Dagens terapisession!

 Idag tog jag med en varm filt, pennskrinet, skällboken och lite vatten till mitt lilla hörn i lillstugan för en terapisession till och idag tog vi upp ett av mina jobbigaste jävla trauman och det ska jag också skriva ner nedan:

💨💩

Denna förbannade helvetesplats! Anders-Olofsskolan eller kort sagt A-O. Om det finns någonting positivt att säga om det här stället ska det väl vara att jag tog examen från skiten efter tre års rent helvete. Mina barn kommer aldrig att gå här, och nu ska jag berätta för er vad som hände:

Jag vill påstå att jag hade en enda trevlig grundskola att gå på och den låg i grannbyn. Jag mår fortfarande jättebra av att promenera förbi där, mer än vad jag gör av att gå eller åka bil förbi den här förbannade tegelhögen!
När jag började årskurs 7 kom jag i kontakt med AO och allt ruttet som fanns innanför väggarna där. Det har ifrågasatts många gånger vad som hänt här, men när de frågorna kommer fram hit, då tigs det ihjäl. Inte den här gången!

Personal och elever mobbade varandra och kom det på något sätt ut att mobbning förekommit förnekade man det, man vill inte höra saker som kan skada skolans "goda" rykte. Vilket då gott rykte förresten, redan innan jag började här kände jag hur det osade obehag om stället, ett obehag jag idag förstår varifrån det kommer. Man bekämpar inte mobbning genom att förneka att den finns, det är att sopa problemet under mattan, ej heller löser man problem genom ryktesspridning, skitprat och än vidrigare tilltag. Jag tänker inte ta upp vad det sista var, men jag tror att många redan förstår vad jag menar, i alla fall de som känner mig. 

Mig mobbade man i alla fall och sa jag till dem att lägga av med mobbningen sa man "men jag mobbar dig inte!" Mobbning var det i alla fall. Varför vet jag inte, jag var väl i vägen precis som alla andra som blev mobbade här, även om man inte får påvisa sådant eftersom det skulle skada A-O:s "goda rykte" liksom.

Tystnadsplikten var det ingen som höll heller. Till och med det du sa till skolkuratorn i förtroende kunde du vänta dig var ute över hela skolan inom en vecka. Värst var väl ändå vad de gjorde mot mig efter AO. Ni som vet vet, annars berättar jag det i ett annat inlägg. 

Jag är inte bitter, jag är traumatiserad. Jag kommer aldrig förlåta er för vad ni gjort, men en sak kan jag göra, jag ska göra mitt bästa för att ta mig ur traumat ni skapade. 

Annars blir Ryuunosuke förbannad på mig och han är så jobbig när han är förbannad på mig 😉

Nu ska jag skriva klart lite uppgifter, ses någon annan gång.

Språk-tisdag!

 Idag är det språk som gäller och jag tänker i alla fall börja med att köra resten av tyskauppgiften så att jag har den ur vägen. Sedan tänker jag kolla igenom de japanskaböcker jag valt ut, vilka är dessa tre:

*trumvirvel*

DRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR... BABAMM!

"Japanese the manga way", "Complete japanese grammar" och så klart min gröna kana/kanjibok. När den gröna är klar kommer jag äntligen att få börja med den svarta vilket kommer att bli spännande. Men var sak har sin tid va, och innan jag ger mig på den här bokhögen ska jag ge mig på tyskan!

Förutom språksysslor kommer nu ett glädjande besked gällande en viss liten kanalje vi räddade i fredags.

Den här humlan som jag nämnde för er i fredags sitter fortfarande kvar i sin solros och den LEVER! Det är otroligt med tanke på hur frusen den är, men solen kanske ligger på där ibland, vad vet man? 

Vi har ju fått ett gäng solrosor på gården tackvare att vi matade fåglarna väldigt länge i år, så jag tror att vi kommer fortsätta med det, men vi ska på med ett lager jord till här framöver, för det är ganska näringsfattigt som det är nu. Solrosor verkar dock kunna växa lite var som helst utan större problem...

Nästa år lär vi odla lite mer i växthuset, så då får vi säkert både röda och gula solrosor, det är i alla fall det som är tanken. 

Och så var jag naturligtvis in på Facebook idag. Att jag inte lär mig att det bara är skit egentligen, en enda jakt på "likes" och "reaktioner" och naturligtvis alla dessa "hatare" eller "älskare"... Det är inte bara så att det slösar bort tid, det dränerar energi också. Energi man kan ha till så mycket annat! 

Nu ska jag kolla igenom tyskauppgifterna, sedan ska jag ta tag i japanskan. Det får vara det för idag. Sedan ska jag så klart också öva lite avslappning, det ska jag göra varje dag. 

Idag välkomnar vi Japanskan tillbaka!

 Eller egentligen i morgon. Jag hade tänkt återuppta japanskan, men som jag nämnt förr är jag inte speciellt tänd på att ta fler "lektioner" hos Mika, mest för att jag varken har tid, råd eller ork med det, då kan jag hellre hålla på själv vilken tid jag vill utan att det ska kosta över 1000 spänn varenda gång jag ska göra det. 

Nu till detta:

What's in my bokhylla?

I enighet med det kom jag på att jag skulle göra om inredningen lite i sovrummet. Man kan ha det såhär även om man är vuxen, ingen kan komma och säga annat. Jag har alltså en stringhylla med diverse figuriner och gosedjur på, alla har namn utom regnbågslampan som är just en regnbågslampa utan batterier. Bredvid den har vi Go on Red, Sôsuke esumi, sedan har vi papegojan "Rita Repulsa" som vi köpte i Junsele någon gång 1992-93 kanske, innan vi flyttade från Hammarstrand var det i alla fall och jag minns inte ens vems den är, men hon är inne hos mig och hon har fått en hatt!
På hyllan nedanför finns diverse Final Fantasyfiguriner. Sephiroth med sitt långa svärd Masamune, Vincent Valentine, Tifa Lockhart, en jävligt misshandlad Cloud Strife som ska renoveras upp, Kadaj och Reno. Jag lär skaffa fler Final fantasyfiguriner med tiden, det får vi se. Den nedersta hyllan sitter Ior på, jag har alltid tyckt väldigt bra om Iors molokna uppsyn och melankoliska levnadssätt även om jag själv inte skulle vilja leva så. Bredvid honom sitter en kanin med det charmerande namnet "Menskaninen Chiaki" just för att den går att värma upp och ha på magen när man har mens. Chiaki heter den efter Chiaki Ito från bland annat popgruppen AAA, eftersom hon tycker om kaniner. I knät sitter en liten digimon med namnet Biyomon och bredvid dem har vi lemuren Jon som jag köpte i Junsele sist jag var där. Jag tycker nämligen mycket om lemurer.

På min andra hylla har jag diverse studentsaker längst upp, eftersom jag bestämt mig för att jag nu kan säga att jag faktiskt HAR tagit studenten och inte bara lekt att jag gjort det. Och så några av mina lampor som jag samlat på mig naturligtvis. 
På hyllan nedanför finns böcker, min drake Hilgoth som jag köpte i Trondheim sist jag var där, en aromalampa jag fått av en släkting en gång för många år sedan men fortfarande har god användning för, någon sorts sakuraparfym som man har som rumsdoft då. Hyllan nedanför: Mina tassvantar som egentligen är sjukt opraktiska och varma, men roliga att ha ändå. Speciellt till min svarta pandajacka. 
Längst ner har jag först en påse som föreställer Union Jack, jag har faktiskt en del Union Jacksaker i mitt rum, kanske är det min anglofilsida som gör det. Jag gillar ju storbritannien på vissa sätt.
Sedan har jag ett smyckeskrin som ser ut som en rosa soffa, där jag mest har mina olika halsband. Bredvid den ligger en låda med tvål och hudkräm som jag fått när jag fyllde år och faktiskt också använt ibland. En pappkartong med en massa örhängen i, som jag tyckte var fin nog att ha som prydnad och smyckeskrin. En trälåda full med STUDSBOLLAR! Samt en sorts lådhurtschsak som jag har allt möjligt skit i, samma som med alla andra lådor jag har i mitt rum egentligen, ingen ordning alls, och det är väl inte jättebra det heller.

Jag kommer väl att uppdatera mina skåp och lådor framöver så att jag kan ha mer saker än jag har där. 

Men i morgon tänker jag ta tag i japanskan och då grammatiken framför allt, det blir intressant. Vi hörs då!

Kojsöndag!

 Idag har det varit rått, trist och nästan lite allhelgona-känsla över dagen, så vi har mest suttit inne och glott på TV idag, kanske med all rätt när hösten visar sin allra sämsta sida. 

Det är då man häller upp en stor kopp te och inventerar sin kalender för att se om man missat något va? Det är det. Så en kopp lite väl starkt Earl Grey, min halvfula kalender med Freyr Kaupang på och så sätter vi igång!

Dagens göromål:

1.  Tysk grammatik
   -Som jag hört är ett smärre helvete, men jag sträcker mig till att säga att den är som en mer utbroderad svensk grammatik. Polsk grammatik är ett helvete. 
2. Diverse restuppgifter

And that's it, mer än så behöver man inte göra en dag som denna. Kanske någon sorts självkänsleövning men annars tror jag inte att jag tänker göra något speciellt. En fundering på att se Shôgun har svävat runt, så det kanske vi ska ta och göra. 

På tisdag tänker jag också återuppta Japanskan, men inte med Mika, det går inte längre. Dels beror det på studiemiljön, dels på att vi inte kommer framåt, så jag har valt bort hennes "lektioner" och väljer hellre att göra som jag gör nu. Titta på Youtube och plugga in kanjitecken. Katakana behöver jag också få in, allt för att komma till JLPT3 när tid och pengar finns för det. Nu ska jag gå ut och bränna papper. Tschüss!

En dag för att ladda batterierna!

Idag har jag tagit mig rikligt med tid till nedanstående

1. Att slappna av mentalt och fysiskt
2. Att försöka röna ut hur jag höjer min egen självkänsla
3. Att visa tacksamhet för vad jag har
4. Att sluta älta! 

Tacksamhet, barmhärtighet och allt som hör dit!

En sak jag tänkt på är ju att jag i veckan som var fick över 100 följare på Deviantart! Det är faktiskt ganska stort för mig som annars bara haft runt 70-80 trogna följare. Jag har ju många följare där, men om jag ska säga ett par som gett mig bra feedback måste jag väl säga "Rodrigo" och "Whitepedal" om vi ska nämna två då. De här två har talat om för mig vad jag kan göra bättre och framförallt vad jag gör genuint bra! Det är fint. Sedan måste jag ju nämna den där urgulliga tjejen från Tyskland som till och med ritade en teckning till mig när jag fyllde år. Fint gjort 💖

För att återgå till det här med kritik då. Människor behöver konstruktiv kritik, inte bara positiv eller negativ typ "bra jobbat" eller "fan vad dålig du är!" Det är mycket bättre om man kan motivera saker typ säga: "Du, den där grejen du gjorde nu, den var jävligt bra, därför att..." Eller "Nämen du, det här blev inte bra, gör såhär i stället så blir det bättre!" Jag vet att jag själv ofta gör så att jag säger till folk vad jag tycker om deras insatser och då genuint vad jag tycker. Det brukar uppskattas! 

Jag ska ta ett exempel här:

Jag hade en gång en lärare som var en väldigt snäll och godhjärtad människa. Han brydde sig om folk och hade jag haft honom som granne hade jag nog bjudit hem honom många gånger, så otroligt fin kille. Men dålig på att lära ut! Jag berättade en gång för honom att "hörrö, jag tycker jäkla bra om dig, du är en sjukt gullig människa, men du kan inte lära ut på det sätt du gör till mig för jag kan inte ta till mig kunskapen om du gör på det sättet!" Jag sa alltså inte "Hörrö, du är en sjukt dålig lärare!" För det är inte att ge bra kritik, dessutom gör det bara folk på dåligt humör. När jag sa det såhär blev han faktiskt bara glad och sa "Nämen vad bra att du säger det, konstruktiv kritik är bra att ha!" Och det är ju det allt handlar om egentligen. Då kommer vi till en annan sak:

Du och andra människor

Man behöver inte gilla alla man träffar på, men det är vår förbannade plikt att respektera alla människor, annars kommer det surt efter. Det är alltså ingen som kräver att du ska älska din nästa, jo kanske Jesus, eller så menade han att du åtminstone ska få din nästa att KÄNNA SIG älskad. Nu är jag inte troende, men jag tycker att Jesus verkar ha varit en skön kille som hade mycket bra idéer, sedan får man kalla det religion eller vad som helst.

Sedan tror jag också att man vinner mycket på att försöka förstå människorna man har i sin direkta närhet. Emma är konstant sur och deppig, varför är hon det? Jo för att hon inte mår bra av [insert random anledning här], så då är det väl synd om henne då, period! Torsten är alkoholist, men är han det bara för att han är alkoholist, eller finns det någon annan bakomliggande orsak? Han mår väl inte heller bra, då får man ha överseende också med honom. Så får man hålla på med alla man stör sig på. Du är störig, varför är du det? Och så vidare. Däremot om du vet att Emma eller Torsten befinner sig i någon form av livsfara, nöd eller liknande, då kan du vara en fin människa och försöka hjälpa dem på ett eller annat sätt, utan att själv då duka under naturligtvis. Barmhärtighet is the shit liksom.

Att vara lika ödmjuk som högfärdig tror jag också på. Visst har du rätt att tycka om dig själv, du har till och med rätt att älska dig själv - så länge du också bryr dig om andra lika mycket. Nej, du behöver inte ge alla tiggare du ser pengar eller krama alla alkoholister du ser eller så, men du ska som sagt respektera dem och inte vara djävlig med dem bara för att du kan. Att gå förbi någon som ligger och blöder på gatan utan att bry sig, det är inte att vara barmhärtig eller ens trevlig, då får den som ligger där ha vilken samhällsklass som helst. Befinner hen sig i livsfara eller så, då är det din plikt att hjälpa, om det så är Hitler som ligger där. Eller Stalin eller vad du nu funderar på... Jesus...

Och det är väl det allt handlar om, att vara en bra medmänniska!  Nästa!

Att släppa taget om sitt förflutna!

Uffamig, det här har många problem med tror jag. Jag själv har jättesvårt att glömma saker och framförallt att förlåta folk som inte begriper bättre. Jag tror att det var kanske 13 år sedan jag avslutade kapitlet om det som inte får nämnas och kanske 17 sedan jag avslutade kapitlet  Anders-Olofsskolan. Ändå kan jag komma på mig själv med att älta saker som hände på den här tiden eftersom de här minnena omvandlats till trauman i mitt huvud. 

Att sluta älta saker är i sanning lättare sagt än gjort, men inget är väl omöjligt, även om det kräver en hel del träning för att kunna ställa om hjärnan på det sätt som krävs för att göra de här traumana eller negativa tankarna mindre jobbiga eller kanske rent av tillintetgöra dem. Det första steget är väl det som man pratar om jämt inom psykologin - Förståelse! Om du lär dig förstå vad som hände, varför det hände och sedan nästa sak - Varför personen som gjorde det gjorde det, då kanske du kan släppa skiten sedan. Ja, om det inte rör sig om något värre än "en eller flera personer som gjort något fult mot dig" så klart. Sådant kanske kan ta längre tid att bearbeta.
I Japan har de ett uttryck jag tror är bra att komma ihåg: しょうがない  -Shôganai, det betyder ungefär "det kan inte hjälpas" eller, det är lite så det används.

Jaha, Donald Trump vann presidentvalet 2016 - しょうがない , jag hade inte kunnat göra mycket åt hur andra röstade ändå. Okej, de där galningarna på internet sprider en massa skit om Stefan Löfvén. しょうがない, det är inte min sak att försvara honom eller någon annan kändis. 

Nej, i stället för att hänga upp sig på saker man egentligen inte kan göra så mycket åt, ska man kanske fokusera på vad man KAN göra något åt. Till exempel din egen livssituation! För i 9 fall av 10 kan du förbättra din livssituation bara genom att tänka rätt. Det gäller bara att du har lite djävlar anamma i dig och säger till dig själv på skarpen att "nu, nu slutar du med de här dumheterna, det där är då, nu är nu!" Ingen eller inget ska stå ivägen för ditt livståg, för vad händer egentligen om någon ställer sig framför ett tåg? Kebab. Då förstår du hur jag tänker! Då kommer vi hit:

Att höja sin egen självkänsla och skapa sitt eget flow!

Det här kräver daglig bearbetning men jag lovar dig att det är värt varenda sekund av slit. Du som likt mig lider av dålig självkänsla vet hur man känner sig då. Man tror själv att man är sämre än man är och då får naturligtvis också självförtroendet en törn. Men dålig självkänsla då... Vad beror sånt på, föds man med det eller är det så att det är något man lär in? Jag tror på sistnämnda!

Livet består av två huvudkomponenter. Sanningar och lögner. Grejen med lögner är att det är väldigt lätt att tro på lögner om man är naiv. Tyvärr är vi alla naiva då och då, i synnerhet som barn. Det här drar så klart ondsinta människor nytta av och passar på att tillskriva dig eller andra egenskaper som egentligen inte stämmer. Till exempel att du är typ dålig på fotboll eller att du är ful. 
Det här är ungefär lika skadligt som smicker om man tänker efter, för egentligen är det bara "negativt smicker" eller som motsatsordet lyder "hån". Säg att Gargamel intalar Azrael att han är en möglig och äcklig idiotkatt va, till slut blir detta en sanning för Azrael och påverkar hans livssituation. Samma sak gäller om Muskelsmurfen säger till Smurfan att hon inte kan göra samma saker som han gör eftersom hon är en tjej. Blir hon intalad det här från det att hon är en lillsmurfa kommer hon inte att tro att Muskelsmurfen ljög från början. Ponera nu att han ljög för att själv vinna på det, för att han förstod att om Smurfan växte upp med samma egenskaper som honom kanske hon skulle bli ett hot i framtiden. Det bästa sättet att få folk att tro att de är värdelösa är ju att upprepa mantrat gång på gång, för vad händer om man upprepar en lögn tillräckligt ofta? Den blir sann, fråga Hitler, han var väldigt bra på sånt. 

Men ponera nu att Azrael sa emot Gargamel från början. "Nej, jag är ingen möglig och äcklig idiotkatt, sluta projicera dina tankar om dig själv på mig!" Eller om Smurfan faktiskt sagt från början till muskelsmurfen att han hade fel om henne. Ja, då hade ingen av dem haft dålig självkänsla som vuxen heller. 

Men om skadan redan är skedd då? Om du redan har dålig självkänsla och sådär, hur löser du det?
Det är det här jag själv stretar med faktiskt, men jag tror inte att det är omöjligt, inte om man faktiskt tar sig tid att analysera och förstå sitt förflutna, var det folk sa om dig sanning eller var det lögner? Det är där man måste börja!

Så vad är nu skillnaden mellan självkänsla och självförtroende? Vi kan börja med att säga att den ena behövs för att den andra ska funka, där har du det första. Självkänsla är att vara medan självförtroende är att göra. Så det är en viss skillnad på att GÖRA ett misstag och på att vara ett. Du vet själv att du inte är ett misstag, eller hur? Jag är säker på att dina föräldrar ville ha dig när du föddes, att det finns en mening med att just du finns, så släpp det där med en gång. För om du håller fast med att du är ett misstag blir det till slut din sanning. Lite som jag sa förut, att upprepa en lögn är att bekräfta att det är sant. 

Tänk som Gilbert i stället: 

För du vet ju det själv, du är fantastisk, kanske bara för att du lever och finns till. Sedan tror jag att både du och jag har saker att vara stolta över, som gör oss awesome, så det är väl så man får tänka varje gång man ser sig i spegeln. Jag är fantastisk!

Och så klart, inte bara behandla andra så som du själv vill bli behandlad, utan också behandla dig själv så som du vill bli behandlad. Du är också människa och precis lika värdefull som alla andra, inte bättre, inte sämre, precis lika värdefull. Och så vet du ju det nu, du är AWESOME! 

Sedan vet jag ju om det själv att jag behöver peppa mig själv mer, att jag behöver bekräfta för mig själv att jag kan göra saker, att jag kommer klara saker, att saker folk sagt i det förflutna inte behöver vara sant. Känner du samma saker som jag, att du ibland inte räcker till, eller att du kanske aldrig räcker till? Då ska du boosta din självkänsla och säga "Äsch, nu snackar du skit Brainy, det är klart att jag är bra som jag är, att jag är awesome!" Hitta din inre Gilbert kanske!

Slutligen kanske det viktigaste:

Slappna av och lugna ner dig

Det här är något alla borde tänka på, nästan jämt. Jag tror inte jag känner någon som inte går runt och spänner sig på ett eller annat vis, som inte stressar i onödan, som inte liksom går och tuggar på läppen i tron om att det kommer hända något dumt snart, typ att det kommer något brev från kronofogden, att någon är elak på jobbet eller vad det nu är. Jag tror att jag själv också stressar mig genom livet lite väl ofta. 

Så idag körde jag en liten avslappningsövning. Du sätter dig, eller lägger dig bekvämt och så lägger du händerna på magen, det är viktigt för att du ska kunna känna hur du andas. Andningen är nämligen central för allt i livet, så också stress. När du stressar andas du omedvetet mer korthugget och kanske snabbare, därmed får inte kroppen rätt mängd syre och du är inne i en ond cirkel. När du nu ligger/sitter där med händerna på magen kan du sluta ögonen och bara fokusera på att dra lugna, djupa andetag tills spänningarna släpper. Så fort någon negativ tanke kommer som "fan jag har tvättstugan!" eller "nämen hallå, jag har inte tid!" Är det helt okej att bara tänka "vänta lite Brainy, jag har me-time nu, vi hinner med varandra om en stund." 

Slutligen ska du också tänka: "Jag är sann", "Jag är bra" , "jag är Awesome" 

När man gör sådana här saker är det bra att ställa alarmet på kanske 30 minuter, för det finns en överhängande risk att somna, jag vet att jag ofta somnar när jag får slappna av, och det är egentligen bara bra om man gör det. En halvtimma av dagens 8-16 timmar kan du avvara till att ge din själ lite frid och lugn, det tror jag nog att brainy har överseende med. 

Till nästa gång, Alavidha 💪💖💋

Spontan road trip och smådjursfredag!

Idag tog vi en liten igen. Den här gången upp till Halån för att hämta en grej. På vägen dit var vi tvugna att ta ett par bilder av höstfärgerna. En sak jag kan hålla med höstälskarna om är faktiskt just att det är mycket fina färger. I övrigt är det nog enbart död och kyla med hösten om du frågar mig. 

Eller om du frågar den här stackaren:  Idag räddade jag och mamma en humla som låg och flämtade på verandabänken. Förmodligen var den stelfrusen då den rörde sig slött tills vi lät solen lysa lite på den. Den ville helst sitta på någon av oss, men jag är faktiskt lite smått rädd för insekter med gadd så den fick sitta på kanten av en flugsmälla i stället. Efter en stund kom jag på att vi ju har en liten äng med solrosor och humlor älskar ju blommor, så jag tog humlan till en av solrosorna. Att insekter inte har känslor är nog en felberäkning någonstans ifrån för så fort humlan såg blomman stegrade den sig glatt och sträckte sig efter blomman för att nå att klättra in i den. Sedan hamnade den däri. 

Och de här lär väl hänga kvar till december som vanligt. De heter Agda, allihopa! Varför? För att de ser ut som Agdor så klart. Men hur som helst är det nog inte bara jag som hatar hösten, det är nog många som gör det, trots de fina färgerna och mognande frukterna. Det känns mycket bättre i Maj än det gör i September, det är ett som är säkert. 

Sedan har vi det här. Att förstöra gamla minnen som ligger och gnager. Jag har märkt att för mig funkar det bäst att elda upp dem. Dock kanske inte inomhus, papper kan börja flyga när det brinner och det är brandfarligt. Sedan luktar det ju äckligt också, då är det bättre att elda ute 😺

Men nu först ska jag vila bort paltkoman och kanske leta rätt på häxkistan om jag inte gör det i morgon. 

 

Elda saker mitt i natten!

 

Lugn, det kommer ett till fredagsinlägg sedan! Just nu kände jag bara för att göra ett litet extrainlägg för att berätta om en övning jag just gjort.

Jag berättade tidigare att jag på grund av diverse gamla minnen har väldigt dålig självkänsla, eller hur? Det är det jag jobbat med nu idag. Som ni ser på bilden är det här ett askfat med aska i. Det jag gjort är att jag skrivit upp saker som ger mig negativa känslor, saker som liksom gnager i mig, sedan har jag lagt lappen med texten så att jag kan se den och tänt på den. Känslan när man ser lappen med sitt negativa minne förintas är underlig, men jag tycker verkligen om den. Känslan efteråt är rätt skön den med. Lite "nu är det gjort!" över det. Jag har dock en känsla av att jag kommer att få bränna mer papper framöver, utifall att det kommer något mer. 

Men tills dess! Göm dig inte, ha ett PARTY  med KINJI i stället! 

Vi hörs snart!

Ny utmaning i tyskan och min Llama har blivit en ninjalama!

Jomenvisst! Idag har jag mest lagt fokus på att göra min presentation i tyskan, sedan ska jag också ta mig an lite konversationer, det är vad jag ska göra förutom då fundera ut var fan jag ska göra av alla krukväxter nu när vi vintrat in dem. Några ska ut igen för att vi vill se om de klarar frosten, andra ska placeras ut lite här och där i huset.

Men även om hösten är det värsta jag vet nästefter orättvisor av olika slag finns det fortfarande blommor kvar, trots att september snart är slut: 

I år matade vi fåglarna ända in på midsommaren för det goda nöjet att se dem ta med sina ungar till fågelbordet. Sedan fick vi ju lite solrosor nu i höst, närmare bestämt ett helt litet solrosfält! 
Nu tror jag inte att alla kommer att slå ut, men ett par-tre stycken tror jag att vi får!
Sedan blommar också tigerliljorna, aningen sent i år, men det är väl bra att det kommer lite blommor in i oktober också. Nästa år tror jag att vi ska ha lite röda solrosor nu när vi kan förodla i växthuset 🌸🍀🌼🌺🏶

Sedan är det väl lite surt att det inte syns här, men ljuset ute var alldeles gult för att senare på kvällen övergå i rött. Det är vackert, men vi vet ju vad det kommer från och det kanske inte är lika vackert.

Sedan nu, på Deviantart har min Llama fått en uppgradering från superalbino till ninjalama. Förmodligen för att jag börjat följa fler konstnärer och tecknare nu än förut och de då börjat ge mig llamor som tack. Tyvärr har Deviantart tagit bort funktionen där man kan byta ut llamor mot poäng och det är trist, nu måste jag komma på något annat skumt sätt att få poäng! Kanske ska börja ta commissions? Just nu är jag i alla fall för lat för det. Nästa Llama att sikta på blir då snobblaman! Spännande!

Nu ska jag ta och skriva klart tyskan, sedan ska jag inte göra mer idag. Inte ens terapi 😄

Ses 💨

Idag har det arbetats med den magiska självkänslan!

Idag tog jag en extra titt i skällboken för att se vad jag kan göra mer åt de där demonerna. Jag kom för ett par dagar sedan fram till att allt jag haft problem med inte bottnar i några diagnoser eller annat, det hela handlar bara om dålig självkänsla. Vad menar man då med "självkänsla"? 

Många tror att det här är samma sak som självförtroende, men det är det faktiskt inte, jag har ett ganska bra självförtroende, men min självkänsla är desto sämre, mycket tackvare saker som hänt under min uppväxt, saker jag egentligen aldrig skulle brytt mig om. 

Här ska ni få se något:

Självkänslan, det du har i den högra vågskålen på bilden, är alltså den du är, hur du uppfattar dig själv och dina handlingar, medan självförtroendet snarare är det du gör och huruvida du känner dig kapabel att göra det du nu ska göra. Nu är det inget som säger att inte dessa tu hör ihop, tvärt om gör de faktiskt det. Vågskålarna ska väga lika, annars havererar något. I mitt fall har den högra skålen inte haft speciellt mycket i sig medan jag tycker att den vänstra varit lika full som någon annans.

Det jag, liksom ganska många behöver arbeta med är just det här med att boosta sin egen självkänsla, och det kan man bara göra genom att ta sig bort från negativa energier. 

Hur tar man sig till en bättre självkänsla då?

Det är klart att du inte kan undvika precis ALLA negativa energier, livet måste ju ha en balans mellan gott och ont för att du ska fungera som människa, men samtidigt kan man inte heller vara som en tvättsvamp som suger åt sig precis allt, då havererar man mentalt. Men det finns saker man kan göra! Här har vi lite saker jag kommit på när jag idag gjorde lite research i ämnet:

• Positivt tänkande
• Tro inte på skitsnack
• Demonerna i ditt huvud är bara tankar, de är inte verkliga.
• Sluta tro på negativa tankar
• "Du har det i dig"
• Bryt ditt nuvarande tankemönster och tänk om

De här punkterna tror jag är centrala för att du ska få en bra självkänsla. Nu ska jag förklara varför genom att namnge punkterna från 1-6. Häng med!

1. Positivt tänkande är viktigt. Om du tänker "I can do it!" och inte "I can't do it" kommer du till slut känna att det kommer till dig, och till slut kommer du att känna positiv energi i dig, snarare än negativ. Låter det här flummigt? Det är faktiskt inget flum, det är faktiskt vetenskap!
2. För att du ska kunna tänka positivt krävs att du inte tror på skitsnack, att du inte låter trollen tugga på din själ. Du är sann, skitsnackarna är falska. Återigen, inget flum, det är sant.
3. "It's all in your head" säger man, det är just det också. Den där mobbaren som var på dig när du var liten och fortfarande står i din skalle och mobbar, hen är bara en tanke och nu kan du stoppa mobbaren. Med ett ord! Ordet är "stopp!" 
4. Den här punkten hänger egentligen ihop med tvåan. Att du inte ska tro på skitsnack - Ens om det är ditt eget skitsnack om dig själv! Varje gång något negativt kommer och säger "nämen du klarar inte det här!" kan du svara med "vilket skitprat!" Och så går du vidare!
5.  Alla har "det" i sig så att säga. Du kan tänka positivt om andra, så självklart kan du också tänka positivt om dig själv. Du är vacker, du är cool, du är grym! Så länge du har den attityden kan du hoppa över fjäll och höghus bara med din egen mentala kraft! Visst är du fantastisk? Hjärnan är fantastisk som klarar av att programmeras efter vad man själv vill att den ska vara! 
   
6. Här kommer det svåraste! Att du ska sluta tänka som du "alltid tänkt" om dig själv. Att du är sämre än någon annan för att [Vänligen infoga random dum anledning här]. Du är precis lika bra som vem som helst, men det allra svåraste är kanske att få hjärnan att gå in i ett annat sätt att tänka. Kanske är det inte fel att tänka som Gullan Bornemark sjöng ändå. Tänk positivt, eller i alla fall inte negativt, då blir allt bra. Men det gäller då att kunna styra bilen med bestämd hand åt rätt håll. Går inte den sura minen att sudda bort? Scanna in den i datorn och sudda där 😆 Eller så kan du väl kasta bort hela käften? 😱😃 Ni förstår!

Sedan är det väl som ABBA sjöng i låten "Bang a boomerang" kanske. "every feeling you're showing is a boomerang you're throwing!" För det ligger nog mycket i det. Om du framstår som en blyg, deprimerad stackare som inte vill någonstans, då kommer omgivningen också att se dig så. Om du i stället försöker att framstå som en person som vet vad hen vill, kan och vågar, då kommer samhället att se dig så. Med rätt attityd kan du göra precis vad du vill! Nyckelorden är mod och vanligt svenskt "djävlar anamma!" Något jag tror finns hos alla. Du har det ju i dig!

Nu innan jag avslutar inlägget för att titta på lite TV kan vi väl ta och kolla vad den här killen har att säga, Raymond Ahlgren är en ganska klippsk kille och i det här klippet trycker han verkligen på rätt punkter:

Eftersom vi ändå pratar om Raymond Ahlgren vill jag också passa på att slå ett slag för det här klippet som också är viktigt att tänka på om man vill må bättre själv.

Det här klippet handlar alltså om energitjuvar och hur du hanterar dem. Det finns nämligen människor och annat som älskar att förstöra andras pepp. Det finns ett svar. - För att det GÅR. Ditt jobb är att se till att det INTE går, att energitjuven inte kan ta din energi. Det här är en fälla eftersom många energitjuvar kamouflerar sig som "kompisar" och vad som är värst är att de går på dig som har empati. Eller snarare "givare". Den där som säger "du kan prata med mig om det klämmer!" Energitjuven älskar den här personen, vilket saftigt köttstycke. Du är inget köttstycke, du är så jävla mycket bättre, så det är inte värt att hänga med de här människorna alls.

Och här kommer varför jag bröt med säkert 20+ personer i mitt liv. Energitjuvarna brukade samlas kring mig som flugor kring en sockerhög. Du kan jämföra energitjuvar med dessa: 

Vi känner alla en eller flera, kanske är vi ibland själva energitjuvar? Om sistnämnda kanske man ska försöka styra bilen åt annat håll, om du inte trivs som energitjuv eller neggo. Ingen gillar väl mygg.

Nu ska jag ta det lugnt och tänka över vad jag läst. Vi ses i morgon.

Skrivkväll och trötthet

Puh! Idag har jag äntligen fått in alla mina trauman i min lilla skällbok som jag skaffat. Vad är en "skällbok" kanske du undrar? Det är en bok där du skriver ner problem eller konflikter du stöter på i livet och sedan konfronterar dem genom att med mogen retorik skälla ut dem. I mitt fall var det bland annat tiden på grundskolan och senare också "gymnasiet" som var mest värt att skriva om. 

Det här är så klart en del av min terapi där mitt mål är att bli av med de värsta traumana från det här som hänt. Till min hjälp har jag något som kallas för ACT och är en typ av KBT-terapi. För dig som inte vet vad KBT är, kan jag väl säga att det är en förkortning för "kognitiv beteendeterapi" då. Ordet "kognitiv" kan vara svårt att förstå för dig som inte är språknörd eller psykologinörd för den delen, så vi rönar ut det också. Ett annat ord för det är "kunskapsmässig beteendeterapi" alltså, terapi som rör det intellektuella beteendet. Hjärnan är ju egentligen inget annat än den mest avancerade dator du kan tänka dig. Datorer är smarta, visst är de det, men de är också programmerbara. Nu tror många att det här säkert inte gäller för hjärnan, men det gör det! Det är det KBT och ACT vill peka på. Här ska ni få se en skitcool bild: 

Den här triangeln visar alltså på hur din skalle ser ut. ACT jobbar på att förstärka de tre "piggarna" här, alltså Närvaro, öppenhet och engagemang. Visst kan mindfulness, yoga och sånt också hjälpa till med det här, men om du vill förlita dig på vetenskapligt beprövade metoder har du här en liten mindmap. De mindre rubrikerna, alltså triangelns "väggar" har lite andra saker såsom (här kommer ett psykologinördord gott folk) -Defusion, som innebär att du plockar isär komponenterna som håller ihop dina trauman. Vad är roten till eländet och vad kan man göra åt det hela? Sedan har du medveten närvaro där. Jag-som-kontext, ändamålsenligt handlande, sen har du värderad riktning och det kanske allra viktigaste i hela triangeln, bortsett från de tre benen -Acceptans. 
Du måste kunna acceptera ditt förflutna för att kunna släppa det. "Ok, det var så, det får jag acceptera, det är inte så det är nu." Så. 

Ska vi titta på en grej till innan vi lägger oss? Jag tycker det!

Det här är alltså, Maslows behovshirearki. Ibland målas den också upp som en trappa med behov. Alla människor, djur och levande varelser har behov, vilket gör att vi ens lever. Saknas bara ett av dessa havererar gärna hela trappan, pyramiden eller vilken form du valt på den. Det här är bland det första du lär dig när du läser psykologi. 

Det mest basala behovet ser du i den bruna rutan längst ner. Mat, vatten, luft, sex, du kan också ta och lägga till toalettbesöken, det är viktigt att kunna pissa och bajsa som folk också, annars går det lätt åt helvete. 
Sedan kommer vi upp ett steg, till den mörkblå rutan som innehåller säkerhet och stabilitet. Att du har pengar och någonstans att bo till att börja med. Upp ett steg till den röda. Gemenskap. Kärlek och vänskap är viktigt för alla, annars mår man dåligt. 
Sedan har vi toppen där som jag själv kan ha problem med. Den ljusblå alltås. Självkänsla. Makt och uppskattning. Jag har tyvärr oerhört lätt för att tro att jag inte duger, mycket tackvare mina gamla trauman som kommer och spökar då och då. Jag vet ju att traumana har fel, men det skadar ändå min självkänsla. Det är den jag ska öva upp så att jag kan nå toppen på pyramiden -Självförverkligande! Att bli det du vill bli! 

Med det här vill jag väl egentligen säga att det inte är någon annan än du själv som bestämmer din egen framtid, men för att kunna göra det måste du ha alla komponenter i hirearkin. Är det bara självkänslan som saknas, då är det väl inte så svårt att ordna en bättre sådan och se vad som händer. Jag är på! Är du? 

Idag har det blivit mycket DVD och musik eftersom TV:n varit förgiftad av politskt käbbel igen. Samma orerande om samma skit, och jag mår alldeles för bra nu för att hålla på och förstöra det med en massa negativ energi. Därav hörlurarna alltså. De här lurisarna fick jag i födelsedagspresent av systern för ett gäng år sedan, de låter ganska bra, men man ska inte somna i dem, då får man tillplattade öron, det kan jag lova. 

Skrivande har det också blivit en del, mest om Kung Nidaros och sköna Gunhild, men tanken är att jag också ska göra klart tyskakapitlet idag, så att jag kan ta tag i resten av uppdraget jag fått av skolan. Jag skulle ha valt tyska redan i grundskolan, men jag valde franska för att min syster gjorde det, sedan gick jag nästan aldrig dit eftersom läraren var mer av en "fröken" än en lärare. Eller hon var en hybrid, för hon brann för sitt ämne, men att hon hade frökenfasoner för sig var något jag inte riktigt uppskattade och därför inte kunde ta åt mig av, jag har dock tänkt att jag ska ta och ge franskan en ärlig chans senare, om det går för sig då alltså, men det tror jag väl. 

Idag var vi i Hammarstrand och handlade igen och jag förstår inte varför de gnäller så förbannat på det som sker nu, de håller nämligen på att bygga om hela centrala Hammarn och naturligtvis skriker gnälltutorna så att de får håll. Man kan inte bara GÖRA såhär, man kan ju inte köra som man vill... Grattis, man FÅR inte köra som man vill och det här kanske är det viktigaste man gjort på många år, varför kan inte folk sluta gnälla över allt de ser? Jag tror att det kommer att bli väldigt snyggt när det är klart. Bland annat mer träd såg jag var tanken, det kommer säkert att bli snyggt, annat kan jag inte tänka mig. Just nu är det dock lite rörigt, men det gör inget den här sommaren/vintern, det ska inte komma några turister i år ändå. Jag tycker att det är bra gjort, gnäll till någon annan!

Senare på kvällen fick vi lyxa till det med lite riktig chokladglass, kanske lite mycket grädde vilket man märker om man äter för mycket av den (vem äter INTE för mycket av den här typen av glass?)! 
Inget märkvärdigt, förutom ett vanligt glassrecept är det Oboypulver, kakaopulver och chokladbitar, eller "chokladchips" som de kallas av sånadär finlevnadsmänniskor. 

Efter glassen kände jag att jag var tvungen att göra något åt magen som totalt havererat av all grädde. Så jag tog fram en bit gurka som låg och skräpade i kylen sedan igår, skivade upp den och kastade i lite syltad ingefära, sedan hällde jag på lite japansk soya och salt. Så enkelt, men det var helt topp! Speciellt för den som tycker om Sushi eller sashimi. 

Just gällande sushi. Låt oss få en sak klar för oss. Sushi i sig är inte rå fisk, det är ris som kokats med vinäger, sushi betyder surt ris. Man kan alltså ha vad man vill i sin sushi bara det syrade riset finns med. Så är det. Sedan har vi faktiskt något annat som faktiskt ÄR rå fisk och det är Sashimi. Det har dessutom en friskare smak än sushi om ni frågar mig. Jag tycker i alla fall om båda! Nu tänker jag fortsätta undvika politik och i stället ha en skön måndagkväll. Passar också på att önska er en lika skön sådan! 💓

 

Förkylning på G, en sådan tur att jag inte behöver åka någonstans!

 

Med skrynklig röst och lite lätt urballad mage går vi nu in i en liten tyskakuvös, allt för att hinna klart uppgiften innan den 24, som är deadline för det första uppdraget. Jag räknar med att vara klar med uppdraget tills dess. Troligen är det bara kapitel ett som ska avverkas den här gången, sedan är det ett prov samt ett uppdrag för att kolla vad jag lärt mig. Det blir intressant att titta på i morgon om inte annat.

Sedan har jag även ägnat ett par minuter till att skriva ner mina trauman i en skrivbok för att analysera dem djupare. En oerhört tröttande process, men jag tror på att jag kommer att komma ur det här som en ny och kanske lite bättre människa. Det är jag faktiskt rent av övertygad om! En sak vet jag i alla fall och det är att det inte tjänar mycket till att vara bitter över saker, det är väl det de som varit fisiga mot dig vill, varför ska man låta dem vinna? Det är inte min stil, då hade jag nog inte slagits för att få ett drägligt liv nu. Dessutom vet jag att det finns folk med mörkare förflutet än mig och att jag haft tur som inte råkat ut för än värre saker än det jag var ute för.

Ni som ställer upp och säger "prata med mig, jag lyssnar" som en bra kompis och medmänniska gör då, för det första måste jag väl säga tack för att ni är så generösa och erbjuder er att lyssna på mig, det är verkligen fint av er, men jag kan tyvärr inte ta emot det. Tack ändå, ni är superfina människor, det är därför jag inte vill prata med er om allt det här. Det är nämligen så att jag valde att gå till en KBT-terapeut med detta eftersom jag visste att sådana själva gått i terapi för att inte själva få men av saker och ting, jag har berättat det jag tror att folk klarar att höra, resten väntar vi med tills vi vet att allt är okej. Jag vet ju att när till och med terapeuten reagerar med halv förskräckelse över det jag berättar, då kanske jag inte ska tala om det för folk som jag inte är helt säker på hur de reagerar på det. 

Det om det. I morgon tänker jag göra klart den här gångens tyskahög och kanske färglägga lite skisser, men det blir då. Nu måste jag lägga mig innan Oden skickar ner Loke på mig för att jag är vaken på fel sida dygnet. Sist han gjorde det var han så in åt helvetes jobbig, det vill jag inte händer igen. Kvällens!

Dagens äventyr

 

Idag är det Lördag och då brukar det ju inte vara så mycket på TV, så jag tog mig en riktigt lång sovmorgon (typ till 13:30) varpå jag inte gjorde speciellt mycket mer än att lyssna på Beatles och ta det lugnt. Jag tror att det är viktigt att ta sådana dagar ibland, för alla och en var.

Förutom det tog vi en sväng med bilen igen, det är alltid lika kul med road trips och den här gången åkte vi egentligen inte så långt heller, bara till grannbyn eftersom far ville hälsa på sin kompis. Eftersom man inte går in i dessa tider trotsade vi råvädret och satt ute och fikade i stället. Visst är det trevligt med alla höstfärgerna, men det är något visst med den här årstiden också, även om man vet att det bara är ett förspel till vintern är det väl en viss charm med den också, även om det är svårt att inte associera det med den stress som kommer med skolstarter, semesteravslutande och allt vad det är. Idag fick vi i alla fall gå ut och titta i skogen lite, för den som gillar sånt. "Skogsbad" kallas det visst. Då är väl vi som bor i skogen skogs-sjöjungfrur då, som "badar" i skogen hela dagarna. Jag förstår ju att det är en ynnest som inte många storstadsbor har att ha det här runt sig hela tiden, men jag vet inte, jag kanske inte kan se det ur storstadsråttornas perspektiv bara.

Att sedan ha möjligheten att avnjuta vyer som dessa när man vill förstår jag nu är något allt färre är förunnade, mycket för att stress och hysteri över att vara precis som varandra fått folk att mer och mer överge moder natur och det kanske inte alltid är positivt. Du får ju faktiskt en gratis stressterapi när du är ute i naturen och den som inte har förmågan att njuta av det tycker jag faktiskt uppriktigt synd om. 

Och slutligen, eftersom ingen någonsin frågade efter hur det går med solrosorna som skatorna var så snälla och planterade åt oss måste jag ju berätta hur det går. De har knoppar som slår ut, men det går väldigt långsamt. Den här är dock snart utslagen 😊

När vi kommit hem från det här, och fått en kopp "indian spice"-te (som jag uppriktigt saknar!) var det dags att njuta av en stor skål med morsans hemkokta köttsoppa. Det här är också en sak jag tror att folk i regel stressat bort i sin jakt på det perfekta livet -Glädjen i att laga mat! Den här köttsoppan tog visst hela dagen att koka, men när den blev klar kan man lätt säga att den smakade mycket bättre än Bongs burksoppa i alla fall. Sedan är det ett plus i kanten när soppan gör dig varm ända in i benmärgen också, det är bra när det är så kallt som det är. Nu har jag några göromål kvar på min lista över göromål, men sedan blir det säkert en film av något slag. Man kan ju titta på TV någon gång också, så länge det inte är något man inte vill se, då slår man av den, enkel logik egentligen. Då så! I morgon är en annan dag och jag kanske bör ta tag i mitt liv nu. Tack för idag.

Terapi-fredag!

 

Idag kom så dagen D. Idag har jag tillsammans med psykologen pratat igenom ett av mina gamla trauman, nämligen det som hände när jag var på sommarläger på Köttfärs-Birka för många år sedan och blev utsatt för ett sexuellt övergrepp, eller det var en våldtäkt, tyvärr mynnade det ut i det. Det jag kom fram till efter den här sessionen var nog att det bästa för oss båda hade varit om vi aldrig hade träffats, han var ett praktexemplar på en psykopat som utnyttjar folk som befinner sig i en prekär situation som den jag var i på den här tiden. Klassiska meningar som "Du har ju bara mig i hela världen" eller "talar du om det här kommer jag att göra det igen" svängde människan sig med hela tiden, och jag är ärligt talat glad att jag bröt med honom innan det hann bli mer än bara ett dåligt samlag, en augustinatt i Ås. Men du, tack för att jag inte litar jättemycket på män längre...

Jag har nu många manliga vänner som alla sagt samma sak till mig: "Du tror väl inte att alla män är likadana?" och visst är det väl så det är. Alla män är absolut inte svin, eller likadana för den delen. Om inte annat har väl de män som fått min tillit bevisat det för mig. Jag har faktiskt konfronterat den här mannen också, hälsade på honom och pratade igenom det här över en kopp te. Vad jag kom fram till var att han inte blivit bättre, men faktiskt inte sämre heller, så egentligen kanske jag inte ska klandra honom när jag vet hur det är med människan. Han saknar förmåga att tygla sina egna känslor och då är det svårt att veta när man går över gränsen. Egentligen kanske jag bara skulle önska människan lycka till i det sociala spelet. Jag lovar att jag ska ta ett snack med någon av gudarna om det där, de har säkert lite att svära om efter det. Har karln tur har de kanske nåd, annars blir det svårt. 

Annars har jag haft världens bästa psykolog hos mig idag. Tigris alltså! Den här lilla gullsnufsan är mitt liv alltså, hon är så glad och lekfull jämt, så ska jag också bli när jag blir tant. 

Så det är vad jag gjort idag, nästa gång det blir terapi blir det ett annat trauma att ta tag i. Nu ska jag göra horokruxer av det här och förstöra dem. Fallera!