En något bättre dag

Idag fick jag i alla fall en del gjort inom arkitekturen och en väldigt liten del inom matten. När det gäller matten kanske det är lite så att jag tycker att bråkräkning är fruktansvärt tråkigt och hellre går över till något annat, men samtidigt vet jag ju att det här behövs för senare ändamål så jag får väl helt enkelt jobba mig över den här kullen av tråk för att komma till något roligare. 

Ja, och idag blev Calamondinerna skördade och uppätna också! De fungerar bra till ungefär samma sak som man använder citron till, nu när de börjar bli lite smått skrynkliga och nästan övermogna har också skalet fått lite mer smak i sig vilket gör att de smakar lite sötare och mer citrus än de gör när de precis blivit gula, då smakar de mest surt.
Det jag nu gjort är att jag plockat av alla frukter utom kanske två eller tre för att trädet ska få fokusera lite på att bilda bladverk i stället.

Anime har det också blivit:

Ett tag svor jag nästan att jag inte skulle se på den här serien eftersom den var en så uppenbar spin-off. Nu har jag bestämt mig för att ge Yu-gi-oh GX en ärlig chans och det finns faktiskt en viss charm. Lite Harry Potter mixat med Yu-gi-oh och så klart såndär typisk animehumor på det. Okej, jag gillar den, men jag vidhåller bestämt att den är en spin-off för att sälja fler grejer. Nu tror jag att det där redan fanns i originalet så klart, men där fanns det nån sorts poäng med det, det känns inte som att GX eller 5D:s eller någon annan av dem har någon vidare poäng eftersom Atemus saga slutar i och med att han hittar hem igen. Visst kan jag tycka att det är kul att följa Judai också, han är lite som Satoshi från Pokémon bara det att han åldras och faktiskt kommer någon vart någon gång. Det ska faktiskt bli intressant att följa GX och se vad det blir av Judai och gänget. Den som redan sett serien vet det, jag har det framför mig, så berätta inget 😉

Om jag analyserar huvudkaraktärerna Judai, Asuka, Sho och Jun tänker jag att de är ganska förutsägbara, Judai är den där ADHD-killen som på något konstigt sätt grejar det mesta ändå, en såndär man känner med om man själv är en sådan person. Asuka är den där plugghästen som ingen tror ska gilla Judai, men hon tycker väldigt bra om honom. Sho är det där mobboffret med dåligt självförtroende och så har vi Jun, den där klassiske brat-killen som beter sig lite som Draco Malfoy. Det finns som sagt en del likheter med Harry Potter. Fyra elevhem, tre huvudprotagonister och en skola för Duelmonsters den här gången, magi i Harry potter. 

Det om det, nu tänkte jag titta lite mer på bråken innan jag går och sover. Det är väl vad jag kommer orka med. Sköt nu om er så ses vi i morgon!