Nu är hösten oundviklig, och jag hatar det.

Jag vet, det är dumt att gnälla när man bor i ett I-land, men när det börjar bli för kallt för att sitta ute redan klockan 19, då blir till och med den här optimisten lite småpurken.

Idag har det i alla fall blivit lite mer med studieplaneringen. Eftersom jag faktiskt har de två komponenter som krävs för att bli klar med allt som ligger och skvalpar kommer jag också att göra det. Enkelt om det inte vore för matematiken. Eller är det verkligen så? Tänk om det är jag som tänker så för att Britt eller någon annan jävla tomte sagt att jag ska tänka så for god knows what reason?

Jamen allvarligt, tänk om jag egentligen är bra på matematik men har fått itutat i mig att jag inte klarar av det? Det där är kanske värt att kolla in, tänk om de där "fröknarna" hade fel om mig, 

jag menar byn jag bodde i var fördomarnas paradis så jag kanske ska vänta mig lite vad som helst från dem?

Vi börjar med lite enkel psykologi för att undvika att döma folk på förhand!  Om en person gör på ett visst vis gör den sällan så bara för att hen kan! Om du tänker efter, är inte människan känd som världens smartaste djur? Gör man då saker bara "För att man kan?" Nä, tänkte väl, det finns alltid en eller flera anledningar till att man gör saker! Enkel psykologi egentligen och det funkar för allt intelligent liv, så varför inte bara sluta vara så fördomsfull? Nu kommer du säkert att börja prata om IQ, EQ och allt det där, men jag köper det inte, för inte ens en med LÅG IQ ELLER EQ gör saker utan anledning! Du kommer inte ifrån det där hur du än vänder dig så sluta vara ett fördomsfullt ök!

Nu ska jag sluta låta som Jeremy Kyle eller Doctor Phil här och förklara lite hur det står till med min hjärna:
Jag tror inte att jag är ensam om att ta tid på mig till att processa ny information, det kan ta ganska lång tid för mig att få saker att fastna, men när de gör det sitter de där. Varför skulle det då vara annorlunda med matematik tänker jag? Varför jag inte försökt på väldigt många år beror inte på att jag hatar ämnet i fråga, jag tycker att det är ett sjukt intressant ämne men tack vare den där sortens lärare jag hatar mer än något annat, har jag inte lärt mig matematikens grundregler och det förargar inte bara mig utan också många andra. Det har till och med gått så långt att folk tänkt att jag säkert varit dum i huvet för att jag inte har förstått matte. Jag kan tala om varför jag aldrig förstått matte: Jag hade oturen att ha en FRÖKEN i stället för en riktig lärare. Visst, mina föräldrar har hjälpt mig förstå en del men det har ändå varit de där fröknarna som stått där och bit för bit förstört min tillit till min egen hjärna när det gäller det här ämnet. Detta med en enda förbannad mening: "Du kan ju inte sitta och tänka!" 

Men jag lär mig just genom att "sitta och tänka" så vems rövhål drog du det där ur undrar jag, det luktar i alla fall illa! ... Nä nu blev det lite väl...
Jag menar att du som lärare har ett visst ansvar att inte förstöra elevers förväntningar på ämnet du lär ut. Tycker eleverna att ämnet du lär ut är tråkigt uppstår en utmaning som lärare älskar -att motbevisa fördomen! Om du inte älskar detta, då är du ingen lärare, då är du en jävla FRÖKEN och ska inte jobba med undervisning! 

Jag blir ofta förargad, för att inte säga rent av förbannad, när jag tänker på hur många barn som fått sin skoltid förstörd av fröknar av olika slag. Påminn mig om att om mina barn någonsin får en "fröken" och inte en riktig lärare så ska den "fröken" avskedas utan appell och sker inte det ska högre instans inkopplas. Är du inte intresserad av problemlösning ska du inte jobba med barn och ungdomar och absolut inte undervisa i matematik som kräver att du ÄR intresserad av problemlösning. Hör jag någonsin "du kan inte sitta och tänka" igen, då kommer jag att se till att den som sa det får sina fiskar varma, kanske brända! 

Men det här var många år sedan, så jag har faktiskt lyckats plåstra om Mattecentrat lite i skallen, men de där "fröknarna" kommer ibland, tillsammans med klasskamrater och sätter sig intill mitt öra för att berätta för mig hur tråkigt matematik är och hur ovärt det är att ta upp det. Jag har böckerna hemma, så jag får väl göra det jag just sa att jag skulle göra: Avskeda mina inre fröknar och slänga ut mina inre mobbare, jag hatade dem ändå alltid. Nu ska jag intala mig en sak - Matte kan vara stenkul om jag bara tar det på rätt sätt, och det ska jag fan i mig göra! 

Sedan har jag planerat in betygsgrundande kurser nu till våren, än så länge är jag uppe i 3 sådana. Om nu COVID19 brutit nacken av sig tills dess lär jag göra klart allt till våren. Tills dess får jag nöta på med det jag kan nöta på med. I morgon ska jag till exempel ta tag i lite Tyskajobb jag ska lämna in i September. Jag börjar tro att det kommer att gå någon vart. Sedan ska jag avskeda de där jävla fröknarna, de stör bara! Ha det fint!