Det där med att försöka baka när man är extremt trött..

Idag tänkte vi baka japanskt melonbröd, eller Melonpan som är ett dessertbröd som ska likna en melon, innehåller dock ingen melon. Jag vet inte vad som hände med bullarna, men jag har en känsla av att de kommer ta slut även om kaklagret inte blev som jag ville ha det. Det är smaken som räknas, även om jag tror att jag kommer göra en mindre brödsats och större kaksats nästa gång. Kul att pröva i alla fall, åt veckan tänker jag göra lite drömmar.

Under ett par dagar har jag ju varit sjuk och inte kunnat plugga ordentligt, vilket så klart resulterat i uteblivna inlämningar. En förhoppning jag har är att jag ska kunna få in det här under veckan och sedan kunna ta tag i nästa uppgift. Idag har jag varit så trött efter fadäsen med järntabletterna att jag inte orkat speciellt mycket, bakningen fick bli det största projektet idag.
I morgon hade jag dock tänkt kötta lite arkitektur och städa inför fredagen. Känns som en bra syssla. 

Utöver det här tänkte jag reflektera lite mer över mig själv och vem jag är. Jag tycker att jag har klart för mig vem jag är nu, eller i alla fall på en höft. Under pandemin kom jag ut som empat, eller det var då jag accepterade mig själv som det. Under pandemins värsta år förstod jag att det kan vara en god idé att prata med någon professionell om hur man hanterar sin empati. Det kan nämligen vara svårt att veta för en person som mig som i regel går runt som en krambjörn och vill att alla ska må så bra som möjligt och blir ledsen när jag förstår att alla inte mår bra över huvud taget. Att acceptera att det finns ondska och ohälsa, även om jag så klart vet att det existerar är fortfarande svårt, men jag försöker. Jag gissar att det är delvis det här med att inte riktigt förstå folks handlingar och hänga upp sig på det som gör att jag fått vissa drag av PTSD med åren. Det i kombination med diverse otur med folk jag mött i livet. 

Jag har nu kommit på ett sätt att få bukt med det här. Det är självklart så att alla har styrkor och svagheter, vilket är helt normalt. Det handlar kanske om att försöka bli medveten om sina svagheter och veta att det finns möjligheter att vända dem till sina styrkor bara man har rätt stöd. Det jag är dålig på, mycket på grund av den där oturen, är att be om hjälp. Man får så sällan den hjälp man efterfrågar och då tar man hellre reda på saker själv. Kanske ältar jag, kanske är jag fylld med frågor om varför saker blev som de blev, vad folk tänkte. Ibland överväldigande men jag har faktiskt hittat ett sätt att hantera allt det där.

Jag tröttnar aldrig på bilder på husen vid Nidälven, men just här är det faktiskt själva älven som är relevant. Första gången jag var i Trondheim efter att ha återupplivat traditionen att åka varje år, stod jag på en av broarna och tittade på älven. Där och då såg jag något som jag säkert kunnat se med min Indalsälv som jag har utanför köksfönstret också. Det är en sak som älven gör som jag kanske inte tänkt på eftersom jag bara tittat på den som helhet men...

-Den rör sig framåt! Varje gång jag ältar något som hänt för 20 år sedan tänker jag på Nidälven eftersom den rinner genom en storstad. I en storstad händer mycket, de vackra brygghusen har säkert sett en hel del saker under alla år de stått där och blickat ut över älven, men älven har likväl runnit framåt åt sitt håll. Kanske är det så att tankarna borde röra sig som en älv genom en händelserik stad.

I korthet. Är du en sådan som precis som jag oroar dig lite för mycket? Vill du också i grunden att alla ska ha det så bra som möjligt? Känner du även andras smärta som din egen? Då är du troligen empat och behöver kanske se efter vems smärta du känner om du inte redan vet det. Det är underbart att kunna känna med andra människor, att kunna dela gråt, skratt, ilska, allt det där. Då har vi verktygen och kan göra gemensam sak av att lära oss mer om hur vi använder dem för att skapa en bättre värld för såväl oss som för våra medmänniskor. Det handlar inte om att inte hjälpa folk, det handlar om att hjälpa folk på rätt sätt. Ta hand om er nu, sitt inte uppe i djupa tankar, det är i regel mitt jobb. Ha en underbar fortsättning på veckan!