Om allahelgona och Halloween

 Idag har vi enligt traditionen tänt ljus på gravar och önskat våra döda en fridfull tid också i år. Vi passade också på att tända ljus hemma. Jag tog en del kort på det, så här kommer ett axplock:

Jag tyckte att det gamla klocktornet gjorde en så fin silhuett i halvmörkret att jag inte kunde låta bli att ta en liten bild. Jag tycker om gamla byggnader, så också kyrkor, men det tror jag redan många vet. Jag tror inte på gudar och djävlar, däremot tror jag på goda och onda krafter i världen och om någon eller några finner en inre frid av att vara i heliga byggnader är det vackert så. Jag som inte riktigt har den tron, känner också en viss frid när jag är i kyrkor, jag somnar nästan alltid i dem. Kan det vara doften av gammalt stearin och gammal rökelse som spökar kanske? Det vet jag inte speciellt mycket om.

Nu till bilderna från gravarna!

Som ni ser blev det ett gäng, 6 stycken döda släktingar att ta hand om och minnas. Många av dem fortfarande svåra att förstå att de är borta, men det är väl tidens gång kan jag tro. Jag lär väl hamna under en sån där jag också en dag, och då kommer mina anhöriga och vänner att tänka samma sak. 
Det är en svindlande tanke egentligen, att vår tid här på jorden är lånad och ändå slösar vi bort den på en massa trams egentligen. I stället för att leva som om livet skulle ta slut vilken dag som helst, vilket faktiskt är sanningen. Livet är kort och oberäkneligt, därför ska vi inte slösa bort vår tid på en massa saker vi egentligen inte är menade till att göra. ❤️ Allhelgonadagen är egentligen i morgon, men det kändes rätt att ta det nu i vilket fall som helst.

Vi tog självklart en sväng till minneslunden för att tända ett ljus för de som inte låg begravda på den här platsen. Där hittade jag ett extra vackert gravljus med en duva. Det drog tankarna till en gammal kompis till mig som dog bara för ett tag sedan. Jag hann aldrig riktigt lära känna henne, men hon blev sjuk och dog bara drygt 20 år gammal. Livet är orättvist för vissa. Själv förlorade jag min farbror lite väl tidigt, han blev inte ens 60, men han lever i mitt hjärta, speciellt när jag tittar på molnen, han tyckte mycket om moln, min farbror. 

Idag firar många Halloween, gör jag det? Nej, jag vill inte påstå att jag gör det längre, inte den amerikanska och kommersiella varianten i alla fall. För mig har inte halloween speciellt mycket med zombies eller annat skräckfilmstrams att göra, det är köpmännens halloween. Jag firar Samhain och Halloween på keltiskt sätt. Halloween som alla vilsna själars dag där man tänder ljus och önskar alla vilsna själar en fridfull hemfärd. Samhain är mer av en skördefest där man tar till vara på det sista av skörden, det är också därför jag har Jack på bordet i form av en kålrot. Jag hade inga rovor så jag får väl be honom om ursäkt 😥 Förlåt, Jack!

Här är Samhainbordet med Jack längst bak och ljusen för de vilsna själarna framför. Torkade växter ska symbolisera hösten och kålroten som Jack är karvad i ska representera höstskörden. Han kommer att bli mat när helgen är över. I morgon tar jag en allhelgonapromenad för att ta in hösten lite till innan vintern tar vid. En tid för acceptans och för att låta alla vilsna själar komma hem till sitt. Far i frid❤️

Nu vet jag att Jack var känd som Smeden/fyllot som lurade upp satan i ett äppelträd och eftersom han då hade hängt med satan kunde han inte komma till himmelen. Men å andra sidan hade han ju lurat upp honom i trädet och förseglat trädet med kors, så att djävulen inte kunde komma ner, kunde han ju inte komma till helvetet heller. Därför fick han gå runt på jorden som en vilsen själ med en lanterna i form av en rova. Nu vet jag att många kör med pumpor också, men det traditionella är rovor... Säger jag som har en kålrot med ett ansikte på i stället för en lykta. Nåja, han ska bara vara där över helgen. 

Idag tänker jag på de vilsna själar jag mött under årens gång varav en gav mig ett speciellt intryck. Jag mötte honom i Trondheim, på en bakgata, och jag är säker på att det var en man. Han gav mig en känsla som sa "om du visste vad jag varit med om..." Och jag tror att jag nu kan ha löst mysteriet.Så långt har jag kommit i min research att jag vet att mannen jag mötte på var en munk eller på annat sätt hade anknytning till kyrkan. Det här är svårt att förklara, men jag vet att han vill att jag ska läsa mer om det här. Annars är han ganska trevlig att tänka på, inte på något sätt ondsint. 

En annan vilsen själ mötte jag i skogen när jag var väldigt liten och fick senare veta att han låg begravd bara en bit därifrån. Han hade nämligen låtit sin efterblivne son skjuta sig i bröstet och sådana fick inte begravas på kyrkogården... Han har än idag inte fått någon gravsten och det känns inte bra eftersom vi faktiskt är släkt med honom. Därför ska jag försöka få någon att sätta dit en åt honom. Alla har rätt att bli ihågkomna, och det tror jag också är huvudanledningen till att det finns spöken. "Minns mig! Tänk på mig!" Så. Vi är skyldiga våra förfäder den tjänsten, så tänd åtminstone ett ljus för dem, jag ska tända ett extra för de där vilsna själarna också, eller som ni ser ovan, en hel minneslund.