Halva maj avklarad och här är vad som hänt!

 

Maj har bjudit på en hel del. När månaden summeras känns det faktiskt mest positivt, även om mycket gått ungefär lika snabbt som en lus på en tjärsticka.

Våren drog bland annat igång ett nyväckt samlarintresse – animefigurer har återigen börjat hitta hem hit. Och när samlandet tas på allvar dyker förstås de klassiska problemen upp, inte minst kring frakt och leveranser.

Självklart skulle det också bli just Aqua Hoshino som blev problembarnet i sammanhanget. Den som sett Oshi no Ko – eller ännu hellre läst mangan  – vet precis varför det där är ett internt skämt. Annars gäller väl den gamla regeln: den som vet, vet 😏.  Den nya karaktären är Aqua som karaktären Tôki i föreställningen Tokyo Blade som är en påhittad serie inom själva serien. Återigen, den som vet vet.

Och hur går det med mitt virkprojekt? -Sakta men säkert framåt måste jag ändå säga:

Under vintern har det virkats en hel del farmorsrutor (ja, här görs faktiskt skillnad på farmorsrutor och mormorsrutor – mer om det längre fram). Nu har rutorna monterats ihop till både framstycke, bakstycke, fickor och ärmar. Kvar återstår muddar och några inramande detaljer här och där.

Tanken är att just de detaljerna ska få paljetter och lite bjärtare färger för att bryta av mot det annars ganska jordnära färgvalet och ge alltihop lite extra liv.

Och gissa vad? Garnet tog slut. Typiskt nog har Hobbii dessutom fasat ut Sterk-garnet, så det blev till att leta vidare på annat håll. I väntan på påfyllning får projektet alltså vila en stund.

Bakstycket hann däremot få ett viktigt användningsområde under tiden: som filt åt katten. Och ja, det får väl ändå ses som ett gott betyg. Hon har uppenbarligen utmärkt smak och vet precis vilka kvaliteter som är varmast och skönast. 🐈✨ Och nu då, skillnaden mellan farmorsrutan och mormorsrutan i min bok är alltså att farmorsrutan är platt med som ett X av hålrum där hörnen blivit. Mormorsrutan har fler hål eftersom man gör fler mellanrum mellan stolparna. Enkelt som så, inget mer eller mindre.

Och under Valborg var det tänkt att det här skulle publiceras men det blev aldrig av, så det får helt enkelt gå ihop med det här inlägget:

Valborg kommer med sina traditioner, och i den här familjen betyder det road trip och klassisk majbrasesafari.

Genom åren har det blivit lite svårare att hitta brasor, i takt med att reglerna kring utomhuseldning förändrats, men den här gången hanns faktiskt två stycken med. Inte illa ändå.

Längs vägen blev det förstås obligatoriska färdkostinköp i form av glass, mintgrodor och något gott att dricka innan färden gick vidare.

Och ja – självklart finns det ett internskämt i att placera grodan på just den boken. Visserligen är det inte exakt rätt volym, men sådana petitesser var kanske inte högsta prioritet i fotostunden. Det hela blev mest en påminnelse om att nästa del nog behöver införskaffas snart också 📚🐸.

Vi åkte hem medan solen gick ner och fullmånen tog sig upp över bergskedjorna. Det är bra att påminna sin hemmablinda skalle om hur vackert man bor då och då, så att man inte glömmer bort det och tror att gräset är grönare någon annanstans. Älven låg stilla som ett silverband över hela kommunen och det kändes som en lika stor välsignelse som alltid att bara stå där och fotografera vyerna. Smärtsamt vackert.

Och dessa (a)sociala medier va! Nu har det ju kommit en fluga som heter "rosa mjölk" som alla ska köpa för att kunna flasha på sociala medier om att de minsann druckit det. själv testade jag den redan 2024 och ärligt talat känns det mest som vanlig jordgubbsmjölk med extra socker. Man ska dock ha ganska mycket socker när man gör jordgubbsmjölk. I tillbringaren där är det hallonmjölk som gjorts med hallonsylt blandat med mjölk och körts i mixer. Godare kall än ljummen och föredrar du hallon framför jordgubb är det här ett ganska bra alternativ till den hypeade rosa mjölken.

Och vad vore livet utan små utmaningar?

Det här mahjongspelet har funnits här hemma i decennier, men ändå har det av någon anledning aldrig blivit av att faktiskt testa det – förrän nu.

Solitärmahjong är lite som memory eller hästminne, fast med ett extra lager strategi. Brickorna staplas i olika formationer – just den här liknar en pyramid, men spelplanen kan varieras beroende på hur mycket man känner för att gnugga geniknölarna.

Varje bricka har en symbol som ska paras ihop med en annan av samma sort. Det finns dock ett litet aber: en bricka måste vara fri på minst ena långsidan, alltså till vänster eller höger. Det räcker inte att kortsidan är fri, och det får förstås inte ligga någon annan bricka ovanpå den heller.

Det är där strategin kommer in.

Till skillnad från memory och hästminne, där det mest handlar om att minnas kortens positioner, ligger allt synligt i mahjong. Utmaningen blir istället att planera vilka par som ska tas först för att undvika att låsa fast sig längre fram.

Och ja, om sanningen ska fram är det kanske inte en helt dum övning. Att tänka igenom vad som görs nu för att undvika senare konsekvenser är trots allt en färdighet som kan behöva tränas även utanför spelbordet!

-Så att man slipper göra om saker hela tiden och få dålig karma av det! 
Matte! 

Det är svårt att inte känna viss frustration när ett helt år passerat och det plötsligt går upp för en att tiden lagts på fel mattekurs.

För den som siktar på arkitektur eller programmering – eller som här, arkitektur som plan A och programmering som plan B – är det B-kurserna som gäller. Ändå har hela året ägnats åt Matematik 1A, utan att det egentligen reflekterats över förrän nu.

Men det går förstås att se det från den ljusa sidan också. Grunderna sitter ordentligt nu, och det är knappast bortkastad kunskap. Samtidigt är det dags att växla upp lite för att inte tappa fart i planeringen framåt.

Första steget blev att välja rätt litteratur, och den här gången är det faktiskt rätt bok som ligger på bordet.

Det innebär också att vissa saker får prioriteras bort. Bispgården får stryka på foten – inte för att det är något fel på upplägget i sig, utan helt enkelt för att studiemiljön inte riktigt fungerar här. Ibland handlar bra planering trots allt lika mycket om att välja bort rätt saker som att välja rätt från början.

Under månaden har också en ganska tydlig insikt landat: det kommer att behövas ett jobb vid sidan av arkitektutbildningen.

Det är där programmeringen kommer in – plan B, men också ett spår som öppnar fler möjligheter än man kanske först tänker sig.

Så nu är tanken enkel: sätta sig med Python, nöta på ordentligt och se vart det leder. Steg för steg, rad för rad.

Och medan arbetet pågår kanske fler dörrar hinner öppnas längs vägen. Det är ju trots allt ofta så det fungerar – man börjar någonstans, fortsätter framåt, och plötsligt finns möjligheter där som inte ens syntes från början ✨.

Summa summarum går saker framåt, men inte utan vissa hinder. Hinder eller kanske "pauser" beroende på hur man vill se det. Jag väljer att säga att det går framåt, långsamt som en lus på en tjärsticka, men det fina är väl att det ändå inte står stilla, att det ändå blir något av saker även om man inte alltid kan tro det. Det finns en scen i Advent Children (final Fantasy VII) där Cloud Strife kastas upp mot sitt mål av sina vänner och den sista som tar hans hand är en vän som inte längre lever. En av hans vänner säger ett enda ord när han slänger honom vidare. -Flyg!

Med det sagt: Sköt om er, flyg vidare och kommer någon och säger "människor kan inte flyga" får du låta bli att lyssna. allt handlar om hur man ser på saker. Det är trots allt det som är karma, det andra är brus.