Och så veckans göromål, fundror och "what if's"
Den här veckan har jag till att börja med återupptagit tecknandet. Förutom alla skisser som ligger på hårddisken och väntar på bearbetning har jag lite klotter samt två vikingar som ska scannas in. Eventuellt också en liten Trondhild på det. Jag har en förkärlek för det paret!
Småsagorna går också framåt, i måndags gjorde jag en liten historia som är en sorts "historia innan" den där Kung Nidaross förklarar krig mot Jämtarna. En sorts "förklaring" till en del lösa trådar i den historien kan vi väl säga. Mycket sex, en del barbari och så klart en hel del oförklarliga saker. Det kommer bli snyggt när det är klar i alla fall, för tillfället är det ett så kallat UFO som skrivs parallellt med den som utspelar sig i Västernorrland, som jag nämnt i ett tidigare inlägg.
Och mattesinnet då? Har jag odlat mer på det? Alltså, jag har faktiskt jobbat mer med minnesteknik och det är ju faktiskt en bra sak att ha när man studerar just matte och måste ha mycket att komma ihåg. Det kommer bli en del matteplugg redan i morgon (onsdag) då jag ska titta lite mer på det där med imaginära tal samt leka lite med min kulram. Det finns som sagt en hel värld inom kulramsräkning som inte utforskas speciellt mycket i skolan, där kulramen mest introduceras som leksak. Nu tyckte jag om kulramar som barn, det var roligt att sitta och pilla och leka, men det var aldrig någon som lärde en hela tekniken där. Men om Per Sundin som haft samma inställning till matte som jag i småskolan, kan ta sig dit han är idag, då ser jag inga problem för mig heller. Jag tror nästan att min farmor hade rätt när hon sa att folk snackar en otrolig massa skit och de flesta som snackar skit är stollar. Slutsatsen blir väl att man inte ska höra efter så noga vad alla tokstollar häver ur sig för det kan ju vara så att de har fel uppfattning.
Hur är det med det här med "diagnoser" till exempel? För mig som egentligen är behavioristiskt lagd känns det väldigt ofta som att man har dem som någon form av ursäkt för att få placera människor i olika "fack" med hjälp av dessa "osynliga handikapp" som man kallar dem. Visst finns det folk som verkligen behöver hjälp för att klara av sin vardag, men jag är övertygad om att det inte är så många som man vill låta påskina. I synnerhet inte när det kommer till alla ADHD eller ASD-diagnoser som slängs åt alla håll. Jag tror inte på att alla de där människorna verkligen har de diagnoser man säger att de har, lika lite som att alla behöver "särskild hjälp".
Ett visst antal kanske behöver hjälp, andra kanske bara behöver rätt vägledning. Så är det nog.
Småsagorna går också framåt, i måndags gjorde jag en liten historia som är en sorts "historia innan" den där Kung Nidaross förklarar krig mot Jämtarna. En sorts "förklaring" till en del lösa trådar i den historien kan vi väl säga. Mycket sex, en del barbari och så klart en hel del oförklarliga saker. Det kommer bli snyggt när det är klar i alla fall, för tillfället är det ett så kallat UFO som skrivs parallellt med den som utspelar sig i Västernorrland, som jag nämnt i ett tidigare inlägg.
Och mattesinnet då? Har jag odlat mer på det? Alltså, jag har faktiskt jobbat mer med minnesteknik och det är ju faktiskt en bra sak att ha när man studerar just matte och måste ha mycket att komma ihåg. Det kommer bli en del matteplugg redan i morgon (onsdag) då jag ska titta lite mer på det där med imaginära tal samt leka lite med min kulram. Det finns som sagt en hel värld inom kulramsräkning som inte utforskas speciellt mycket i skolan, där kulramen mest introduceras som leksak. Nu tyckte jag om kulramar som barn, det var roligt att sitta och pilla och leka, men det var aldrig någon som lärde en hela tekniken där. Men om Per Sundin som haft samma inställning till matte som jag i småskolan, kan ta sig dit han är idag, då ser jag inga problem för mig heller. Jag tror nästan att min farmor hade rätt när hon sa att folk snackar en otrolig massa skit och de flesta som snackar skit är stollar. Slutsatsen blir väl att man inte ska höra efter så noga vad alla tokstollar häver ur sig för det kan ju vara så att de har fel uppfattning.
Hur är det med det här med "diagnoser" till exempel? För mig som egentligen är behavioristiskt lagd känns det väldigt ofta som att man har dem som någon form av ursäkt för att få placera människor i olika "fack" med hjälp av dessa "osynliga handikapp" som man kallar dem. Visst finns det folk som verkligen behöver hjälp för att klara av sin vardag, men jag är övertygad om att det inte är så många som man vill låta påskina. I synnerhet inte när det kommer till alla ADHD eller ASD-diagnoser som slängs åt alla håll. Jag tror inte på att alla de där människorna verkligen har de diagnoser man säger att de har, lika lite som att alla behöver "särskild hjälp".
Ett visst antal kanske behöver hjälp, andra kanske bara behöver rätt vägledning. Så är det nog.
Det om det, snart ett inlägg om matte och minnesteknik. Det ni 😁
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar