

Men du, hur skönt är det inte att ha dörren öppen igen?

-Och gå ut lite när man känner för det! Det lutar åt rätt håll helt enkelt!

Efter en stressig förmiddag med diverse jobbiga inslag finns det ändå något tröstande i att veta hur fint man bor. Det kan knappast sägas för många gånger – den här delen av världen är okrossbart vacker. Att dessutom ha en egen badplats där man ibland får sitta helt ensam är i sig en gudagåva. Badar gör jag däremot inte före midsommar.

Djurlivet är också en välsignelse i stressiga tider. Katten är tacksam att luta sig mot när hon kommer med all sin klokhet och kärlek de gånger man känner sig nere. Kanske borde man anställa Tigris som psykolog? Hade hon brytt sig om pengar hade hon säkert gjort succé, men nu är hon lyckligtvis bara vår.

Djur är fina på det sättet. De lyssnar, tröstar och finns där utan baktankar. Det är skönt med sånt.

Det blir bara fler och fler buffiga blommor ute i naturen nu. Harsyran har tagit över slänterna, och för ett otränat öga kanske den ser ut som glesa vitsippor. Men de här är faktiskt ätbara och smakar lite åt lingonhållet. Oxalsyran ska man däremot se upp med om man har känsliga njurar.

Och mitt i all harsyra hissar mamma och jag segel!
– Nej då, vi hänger bara upp presenningar på tork.

Det här är faktiskt fullt rimligt, och säkert något fler gör om de bara har plats för det. Två linor där de blöta presenningarna hissas upp med taljor, medan vinden ligger på precis lagom mycket för att göra sitt jobb.

Tack för hjälpen där, Moder Natur.

Ojoj, förlåt mig! Jag råkade väcka en filur idag.

Det här är en purpurlöpare som förvirrat rusade runt bland löven när jag sparkade omkring dem. Fy på mig – inte så!

Det är en av våra största skalbaggar i landet och egentligen nattaktiv. Den lever på maskar, sniglar och annat smått, så det är faktiskt ett riktigt rovdjur. Men “purpur” då – varför heter den så? Linjen längs skölden och halsen är ju snarare blå eller grön.

Hur som helst gick det inte att låta bli att tycka att den var lite söt, om än nyvaken och något yrvaken efter uppståndelsen.

Annars då? Annars har huset städats och vet ni? På måndag kan vi äntligen starta upp samhällskunskapen och få den inlämnad! Hur bra är det inte att få saker ur händerna? 

Och om det vill sig kommer studierna igång igen nästa vecka och det betyder att det går att söka CSN och leva en liten smula friare än jag gjort nu i april och maj. Det har varit lite väl mycket strul med det där men nu hoppas jag att det löst sig! Vi får väl se vad som händer helt enkelt. I morgon (fredag) blir det till att städa och laga kalops, då hinner vi inte med att tänka på det där!

Sköt om er nu, det tänker jag göra! 

 

Sommarens första andetag

 

Maj börjar närma sig sitt slut och idag har det faktiskt känts som att sommaren är på väg på riktigt. Värmen har legat kvar sådär lagom mjukt i luften, precis så att det känns självklart att gå ut och rensa lite, påta i jorden och få saker gjorda som fått vänta alldeles för länge.

Och så förstås – växthusfika. Det hör liksom till den här tiden på året. Alla fem har varit ute idag, och det är något särskilt med att kunna sitta där i värmen och känna hur vintern faktiskt till slut släpper taget. Hur lång och seg den än känns när man är mitt i den så kommer den där dagen alltid tillbaka, när ljuset och värmen tar över igen.

Det enda som inte riktigt samarbetat idag var en klassisk låsning från helvetet mellan skulderbladen. Inte direkt den mest glamourösa påminnelsen om att åren går – särskilt när fyrtio känns betydligt rimligare än åttio 😅 Men en tjocktröja och lite stillsamt tempo har fått duga. Att ha enbart tjocktröja på sig utan något annat förresten, hur skönt? 

Och ändå. Värme är värme, vår är vår, och vissa dagar räcker det ganska långt. 

Det är kanske inte alltid så klart och fint att berget visar upp den där fina illusionen av en flaska mot älven, men de dagar det är så ser man till att ta vara på! -Det kan komma sånadär avslappnande regndagar också. I maj just behöver vi mer regn, så det är ändå rätt välkommet.

Och naturen vaknar till liv den med! Vinbären, harsyran och ranunkeln har börjat redan, snart kanske vi kan åka och kolla efter vitsippor! Idag blev det hemmasysslor i alla fall, vilket i sig är vackert.

Och eftersom det är fortsatt kärringstopp i studierna (OM jag sysslar med trams som hat är det nog i sammanhang som dessa) har den där virkdemonen kommit lufsande igen! Eftersom det inte verkar komma något nytt garn än på ett tag lär det bli att rota fram UFO-kassen och se vad man kan hitta på. Kanske kan man skapa en till Märta-Kudde? Det är ju trots allt bara två kvar nu! 

I morgon sparkas rensningen igång på allvar! Det blir kul! Sköt om er tills vidare!