3-dagars knallhart-plugg inlett

 

Det här sysslar jag med idag. Kompletteringsplugg! Nu är det bara ett par dagar till muntan, vilket betyder att jag måste köra på ända in i kaklet. Idag har jag alltså börjat med att skriva av och analysera den här dialogen och hör och häpna nu, men jag tror att en pollett trillade ner här! Kolla:

Här är en exempeltext jag gjorde för ett tag sedan:

"Hier ist die familie Tischler. 
Vater Erich ist Fünf und viertzig jahren alt, sehr sozial und kocht gern italienishe essen." 

Här trodde jag länge att jag skulle säga "...Und gern Italienishe essen zu kocht" Vilket inte är helt rätt om man ser till meningsuppbyggnaden här:

"Geher wir einen kaffee trinken?"

Här funkar det att lägga orden så eftersom det är en fråga, men nu är funderingen lite: "är det så enkelt eller är det mer invecklat?" Hmm... Ja, det är ju tyska, det språket har en ökänd grammatik, mycket för att den är full med fällor. Ok, inte som polska, verkligen inte, men man kan heller inte jämföra två olika språk på det viset... 

Så vad ska jag nu tänka på? Pronomen, pronomen pronomen! Koncentration, koncentration, koncentration och så minnet minnet minnet! 

Så lite om min hjärna!

Jag har hört det där med mitt dåliga arbetsminne och tänker såhär: Det där var ju något någon sa för nästan 30 år sedan och det kan ju ändras med åren. Jag var ett impulsivt barn som gjorde vad som föll mig in, bohemisk var jag också på sina ställen. Idag är jag mer sådan som tänker "lita aldrig på en "fröken", de vill ändå bara bestämma!" Och det slår faktiskt nästan aldrig fel!
Hur vore det om jag bara körde och struntade i bussresenärerna i stället? Vadå för bussresenärer tänker du?

De där bussresenärerna! Tankarna man har i skallen är irriterande resenärer som du inte kan slänga ut ur bussen, däremot kan du skita i dem eller varför inte bara få dem att inse att det inte är de som bestämmer. Skit som hänt är skit som hänt, jag kan väl inte älta det jag inte kan göra speciellt mycket åt, then again, kan jag göra något ska jag så klart försöka, men inte så hårt att jag förstör för mig själv. Det är väl det man menar här. Det här tänket kallas ACT, och är en del av KBT-spektrat. Mycket intressant, men också något som kan vara krävande om du inte vet hur du ska göra! Nu vet ju jag att jag ska använda min envishet som verktyg, men hur är det om du inte är lika envis som jag som är envis som en höstgeting då? 

Då måste du öva upp din envishet också! Take action, act now! Lite så. Nu ska jag fortsätta med skriverierna och hoppas på att tyskan går bra nu. Sparka mig gärna i ändan, det kan behövas!