Ömmande fingrar, men jag tycker ändå mig se några små framsteg...

Gitarrklinkande idag igen och trots att fingrarna än så länge vill låsa sig på grund av otränade händer verkar det ändå som om det går framåt med normalstora steg. Sedan är det säkert relevant att fråga sig varför man ger sig på ett avancerat gitarrsolo efter ett uppehåll på 18 år. Svaret är enkelt: Eftersom jag KAN. Det ska ordna sig med det där, jag har väl en del tid på mig att öva, pandemin lär bli dryg...

Men promenader är ju också viktiga, om inte för själen, så idag tog jag med mig trollet ner till älven för att kolla läget. Tigris verkade skeptisk, nästan lite rädd för att vara där, förmodligen kände hon doften av lo, de brukar nämligen ha sina vinterlegor där. Dock tror jag inte att de varesig välter kanoten, river träd eller gör såhär stora hål i gräsmattan.

Det här ser mer ut som något en vattensork kan ha tagit sig för med och är det det är det väl läge att kolla upp pionerna så fort tjälen ger med sig, sist vi hade besök av dessa varelser dödade de gårdens vackraste pionbuske. Jag misstänker starkt vattensork dock. Förhoppningsvis har de nu tagit itu med de där vidriga eldmyrorna, det är det en får se. Tigris ville dock inte vara ensam nere vid vattnet. Hon markerade på träd och ville inte gå långt från mig. Hon är dock en tuff dam som står över rädslan om hon är tillräckligt nyfiken. Alla borde vara som Tigris. 

Men hur länge ger jag det är solot nu då? -Ah well, fram till sommaren är det väl värt, man måste ju ha någon hobby och farsan tycker bara att det är roligt att jag använder hans gamla klenod. Nåja, så länge jag är rädd om den, den är dyrbar och ovanlig har vi hört från många håll. Hos oss har den i alla fall ett högt affektionsvärde, så vi hanterar den absolut med den respekt en gammal Hagströmmare förtjänar. Inga Kizzfasoner med andra ord. Fast jag funderar på att låna en akustisk gitarr i stället eftersom stålsträngarna tar död på fingertopparna om man är otränad som jag. Som sagt, det ska gå!

I morgon fyller mamma år, så då ska vi göra födelsedagsfint hemma. Det har en viss betydelse att det ser bra ut hemma även om ingen får komma in, nu ska jag ta hand om min mörbultade stortå och kanske resten av kroppen också när jag tänker efter. I morgon är en ny dag med nya gitarrövningar, utflykter och svängar med snabeldraken. Namaste 🙏 Ta hand om er och de ni håller kära 💖