Reflektioner och skator!

 Hej! Idag har det varit onsdag, och skatorna har klagat på matbrist idag så vi fick fylla på frön. Snart får vi börja köpa kokosfett. 

Den här tjejen är otroligt kameraskygg, så det är därför jag har så oskarpa bilder på henne och hennes partner, men hon finns, det gör hon. Sedan tror nog inte folk på att hon litar väldigt mycket på oss inom familjen men håller sig borta när det är folk på besök. Hon känner igen vilka hon kan lita på, uppenbarligen.

Igår hittade min syrra min sista riktiga dagbok och den var väl väldigt sliten så jag fick börja med att binda om den lite. När jag läste alla gamla inlägg där jag med knegglig stavning och ännu sämre handstil beskrev hur mycket jag älskade ABBA eller hur dumma i huvudet mina lärare var. Det är nu när jag vet att jag inte var helt fel ute som det känns som jobbigast att läsa. Jag var redan då på rätt spår. 

Nåja, det finns ju tomma sidor kvar i boken där jag kan skriva lite coronadagbok.

Den här var tidigare min farmors, men hon skrev nästan inget i den så sidorna var tomma när jag fick den 2001-02. Eftersom den är så fin ville jag inte kasta den trots att sidor fallit ur den med åren, så jag band om den med hjälp av vikta skrivarpapper som jag skar till och häftade in. Det funkar bra, så jag är okej med det.

Sedan fick jag ett tillfälle att jämföra min handstil nu med den jag hade då också!

Jag vill tycka att mitt tonårsjag skrev mycket sämre än mitt 30+jag gör, det är väl förlåtligt med tanke på att jag precis fått lära mig skriva helt själv, med både versaler och gemener. Något de där "fröknarna" inte lät mig göra, men hör och häpna nu, när jag gick i åttan kom det en lärare som var benhård med att lära mig skriva som folk och jag måste än idag få tacka den fina människan för att han var så pass hård mot mig, men ändå verkligen var en riktig lärare. Om jag beundrade någon av de där "lärarna" var det den här läraren.