I Mattisskogen finns både rumpnissar, grådvärgar och Vildvittror.
Det vet vi alla, det behöver vi inte sätta så stora skaft i...
Välkomna ska ni vara, jag antar att ni önskar er en liten förklaring till alla Ronja-referenser, så det ska jag ge er här och nu. Vi ska snacka ACT, mindfulness och Affirmationer idag, så håll i hatten, det kan annars hända att den blåser bort.
Här har vi alltså en familj rumpnissar. De springer runt i skogen och upprepar "Våffådådå?" Eller "Våffå gör di på detta viset?" Det är säkert många som har huvudet fullt av rumpnissar som undrar varför folk är som de är och gör som de gör. Det är därför vi heter Homo Sapiens, för att vi tänker, grubblar och funderar...
Men kan man slänga ut alla rumpnissar ur Mattisskogen bara för att de går en på nerverna? Det blir svårt, så det bästa man gör är väl att notera att de är där och sedan inte göra något stort nummer av det.
Och det är jag fruktansvärt dålig på ska jag erkänna, eller så är jag otränad i skallen, jag har liksom aldrig lärt mig att säga "jag är bra, jag är okej, jag är god nog... Precis som den nakna bäbis jag föddes som.'' Och någonstans tror jag att det där är vanligt, att man inte är van att acceptera sina egna tankar som just tankar och inget annat. Det tror jag är ganska vanligt.
Men de andra oknytten då?
Vi kan titta på de här damerna härnäst:
Vildvittror. Skriker ut hot och hat, drar dig i håret, försöker hela tiden att trakassera och skada människor. Lite som den grekiska mytologins harpyor som flög runt och trakasserade folk de såg som lämpliga offer. Dessa kan absolut jämföras med olika former av mobbare, näthatare och andra människor som lever för att hata, trakassera och störa. Dessa finns också i skogen oh man kan väl inte skjuta ner dem heller, även om skogen skulle se lite bättre ut utan dem flygande och kraxande överallt.
Så har vi dem jag ser flest problem med, de nattligt aktiva grådvärgarna
Mörka, otäcka varelser med lysande ögon. De lurar överallt i Mattisskogen och kommer fram när de känner doften av rädsla. Ibland när man har nattångest ser man ju saker som egentligen inte finns där, det är då man ska tänka "jaha, då var Grådvärgarna i farten igen, de bor i skogen de också." För som jag sagt förr, du kan inte göra mycket åt skogens alla oknytt.
Det här är förstås styrketräning. Det finns inte en enda del av kroppen som inte behöver tränas upp, inte ens själen. Om man börjar med att skilja sin inre Mattisskog från den verkliga, hyfsat fredliga skogen, kan man nå långt. Vi tenderar att döma ut varandra väldigt fort, ibland dömer vi till och med ut oss själva i tron om att vi inte är goda nog som vi är. Ibland är det kanske så att vi dömer för mycket, i stället för att bara se saker som de är, utan att döma och framförallt, utan att fördöma.
Sedan tror jag att Edgar Alan Poe hade rätt när han sa det här:
Det finns en regent i ditt inre kungarike. Kan du inte styra ditt inre rike, då kan du inte heller förvänta dig att du kan förändra det. Samma sak kanske gäller din livssituation...
Livet är för kort för att slösas bort på fel saker, fel människor och fel leverne, därför är det kanske en god idé att börja här och nu. Du lever ju trots allt inte i det förflutna eller i framtiden. Du lever i nuet!
Namaste 🙏 Ta väl hand om er och gå försiktigt i Mattisskogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar