Välkomna! Det är jag som är Wobleschka, eller bofinken som övervintrade.
I den här bloggen finns allt, om än mest små ord om hur jag bär mig åt för att tackla mina inre demoner. Man kan kalla det konsten att återta greppet om verkligheten och att inte älta sitt förflutna.
Så välkomna till mig -Wobleschka, Bofinken som överlevde den stränga vintern. -Din trivselfaktor mitt i kaoset.
Egentligen kom de i helgen, men nu är hela högen med bofinkar på plats, lite koltrastar har vi också fått hit, så vi märker att våren kommer hit! Skönt att vara fri från vintern egentligen, så att man kan sparka igång odlandet igen, och städa ut vintern så klart 😊
Vad gör man idag? Förutom klantar sig genom att gå ut och frysa om huvudet så att man får migrän. Det får bli halsduk till nästa sväng het enkelt.
Förutom sånt trams har jag käkat världens kanske godaste köttfärspaj, med i huvudsak basilika och muskot i. Mycket god smakkombination som jag rekommenderar till alla som gillar sånt. I övrigt har jag mest sovit idag, eftersom huvudet la av, så jag ligger efter lite i matteplaneringen, vilket är lite surt, eftersom jag håller på att öva upp arbetsfarten inför eventuella kursstarter -när nu pandemin bryter nacken av sig, det verkar bli drygt.
Nåja, i morgon blir det påskstädning, riktig revolution ska det bli och allt ska skina som hundballar i månskenet! Det lär ta en timme eller så, det är inte jättemycket att ta tag i men ändå. Nu ska jag sova igen lite mer sömn, vi hörs snart!
Alltså 😆😁😃😄💪💖 Vad jag känner mig glad idag och det mesta har väl med ett telefonsamtal jag fick igår att göra, som gjorde mig positivt överraskad även om det egentligen var mer av en bekräftelse än en överraskning. För ett par dagar sedan fick jag för mig att jag skulle kolla min IQ igen, bara genom något jag tänkte bara var ett tramstest som inte skulle leda till mer än att jag fick veta att jag hade den IQ jag vet att jag har.
Sådana test finns det ju horder av på nätet och jag tar dem sällan seriöst eftersom jag inte vet om det är något som stämmer. När jag tar dem brukar jag få mellan 104-113 beroende på hur skärpt jag är. Det här testet visade då på 111 totalt. Jag tänkte väl inte mer på det förrän dagen därpå (måndag) då de ringde upp och sa att 111 var över normal begåvning och att jag tydligen kommer att få hem en liten sak för att jag är en klyftig tjej. En liten kamera närmare bestämt, typ en sån.
Vad jag förstår är det en liten spionkamera som man kan sätta fast på saker, ha som dashcam, filmkamera eller övervakningskamera. En del vloggar också med dem! Mer om det där när den kommer hem till mig, jag vet bara en sak och det är att min tekniknörd vaknade till och den väckte visst min far också, så nu är vi alla spända på vad som kommer med posten inom en framtid.
Hur kändes det där då? Ja, rakt motsatt hur det kändes när de på A-O inbillade mig att jag var så dum att jag inte ens kunde skriva och räkna som en normalbegåvad. Skriva kan jag...
... Räkna kan jag också! Proffessorn har jag för nostalgin och för att det är mysigt att bara sitta och tänka lite ibland också! Alla som haft en såndär vet ju vad det är för nördsak, annars är det en liten leksak i form av en "bak och fram-miniräknare" kan man säga. Det finns en del räkneproblem att lösa i den och det är ju skönt för hjärnan att få tänka lite.
Sedan har jag faktiskt satt mig med en gammal mattebok för att se hur snabbt jag kan lösa sakerna i den och jag är asförvånad över att säga att det inte är mer utmanande än något annat ämne längre. Således var det aldrig räkningen eller skrivandet, eller något sådant, det var bara en massa skitprat, som vanligt. Det enda "fröken" gjorde var att störa mig när jag räknade och det har varit en mental spärr i så otroligt många års tid. Vad dumheter kan skada...
I morgon ska jag ta tag i lite parenteser och procent och sånt, det blir spännande! Så ska jag naturligtvis påskstäda också så missa inte det! Namaste! 🙏 kom ihåg att ingenting behöver vara som du tror att det är, ibland är det faktiskt bättre! 💪 Stay strong, håll avstånd och ta hand om er 💖
Idag blev jag äntligen klar med min mashma som jag sytt av lite tygbitar och annat jox jag fått från olika håll. Det började som sagt med en påse med diverse stuvbitar jag fick av grannen och sedan har jag lagt till lite småsaker själv. Jag erkänner att det inte blev helt som jag tänkt mig, modellen ska helst se ut som den här:
Den ska helst vara mer droppformad, som den här, men jag tänker mig att jag säkert kan göra en till när jag hittat lite mer vadmal och krimskrams. Just nu får den jag gjort duga tills jag fått igång bandvävningen igen. Kul att det blev klart och jag tyckte att det var ett ganska roligt projekt. Nu ska jag bli klar med min norrskensscarf i stället. Vi får väl se vad det blir, jag har en del förhoppningar där, men som sagt, vi får se. Det blir i alla fall nästa projekt, sedan får vi se om jag kanske påbörjar någon ny stickning innan jag köper mer garn, eller om jag låter bli med det...
Senare i kväll tänkte jag fortsätta med småsagorna, eftersom jag fått lite idéer efter att ha sett på lite medeltidsfilmer och liknande, men innan dess ska jag nog ta och färglägga lite teckningar och lyssna på något avslappnande.Te lär det också bli, vi har ju köpt mer söderte så det vore kanske gott med en kopp framåt kvällningen. Kanske blir det också lite fler delar i Mel's blogg nu när jag bestämt mig för vad jag ska göra med det projektet. Kvällen är egentligen ung och man ska inte fylla den med en massa skit. Vi ses i morgon, ta väl hand om er!
Omfamna livet och det goda i det! Det negativa och dränerande låter du bara bero, du kan ändå inte påverka det genom att reagera på det. Bry dig om dig själv, för det är bara då du kan bry dig om andra.
Jag skriver väldigt mycket, både på engelska och svenska och just nu råkade jag hitta en gammal fanfic jag och ett gäng skrev ihop 2008 och det syns verkligen hur dåligt skrivet allt var, så jag tog och gjorde slag i saken och påbörjade en revidering av hela klabbet. Väl medveten om vad jag gett mig in på, det är en hel del som ska revideras och ingen av oss kunde varken stava eller skriva som folk på den tiden. Det blir förhoppningsvis läsbart när allt är klart. Storyboarden är i alla fall hyfsat bra, men den kan fördjupas ytterligare. När jag så gjort klart allt kommer jag att radera kontot på Livejournal eftersom det stället ändå är så fullt med skräp att man storknar bara av att vara där i två minuters tid. Det är dock ett par inlägg, så det lär väl ta någon vecka innan det är klart. En sådan tur att det råder karantän ett tag till.
Det är också en ny bild till detta på G 😊 Den här är från 2019.
Sedan har jag en hel del andra skisser att färglägga, både i datorn och på papper. Idag kom en ny karaktär till, men mer om den karaktären sen, jag kan säga två saker- det är en man och han är en douche. Hemmahörande i min Kaleido Star fanfic, mer säger jag inte förrän jag spelat ut honom.
I övrigt har jag inte gjort så mycket idag, det lär bli mer att göra åt veckan. Det har jag sett till. Namaste!🙏
Även känd som Wobbies sovrum! Idag tog jag tag i saker och ting och städade sovrummet grundligt, det enda som inte är superavdammat nu är väl taket och kanske sängen, men det kan jag å andra sidan ta i sinom tid.
Men innan jag tog tag i städningen av sovrummet kändes det lite hungrigt, så jag, mor och syster slängde ihop lite schnitzlar och en färgglad sallad på morötter, lök och isbergssallad. Vinägrett som syrran svängt ihop av saker hon hittat fick sätta en liten extra touch på den biten. Sedan var det dags att städa!
Att jag älskar färger och söta grejer lär knappast vara nytt för någon läsare, jag tycker nämligen att det är viktigt att ha färger och inredning man blir lite uppåt av och inte bara sånt modesnobbar anser att man ska ha. Därför har jag storblommiga vintagekökstapeter och massor av gosedjur i mitt rum. Och morsans drogade nalle från 60-talet. Med min studentmössa (som jag älskar) på huvudet och en jättestor flaska champagne ser den nästan ännu skevare ut. Frågan om inte Nallan (som den heter) är favoriten i gänget bara därför.
BÖH!
Du blev rädd nu va? Nähe... 😤
Men när det blev klart i soffhörnan blev det ändå såhär
Och så fick jag fram skrivbordet mitt också, det är ju ett steg i rätt riktning. Vet ni vad jag har för något under sängen min då? Vänta lite så ska jag visa!
Wobbies egen lilla lejonkula minsann! Här ska jag sedan också sätta upp lite trevliga tavlor och inreda så att man kan ha som ett litet myshörn här. Med tiden kommer jag att ordna med en bättre madrass än den här, som då är en gammal luftmadrass som jag byggt om.
Jomen! Sedan städade jag upp lite i mitt arkiveringshörn och där låg en kär gammal vän jag fick av en lärare 2008. Han hade lite skum humor och visste att jag hade haft en förut, så en dag kom han till mig och gav mig den med orden "slit på den här du." I och med det minnet har ju den här lilla gula leksaken ett visst affektionsvärde hos mig också. Sedan vet vi en sak: Lärare VS fröknar. Lärare vill att elever lär sig, fröknar är egentligen bara anala människor, påfallande ofta av honkön. Det här var en lärare.
Alla som hade en sånhär vet hur det funkar, annars kan jag förklara lite: Första nivån är enkel, där kan du välja mellan olika räknesätt, slumpa lite och ha relativt enkla uträkningar, medan det sedan trappas upp medan man spelar. Jag tror att det kan komma ända upp till 100-tal i alla fall. Det finns en nyare variant på den här. Ganska härligt spel att fördriva en regnig dag med, dessutom lär man sig saker 💖
Har du någon liten sak liggande som du har ett kul minne om, kanske har du också fått någon rolig present av någon som tyckt om dig?
Det här har i alla fall jag hållit på med idag och i morgon ska mattan in igen, jag vågade inte damma den idag eftersom det regnade och det är en ryamatta, så det får helt enkelt bli i morgon. Nu är rummet så rent och fint att inte ens katten känner igen sig och hon brukar ändå vara van vid det mesta. Alltid något! Nu ska jag sätta mig och skriva lite fanfiction, kanske hinner med lite annat också, vi får se. Lördagar är fulla av bus, så man vet ju aldrig.
Innan vi avslutar: Kom ihåg att bevara ditt barnasinne, låt aldrig någon pissa ditt inre barn i ansiktet, det är det för värdefullt för. Bejaka det vackra och rena i ditt liv och bestrid allt som pekar på motsatsen. Namaste 🙏
För mig är fredagsmys god mat och dryck, lite TV, lite musik och allmänt trevligt. Idag köpte vi lite kallskuret och god dryck som blev en riktigt mysig lunch såhär i slutet av mars. Kvällsmaten fick bestå av en köttgryta som vi gjorde på karré.
Lunchen bestod av köttbullar (88% kött och mycket godare än mamma scans), lite aladåb och rökt karré. Att dricka hade vi köpt en finsk läsk som heter Sima och ska vara som ett finsk mjöd som smakade sisådär. Efterrätt bestående av lite praliner och Smurffit. Smurffit är då en finsk läsk med smurftema helt enkelt, smakar som päronsplit ungefär.
Chokladpralinerna är också finska och nästan för snygga för att äta, men de gick ner.
Så snygga var de och de var goda också. Det skulle bara ha varit fyra av varje eftersom vi var fyra personer om dem 😋 Lite schack innan middagen och fredagen var gjord! Som ni vet är jag inte sorten som äter Tacos varje fredag, det känns lite för slentrianmässigt att äta samma sak varje fredag, speciellt när man kan laga mat som är mer avancerad än så. Nej, Tacos kan jag visst äta, säkert på helgen också, men inte varje helg, så idag gjorde vi en god köttgryta, klyftpotatis och en trevlig sallad. Att dricka hade vi påskmust och lite Sima som blev kvar efter lunchen.
Men jag hade ju lovat något! Dagen är inte helt fulländad utan ett kärt återseende i form av "veckans screenserie" Den här gången är det Yu-gi-oh-tema och Amelda är traumatiserad FOR LIFE!
Språket är engelska och vill man se den lite tydligare hänvisar jag hit.
I morgon tänkte jag ta en promenad och se om jag kan hitta några roliga platser att bygga minnespalats på. Det blir skoj, nu tänkte jag däremot varva ner lite och kanske mysa med katten innan sängen kallar. Ses i morgon! Ta väl hand om er.
Idag har jag gjort väldigt mycket av ingenting. Jag har faktiskt inrett lite och lyckats bli klar med mina härliga långstrumpor och akta er vad sköna de blev! Jag trodde först att de skulle bli stickiga, men det blev faktiskt skapligt bra! Nästa projekt kanske blir att göra ett par långstrumpor som ser ut som Pippis, eftersom jag ju är som Pippi i mångt och mycket 😉 Dock har jag en annan sak i kikaren till nästa par och det är att jag ska lära mig sticka lite mer avancerade mönster. Eftersom jag älskar utmaningar valde jag detta:
Norska morgonstjärnor och en hel del krimskrams runt om, jag har lite idéer som jag kanske visar mer av när jag värpt själva ägget, just nu är det mest en idé som inte är färdig. Däremot har jag fortfarande 3 stycken UFO:n som jag ska bli klar med innan slutet på Mars i alla fall, någon sorts ambition får man ju lov att ha! Men i alla fall blir nästa stickprojekt ett med temat "morgonstjärnor" så det blir sjukt intressant att pröva på!
Men att göra mycket av ingenting kanske inte är bra varje dag, det får man ta när det finns tid och för mig som inte kan söka jobb förrän pandemin lagt sig fungerar det att ta vilken dag som helst, bara det inte blir fler än en eller två i veckan. Min skalle mår i alla fall bra av det och det är det som räknas för mig. Och på tal om skallen va! En del vill påstå att man inte kan öva upp sitt arbetsminne, men då vill jag presentera en nyvunnen vän för er, nämligen Jonas von Essen!
Här pratar han om en väldigt cool sak som människan säkert använt i många tusen år, men det är något jag tänker att alla kan ha användning för, nämligen minnespalats. Allt om hur det här går till hittar ni i klippen, annars är det egentligen enkelt: Fantasi är det bästa som finns, det är din egen inre lekborg och varför inte göra den lekborgen till något mer konstruktivt då, som ett riktigt roligt minnespalats! Kolla in videorna och se magin, jag fick själv en riktig A-haupplevelse första gången jag såg detta och att sedan Jonas har en sådan karisma gör väl saken än bättre 😍
Minns ni att jag också sa att jag hoppat på det här med social media detox? Hur gick det so far? Ah well, på det hela taget har jag skött mig, men jag har tyvärr fuskat lite under den gångna veckan, vilket innebär att jag måste lägga på en vecka eller två och verkligen gå in för att stänga socmed ute i den mån det går. I synnerhet kanske de som är värst och får folk att må sämre än nödvändigt. Nu säger jag inte att sociala medier är enbart skit, det finns positiva och negativa saker med precis allt, men just nu verkar det som om sociala medier är ett ypperligt verktyg för den som på ett eller annat vis vill mobba eller trycka ner andra människor och sådant känner jag egentligen att jag fått nog av, varför jag egentligen bestämde mig för att dra ner på allt sånt här redan i augusti. Saken var den att jag inte kom till skott med det förrän nu och nu inser jag faktiskt att man nog kan ta varannan månads detox ändå. Men vad ska man ersätta de dopaminkickar man får från exempelvis Facebook eller Instagram med då? Jadu, fanns det sociala medier bara för 20-30 år sedan? Folk hade sätt att få igång belöningsmotorn ändå, så jag tror faktiskt att det enda man behöver göra är att hitta något att stimulera sig med och se till att umgås med folk som ger en "likes" IRL i stället för att bara trycka ner någon emoji på internet.
Med andra ord kommer jag nog att fortsätta med det här en bit in i april i alla fall!
Och visst är det svårt att inte använda sociala medier nu när vi inte kan träffas IRL på samma sätt som förr, men jag tror också att det är nu det är extra viktigt, för eftersom negativa krafter inte kan komma åt dig IRL nu försöker de i större skala på nätet. Därför undviker i alla fall jag sociala medier!
Och i morgon är det ju fredag och jag har bestämt mig för att återuppta det här med "veckans screenserie" som jag höll på med för några veckor sedan men fastnade i. Det lär alltså bli lite mer filmtittande framöver och så får vi väl se vad temat blir.
Nu ska jag varva ner och ta mig en skön dusch innan sängen får sin nattliga uppmärksamhet. Ta väl hand om er och följ era hjärtan innan ni agerar. Jag vet att det finns goda människor, ytterst få är genuint onda, därför ber jag er igen, känn efter i hjärtat innan du gör något, vad som helst. Och så försöker vi bevara hopp, lugn och sinnesro. Namaste 🙏
En vårig onsdag går mot sitt slut och långstrumporna ska nu bara stoppas innan ni ska få se dem i par, så se fram emot det 😉 Dessutom har jag ett par andra UFO:n kvar i mina gömmor, så det lär bara vara att sätta igång att kötta här 💪
Men vad an rubriken?
Jo, igår (onsdag) städade vi lite i huset och då hittade jag lite fler gamla journaler och den här gången var det faktiskt något som stämde någorlunda eftersom psykologerna som skrev dem faktiskt tagit sig tid att lyssna lite innan de skrev dem. Pappren är från 2009 och jag tror att det mesta stämmer även om inte allt är helt 100% här heller, en får helt enkelt kolla det senare. En sak vet jag och det är att jag hade rätt om skolkuratorn jag hade i grundskolan.
Att hon verkligen var så lögnaktig och manipulativ som jag misstänkte första gången jag såg hennes snipiga ansikte.
Jag arbetade ganska långsamt i grundskolan, anledningen har jag berättat i ett tidigare inlägg så vill ni veta mer om det rekommenderar jag er att kolla in det inlägget.
Idag har jag i alla fall jobbat lite med affirmationer eftersom jag kände mig lite nere efter att ha blivit påmind om A-O och deras dumheter. Vad är affirmationer då? Ett ganska enkelt och kanske lite fånigt knep, men det funkar faktiskt.
När du mediterar kanske du känner till att man många gånger ombeds upprepa "Sat" när man andas in och "Nam" när man andas ut. Det betyder ordagrant "sant namn" men man kan lika gärna översätta det med "jag är sann." Det här gör man mest för att peka på den medvetna närvaron och för en del funkar det konstigt nog, andra kanske inte tycker att det gör det.
Men det finns andra mantran att ta till när man mediterar och det är här affirmationerna kommer in. På samma sätt som du gör när du upprepar Sat och Nam ska du nu säga "Jag är" och intala dig själv att du är stark, älskad, vacker... Det är viktigt att du också hela tiden säger "jag är" framför varje ord, annars går det inte in i huvudet på samma sätt. Det låter faktiskt som rent Hare Krishna och det kanske ÄR det också, men det kommer faktiskt att fungera. Ett mantra jag kör med är detta:
Jag är en god människa
Jag tillåter mig själv att känna sorg
Jag tillåter mig själv att släppa taget om allt negativt
Jag tillåter mig själv att känna mig lycklig
Jag är vacker
Jag vet att jag har ett värde på den här jorden. Jag vet att det finns människor som älskar mig. Jag älskar mig för den jag är, den jag var, och den jag kommer att bli. Jag är tillräcklig.
Det här gör man medan man andas lugnt och försöker att få pulsen så lugn och jämn som möjligt.
Det här klippet har jag visat tidigare, men han berättar mycket om affirmationer. Om du intalar dig att hat är ett resultat av rädsla och att rädsla bara är en tankeillusion i ditt huvud kommer du till slut att känna en markant skillnad i hur du mår mentalt. För hjärnan styrs av själen och själen formar du med hjälp av dina personliga energier, känslor, rörelser... Du är en underbar skapelse, också du. Det är det du ska intala dig och det är det affirmationer handlar om.
... Ja och i morgon har jag säkert stoppat klart sockarna så att ni kan få se dem, se fram emot det och kom ihåg en sak nu, var och en av er är tillräckliga som ni är, ni är underbara varelser, kapabla att gå genom vad som helst bara ni har rätt verktyg. Namaste, sköt om er 🙏
Tänk vad dagarna blir innehållsrika när man inte ägnar sig åt att sitta och gorma på internet hela tiden.
Idag har jag läst lite böcker och inrett en liten aning, jag känner ändå att jag är ganska nöjd.
Först vaknade jag av att katten kom och väckte mig mitt på dagen genom att klösa lite på min handrygg och sedan springa ut ur rummet. Hon gör så eftersom hon vet att folk springer efter henne då. Jag är inte missnöjd, jag vaknade och det är det som är huvudsaken! Sedan har jag idag tagit in ved, läst, åkt och handlat och hunnit med att ta lite fina bilder på byn! Vi bor oerhört vackert här och idag har det dessutom varit skönt väder ute!
När jag väl kom hem fick jag lite inredningsfeeling och tog fram de här... Ja, fåglarna tror jag det är, de är i alla fall väldigt söta, och så tog jag fram ett gäng stenägg som jag haft liggande i en korg.Fåglarna får bära ett var på ryggen medan de simmar/promenerar runt ljuslyktorna på bordet. Duken har min morsa vävt och den kallas för Åslöparen.
Idag har jag upptäckt något nytt. Jag börjar bli piggare när jag märker att jag inte längre slåss mot väderkvarnar. Kanske var det det jag behövde också, någon som fick mig att se saker från en annan vinkel och få en ny uppfattning om livet. Det är fortfarande lite svårt att inte bry mig om vad en del dumma människor säger, men jag känner mig vara på väg åt rätt håll nu när jag inte längre hänger upp mig på det i alla fall.
Nu tänker jag ta mig lite fika och varva ner, sådant är också bra. Namaste.
Idag har jag mest hållit på med hjärngympa med schack, Go och lite matteklurande! Det känns bra att veta att min hjärna fungerar lika bra som vilken annan hjärna som helst och att jag är en precis lika bra tänkare som någon annan, trots allt man hörde som liten.
Go och Schack är två likartade spel, båda är "krigsspel" som handlar om att ta över någons territorium. I Go handlar det om att ringa in motståndarens pjäser eller områden och i schack handlar det väl om att ta motståndarens kung helt enkelt. Det här schackspelet har min syster köpt i Trondheim och det är utformat som ett medeltida schackspel så det är rätt fräsigt.
Och så klart varm O'boy i min bryggerekka-mugg! Jag är ju laktoskänslig, men jag körde med sån där halvfabrikats-O'boy, den verkar fungera bättre, trots att den innehåller mjölkpulver och inte borde gå att dricka. Min mage är lite egen.
Det känns som om det börjar ge sig med mina tonårstrauman och i och med detta tror jag att hjärnan låst upp sig också. Det kanske stämmer som psykologinördarna säger, att det är svårt att göra något om man hela tiden får höra att det är "omöjligt." Det är därför det är bra att tänka som den här tjejen:
...Eller vilken positiv tänkare som helst egentligen. Visst, inget fel med att vara realist, det är inte det jag säger, men pessimismen har stannat lite väl länge på det här kalaset, så det är väl dags för lite annat! Såhär är det egentligen: Ingen kan väl säga till dig att du inte kommer klara av någonting, speciellt inte om de inte sett att det stämmer utan bara hört andras uppfattning om dig. Yttre förhållanden kanske vi inte kan göra mycket åt, men vi kan göra något åt hur vi väljer att förhålla oss till saker som kommer emot oss.
Jag är ganska skeptisk till flum som "kroppsscanning" och annat Hare Krishna, men jag tror på en sak och det är att folk klarar mer än man tror. Det är därför jag tänker som Sora i det fallet. Man vet inte om man klarar något förrän man försökt sig på det och fått se om man grejar det. Med den attityden tror jag att man kommer långt. Sedan tror jag också att attityden styr ödet. Om du har en negativ attityd till saker kommer negativa saker hända, om du har en positiv attityd går det desto bättre! Så är min upplevelse av det hela i alla fall!
Jag har själv gått igenom en hel del skit och ibland tvivlat på om jag grejar saker och ting, men nu har jag ju faktiskt bevisat för folk att det inte spelade någon roll vad de sa, jag tog mig ändå ur det, och jag fick ju faktiskt den här 2020, vilket var ytterligare ett bevis på att det folk sagt och gjort mot mig inte var rätt eller sant.
Men va, du är väl 86:a? Japp, men jag fick gå gymnasiet lite senare eftersom jag aldrig fick någon chans att faktiskt gå gymnasiet 2003. Varför kan ni läsa om här. En sak är jag stolt över när det gäller den biten. Mina grundskolelärare ville en sak med mig, men jag vägrade verkligen acceptera det, även om det innebar att jag fick lösa mycket på egen hand och prata med diverse myndigheter och Gud vet vad... I slutändan kom jag i alla fall i land om än folk hindrade mig.
Så jag tog mig ut ur en ond spiral kan man säga, jag bevisade för folk som sa att vissa saker är omöjliga att de hade fel. Det enda som gör en sak omöjlig är om man först själv tror att den är det, det har alltid varit min livsfilosofi och nu när jag äntligen förstått att matte inte heller är så svårt, kan jag ju faktiskt stryka under det hela med rött bläck och säga det en gång till Ingenting är omöjligt! Så, nu vet ni också det.
Skulle ni glömma bort det kan ni alltid lyssna på Lindsay, hon vet vad hon sjunger om 💪
Nu har jag fortfarande några små lås att arbeta med, men det är väl så när man blivit intalad en massa skit i 28 års tid, man måste jobba med att få ut skiten och få in lite bra saker i stället! Det är lätt att tvivla på sig själv om man bara hör att man gör dåliga saker, men det är värt att göra sitt yttersta för att motbevisa de elaka tungor som talar så. Jag förändrade mitt liv, gjorde en del uppoffringar och nu är jag nästan ute ur denna helvetesresa. Så vad gjorde jag?
¤ Bröt kontakten med folk som inte berikade mig utan bara drog ner mig
¤ Slutade lyssna på skitprat
¤ Släppte taget om mitt inre groll!
Det där är i alla fall tre viktiga saker jag tror att du också kan göra om du mår dåligt. Se över vilka du hänger med, lyssna inte på allt skit du hör och tänk på vad du tänker. Livet är ändå för vackert för att slösas bort på en massa skit!
Nu tänker jag bara ta det lugnt en stund innan jag går och lägger mig, så ses vi i morgon. Då ska jag berätta vad jag tänkt viga veckan åt!
Idag är det lördag, vilket betyder helg, men vad är en lördag utan lördagsgodis egentligen?
Äppelpaj, med kanel och socker, samt äppelmosfyllning blev det här! Kardemummagrädde med vanilj fick sällskapa den och där har vi vårt lördagsgodis kära vänner! Supergott och dessutom slapp vi ha så många åldrande äpplen liggandes.
Jag har även fortsatt lite med småsagorna, funderat mer på hur jag ska pussla ihop min maschma och så klart försökt leva livet på ett så gott sätt som jag kan. Jag känner att jag haft nog med motgångar nu, så varför inte! Maschmaprojektet får jag återkomma med, det finns en del intresse i att veta hur det där går.
Men småsagorna då? Ja, jag har redan sagt att den jag just nu håller på med tar plats innan Jämtland blev Norskt, men Norges intresse för jämtland ligger där under ytan. Just nu håller jag på att försöka få in Jämtlands flört med Färöarna som var en del i varför Norge förklarade krig och sedan tog över Jämtland. Jag har inte hunnit läsa allt om hur det där gick till, men jag vet så pass att Norge inte gillade att Jämtland låtit dem gå förbi dem obehindrat för att ta sig in i Norge, mer måste jag forska om, men det blir ett fint inslag i småsagorna tror jag. Nämnde jag att Kung Niðaróss blir alltmer lik Olav Digre? Nu ska jag väl erkänna att han är delvis baserad på honom men också på andra karaktärer jag tycker liknar min Trond. Gunhilðr är ju baserad väldigt mycket på Fröya, men också på en del andra karaktärer jag stött på och tycker mig likna henne med. Vad jag inte visste förrän jag började forska var att Olav Digre tydligen också blev sådär kylig på grund av "olycklig kärlek" och det har jag i alla fall angett som Kung Niðaróss anledning till att ta Jämtland. Han är dock också en väldig grubblare, något jag inte vet om Olav Digre var, men jag vet att de tydligen har mer gemensamt än jag tänkt att de skulle ha. Intressant blir det i alla fall när alla mina småsagor är reviderade och utlagda, då först kanske jag kan låta folk läsa dem, jag har ju fått många förfrågningar från folk som vill veta mer om mina sagor så det lär väl bli 😉 History Fiction är dock inget lätt ämne att skriva om, med tanke på allt man måste ta hänsyn till. Jag har i alla fall lite idéer kring vad jag ska göra...
Jag har sagt länge att jag ska sy en mashma och nu fick jag ett paket med lite saker från en granne som hade gjort en och tänkte att jag ville pröva mig fram med lite provlappar och annat.
Fina grannar med gemensamma intressen kan man kanske inte få nog många av! Lite tygbitar, broderigarner och pärlor av olika slag fick jag. Det ska bli kul att börja på med det här när jag blivit färdig med strumporna!
Sedan har jag börjat med minnesövningar av olika slag. Här tar jag alltså lite olika multiplikationstal och kastar om dem för att få in hantverket igen. Som sagt, jag lärde mig det aldrig riktigt i grundskolan och det har jag fortfarande besvär av, så det är väl bara att jobba bort dessa besvär.
Slutligen har jag faktiskt börjat meditera igen, mycket för att få bort lite gamla äckliga dammråttor som ligger och bråkar i huvudet. Det här är en video jag fastnade för nyligen, som intalar dig att älska dig själv så som du är, att leva ditt liv såsom du ska leva det, utan att bry dig om yttre påverkan.
Nu finns det så klart yttre påverkan du inte kan göra något åt, men då kanske du inte heller ska hänga upp dig på den. Det kommer ordna sig ändå, så länge du har en positiv självbild, det är i korta drag vad de säger i klippet. Jag älskar mig, mitt liv och allt som finns runt mig.
Jag älskar att leva! Hatet kan inte överleva utan rädslan. Rädslan är hatets bränsle och rädsla är en illusion som upplevs när man inte känner sig älskad. Kärlek är den starkaste kraften, den kan till och med strypa hatet eftersom den har kraften att eliminera rädsla. Var därför djupt tacksam för all den kärlek du har för dig själv och all den kärlek du således kan ge andra. 💪❤️☮️ 🙏 Namaste🙏☮️❤️💪 Hell Freyr 💖🌼
Nu så! Nu har ena knästrumpan blivit klar och jag har hunnit börja med en mudd till den andra också! Det enda jag inte gillar är hur knutarna blivit, jag är lite rädd att det ska bli hål i strumpan av dem, en får hoppas att det går att ordna till på ett snyggt sätt. Järbos garn kliar en aning också, men det känns ändå som om det här blir ett par jäkla mysiga strumpor när de är klara! Och så har jag äntligen fått in snitsen med hälar och tår, det underlättar att ha lärt sig göra omslag på ett snyggt sätt, en ovan stickare som jag har inte hunnit med sånt än, men jag lär mig rekordfort... Men det där med knutarna gnager i mig, det ser verkligen inte bra ut!! 😒
Och så veckans göromål, fundror och "what if's"
Den här veckan har jag till att börja med återupptagit tecknandet. Förutom alla skisser som ligger på hårddisken och väntar på bearbetning har jag lite klotter samt två vikingar som ska scannas in. Eventuellt också en liten Trondhild på det. Jag har en förkärlek för det paret! Småsagorna går också framåt, i måndags gjorde jag en liten historia som är en sorts "historia innan" den där Kung Nidaross förklarar krig mot Jämtarna. En sorts "förklaring" till en del lösa trådar i den historien kan vi väl säga. Mycket sex, en del barbari och så klart en hel del oförklarliga saker. Det kommer bli snyggt när det är klar i alla fall, för tillfället är det ett så kallat UFO som skrivs parallellt med den som utspelar sig i Västernorrland, som jag nämnt i ett tidigare inlägg.
Och mattesinnet då? Har jag odlat mer på det? Alltså, jag har faktiskt jobbat mer med minnesteknik och det är ju faktiskt en bra sak att ha när man studerar just matte och måste ha mycket att komma ihåg. Det kommer bli en del matteplugg redan i morgon (onsdag) då jag ska titta lite mer på det där med imaginära tal samt leka lite med min kulram. Det finns som sagt en hel värld inom kulramsräkning som inte utforskas speciellt mycket i skolan, där kulramen mest introduceras som leksak. Nu tyckte jag om kulramar som barn, det var roligt att sitta och pilla och leka, men det var aldrig någon som lärde en hela tekniken där. Men om Per Sundin som haft samma inställning till matte som jag i småskolan, kan ta sig dit han är idag, då ser jag inga problem för mig heller. Jag tror nästan att min farmor hade rätt när hon sa att folk snackar en otrolig massa skit och de flesta som snackar skit är stollar. Slutsatsen blir väl att man inte ska höra efter så noga vad alla tokstollar häver ur sig för det kan ju vara så att de har fel uppfattning.
Hur är det med det här med "diagnoser" till exempel? För mig som egentligen är behavioristiskt lagd känns det väldigt ofta som att man har dem som någon form av ursäkt för att få placera människor i olika "fack" med hjälp av dessa "osynliga handikapp" som man kallar dem. Visst finns det folk som verkligen behöver hjälp för att klara av sin vardag, men jag är övertygad om att det inte är så många som man vill låta påskina. I synnerhet inte när det kommer till alla ADHD eller ASD-diagnoser som slängs åt alla håll. Jag tror inte på att alla de där människorna verkligen har de diagnoser man säger att de har, lika lite som att alla behöver "särskild hjälp". Ett visst antal kanske behöver hjälp, andra kanske bara behöver rätt vägledning. Så är det nog.
Det om det, snart ett inlägg om matte och minnesteknik. Det ni 😁
Förutom att jag nu betraktar min katts fundersamma min över att jag aldrig behagar komma i säng har jag nu äntligen blivit klar med hälkappan till den första långstrumpan.
Än så länge ser det faktiskt inte illa ut, men jag tror att jag kan komma att behöva stoppa den på en del ställen när den väl är färdig. Varför? För så blir det alltid när jag stickar strumpor! Nu har jag i och för sig bara gjort ett par innan dessa och då blev det också så.
En annan sak... Jag vet, man ska inte prata högt om saker bara ett fåtal begriper, då tror den stora massan ofta att det är något som inte står rätt till. Det gäller inte minst när man pratar om sitt undermedvetna, för många gånger tror folk att man då snackar om spöken eller att man bara är en tokstolle (kom igen, ni vet väl att jag är en tokstolle? Vad bra, det är därför ni älskar mig!) -Eller så handlar det bara om parapsykologi eller kanske rent av bara vanlig svensk magkänsla!
Du vet den där känslan av att en plats "kallar på en" genom att man gång på gång ser platsen på olika ställen. Det kan vara på TV, i tidningar, i böcker, filmer, you name it! En sak vet du bara och det är att någon vill att du åker dit. Lite som när man intensivt tänker på en person och så står personen helt plötsligt bara mitt framför dig och säger "du, jag tänkte ringa dig flera gånger..." Den känslan fast med en plats. Jag tror att jag snart bör åka till Östersund, det är något som säger mig det. Vad är det du har hittat på nu, Samul, du ser lite busig ut?
Nåja, first goes first. Innan jag kan åka någonstans måste hela familjen vaccineras, sedan kan vi börja fundera på att åka ut på kosläpp! Kort sagt, jag längtar tills livet blir normalt igen 💖
Vi är säkert många som gör det, nu ska jag vila upp mig och fundera lite mer på vad jag ska göra medan jag väntar på att få de där jäklans sprutorna. Det lär bli studieteknik tills vidare, jag tror att jag har alla chanser i världen att bli en grym pluggis, speciellt nu när jag vet att jag inte är dummare än någon annan, och du, det är ju inte du heller, så mycket du vet det!
Just idag kanske det inte är optimalt, snöblandat regn och dimma visar på hyfsat obehagligt väder och har du samma väder i huvudet vet du att du gör något fel när du arbetar. Idag har jag spenderat dagen med feelgood-fokus och lite också till att reflektera över varifrån ovädret i huvudet kommer från.
Feelgood handlar ju om att få andra att må bra lika mycket som att få sig själv att må bra, så mycket av dagen har spenderats med att skämma bort denna gullhöna och hon känner sig ju inte direkt missnöjd hon heller. Sedan har jag inte berättat för henne att jag brukar använda en borste för stora hundar när jag borstar henne, då blir hon säkert förnärmad 😉
Och så naturligtvis handarbete och en lite lyxigare läsk. Vi börjar med hur jag gjort med läsken:
Med inspiration från det här myset har jag alltså tagit fram tre olika essenser till sodastream, lite is och så klart lite kolsyrat vatten. I min läsk gjorde jag så att jag först fyllde behållaren med is, sedan hällde jag en essens med colasmak över isen så att den frös fast, därefter lite apelsin och så lite 7up. Det här ger en lite mildare variant på läskblandningen "Schwipschwap" eller "Mezzo" som egentligen bara är vad du får när du blandar Coca-cola med fanta. Jag har bara lagt till 7up för att få till en sorts brytning mellan Colan och apelsinläsken som annars tenderar att ta ut varandra. Blev det gott då? Jomen jag tror att alla gillade dem, så det här kan jag säkert vidareutveckla. Kanske koka egen sirap som de gör i klippen? Vi får väl se vad det blir med tiden.
Sedan har jag så klart arbetat vidare med handarbetsprojekten. Nu har jag bara foten kvar på den första långstrumpan så kan jag börja göra en maka till den senare. Att jag inte tänkt på att göra dessa tidigare är ju galet, jag har nog underskattat mina förmågor alldeles för länge ser jag.
Sedan har jag gjort några små anteckningar gällande ACT/KBT, samt börjat skriva på en småsaga till.
Den här gången utspelar sig småsagan i Västernorrland med Sundsvall som centrum eftersom jag länge velat visa mina läsare min baron Sune Enhörnings lite mjukare sida. Såhär långt har han mest varit en orm eller skitstövel eftersom jag mest visat saker ur jämtlands perspektiv. Sedan har jag ju sagt att jag ska ge kung Oxenstierna en chans att bättra sig, men vi är inte där i historien ännu.
Jag har ju fått höra både det ena och det andra om mina småsagor. Att den nattsvarta tonen får det att se ut som något Ingmar Bergman skulle kunnat skriva och att barn säkert skulle gilla mina småsagor är bara två av dem. Jag vill betvivla båda dessa. Det här är väldigt mycket ett minnespalats över historiska händelser och i och med det förekommer ju både våld och sexuella teman med jämna mellanrum. Svordomar och riktigt otäcka scener finns också med, så jag skulle säga att som yngst 15 år på publiken. Sedan blir den där nattsvarta tonen ljusare med tiden också, det kommer!
Men just nu är temat Västernorrland och Sune Enhörnings lite mer "godhjärtade" sida snarare än i Jämtland/Härjedalen/Tröndelag, där han framstått som en tämligen hal adelsman som ofta gjorde som hans adelspolare sa till honom. -Ett ASS alltså 😏 Så det blir ett intressant projekt att hålla på med, plus att jag får lära mig lite mer om Sundsvallsstrejken på det 👏 Och så har jag äntligen möjlighet att på ett bra sätt introducera Sunes dotter Unn också! Det ni!
Jomen det ser ut att bli full rulle den kommande veckan och det verkar som om min hals nu slutat jävlas med mig, så jag kan ju i stort sett återgå till det normala i det mesta. Nu under tiden jag varit sjuk har jag ju så klart känt mig mentalt dassig också, men det tror jag ju att man gör, även om det är onödigt att känna sig sån, livet har sina ups and downs, huvudsaken är väl att man tar sig upp igen när man haft en dip kan jag tänka mig. Och det tycker jag väl att jag har, hoppas att du också försöker se saker från den ljusa sidan. Livet kan förändras från mörkt till ljust bara man har viljan till att låta det hända!
Namaste! Ta hand om er och dem omkring er, döm ingen som inte begriper bättre än du gör och så tvättar du händerna och är en snäll människa tills vi möts igen. Nu ska jag flyga ut i rymden i mina vita sneakers och tänka positiva tankar. Ha det fint!
Se där! Ett ben till den första långstrumpan klart! Nu är det bara själva fotdelen kvar på den så har vi en strumpa där. Jag är nöjd sånär som på att knutarna syns, men det får jag stoppa bort när jag kommer till det stadiet. Först ska strumporna bli helt klara tänkte jag, sedan har jag ju ett par projekt till som jag ska göra klara, men en sak i sänder.
Min telefon är lite fnattig nu, så det första jag ska göra i morgon är att checka lagringsutrymmet, sedan ska jag börja att föra över bilderna till datorn direkt i stället för att låta dem ligga på telefonen i månader innan jag lägger över dem. Speciellt som att min telefon verkar ha ett ganska dåligt lagringsutrymme.
Förutom det här har jag börjat strukturera upp mitt studieliv och försökt att klura ut någon form av schema. Jag tror att jag börjar få till något bra nu, tanken är att jag ska arbeta i alla fall 6 timmar om dagen med saker som ska göras, sedan får jag göra som jag vill. Jag vet att min stora akilleshäl är att jag inte är så uppmärksam och att jag är dålig på att skapa rutiner. Det här vet jag beror på att jag aldrig lärde mig det här i skolan och det får man väl beklaga såhär i efterhand, men så är det ju. Lördagen får bli kureringsdag + städa övervåningen. Långstrumpan blir nog klar i helgen i vilket fall 😀
Nu tänker jag sova bort det sista av förkylningen så att jag kan leka med abakus och allt vad det blir nästa vecka. Namaste 💪👄💖
Jag har alltså inte vaccinerat mig ännu, men jag vill väldigt gärna iväg och göra det så att livet kan fortsätta någorlunda normalt i alla fall. Däremot har jag igår varit och petat in en pinne i näsan!
Jag gör inte gärna om det och hoppas mer än gärna på att provsvaren blir negativa. Jag har faktiskt inte varit bland folk på väldigt länge. Ja, till och med länge för mig som periodvis är en ensamvarg alltså! Jag längtar inte alls efter folkmassor och trängsel, det är det jag minst av allt saknat under pandemin, däremot saknar jag andra sociala saker som fysiska föreläsningar, fikastunder med goda vänner, somrar i Trondheim och att ströva fritt i stan och bara fönstershoppa, eller varför inte shoppa?
Sedan har väl pandemin ställt till det som så att jag inte kommer åt mitt bankkonto på grund av Postnords eviga förmåga att slarva bort post. Nu var det från början så att jag klantigt nog råkat blockera min bankdosa så att jag var tvungen att be banken skicka en ny, som Postnord slarvade bort, jag ringer alltså änglarna på banken en gång till, de skickar tålmodigt en ny, som Postnord slarvar bort igen och jag ringer återigen änglarna på banken som nu börjar bli irriterade, inte på mig, förklarar banktjänstemannen, snarare på Postnord, man har ju hört om dem förr liksom, så nu har både jag och änglarna tröttnat och bestämt att vi tar ett fysiskt möte efter att jag och min familj fått oss några sprutor och kan göra det.
Jag vet väl att mina vänner, mina arbetskontakter och... Jamen ALLT jag har i Östersund saknar mig och gärna träffar mig fysiskt och tro mig, jag saknar verkligen Östersund också! Jag har inte åkt dit sedan jag fyllde år och det var bara en liten road trip runt typ halva Frösön för att jag ville åka dit och leka att jag aldrig förr sett Frösön... Jag kom på en sak, jag har visst varit på Frösön många gånger, jag älskar stället, men likt förbannat har jag nog aldrig tagit mig tid att "lära känna" stället. Ön är stor och där finns sjukt mycket att se, mer än man upptäckt skulle jag gissa, så summan av allt detta blir väl att vi åker dit igen så fort vi stuckit oss. Men som sagt, än så länge tror jag att vi får hålla ut på varsitt håll, jag vet att folk saknar mig och gärna bokar möten, fikar, träffas rent allmänt, och om jag ska tro vad som nu verkar sägas på nyheterna, är vi snart där. Snart kan vi fika, shoppa, vara sociala, åka till Trondheim om somrarna och titta på Domen, vad man vill liksom, men innan dess blir det nog till att peta in en pinne i näsan, klaga på att det kliar, ta sig i kragen, vänta in sprutorna i vad som känns som en evighet, men jag antar att vi kan hålla ut i några månader till om vi kunnat hålla ut i ett helt år.
💖Trondheim 💖 Frösön 💖 Östersund💖 Vi kommer ses igen, och den dagen närmar sig 💪
Men tills dess hoppas jag att ni vet vad som gäller:
Kanonbra! Och ni som inte följer restriktionerna, jag lovar att berätta det för Ryuunosuke, han kommer ta hand om er.
Nämen lyssna på vad Folkhälsomyndigheten säger gäller för tillfället!
Det var allt, peta in en pinne i näsan, ta vaccinet och så klart:
