Om allahelgona och Halloween

 Idag har vi enligt traditionen tänt ljus på gravar och önskat våra döda en fridfull tid också i år. Vi passade också på att tända ljus hemma. Jag tog en del kort på det, så här kommer ett axplock:

Jag tyckte att det gamla klocktornet gjorde en så fin silhuett i halvmörkret att jag inte kunde låta bli att ta en liten bild. Jag tycker om gamla byggnader, så också kyrkor, men det tror jag redan många vet. Jag tror inte på gudar och djävlar, däremot tror jag på goda och onda krafter i världen och om någon eller några finner en inre frid av att vara i heliga byggnader är det vackert så. Jag som inte riktigt har den tron, känner också en viss frid när jag är i kyrkor, jag somnar nästan alltid i dem. Kan det vara doften av gammalt stearin och gammal rökelse som spökar kanske? Det vet jag inte speciellt mycket om.

Nu till bilderna från gravarna!

Som ni ser blev det ett gäng, 6 stycken döda släktingar att ta hand om och minnas. Många av dem fortfarande svåra att förstå att de är borta, men det är väl tidens gång kan jag tro. Jag lär väl hamna under en sån där jag också en dag, och då kommer mina anhöriga och vänner att tänka samma sak. 
Det är en svindlande tanke egentligen, att vår tid här på jorden är lånad och ändå slösar vi bort den på en massa trams egentligen. I stället för att leva som om livet skulle ta slut vilken dag som helst, vilket faktiskt är sanningen. Livet är kort och oberäkneligt, därför ska vi inte slösa bort vår tid på en massa saker vi egentligen inte är menade till att göra. ❤️ Allhelgonadagen är egentligen i morgon, men det kändes rätt att ta det nu i vilket fall som helst.

Vi tog självklart en sväng till minneslunden för att tända ett ljus för de som inte låg begravda på den här platsen. Där hittade jag ett extra vackert gravljus med en duva. Det drog tankarna till en gammal kompis till mig som dog bara för ett tag sedan. Jag hann aldrig riktigt lära känna henne, men hon blev sjuk och dog bara drygt 20 år gammal. Livet är orättvist för vissa. Själv förlorade jag min farbror lite väl tidigt, han blev inte ens 60, men han lever i mitt hjärta, speciellt när jag tittar på molnen, han tyckte mycket om moln, min farbror. 

Idag firar många Halloween, gör jag det? Nej, jag vill inte påstå att jag gör det längre, inte den amerikanska och kommersiella varianten i alla fall. För mig har inte halloween speciellt mycket med zombies eller annat skräckfilmstrams att göra, det är köpmännens halloween. Jag firar Samhain och Halloween på keltiskt sätt. Halloween som alla vilsna själars dag där man tänder ljus och önskar alla vilsna själar en fridfull hemfärd. Samhain är mer av en skördefest där man tar till vara på det sista av skörden, det är också därför jag har Jack på bordet i form av en kålrot. Jag hade inga rovor så jag får väl be honom om ursäkt 😥 Förlåt, Jack!

Här är Samhainbordet med Jack längst bak och ljusen för de vilsna själarna framför. Torkade växter ska symbolisera hösten och kålroten som Jack är karvad i ska representera höstskörden. Han kommer att bli mat när helgen är över. I morgon tar jag en allhelgonapromenad för att ta in hösten lite till innan vintern tar vid. En tid för acceptans och för att låta alla vilsna själar komma hem till sitt. Far i frid❤️

Nu vet jag att Jack var känd som Smeden/fyllot som lurade upp satan i ett äppelträd och eftersom han då hade hängt med satan kunde han inte komma till himmelen. Men å andra sidan hade han ju lurat upp honom i trädet och förseglat trädet med kors, så att djävulen inte kunde komma ner, kunde han ju inte komma till helvetet heller. Därför fick han gå runt på jorden som en vilsen själ med en lanterna i form av en rova. Nu vet jag att många kör med pumpor också, men det traditionella är rovor... Säger jag som har en kålrot med ett ansikte på i stället för en lykta. Nåja, han ska bara vara där över helgen. 

Idag tänker jag på de vilsna själar jag mött under årens gång varav en gav mig ett speciellt intryck. Jag mötte honom i Trondheim, på en bakgata, och jag är säker på att det var en man. Han gav mig en känsla som sa "om du visste vad jag varit med om..." Och jag tror att jag nu kan ha löst mysteriet.Så långt har jag kommit i min research att jag vet att mannen jag mötte på var en munk eller på annat sätt hade anknytning till kyrkan. Det här är svårt att förklara, men jag vet att han vill att jag ska läsa mer om det här. Annars är han ganska trevlig att tänka på, inte på något sätt ondsint. 

En annan vilsen själ mötte jag i skogen när jag var väldigt liten och fick senare veta att han låg begravd bara en bit därifrån. Han hade nämligen låtit sin efterblivne son skjuta sig i bröstet och sådana fick inte begravas på kyrkogården... Han har än idag inte fått någon gravsten och det känns inte bra eftersom vi faktiskt är släkt med honom. Därför ska jag försöka få någon att sätta dit en åt honom. Alla har rätt att bli ihågkomna, och det tror jag också är huvudanledningen till att det finns spöken. "Minns mig! Tänk på mig!" Så. Vi är skyldiga våra förfäder den tjänsten, så tänd åtminstone ett ljus för dem, jag ska tända ett extra för de där vilsna själarna också, eller som ni ser ovan, en hel minneslund. 

Fredagsmysdags igen

 

Nu är det fredag igen, och dags att fundera ut vad jag ska ta tag i kommande vecka, över en liten fredagsfika bestående av munkar och ett glas Pepsi med en fullmåne i 😉 Jag kom på sedan, när jag druckit upp den, att månen inte alls smakar ost, således har Trump fel när han påstår att månen är en ost också. Det kanske är Trump som är en ost? 🧀 Han är ju tjock och gul som en ost, så man vet ju aldrig.

Den här veckan har jag fuskat lite med min facebookdeetox, jag har faktiskt varit inne ganska mycket och irriterat mig på idioter som måste göra politik av allt de ser. Annars har jag ägnat mig åt att tänka lite på det här! Jag har nämligen varit intresserad av ämnet "mentalvårdens historia" sedan kanske 2015 och då måste jag naturligtvis följa serien som går i P1. När jag söker efter det här på nätet ser jag tyvärr hur fascister försöker göra politik också av det här! Självklart uppljuget, vinklat till fascisternas fördel och allt annat. Jag hatar fascism annars, men när man alltså utnyttjar folk i situationer som här för att själva kunna driva fram sin politiska agenda, då ska man skämmas, inget annat. 

Förutom att förarga mig över ondsinta människors korkade utspel har jag faktiskt varit ut och fotat lite, det är en trevlig syssla, så här kommer några små bilder från det:

Det är när det ser ut såhär på älven som man inte vill ut i någon båt, än mindre ta en simtur känner jag. Det finns säkert vinterbadare som säger att det går bra att bada i det här, men jag känner att jag mycket hellre går in och tar en varm kopp te eller choklad medan de som vill badar.

Nej, jag väntar gärna tills det går att bada igen. Efter midsommar 2021. 

Sedan tog jag två bilder på skoj också, hittar man något man tycker är vackert ska man absolut förverkliga det. Stackars smurfar bara, någon måste ha tappat sitt paraply där eftersom det ligger en svamp och är ramlad där. 

Nu tänker jag kolla igenom mina scheman och äta tunnbrödsmackor. I morgon blir det ljuständning på kyrkogården och så tänkte jag även göra ett litet ljusaltare i köket så att man kan ha det lite mysigt också där. Ses då!

Att gräva i gamla minnen, Post-terapiterapi

Uschja! Nu var det dags att klösa igen!
Jag vet inte hur det är med er, men jag är säker på att alla därute har något gammalt minne som ligger och svider och som man inte vill ta i, ens med en väldigt lång tång. För mig är det jag tog upp idag ett sådant ämne! Jag tycker om att referera till min serie Hetanordics så jag gör det och i det här fallet måste jag dra slutsatsen att Samul är snällare än Unn. Eller i alla fall inte medveten om allt skumt som pågått historiskt. 

Vad har jag gjort efter terapin? Ärligt talat sov jag i ett par timmar efter terapisessionen för det var fruktansvärt tungt. Att gräva i en massa gamla sopor är aldrig roligt och nu känns skallen som om den är full med skumgummi så jag har kört igång med lite aromaterapi. MASSOR av ljus blir det! 

Doften på den eteriska olja jag valt den här gången är sandelträ eftersom det har en lugnande effekt, gärna tillsammans med myrra och frankinscense, men jag var lite för lat för att dra fram lådan med alla oljorna just nu, dessutom är myrra nästan som ett harts så det är drygt att få ut ur flaskan. Man kan väl få vara lat, det här luktar också gott, tillsammans med lite doftljus jag hittade, tror de ska lukta melon, men när det gäller kemiskt framställda dofter vet man ju aldrig vad det är för doft ärligt talat, det kan vara bensin och kattmat också, det vet man ju aldrig.

Sedan har jag ju några bjällror jag brukar leka med när jag vill få tyst på trollen i skallen, de har olika toner alla tre, vilket jag själv tycker är viktigt. Jag kommer dock att behöva lite fler bjällror för att kunna skapa lite mer harmonier i ljuden. Sedan har jag funderat på om jag ska köpa såna där meditationsskålar, men det är än så länge inte något mer seriöst än en fyra år lång tanke. Mer bjällror och olåt lär det bli i alla fall. Den jag håller i handen där, den lilla mässingsklockan, den har hängt med sedan jag och syrran var små och hängde alltid ovanför köksdörren där vi småbarn försökte hoppa upp och slå på den så att den lät. Småbarn kan hitta så mycket att ha roligt med! Annars har jag bara plockat fram bråte jag hittat i lådor och skåp. Tänk vad mycket användbart man har liggande som man inte trodde man hade någon användning för. I morgon ska vi dock ha byrån till snacks 😊

Det jag nu ska göra är att jag ska skriva ner saker i skällboken och titta vilka saker jag känner är jobbigast. Av dessa saker är det nog ingenting man kan sätta på någon direkt "skala" det som pågick längst var så klart värst, sedan är ju de här sakerna också väldigt överlappande. Det är konstigt ändå, jag har läst väldigt mycket om exponeringsterapi, om KBT, om hantering av trauman och säger hela tiden till mina vänner när de mår dåligt att "jamen ta dig i kragen, gör något, vad som helst! Gå inte där och var deppig, det löser väl inget?" Det är lätt att säga så åt en annan människa men inte åt sig själv, jag undrar vad det beror på? Brist på självdisciplin och självkänsla kanske. Jag har ju fortfarande lite problem med det där, men jag har lovat mig själv att försöka göra mitt bästa för att en gång för alla ta tag i allt skit och rätta till det! 

Nu ska jag titta på lite film och tänka på något roligare än skällboken. 

❤️💚💛💜 I morgon blir det fredagspost 💙🧡🖤💗

Ses då!

Ett inlägg mest tillägnat anime

 Det var något nytt för mig, men tydligen kommer det här gänget tillbaka:

Nu gillar jag delar av konceptet med Hetalia, men som med all annan anime är det sjukt irriterande med denna förbannade "fandom" som hänger som ett moln harpyor och förorenar med en massa skitprat, mobbning och fan och hans mormor. 
Jag har alltid varit så, när det kommer till anime, att jag inte bryr mig ett dugg om någon "fandom" eller vad deras medlemmar har för "shippings" och inte. Hittar jag något jag tycker passar bra ihop med handlingen kan jag faktiskt gå med på vissa shippings, som i hetalia, där man bland annat parat ihop Finland med Sverige, vilket faktiskt går om man ser till ländernas relationer rent historiskt. Däremot köper jag inte att de ska vara "gifta" längre, det är historiskt inkorrekt. Ett av få "shippings" jag stöttar där. Det jag däremot inte stöttar är alla dessa satans flamewars och all denna påtvingade hentai som alla ska tvinga in precis överallt för att deras FÄNDOM säger att det är okej. Okej, men håll då ditt könsorgan ifrån min DVD-hylla. Tack för visad respekt people. 

Nämnde jag att Hetalia också är en stor inspirationskälla till min egen serie Hetanordics, som bygger lite på samma koncept, fast mer historiskt korrekt och oftast bara i Norden och i sällsynta fall Storbritannien? Kan ha nämnt det känner jag. Hur som helst vill jag mer än gärna se vad Himaruya kokat ihop. Vad fandomen säger struntar jag som vanligt i. 

Nu tänker jag prata om några andra animeserier där jag kan gå med på Shippings, samt vilka jag i så fall kan stötta:

Först och främst har du karaktärerna här 

Nu. Kaleido star, Sora X Leila. Mycket för att jag i alla fall kan se det här komma från Leilas sida. Jag har en teori när det gäller Kaleido Star och det är att alla som uppträtt som "partners" i själva verket hade en djupare relation. Således kan många par faktiskt stöttas. Men genom tiderna:

I början tror jag att Leila hade en relation med Yuri och Sora utvecklade något med Ken. Anna och Mia hade också något på gång här. Sedan har vi ju ett par som är rätt uppenbara, typ Kathy och Jerry samt Kalos och Sarah.
Sora kan jag dock se med väldigt många karaktärer i hennes ålder. Yuri eller Ken är ju ganska vanligt, men jag tror inte att Sora blev tillsammans med Yuri förrän kanske i tvåan och då på initiativ från Leila, som faktiskt pushade på det, kanske lite väl hårt då det inte verkade hålla. Leon och Mei ser jag också där i början av säsong 2, men sedan tar det slut tror jag och Leon blir mer och mer kär i Sora, som de flesta naturligtvis, hon är en härlig tös. 

Men återigen är det här mina egna teorier och inget någon annan behöver stötta eller omkullkasta. runt 2007, när den här serien var som mest poppis, hade de också en fanbase, och eftersom det är hormonstinna weaboos vi pratar om, var det också ett tillhåll för äckliga harpyor. Som tur är blev inte serien jättepopulär med tiden, så nu kan man i alla fall få rita i fred.

Den sista jag tänker ta upp är den här långköraren:

Yu-gi-oh! Som alltid haft en fanbase vars kvinnor dragit skam över serien med en massa shippings, yaoi och annat äckel och vars män trott att de varit Yugi men mer framastått som Insector Haaga, som är en jävligt jobbig människa!

Men det finns i alla fall ett par par jag kan stötta här: Yugi och Anzu, det säger ju Takahashi redan i början, att Yugi tycker att Anzu är det snyggaste och coolaste han vet, så där har vi honom. Hiroto Honda har också en flickvän där i början, men hon omnämns bara som "rosetten" vad jag vet. Sedan har vi Yami eller, Atem som han hette som farao. Han har ju Mana! Eftersom Mana är Anzus tidigare jag och Atem är Yugis tidigare jag, tror jag faktiskt inte att det är svårare än så med den biten.

Sedan har jag faktiskt freestylat lite med Seto Kaiba och sagt att jag skulle vilja se vad som hände om han och Katsuya Jonouchis syster Shizuka blev tillsammans. Det här tänkte jag mest på mot bakgrund av Kaibas och Jonouchis mycket frostiga relation till varandra. 

Sedan finns det en tjej som heter Mai Kujaku eller Mai Valentine. Henne kan jag tänka mig tillsammans med Jonouchi trots att han är sjukt mycket yngre än henne. Samtidigt kan jag se Mai tillsammans med Doma-krigaren Valon från säsong 4 av animen. Om man ska se det realistiskt tror jag dock att Mai är menad för Jono. 

Sedan har jag en faiblesse för diverse gammalt skit som Pokémon och Digimon. 
För Pokémon tänker jag alltid att Ash och Misty vore söta som gifta, samma sak med Jessie och James, sen i Digimon blir det lite mer folk att hålla reda på. Men Yamato och Sora i alla fall, sedan tror jag att jag vill se TK med Hikari också. Längre än så har jag inte tänkt där eftersom jag egentligen inte ser på anime för att skapa random lovestories.

Kort nu... Jag väntar spänt på nästa omgång av Hetalia. Kan bli skoj! 

Slapp måndag med Olavsrosor.

Jag tycker faktiskt att jag kan slappa efter grisjobbet med tyskan. Nu har jag ett par dagars back på nästa uppgift, men det tar jag igen i morgon tänker jag. Idag har jag tagit det lugnt och övat på att rita en olavsros. En typ av keltisk knut. Jag har inte riktigt fått in snitsen på ännu, men det kommer. Det kommer även att komma ut en bättre version av den här åt helgen tänkte jag. 

Här ser du hur mönstret till Olavsrosen ligger. Jag valde att göra själva "ormen", som slingrar sig till en sorts knut här, till en fläta, för att få den lite mer "keltisk" så. 

Här nedan ser ni min version, och som ni ser är den lite sned, men det är också min första "knut" så ni får ha lite överseende med hur det blev. Du ska dessutom göra den här symbolen med bara ett enda streck om det ska vara en äkta olavsros, annars blir det en falsk. Den här blev falsk måste jag säga, men det är som sagt min första också.

Det här var faktiskt ganska avslappnande och roligt att göra, så jag kommer nog att göra fler knutar när jag kommer så till 😀

Mer kuriosa om den här lilla knuten är att det finns en modernare variant som heter Trondhjemsrosen. Ser ut såhär och är Trondheims varumärke. 

Och ni som känner till min serie Hetanordics vet ju att Trond, som är Trondheims karaktär har en outfit där han har en sådan blomma på tröjan. 

Självklart mot röd bakgrund, rätt ska vara rätt. Jag är inte så flink med pennan när det gäller att rita Trondheimsrosor heller, men jag kommer också dit. 

Men nu ska jag se på lite anime innan sängen kallar. I morgon kanske det blir mer teckning, i första hand ska jag i alla fall se över tyskan. Tscüssie!  

PUH! Så var tyskauppdraget äntligen inlämnat

 14 dagars försening blev det, mycket på grund av terapin. Den har tagit så jäkla mycket energi av mig!
Det är kanske sant som man säger, att det ryker upp en del skit när man muddrar ingrodda vikar och så är det väl också när man städar ur hjärnan. Jag vill dock ha mer energi till det jag tycker är intressant, som språk och historia till exempel 😊

Just nu håller jag på att trötta ut mig själv, mycket för att kunna vända dygnet åt rätt håll. De dygn jag haft nu de senaste två åren känns på tok för vridna om jag ska vara ärlig.
Det om det, vända dygnet rätt låter svårt, men lär jag mig skottskgaeliska på 1-2 veckor kan det inte vara så jäkla svårt, det tänker i alla fall jag...

Vad har jag annars gjort då? Tagit kort på mina dammiga figuriner jag köpte 2007-10:

2007 snöade jag in på Final fantasy, och jag får väl säga att jag fortfarande är ett fan av spelserien. Jag vet inte vad som fångar min uppmärksamhet, förmodligen storyn i sig som är en scifi-historia som utspelar sig i en framtid där världen drivs av Mako-energi och det ondsinta företaget Shinra har kommit på att man kan använda den till att skapa en sorts supersoldater, även kallade SOLIDER. Sedan finns det så klart en uppsjö av andra saker att tänka på, till exempel Aerith Gainsboroughs karaktär som är en helt annan typ av människa kallad "ancient" som faktiskt är en ganska intressant "art" om man går in i det lite... Nu ska jag inte tjata ut er om Final fantasy, däremot om figurinerna

Aerith och Cloud, lite chibistuk på dessa.

Reno of the Turks. Tveklöst en favorit även om plasten blivit böjd med åren och... Ja, han och alla andra är jättedammiga. Förlåt inte!

Kadaj med sitt dubbelsvärd Sôba som jag inte begriper hur han kan använda, det ser nästan lika opraktiskt ut som Sephiroths svärd Masamune... Som blivit lite av en legendarisk tingest i Final fantasykretsar, det får vi väl ändå säga. Sephiroth har ni där på bilden bredvid Kadaj!

Tifa Lockhart, som är en av mina favoriter bland kvinnliga karaktärer, även om jag inte är så förtjust i hur de gjort henne fegare i senare varianter av spelet. Hon har annars en del Girl-power i sig som jag tycker saknas bland många tjejer i spel annars. Bredvid henne står Vincent Valentine som jag egentligen inte har så stor koll på, men köpte honom för att jag ville ha alla i den serien. Har fortfarande inte alla dock.

Cloud från Crisis Core. I akut behov av en lagning måste jag säga. Hans hår ramlar ideligen sönder och sedan verkar plasten ha vittrat sönder i hans höftparti. Dålig kvalitet är dålig, men jag ska laga karln, det ska jag... Ska bara komma ihåg det också. 

Det där är dock ingen från Final fantasy, men ändå en som hör till en samling jag ska komplettera så fort jag får råd med det. Sôsuke Esumi från Engine Sentai GO Onger, Eller så red ranger från Power rangers RPM om man hellre ser den serien, jag har faktiskt inte kollat på Power rangers på MÅNGA år, jag är mer super sentai där. Saknar de andra helt enkelt. Och deras engines. Jag vet att jag har Speedor någonstans men honom får ni se sedan. Nu ska jag tvätta mig och gå och lägga mig. Ciao! 

En höstdag

 

Idag märks det att det är allahelgona om en vecka. Frosten har verkligen bitit på naturen. Idag kör vi städdag och lite restplugg. Jag har bestämt mig för att göra riktigt fint i vardagsrummet medan vi väntar på steken som ligger i ugnen och gosar sig. Klyftpotatis och grönsaker till det så är vi klara för fredagkvällen. 

Idag var det inte speciellt badvänligt i viken. Frostigt och rått, men om man kan äta något varmt och gott när det är hundväder ute. 

Det enda jag gillar med oktober och november är väl de där tunna istäckena som blir över vattenpölarna, det blir så fina mönster i isen. Lite myskänsla över det hela. 

Sedan kan man också trampa sönder isen. Ljudet av is som krossas under foten har en viss ASMR-faktor, även om sommaren är att föredra. Men nu tror jag att steken är klar! Lika bra att plocka av alla borden då! 

Nej, nu är det dags att sluta negga och börja kötta! -Igen!

Jag vet redan att min situation kommer att ordna upp sig, även om det ibland känns som om jag är kvar i mitt gamla helvete. Jag måste ibland påminna mig själv om att jag inte längre är där. Att det kom snälla människor och plockade upp mig när jag drattade på ändan för att någon illvillig sate knuffat mig.

Så en påminnelse till mig och andra i min sits: 

Ni har redan läst det om ni sett mitt föregående inlägg. I natt hade jag problem med nattångest och innan var det mardrömmar. Båda på grund av minnen från en svunnen tid som jag egentligen borde ha lagt bakom mig för många år sedan, men tyvärr haft för många "varför" för att bara släppa. Nu tänker jag låta allt falla, det är inte värt att minnas en massa skit som bara stjäl energi när jag behöver den för att ge mina vänner och nära och kära den kärlek de förtjänar. 

Det där är rätt enkelt när man tänker på det! Du har en klase vindruvor, eller en skål som här:

I skålen finns ett begränsat antal vindruvor så du måste välja vem du vill ge en druva. Vill du ge bort alla vindruvor till dina gamla mobbare eller vill du ha kvar några till familj och vänner? Svaret är väl ganska enkelt, klart att man inte ger mobbarna några vindruvor. Så varför ger vi då mobbare och annat pack vår livsenergi, när vi vet att vi då kommer att ha mindre energi kvar till de vi faktiskt bryr oss om? Egentligen är det också enkelt. För att hjärnan hellre kommer ihåg negativa saker än positiva eftersom du ska kunna förbereda dig på att fly från de där negativa sakerna nästa gång de dyker upp. Hjärnan uppfattar med andra ord traumat som ett hot som du måste komma ihåg att akta dig för och därför minnas. Du måste alltså tänka om, är det här verkligen ett hot längre?

Det är klart att du kan styra hjärnan bort från de här negativa tankarna, men det kräver självdiciplin och mental styrka, för du kommer att behöva göra uppoffringar för att bli av med ditt jobbiga förflutna (speaking to myself a wee bit as well here). 

Myggor är väldigt söta små djur, men om du inte slår ihjäl dem när de kommer och sätter sig på dig, då blir du till slut uppäten. Samma sak gäller energitjuvar av olika slag. Sociala medier, upptriggande nyhetsrapporteringar, negativa människor. Det du kan undvika kanske du ska undvika. Om du har kompisar du vet att du bara blir slutkörd när du varit tillsammans med, då kanske det inte rör sig om kompisar utan snarare energitjuvar som inte är värda att slösa druvor på. Om du har en vän som bara vill dra in dig i sina små draman är det inte heller en riktig vän. Din vän är som din bror eller syster (nu menar jag så klart som en bror eller syster ska vara), inte som någon sorts skådespelare i en dokusåpa du inte ens valt att vara med i. Nej, se till att vara med folk som får dig att växa och inte folk som gör det motsatta. 

Mina mardrömmar har blivit mindre jobbiga nu när jag inser att det bara rör sig om just mardrömmar och inte verkligheten. Jag kan vakna och känna mig usel för att jag drömt något, sedan ringer jag någon av mina vänner som klappar mig på axeln och säger "men du, det där är ju bara fånigt, du har massor av vänner, du kanske var ensam för 20 år sen, men det är du verkligen inte nu längre!" Sedan tänker jag igen. Det är klart det, att mobbarna hade fel, varför blir annars folk så arga när jag berättar om vad som hände där och då för 18-19 år sedan? Det är värt att betänka, och kanske är det därför jag inte riktigt kunnat släppa vissa saker från mitt förflutna. Samtidigt vet jag att mina nuvarande vänner och kontakter aldrig skulle låta någon vara så ful mot mig igen, så jag skulle egentligen bara kunna tänka som min vän där... "Du, det där är bara fånigt! Det är inte ens sant!" För det är det inte. Kunde jag bryta med alla idioter jag hängde med i tonåren borde jag väl kunna bryta med mina negativa minnen också? Ingen av dem förtjänar mina druvor ändå! Samma sak gäller kanske dig? Har du negativa energier omkring dig måste du försöka göra dig av med de du vet att du KAN göra dig av med, annars förlorar du bara energi på dem. 

Så det är väl bara att göra som min väninna brukar göra när hon känner sig lite nere:

Gör en ful dans!👍

Sedan är det back on track som gäller!

💪FIRE!💪

Nu tänker jag skriva ett litet tyskt stycke om min vecka, för det vill Lena, så kom igen Lena! Vad skulle du annars göra? 😃

Nattångest och fan och hans faster.

Eftersom nattångesten kom smygandes ska jag bussa en lämplig gargyl på marorna. Vi tar den här från Canterbury, han är tillräckligt anskrämlig!

👹👹HÄLÄLÄLÄLÄLÖLLÄ WÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!👹👹

Sådär, nu känns det lite bättre, tack ska du ha, Nasty-peeves. 
Nu är gargyler typ det roligaste jag vet när det gäller väggdekorationer, det vet alla som känner till min faiblesse för gotiska katedraler 😄

Idag kom den där satans nattångesten igen. Den här gången utlöstes den av en bild av en person som gjorde något oförlåtligt en gång i världen. Jag tänker inte skriva om vad, det är han inte värd, men han tenderar att trigga igång min PTSD och därmed utlösa nattångest och insomnia. Något jag faktiskt måste ta tag i innan det förstör mer än det gjort för mig. Nu har jag visserligen världens bästa terapeut att gå till när det skaver som värst och hon har faktiskt gett mig några knep för att få ordning på det där och det är jag så klart tacksam för. Men det jag vill kunna göra nu är att riktigt nöta ut minnena av allt som hänt, för då kan jag till slut lindra dem vilket inte vore helt åt skogen om man säger så. 

Tills dess får jag väl bussa någon av mina arga gargyler på demonerna, de är ju ändå till för att hålla demoner och regnvatten borta. Nu ska jag översätta det sista i den här veckans uppgift, sedan ska jag försöka sova lite, det behövs säkert när huvudet är fullt av skit som bara far runt.