Dag 2 med Voltaren, värmefilt och te! Den här helgen har jag varit sängliggande för att jag inte tänkte mig för tillräckligt föregående vecka. Jag misstänker att allt började med att jag skulle flytta en soffa i höstkylan och eftersom jag sällan erkänner att det är något jag behöver hjälp med, har jag väl inte erkänt att jag har någon sorts reumatisk historia heller, bara konstaterat att mina leder ibland inte gör som jag vill, trots att jag inte ens fyllt 40 än. När jag skulle flytta soffan kände jag att det knakade till i axel/nackpartiet och tänkte att "jaha, är det den där jävla reumatismen som spökar igen? Låt det vara så då!" Och tänkte inte mer på det.
Sedan levde jag väl normalt resten av veckan och helgen, satt som en ostbåge när jag arbetade vilket en inte ska göra! Jag kan se mina hälsofreakvänner framför mig nu, med bistra miner, uppmanande mig att jag inte ska sitta som en hösäck, att jag ska gå ut och gå mer, att min mage är för otränad... De har rätt!
Den här helgen vaknade jag med en känsla som påminde om hur jag föreställer mig att det känns om man slänger ett strykjärn i nacken på en. Stelare än stelt, ont och svårt att vara trevlig ärligt talat. Det var så illa att jag inte ens kunde gå upprätt utan att ryggen skrek i protest så jag gick lite som han ringaren i Notre dame. Du måste kunna skratta åt dig själv också! Det är viktigt.
Puckeln är inte lika ond som igår eftersom jag hållit mig varm och smort in mig med Voltaren varpå jag sovit stora delar av dagen. En sak är i alla fall helt säker, jag måste träna mer för att inte bli en grönsak. Övervig och potentiellt reumatisk som jag är kanske jag inte ska sitta på arslet och sitta hela dagarna heller. Speciellt inte när jag bor så till att jag kan röra mig utan att springa in i en massa onödiga människor. Nu blir det en Beckfilm och lite skrivande innan jag går och lägger mig och konstaterar att den här söndagen varit skapligt bortslängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar