Farmorsrutornas återkomst!

Än så länge inget mormorsruteprojekt att visa upp, men däremot ett farmorsruteprojekt! Den randiga rutan är ett sådant projekt som kom till under en stunds väntan i stan medan jag väntade på att syrran skulle komma hem från jobbet. När det blir lite dötid passar jag gärna på att ta fram ett kreativt projekt – eller köpa material till ett nytt och sätta igång.

Jag hade några fler farmorsrutor liggande, så planen är att göra ett kuddfodral av dem.

Sedan bestämde jag mig för att ge min gamla kompis Husqvarna 2000 lite uppmärksamhet. Symaskinen har stått bortglömd i verkstan med en knäpp drivrem, men nu är det dags att få ordning på den gamla damen. Det känns onödigt att låta en fungerande maskin stå och skräpa när den faktiskt kan komma till användning!

Det här är alltså en modell med mönsterkammar – de tre lösa rattarna med bokstäver på. När man använder dem kan man byta kam och på så sätt ställa in maskinen för olika sömmar och mönster. Jag har tre stycken, men det ska gå att hitta fler.

Först ska maskinen repareras och fräschas upp. Drivremmen behöver bytas, och sedan blir det ordentlig rengöring och förhoppningsvis lite olja på rätt ställen. Därefter får vi se hur den fungerar och om det blir aktuellt att leta efter fler mönsterkammar. Oavsett vilket blir det ett roligt projekt att få igång den igen!

Vi har även haft besök på gården. Det brukar dyka upp en del olika djur här, och den här lilla ungräven var ett särskilt fint besök. Den verkade framför allt vara intresserad av maten som fanns i närheten.

What does the fox say?

NOM – det här var gott! Finns det mer?

Vi hade troligen lagt ut lite gammal frukt eller liknande till kråkorna, vilket även räven verkade uppskatta. Annars har vi som sagt besök av en hel del olika djur här, Lodjur, räv, olika hjortdjur och så klart olika fåglar.

Snygg var den i alla fall, lilla Vulpes.

Idag fylldes källaren med ved också. En ganska typisk höstsyssla, men det finns förstås en del praktiskt att uppskatta med årstiden – även om jag fortfarande letar efter fler saker att tycka om med hösten.

En sak är i alla fall säker: är man redan lite hösttrött behövs det inte mycket för att bli ännu mer less på mörker, kyla och alla dessa vedlass! -Därför behövs knappast ett element till att irritera sig på!

Det är också en av anledningarna till att jag har börjat fundera på att dra ner rejält på sociala medier – framför allt de plattformar där flödet lätt fylls av konflikter, negativa nyheter och starka åsikter.

Jag läser just nu programmering och har bland annat börjat lära mig mer om algoritmer och hur de fungerar. På sajter som de som visas i diagrammet ovan kan algoritmer bland annat användas för att sortera och rekommendera innehåll utifrån vad många andra användare tittar på, reagerar på eller engagerar sig i. Det innebär att sådant som väcker mycket uppmärksamhet kan få större spridning, oavsett om innehållet är positivt, negativt eller provocerande.

Det får mig att fundera på vad som händer när man börjar dagen med ett flöde fullt av konflikter, irritation och negativa nyheter. Dessutom är det lätt att lägga ganska mycket tid på människor och diskussioner som man egentligen inte har någon relation till och som kanske inte tillför särskilt mycket.

Före sociala medier var en självklar del av vardagen hittade människor andra sätt att hålla kontakt, följa nyheter och underhålla sina sociala nätverk. Jag har därför börjat ifrågasätta hur mycket plats sociala medier egentligen behöver få i mitt eget liv.

Min lösning blir tills vidare ganska enkel: jag tänker försöka använda sociala medier när jag faktiskt har ett ärende där, i stället för att bara öppna en app av gammal vana.

Det finns ju en hel del annat att göra. Jag har en stor gård att ta hand om, en skog att vara i, en liten stad att åka till om jag blir lappsjuk och till och med en lite större stad på andra sidan fjällen om lappsjukan blir riktigt allvarlig. 😄

Det jag saknar är egentligen inte fler intryck, utan snarare lite lugn och ro. Och där tycker jag att sociala medier ibland gör det onödigt svårt att få just det.

Är det här något helt nytt? Kanske inte. Reklam, kvällstidningar och andra medier har länge konkurrerat om vår uppmärksamhet och använt olika sätt för att få oss att fortsätta läsa eller titta. Skillnaden är att dagens sociala medier finns med oss nästan hela tiden och dessutom anpassar innehållet efter hur vi använder dem.

Det är den delen jag själv har börjat fundera mer över – inte om sociala medier är bra eller dåliga i sig, utan hur mycket plats jag faktiskt vill att de ska få i min vardag.

En annan sak som har väckt funderingar i och med programmeringskursen är AI. Hur mycket vill vi egentligen att AI ska sköta åt oss?

Personligen uppskattar jag att kunna använda AI som ett hjälpmedel när jag kör fast eller behöver hjälp med svåra uppgifter. Samtidigt har jag funderat på var gränsen går mellan att använda ett verktyg och att börja lämna över sådant som vi egentligen behöver göra själva.

Det fick mig att tänka på en likhet med sociala medier. Där kan man lätt börja jämföra sitt eget liv med andras, medan AI på ett annat sätt kan göra det lockande att låta någon annan formulera tankarna, lösa problemen eller fatta besluten åt en.

Kanske är den intressanta frågan därför inte om vi ska använda sociala medier eller AI, utan hur mycket av våra liv vi faktiskt vill lämna över till andra – eller till tekniken.

Hur mycket vill du att någon annan ska sköta åt dig?

Det tycker jag är en ganska bra fråga att ta med sig, både när det gäller sociala medier och AI.

Om du hela tiden hänger upp dig på någon annan, vem blir du själv då? Vad blir unikt med just dig om du hela tiden försöker vara som alla andra? -Tänkvärt ändå!

Och vad ska ske imorrn? -Finns att välja mellan:

• Storstädning
• Fortsatt renovering av sovrummet
• Sköta om min gamla tant till symaskin
• fortsätta virka
• OCH SE OM DEN DÄR NYA TUNISIERN LIGGER I BREVLÅDAN JU!!

Och det där är bara ett axplock av vad som finns att göra ändå.
Sköt om er nu och glöm aldrig bort att varje människa är unik, det är det som gör oss så fantastiska. 
Ses snart igen!

Helgen och delar av förra veckan i ett nötskal!

De senaste dagarna har det varit ont om tid för bloggen, men på virkfronten har det hänt desto mer!

Förra lördagen blev Märtakudde nummer fem av sex färdig, vilket känns riktigt roligt. Det enda som inte blev helt som tänkt var att kudden blev lite väl skev. 😅

Garnbrist gjorde också att det fick lov att bli lite improvisation här:

I originaldesignen, alltså den första kudden som Märta själv gjorde, är det alltid den tredje färgen nerifrån som används till både baksidan och spetsen.

Den här gången följde baksidan färgordningen och blev turkos, men eftersom garnet tog slut fick spetsen i stället bli rosa. Det blev en liten avvikelse från originalet, men egentligen finns det ingen större anledning att vara missnöjd med resultatet. Kudden trivs ju bra med sina kompisar menar jag! 🩷

Förutom att det nu bara fattas en enda Märtakudde för att göra den biten av inredningen i växthuset komplett, har tre nya lyktor fått flytta in ovanför dörren. Lite mer färg är ju knappast fel! 🌈

Det har inte blivit särskilt många växthusdagar i år. Sjukdom, dåligt väder och till och med en getingsanering har satt käppar i hjulen, men några mysiga stunder har det ändå blivit. Hösten har dessutom börjat riktigt behagligt, så kanske väntar det lite brittsommarhäng i växthuset innan säsongen är över? Det kan man ju hoppas! 🍂

Under tiden har garnförrådet fyllts på för den sjätte och sista Märtakudden. Tanken var från början att hålla sig till olika gröna nyanser, men den blå färgen var alldeles för lockande för att lämnas utanför – så den fick helt enkelt vara med. 💙💚

Den här kudden får samma gröna baksida som cirkuskudden. Det blir också ytterligare en av de Märtakuddar som inte har någon vit kantlinje.

Den här kudden fick, som ni ser, en gul kantlinje. Tanken var att den skulle få en lite mer höstig känsla på det sättet, och det känns som att det blev precis den lilla detalj som behövdes. 💛🍂

Och skulle Märtakudde nummer sex mot förmodan inte hinna bli klar innan växthussäsongen är över, så får det helt enkelt bli det till nästa sommar. Kompletteringen är snart klar – det är ett som är säkert!

Bland engelsktalande handarbetare, framför allt sådana som arbetar med garn, finns uttrycket ”frog or finish”. Det handlar ungefär om att plocka fram sina UFO – unfinished objects, alltså påbörjade men ofärdiga projekt – och bestämma sig för vilka som ska göras färdiga och vilka som ska repas upp.

Ett sådant beslut har faktiskt redan tagits här: en påbörjad sjal fick gå sitt öde till mötes och repas upp. Men garnet gick inte till spillo – planen är att förvandla det till en annan sjal i stället. 🧶

-Mest för att C2c kändes lättare att komma ihåg än det andra mönstret som jag ju sla

Och fredagen bjöd på en tripp till min lilla stad för att göra lite ärenden, fredagshandla och se om stan var kvar efter sommaren -Den var kvar!

Medan vi satt och väntade på farsan som uträttade några bankärenden hann vi studera grannbilens imponerande samling Wunderbaums. Jag tror att den som drog till sig mest uppmärksamhet var den som faktiskt var tänkt att göra just det – den med fjärtarna. 😄

Sedan blev det fredagshandling på Stora Coop. Charkvarorna glömdes förstås inte, det är ju närmast obligatoriskt! Där hittades också en proteinpudding med smak av Centerchoklad, vilket lät tillräckligt intressant för att testas.

Efter att ha vant sig av vid socker blir det ganska tydligt hur oerhört sött sådant här smakar. Liknade den Center? Ja, ungefär. Men Centerchoklad ska nog helst vara hård, känns det som. Puddingen åts upp, men det blir nog inget återköp. 😅

Innan avfärden blev det också en liten inventering av garnkorgen – mest för att kunna fylla på med ännu mer garn. Just nu finns det anledning att samla på sig lite, eftersom ett mormorsruteprojekt är på gång.

Vad det ska bli av alla dessa mormorsrutor får ni veta längre fram! 🧶✨

I själva korgen fins allt möjligt, men några små nystan mer restgarner lyckades jag i alla fall sortera bort och göra en grytlapp av. man kan aldrig få för många grytlappar och de tar ju bara någon timma att virka om man kör snabbt. De fyra nya där köpte vi på stora Coop och de hamnar i mormorsruteprojektet!

Väl inne på stora coop noterades att deras kött/chark/kyldisk egentligen är en KOTT/chark och kyldisk... Fast där fanns ju inga kottar! -Det får vi hjälpa dem med någon gång va?

En sväng till Jula hanns också med. En ny laddare till telefonen stod på inköpslistan, men det blev lite mer än så: ett par nya brallor och en betydligt snyggare höstjacka fick följa med hem. Den rosa jackan som hängt med tidigare har alltså fått konkurrens. Och ja – kärleken till morgonstjärnor verkar vara fullständigt obotlig! ⭐

Det blev även ett par nya tofflor. De gamla hade gjort sitt och var minst sagt ordentligt utslitna (sulornas memory foam hade slitits BORT!), så där var det verkligen dags för en uppgradering.

Dagen avslutades med MAX-middag. När maten väl hamnade på bordet upptäcktes att menyn inte riktigt stämde med det som beställts. Samtidigt var det en fredagkväll och det gick inte att låta bli att tänka på hur stressigt det förmodligen var för personalen. Därför fick det helt enkelt vara – middagen var trots allt där och det gick ingen större nöd på någon. Syrran tyckte däremot att det hade varit bättre att säga till, och kanske hade hon en poäng i det. 😅

Väl hemma väntade nästa projekt: att krypa tillbaka under sängen och fortsätta med koderna. Programmet blev klart någon minut efter deadline, men klart blev det – och det finns all anledning att vara riktigt nöjd med den insatsen! 💻🎉

                                                    

Lite mindre nöjd blev känslan när det visade sig att det där med pseudokod och flödesscheman egentligen skulle komma först längre fram i kursen. Nu är uppgiften i alla fall korrekt gjord och inlämnad, så den saken behöver inte längre ligga och vänta i bakhuvudet.

Uppgiften som lämnades in handlade framför allt om main()** och while-loopar**. För den som inte har läst programmering låter det kanske som rena grekiskan, men det handlar bland annat om sådant som kan användas för att bygga menyer och olika val i program. Lite samma princip som när man ska registrera ett konto eller göra olika val i en app – fast förstås på en mycket enklare nivå här. -Mitt mål kommer fortsatt att vara att skapa en egen communitysajt i framtiden! 

Tanken kan till exempel vara att användaren möts av en meny där det går att registrera uppgifter som namn, födelsedatum, kön och liknande. Och det går att göra betydligt mer med samma principer. Programmet skulle exempelvis kunna få frågan: ”Mitt namn är XXX, jag är 30 år – när blir jag 100?” och sedan räkna ut att svaret är 2096.

När uppgiften väl var klar väntade en helt ledig helg – och den kunde knappast ha fått en bättre blandning av innehåll. Det blev en liten roadtrip för att testa den nya ljusrampen, lite fika och förstås fortsatt arbete med virkprojektet. 🚗☕🧶

Pocky har dessutom hittat till byn! Det betyder att det numera inte behövs någon längre utflykt för att få tag på en kartong, vilket ju är praktiskt när suget efter lite japanskt godis dyker upp. 😄

Till det blev det chai-te,lite chips och Coca-Cola. Kanske inte den mest näringsrika kombinationen, men ibland får även ambitionsnivån vara lite lägre. En lat dag kan faktiskt vara precis vad som behövs – och ibland är det helt enkelt välförtjänt. ☕🥤🍫
Personligen har ju jag vant mig av vid friterat nu när vi har en airfryer hemma och det är då man märker hur oerhört flottigt allt som är friterat är. Chips är inget undantag, det är verkligen som farsan, eller farmor en gång sa där på 90-talet. -Flottkokt potatis. Min airfryer är fortsatt min bästa skräpmatskompis.

Nu så! Förhoppningsvis ska det inte dröja riktigt lika länge till nästa inlägg. Det har blivit lite glest mellan uppdateringarna ett tag, men det får väl ändå ursäktas med att livet faktiskt pågår även mellan blogginläggen. Och det är ett liv som börjat uppskattas på ett helt annat sätt.

Det finns fortfarande mycket kvar att lära, både om livet och om sig själv. Kanske finns det något för dig att lära också? ❤️

Det spelar trots allt ganska liten roll hur mycket mindfulness och annat man övar på om man samtidigt fortsätter med gamla vanor som inte gör någon gott. Där har jag själv fortfarande en del att jobba på – ibland är jag rent ut sagt urusel på det.

Men även mindre bra erfarenheter kan lämna efter sig något värdefullt. Dåliga människor ger lärdomar för livet, bra människor ger minnen för livet. Kanske ligger det något i det.

Så kanske finns det faktiskt anledning att tacka dem som någon gång betett sig som svin. Inte för vad de gjorde, förstås, utan för att de visade vilka sorters människor det kan vara klokt att hålla sig borta från framöver. Och framför allt för att de också visade vilken sorts människa man själv inte vill bli.

Det är väl ändå något att ta med sig, eller hur? ❤️

Där går du, jag hatar dig inte, jag tolererar dig, men jag lovar mig själv att aldrig någonsin ta efter dina dåliga vanor, med det lämnar jag dig och dina lika därhän!
-Sköt om dig, eldsjäl! Låt inte din eld släckas bara för att du vandrar i en tunnel av is.

 

Har blivit med ÅSKFLASKA - Och så städar vi vidare!

De här konstiga makapärerna har synts på loppisar och second hand-marknader lite här och där, utan att det varit helt självklart vad de egentligen är eller vad de gör. Men idag fick en följa med hem.

Så vad är det då? Jo, det är en så kallad åskflaska, en gammal typ av vattenbarometer. Just den här är från Skruf. Den fungerar genom att lufttrycket får vattennivån i den smala pipen, eller ”snabeln”, att stiga och sjunka.

För att använda den fyller man flaskan med vatten tills nivån i glaset är ungefär i höjd med nivån i snabeln. Ett tips var att färga vattnet, så det fick det bli. Det är egentligen inte nödvändigt för själva funktionen, men gör det betydligt lättare att se vattennivån och upptäcka även små förändringar mot det klara glaset.

Och här kommer det roliga! När åskflaskan är korrekt fylld ska vattennivåerna i glaset och snabeln vara ungefär lika. Men det är de ju inte på bilden, va?

Nej – men det VAR de.

Det beror på lufttrycket. När lufttrycket sjunker, alltså när det blir lågtryck, stiger vattennivån i snabeln. Vid högtryck sjunker den istället. Vattennivån blir alltså ett litet synligt kvitto på hur lufttrycket förändras.

Och eftersom vattennivån i vår åskflaska fortsätter att stiga verkar lågtrycket hålla i sig ett tag till.

En ganska enkel, men väldigt charmig liten manick. Sådana här har synts till några gånger genom åren, men det är först nu som en åskflaska fått flytta in på gården!

Städningen fortsätter

Arbetet med rummet fortsätter också, och det finns fortfarande en del kvar innan det lilla myshörnet är helt färdigt:

• Ledningen mellan TV:n och datorn ska sättas upp lite snyggare.

• Saker ska flyttas om – det som ska ut ska ut och det som ska vara kvar ska stanna.

• Fönstren ska fixas, både putsning och persienner.

• Nya gardiner, sängkläder och filtar ska på plats.

• Dammsugning och dammtorkning ska förstås också hinnas med.

När allt det är gjort borde det lilla myshörnet vara redo att mysas i igen. Och med en åskflaska på plats nere i köket finns det åtminstone något nytt att hålla ett öga på medan det lilla evighetsprojektet blir färdigt. 😄

 

Sedan kom ett tillskott till fullmåneritualerna hem till oss också. En liten månlykta, troligen till för eterisk olja, men man kan säkert ha ljus i båda kopparna om man vill det. Den här får bo i lag med alla andra häxgrejer och skapa trivsel. 

Sedan går det lite förkylningar i familjen men det hindrar inte mig från att programmera vidare! Det här kan vara bland det roligaste jag tagit mig för med och bäst av allt, det kan leda till ett jobb sen!

I morgon fortsätter städandet och inredningen också! Förkyld må väl hända, men livet känns ändå rätt bra just nu!

Sköt om er tills nästa gång vi ses och kom ihåg att folk bara tar din energi för att de kan det. Om du inte låter dem dränera dig, faller deras vapen maktlöst ner. Frid och livslust! 

Projektseptember fortsätter

                                 

September har varit här i en vecka nu, och kanske är det dags att erkänna – även för en hösthatare – att hösten faktiskt är här. Det är med andra ord dags att börja fundera på att flytta in igen efter att nästan ha bott utomhus hela sommaren.

Det här har behövt göras länge, men vi har inte riktigt kommit på hur vi skulle gå tillväga. Därför blev det först nu det faktiskt blev gjort. Under våren inventerades ungefär 25 års hamstrande av papper, böcker, mappar och diverse småskräp. Det mesta hamnade i ett arkiv, men tre Konsumkassar fulla med skräp blev det visst också.

Böckerna som fortfarande används fick flytta in i hyllan, medan de som var för stora fick stå bredvid. På andra sidan hamnade dokumentsamlarna. Farmors gamla kristallampa fick också en plats där. Hon råkade slå sönder kupan, så numera har den en liten hatt till skärm i stället. Säg vad ni vill, men jag älskar det.

Ungefär lika mycket som jag älskar pennvässaren som ser ut som en helikopter. Det är nog husets bästa pennvässare!

Eftersom det numera finns två olika Jinshi i min samling PVC-figurer fick den sittande varianten flytta in under sängen. Det finns planer på att även skaffa Maomao, men än så länge är det just bara en plan – det finns andra planer också.

Nu när allt börjar komma på plats syns dessutom sådant som tidigare gått lite under radarn, vilket ju är bra, men varför placerade jag draken Hillgoth sådär dumt, nu syns han ju knappt! -Hillgoth är, för den ovetande, en drake jag köpte i Trondheim för en del år sedan. Syns knappt bredvid muggen så får väl flytta på odjuret.

Sedan har det, som sagt, blivit en del projekt den här månaden. Bland annat hittade jag en hårsnodd med en pompom gjord av små plaststenar, som jag alltid tyckt om. Med åren hade snodden dock tänjts ut och behövde bytas ut.

Lösningen blev tills vidare ett vanligt resårband. Nu sitter den som den ska igen, både runt armen och i håret! Stenarna behöver däremot fästas lite bättre så att de inte börjar lossna igen, det har hänt att de gjort det sedan snodden köptes.

Och på Märta-fronten har baksidan börjat tas in. Ja, jag vet att det är en viss färgskillnad här. Det var inget jag tänkte på förrän senare, och då hade jag inte riktigt ork att bry mig om det.

Som sagt är de här kuddarna plättlätta att virka om man bara kan sin corner to corner. En kompis som också virkar berättade en gång att hon aldrig hade testat tekniken, men att hon kunde ana ungefär vad det handlade om. Till en sådan person kan man förklara det så här: det är samma typ av kluster som i mormorsrutor, fast i stället för att arbeta runt sätter man dem helt enkelt hörn mot hörn.

Jag är glad att virkning och stickning inte ger värre biverkningar än ett allvarligt garnberoende. Personligen är jag långt ifrån värst. Jag vet garnvänner som har hela väggar fulla med garn – och vet ni vad? Det är helt okej. Det visar ju bara att man brinner för något!

Inte bara virkningen tar sig – Signe fortsätter också att växa, och boucléinslaget börjar nu synas ordentligt.

Bouclé är dock ett sådant där garn som knappast kan kallas nybörjarvänligt. Jag har stickat sedan 2006 och virkat sedan 2002, och även jag kan tycka att det är förbannat ibland, särskilt när lockarna bildar falska maskor som följer med upp på stickan. Men trots det är det både roligt och meditativt.

Och faktiskt, trots att jag har stickat i snart 20 år, är det här mitt första riktigt seriösa projekt på rundsticka!

VA? Har jag aldrig hållit på med rundstickor!?

Jo, men jag har aldrig gjort något särskilt seriöst med dem tidigare. Tanken var att det skulle bli resårstickning, men eftersom maskantalet blev fel blev resultatet i stället en hybrid av resår- och mosstickning. Jag har döpt det till kaosstickning, eftersom det ser lite kaotiskt ut.

Och YAY! Nu börjar vi programmera igen!

Jorå, det blir ormbrottning i höst, och eftersom jag kan Python lite bättre nu efter att ha läst Programmering 1 känns det som att det kommer att gå lättare den här gången.

Den här uppgiften handlar om flödesscheman och pseudokod. I korta drag är det ett sätt att planera hur ett program ska fungera innan man börjar skriva själva koden – till exempel hur ett inloggningsfält ska fungera.

I morgon ska i alla fall en sak göras. -Huset ska storstädas, mycket för att den här bofinken vill inreda lite! Blir ett kul projekt det också! -Tills vidare, ta väl hand om er så ses vi!

Projektseptember och TV i sovrummet!

När man har lite för många projekt på gång samtidigt! 😅 Den här projektlådan skaffades i somras och är redan överfull – mest av nästa Märta-kudde, så klart. Den här gången blir kantränderna i vitt teddygarn, vilket ger kudden ett lite småpälsigt och mysigt utseende!

Fast organiseringen har ju redan ballat ur lite – lådan går inte alltid att stänga helt när alla projekt ska få plats. Därför får bara de pågående projekten husera i den rosa lådan tills vidare. Det här är bara en fundering, men kanske blir det en till om vi kommer iväg till Jula eller liknande.

Märta #5 är i alla fall snart färdig! Bara ett klustervarv till, sedan är det dags för intagning och montering. Därefter är det bara spetsen kvar – sen är den färdig! 🧶

Men det är faktiskt inte bara virkning som är i görningen just nu! Rubriken hintade ju om Projektseptember, och nog finns det en del på gång. Exempelvis halsduken som nämnts tidigare – Signehalsduken!

På bara en vecka har Signe-projektet vuxit och fått ett nytt inslag i form av grått bouclégarn. Det rosa är ett angoragarn som jag vill minnas hette Melody. Båda garnerna fyndades för en billig peng på en loppis under en roadtrip i augusti – sådana fynd är ju svåra att motstå!

 

Ja, när man har för få maskor på kabeln när man rundstickar är det tydligen inte helt lätt att få till "en avig, en rät" på ett snyggt sätt. Eller ja – jag lyckades i alla fall inte. 😅 Så det fick bli ett eget mönster som numera går under namnet kaosmönstret. En blandning av någon sorts resår och moss-stickning.

Jag är ju betydligt mer van vid virkning, så det här får helt enkelt vara en del av charmen. Ingen ursäkt behövs – kaosmönstret får stanna, för jag gillar faktiskt hur det blev!

Och under september fick den lilla bokhyllan sig en uppfräschning, samtidigt som en TV som blivit över fick flytta upp på toppen. Den blev över efter att det under sommaren införskaffats en ny smart-TV, och den här får istället agera datorskärm. Så småningom kommer en sladd att dras för att det ska bli enklare att köra datorn direkt från skrivbordet.

I samma veva fick PVC-gänget flytta in i tomrummet bredvid TV:n. Blir det fler PVC-gubbar framöver? Det spörjs! 👀

I veckan som var fick några nya kristaller flytta in. Kristaller har alltid fascinerat mig, och någonstans finns det en liten del som faktiskt tror på att de kan ha olika egenskaper – hur tokigt det än må låta.

Men döm mig inte! Folk tror ju på så mycket annat: jultomten, politiker och diverse gudar. Själv tror jag på energier, och det får väl vara min grej helt enkelt. ✨

Det som göms i snö kommer också fram! När det städades dök tre av mina gamla "åldermän" upp: ett tigeröga, en blå agat och en liten rosenkvarts. Ingen aning om var de ursprungligen kommer ifrån, men en stark misstanke riktas mot väninnan Søren.

Under tonåren brukade vi nämligen byta kristaller och oljor med varandra lite då och då, så det är inte alls omöjligt att någon av dessa tre har hängt med ända sedan dess. Lite roligt ändå att de dyker upp igen efter alla dessa år! ✨ -För det är väl runt 20 år sedan jag lyckades slarva bort dem ändå! 😣🙈🙏

Utöver att jag hittade igen hängena fick några andra stenar följa med hem från internet: en kunzit, den lavendelfärgade, en labradorit som på bilden ser grå ut men får ett vackert gyllene skimmer i rätt ljus, en svart jade, en mörkgrön jade som troligen innehåller en aning nefrit, en beryll och en zoisit med rubinränder. Tyvärr syns rubinränderna inte särskilt bra på bilden.

På den andra bilden syns nästan hela stensamlingen – alla utom hängena och jaspisägget. Mjölkkvartsen som hittades i älven för massor av år sedan får också ursäktas, eftersom den inte heller hamnade på bild. -Ni kan få se den vid ett senare tillfälle! ✨

Farsan fyllde år den 1 september och utöver tårta och en fin middag på den lokala restaurangen blev det en liten bukett ögontröst och ett äpple från gården. Äpplet fick vi dela på eftersom det bara blev ett i år. Men jag klagar inte – man får vara glad för det som faktiskt växer, särskilt när förra året inte gav någon skörd alls.

Äppelodlingen ska däremot få sig en liten revolution framöver. Marken här är ganska mager, så lite mer gödning borde kunna göra susen. Kanske tar sig äpplena bättre då också. Men det får bli ett senare projekt.

Hösten står för dörren, och vad jag tycker om den känner jag inte behöver upprepas. 😅 Fast en vän sa något viktigt idag: "Tänk såhär: En fin höst kan också vara bra!"

Absolut. Även om jag gärna beskriver hösten som "dödens årstid" kanske det faktiskt finns fina sidor att upptäcka också. Naturen blir vacker i sin egen lilla död – eller kanske snarare i sin törnrosa-slummer. Det känns i varje fall betydligt trevligare att kalla det slummer än död.

September ser dessutom lovande ut. Om en vecka börjar programmeringen igen, eftersom jag har sökt Programmering 2. Instruktionerna sa att jag skulle fortsätta med det programmeringsspråk jag arbetat med tidigare, så det får bli Python igen! Fast känner jag mig själv rätt lär jag inte kunna låta bli att kika lite på C# eller C++ också. Den nyfikna kattpersonen i mig säger helt enkelt att jag inte kan hålla mig i pälsen! 🐈‍⬛

Tills vi hörs igen – sköt om er och de era. Och även om livet ibland känns väldigt kaotiskt kan det vara värt att komma ihåg att saker förändras och att stormar faktiskt drar förbi. Just nu är vi inne i en period av mycket kaos, men kanske är det just då man får hålla i sig lite extra och ta en sak i taget.

Tänk på det, och rid försiktigt! 🐎