Projekt arbetsminne och så lite annat skoj!

 I helgen lärde jag mig något nytt när det kommer till hantverk. Jag har ju inte brytt mig om att lära mig sticka som folk förrän på senare år, så i helgen bestämde jag mig för att be syrran om en ny utmaning. Att sticka strumpor!

Nu blev det lite strul med att få till de där snygga kanalerna som man har på raggsockar annars, så på de här raggisarna blir det fula kanaler, det finner jag mig i, vi är alla barn i början, jag är bara ett ganska stort barn 😁

Det lilla helvetet sitter ju i hälen, det sa också systern när hon lärde mig det här. Här gäller det att ha tungan rätt i mun och komma ihåg vad man lär sig. Arbetsminne alltså, något jag fått höra att jag har dåligt med. Nu tror jag inte att jag har det, bara koncentrationssvårigheter och så har jag det där att "nä, är det inte intressant nog, då skiter jag i det hela!" Och det beror väl mest på att jag inte haft så bra pedagoger, mest har det varit folk som inte haft speciellt bra tålamod, hjärtegoda annars, men man måste ha tålamod med barn, speciellt stökiga barn. Jag var nog fruktansvärt stökig som liten och det hade väl gått för sig om man inte på detta varit tjej! Killar kommer ju undan bättre. Nåja, arbetsminnet går ganska bra här i alla fall, jag räknar ju ut när jag ska göra vad, så länge jag ser ett syfte med det hela, så hälen blev till slut färdig utan något större knussel. 

Hela sockan blev klar utan större knussel faktiskt, lite missnöjd är jag med att tån fick lite för mycket grönt på sig, men då är det väl den designen på de här sockarna helt enkelt. 

Eftersom jag ändå är sängliggandes idag, kan jag passa på att börja med den näpna makan till herr socka också, snart är det häldags igen, förmodligen i morgon. Jag är ändå lite positivt överraskad över att det var så enkelt att sticka sockor, trodde det skulle vara svårare eftersom folk skrämt mig med att det är så krångligt med många stickor och allt sånt. Det här med tålamod har jag fått tänja ut med virkningen och här gäller det också att inte mista tålamodet. Japp, ni ser rätt, hälen på den färdiga sockan är skitful, men det är min första så den har all rätt och anledning i världen att vara ful. Alla vet att det första barnet alltid blir fulast, det ska jag även berätta för min storasyster vid tillfälle. Nä, ska låta bli med det. 

Vet ni en sak till? Idag hade vi besök inomhus av en liten stackmyra som gått vilse. Den undrar säkert var kamraterna och stacken tog vägen. Stackars lilla djur 😰

Stackmyror är ändå ganska fredliga djur, de vill bara jobba med sitt bygge så är de glada och nöjda. Jag har till och med haft dem i tofflorna en gång utan att bli biten. Bits de är det för att de blivit skrämda och trott att de skulle dö. Fråga mig, jag har ju haft såna där i tofflorna 😉

Vad du däremot ska passa dig för att ens komma för nära är  den där!

Det här är alltså en röd eldmyra och den här biter ordentligt. Jag hade den ofantligt stora vanäran att ha en bataljon i ena stöveln en vår och blev sittande i många timmar med ett halvt paralyserat ben som dunkade och värkte som om fan vore lös i det. Jag behövde inte åka till sjukhus, men jag lovar, de här jävlarna både biter och sticker och det oprovocerat. Inga stackmyror precis. 

Jag vet inte om det är eldmyror eller pissmyror jag har i trädgården, men de bits jävligt gärna och då ordentligt, så de är inga snälla små krabater direkt. Men en dag ska de bort, de lockar hit spillkråkor som förstör träden och så bits dem... Och bits. 
Nu ska jag gå och bita Donald Trump nånstans, eller döda honom eller något. Hej!