Äntligen lyckades jag med glassen!

 Förutom att jag idag tröttat ut hjärnan med en massa ACT (det är sjukt vad det sliter på skallen) har jag idag lyckats med min daimglass. Precis som jag trodde var det grädden som var problemet, man ska inte ha matlagningsgrädde i glass och det hade så klart inte jag koll på den där gången, så glassen blev aldrig tjock. Dock funkade det att frysa in den lite längre än vanligt, men den här blev ju mycket godare. Receptet är enkelt:

Vanlig glassmet som i mitt fall är:

2 äggulor
Ca 2 dl socker
1½ dl mjölk
1 tsk Brunt vaniljpulver (äkta burbonvanilj)
(det blandar du i en särskild bunke tills det blir poröst)

Ungefär 3 dl grädde. Har du mer blir glassen väldigt mäktig. 
Sedan brukar jag ha i 1 tsk vanillinsocker (det vita de flesta har) och 1 tsk vaniljpulver

Sedan vispar jag allt tjockt och rör ihop det. Grädden ska vara ungefär så fluffig som när man gör tårta eller bakelser då. 

Sen kan man lägga i det man vill ha, jag hade 1 liten matsked O'boypulver (O'boy är ju mest socker, men det ger en viss chokladsötma som jag vill åt) och en påse daimkulor. Daimkulorna är viktiga att fasa i medan glassen tjocknar i maskinen, annars fastnar de lätt i bottnen och det blir tråkig stämning. Det där gäller egentligen för alla hårda saker man vill ha i glass, nötter, choklad, vad man nu vill ha. 

Och den här glassen gjorde sig jättebra tillsammans med pannkakor! Varning för brutal mättnad bara, det här är riktig gräddglass. 

Sedan har jag som sagt hållit på med ACT också. Idag har jag fått nytt material att jobba med och den här gången handlar det om att ändra fokus. 

Vi fastnar enkelt i tankeloops vi inte kan styra över. Det kan vara något som ligger och skvalpar sedan många år tillbaka men som hjärnan inte vill släppa eftersom den älskar att analysera saker. Rumpnissarna tycker dessutom att det är jättemysigt med tankeloopar.

Men man kan faktiskt flytta fokus från grubblet till det man håller på med, men det krävs att man tränar upp sitt "djävlar anamma" så att säga. Det gäller att mentalt säga till hjärnan "ok, så nu sitter du och grubblar igen, låt oss fokusera på det vi höll på med i stället!" Och att då kontinuerligt hålla på så tills det går av sig självt. Det här påminner ju om mindfulness och affirmationer och sånt, men det är faktiskt lite mer logiskt än just så. Det handlar om simpel programmering. 

När jag gick på Birka hade jag ett gäng mycket filosofiska vänner, en av dem var som jag, en tänkare! Han sa en gång en sak till mig som jag tror stämmer och det var "hjärnan är inget annat än simpel programvara. Jag har arbetat länge med programmering och tänker att det egentligen inte är svårare än att hitta rätt koder och sätta igång." Det kanske är så enkelt det är? Visst, hjärnan är en muskel, men den är också den mest avancerade dator du någonsin kommer få. Låt ingen hacka sig in och installera fel mjukvaror på din enhet, gör du det kanske du inte kan använda din hjärna fullt ut och kan du inte använda din hjärna fullt ut riskerar du att bli sedd som dummare än du egentligen är. 

Så fysisk och psykisk styrketräning är guld för själen! Det är väl det jag fått lära mig idag, plus att jag gjort en liten lista över saker jag själv känner fungerar när jag vill störa mina rumpnissar:

• Virtuella promenader, gärna med riktiga VR-grejer, men det går bra utan också.
• Teckning
• Småsagor
• Matematik och problemlösning 
  
• Ta hand om djuren. I mitt fall har det varit katten och mina kråkfåglar. Nu när det vårar sig börjar det dessutom komma mer djur och växter att ta hand om.
• Lyssna på positivt laddad musik och se på positivt laddade videoklipp. TED-talks är alltid intressant.
• Kreativt arbete, typ handarbete, snickring, you name it
• Musicering av olika slag
• Mindfulness, doftterapi, Yoga, meditation
• Prata med kompisar.

Där har vi en hel del saker att störa ut dem med, det finns säkert mer bara man gräver i arkivet. De simplaste saker kan vara en räddare i nöden när det gäller sånthär, det gäller bara att ha koll på hur man själv fungerar. 

Slutligen, se över ditt umgänge, är dina vänner verkligen dina vänner, eller är de rent av dina värsta fiender?

Jag har själv haft med massor av energitjuvar att göra, både på nätet och i verkligheten och det bästa är att inte lägga dem på minnet, att inte ge dem den uppmärksamhet de vill ha. Visst, ibland kanske det är din irriterande kusin Uffe från grannbyn, men du kan faktiskt sluta ge honom också det han vill ha. Du behöver inte vara öppen för allt och alla, men du kan vara en god medmänniska utan att bli ett offer för energitjuvarna, det är bara att avslöja dem och strunta i hur högt de skriker. 

I morgon tar vi och eldar lite och bär in resten av veden i källaren så att vi kan ta ut vårt lilla "utegym" eller snarare vedhanteringsredskapen 😉Nu ska vi bränna fett 💪 Namaste, ta hand om er!🙏