Kojdag och allt vad det innebär

 Idag har det inte gjort annat än regnat och varit kallt. Inte för att det inte varit förväntat nu ett tag då de pratat en del om snöstorm och dylikt, men jag tycker ändå att värme och sol är att föredra framför detta höstrusk. 

Det är då man får för sig att göra fint inne i huset i stället, fönstren fick för en gångs skull en grundlig urtorkning och så har jag faktiskt flyttat om inredningen lite. Jag är nöjd. Om ni undrar över blyertsskissen som hänger på väggen är det någonting min pappa ritade när han gick en teckningskurs way back when. 

I morgon är det alltså torsdag och dags att ta ett krafttag på hela undervåningen. Idag kände jag bara för att ta vardagsrummet, som inte är helt klart än det heller... Ibland när man städar känns det lite som ett evighetsprojekt tills man är klar med det hela. Men när man är färdig blir det ju hemtrevligt, det tycker Ignis också, eller hur Iggy? 

Nästa vecka tänker jag se till att förbereda lite nere vid älven, jag tänker att eftersom man inte kan gå på någon offentlig majbrasa förrän man är vaccinerad, tänker jag att jag ska ta och göra en egen. Sedan kan vi kanske sommarbona i stugan och sitta där och mysa lite också, det får vi se åt veckan! I morgon blir det i alla fall storstädning av resten av undervåningen, tänkte se hur mysigt man kan få till det innan man ger sig 💖

Det stora jobbet finns väl i att dra fram möblerna och dammsuga bort allt damm som plågar våra näsor, så det blir väl det vi får lägga fokus på i morgon. 

Men det är då! Då ska vi också ta köket för det ser i sanning ut som om kriget dragit fram där också! Tänk vilken röra man kan ställa till bara på en vecka om man inte håller ordning...

På fredag ska jag dessutom prata med en "arbetsterapeut" om det här med att rehabilitera sig efter väggen. Jag vet inte om jag berättade att min PTSD förde mig rakt in i väggen 2014, men det gjorde den, så jag har inte haft mycket ork eller lust att göra någonting utöver att leva sedan dess. Ett försök att rehabiliteras gjorde jag i alla fall 2015, i och med Köttfärsbirka som var nästan perfekt för mig, miljön, personalen, kamraterna... Fantastiskt! Dock hade jag många hjärnspöken på den tiden, dels för att jag inte hade klart för mig att det var PTSD i kombination med utmattning som störde ut allt jag gjorde, dels var det en del andra moment som hängde över mig som elaka korpfåglar. Idag mår jag faktiskt mycket bättre än jag gjorde då, även om det finns dagar då det fortfarande spökar, och det är det jag ska prata med dels den där tanten med, dels med min KBT-terapeut. 

Jag får dock lite läskiga vibbar av det där med arbetsterapeuter då jag blivit bränd tidigare...

Fast, det är klart, jag kanske inbillar mig saker också, vi får väl se vad vi kan komma fram till och framförallt hålla tummarna för att det för en gångs skull inte är någonting som får mig att tappa lusten igen, sånt är jag mer än proppmätt på. 

Nåja, visst, vädret var grått och tråkigt idag, men då har man ju tid att städa lite, vilket aldrig är fel om man bor i ett stort hus som vår familj. I morgon tar vi tag i resten av eländet. 
Kom ihåg en sak när du tror att du är ensam om att gå igenom helvetet -Det är du inte, det är många som har samma eller ett liknande helvete som du, bara i ett välmående land som Sverige! 
Och så ska vi veta en sak -de flesta helveten har en väg ut, bara man är stark nog att palla med att ta sig enda till utgången. Styrka, envishet och kanske en dåres tålamod. Namaste 🙏 Håll ut.