Uschja! Nu var det dags att klösa igen!
Jag vet inte hur det är med er, men jag är säker på att alla därute har något gammalt minne som ligger och svider och som man inte vill ta i, ens med en väldigt lång tång. För mig är det jag tog upp idag ett sådant ämne! Jag tycker om att referera till min serie Hetanordics så jag gör det och i det här fallet måste jag dra slutsatsen att Samul är snällare än Unn. Eller i alla fall inte medveten om allt skumt som pågått historiskt.
Vad har jag gjort efter terapin? Ärligt talat sov jag i ett par timmar efter terapisessionen för det var fruktansvärt tungt. Att gräva i en massa gamla sopor är aldrig roligt och nu känns skallen som om den är full med skumgummi så jag har kört igång med lite aromaterapi. MASSOR av ljus blir det!
Doften på den eteriska olja jag valt den här gången är sandelträ eftersom det har en lugnande effekt, gärna tillsammans med myrra och frankinscense, men jag var lite för lat för att dra fram lådan med alla oljorna just nu, dessutom är myrra nästan som ett harts så det är drygt att få ut ur flaskan. Man kan väl få vara lat, det här luktar också gott, tillsammans med lite doftljus jag hittade, tror de ska lukta melon, men när det gäller kemiskt framställda dofter vet man ju aldrig vad det är för doft ärligt talat, det kan vara bensin och kattmat också, det vet man ju aldrig.
Sedan har jag ju några bjällror jag brukar leka med när jag vill få tyst på trollen i skallen, de har olika toner alla tre, vilket jag själv tycker är viktigt. Jag kommer dock att behöva lite fler bjällror för att kunna skapa lite mer harmonier i ljuden. Sedan har jag funderat på om jag ska köpa såna där meditationsskålar, men det är än så länge inte något mer seriöst än en fyra år lång tanke. Mer bjällror och olåt lär det bli i alla fall. Den jag håller i handen där, den lilla mässingsklockan, den har hängt med sedan jag och syrran var små och hängde alltid ovanför köksdörren där vi småbarn försökte hoppa upp och slå på den så att den lät. Småbarn kan hitta så mycket att ha roligt med! Annars har jag bara plockat fram bråte jag hittat i lådor och skåp. Tänk vad mycket användbart man har liggande som man inte trodde man hade någon användning för. I morgon ska vi dock ha byrån till snacks 😊
Det jag nu ska göra är att jag ska skriva ner saker i skällboken och titta vilka saker jag känner är jobbigast. Av dessa saker är det nog ingenting man kan sätta på någon direkt "skala" det som pågick längst var så klart värst, sedan är ju de här sakerna också väldigt överlappande. Det är konstigt ändå, jag har läst väldigt mycket om exponeringsterapi, om KBT, om hantering av trauman och säger hela tiden till mina vänner när de mår dåligt att "jamen ta dig i kragen, gör något, vad som helst! Gå inte där och var deppig, det löser väl inget?" Det är lätt att säga så åt en annan människa men inte åt sig själv, jag undrar vad det beror på? Brist på självdisciplin och självkänsla kanske. Jag har ju fortfarande lite problem med det där, men jag har lovat mig själv att försöka göra mitt bästa för att en gång för alla ta tag i allt skit och rätta till det!
Nu ska jag titta på lite film och tänka på något roligare än skällboken.
❤️💚💛💜 I morgon blir det fredagspost 💙🧡🖤💗
Ses då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar