Det stora virkningsprojektet och ett avslöjande!

 Whoop! Nu har virkningsdemonen slagit klorna i mig igen och den här gången gör jag något för mig helt nytt!

Det här är vad jag jobbar på! Det ska bli en sorts tunika eller kofta, jag har inte bestämt mig för om jag ska ha en öppning mitt fram eller låta bli med det ännu. Jag har använt mig av ett strävt garn som heter Asta som jag inte vet  om jag har tillräckligt av rätt nyans av, annars löser jag det på annat vis, det vita är lovikka. 

 Garnet börjar dock ta slut, lovikkagarnet är redan slut nu, så jag får vänta in en ny leverans med både det och Asta. Får se om det är rätt nyans på sistnämnda, annars får jag vara lite kreativ med den biten.

"And now for something completely different!" Som John Cleese sa en gång.

Jag har nog varit riktigt studieless nu på sistone. Motivationen och inspirationen har lyst med sin frånvaro, den där oviljan att bli bedömd och ifrågasatt har däremot ständigt varit närvarande. Det är nämligen en sak jag kommit att avsky med min tid med "fröknar" som varit värre mallgrodor än Hyacinth Bucket och detta färgade naturligtvis av sig på undervisningen. Låt mig tala om en sak: Det är en stor skillnad på en lärare och en "fröken" och den skillnaden tror jag att de flesta känner till. Annars kan jag berätta:

 Fröken: En lärarutbildad, ofta kvinnlig, vars huvuduppgift är att på ett nedlåtande vis påpeka alla fel och brister elever har. Vanligt förekommande är också att de utstöter konstiga ljud som "Öppöppöpp" vid okvädningsord, oavsett vilken anledning som finns till det. 

Andra typiska fröken-kännetecken

• Lägger större vikt på att tuggummin spottas ut och huvudbonader avlägsnas än att eleverna lär sig något.
• Uppför sig som om de per automatik skulle få någons respekt bara för att de är lärare.
• Lider ofta av mindrevärdeskomplex som de ofta spyr ut över eleven i fråga.
• Är sällan några vidare bra lärare, de är bara "fröknar"

 Lärare: En lärarutbildad som lever för att lära ut till sina elever, agerar ofta mer som en vän än som en auktoritet och får således elevens respekt per automatik. I stället för att tro att han eller hon är lärare är läraren väl medveten om vad och vem han/hon är. Något som också det får eleverna att bli intresserade av vad personen/läraren säger. 

Tyvärr har jag inte haft så många lärare i mitt liv. Desto fler fröknar och det är väl därför jag ibland tappar motivationen och tilliten till auktoriteter. Nu har i alla fall motivationen kommit tillbaka och jag har hittat något att skriva om. Svenska språket och hur Jämtar och härjedalingar tvingades att prata Svenska i och med övergången från ett Norge/Danmarkstyrt samhälle till ett Sverigestyrt. Det här ska jag skriva ihop mer om under eftermiddagen och berätta mera om i ett annat inlägg. Nu ska jag skriva, göra glass och njuta av finvädret medan det ändå finns där.