Det är när du vakar på nätterna spökena kommer ifatt dig.

Sitter uppe och läser om en sak som intresserat mig oerhört i många år, nämligen svensk psykiatrihistoria och hur saker ser ut idag. Det jag kom fram till just i detta nu var att man visserligen inte låser in människor eller utför tortyrliknande experiment på dem, men den som tror att psykvården idag inte utför experiment på sina klienter längre, den personen är naiv!

När jag började skolan, det måste ha varit ungefär då, började allt! Jag fick följa med familjen en sväng ut på Frösön för att utföra lite tester. Något jag som 7åring såg som en lek och visst är det väl lite av en lek för ett barn också, men vad de vuxna som tittar på tolkar in är så klart en annan femma.

Kan ni tänka er att en plats som är så sagolikt vacker som Frösön kan gömma så mycket obehagliga minnen? Jag satt inne i ett av de stora vita husen som syns som små sockerlådor från Östersundssidan när man tittar mot ön och pratade med mina föräldrar och redan då nämnde pappa Frösöklinikerna, men han sa bara "Frösö sjukhus" och tillade att det jag var på nu var långt mindre obehagligt. Det var det säkert, jag kom ju hem igen utan men även om jag blivit ordinerad diverse saker eftersom jag var stökig som barn. Till och med amfetamin hörde jag i efterhand men detta ville inte mina föräldrar utsätta mig för.

När detta hände var jag väl 7 år eller något sådant, tidigt 90tal var det i alla fall och jag minns att jag tyckte om att vara på Frösön eftersom naturen var så vacker, men att jag aldrig helt slutade tänka på vad pappa menade med "frösöklinikerna" och att dessa var värre än de kliniker som finns där idag.

När jag så blivit 20 fick jag veta att jag gått genom livet med en feldiagnostisering, något som orsakat mig ett ganska stort helvete eftersom folk nu vant sig vid att jag var ett korkat och bångstyrigt Damp-barn som ingen kunde få ordning på. Nu vet jag varför jag var så arg när jag var liten. Det var för att ingen lyssnade på mig när jag bad om hjälp.
Den som tror att psykvården idag inte utför experiment på sina klienter längre, den personen är naiv sa jag här i början, här kommer varför jag sa det. Jag har en relativt "ny" diagnos som jag inte tänker prata om just nu, men det har medfört att psykvården testat olika saker på mig utan att tala om att det i själva verket var experiment, man kallade det i stället utredningar och möten... Idag vet jag att det mesta man gjort var att gissa sig fram och bolla vidare. Det här har medfört att jag under mitt vuxna liv varit på väg att gå in i väggen minst två gånger eftersom jag varit tvungen att ta mig fram på egen hand eftersom folk fortfarande inte lyssnar på dampbarnet som inte har damp men ändå är dampbarnet som bara pratar en massa skit.

Under min gymnasietid hamnade jag på ett ställe som jag nämnt tidigare här och det gav mig men. Jag lärde mig inget av nytta där, men en sak kom jag underfund med och det var att hospitalens tid inte var över, inte för vissa folkgrupper i alla fall. Efter en tid med telefonterror, mental misshandel och förföljelse på stan utreds jag nu för PTSD. Det här är en skandal i sig eftersom jag inte ens skulle vara där om man ska tro psykologerna jag pratade med om det. Fast handen på hjärtat, ingen förtjänar att gå igenom det jag gick igenom, varken under den här tiden eller under grundskolan. Jag är glad att jag haft människor runt mig som brytt sig och därmed kunnat få mig att inte ge mig, annars hade jag nog inte varit där jag är idag, då hade jag säkert städat någonstans för 300 i månaden i stället.

Idag har jag bara ett problem och det är mattebaserat. Jag vill verkligen bli vän med mr Math men han är väldigt svår att komma överens med. kan inte någon som känner honom vara min medlare, jag gillar honom ju, men jag begriper mig inte på honom... Eller så är det bara Brittler som är i farten igen, ska titta till det i morgon.

Äntligen verkar det lösa sig.

Idag tror jag att Algebraknuten äntligen börjar lösa sig, mycket tackvare att jag faktiskt har lite bra vänner att prata med om det. Igår slängde jag ut en blänkare på terrornätverket Facebook där jag bad om hjälp med detta problem och fick faktiskt napp! För att vara fredag den 13 har jag inte haft så mycket otur ändå, däremot dagen innan, jag undrar om min almanacka går fel...

Jag pratade även med min mattelärare om att försöka få igång kursen igen eftersom det går lite väl långsamt nu när min hjärna inte vill funka som den ska, mycket tackvare personer jag helst inte nämner, händelser jag helst inte tar upp och stress jag helst klarar mig utan kan man väl säga utan att låta anklagande. Åt veckan åker jag in till Östersund och löser några problem, det blir fint.

Apropå fint! Bofinken har gjort en arg recension också, den här gången blev det en jämförelse mellan två serier som ni gärna får lämna kritik på. Jag vet att det ser jätterörigt ut, men det är ett hastverk då jag satt på en buss på väg mot ingenstans när jag skrev recensionen.

Hjärnan hjärnan hjärnan!!

Dagens illvrål går väl till min hjärna som bestämmer sig för att slira varenda gång jag öppnar matteboken. Jag har aldrig accepterat att jag är utmattad, än mindre utbränd kan jag säga och det resulterade väl i att jag gick in i väggen igen 2016 bara för att jag aldrig lär mig. Idag mår jag väl hyfsat bra, även om jag för typ 3 veckor sedan kände att det började ta stopp igen. Jag vill egentligen bara bli av med det, men jag inser mer och mer att det kanske inte är det enklaste.

Jag vet ju att jag innerst inne kan både räkna algebra och procent, men jag får liksom inte in snitsen och det retar mig något så förbannat...
Nä, matte är inte mitt starka ämne, men lövhögen lär väl ska bort så jag får väl göra det jag kan ändå.


Och idag kommer  också Bofinken att recensera en serie, faktiskt den serie som fick mig att återuppta japanskan och bli så bra som jag är på det idag. Det får ni inte missa, då är ni dumma! Framöver kommer ni också att få se jämförelser hos Bofinken, men det blir först när jag hittat något att jämföra med, men det kommer som sagt och den här serien lär dyka upp fler gånger.

Annars? Annars kommer den slutgiltiga avslutningen på Mikas "lektioner" att äga rum den 18, då jag också tänkt ge mig in i julhandeln eftersom jag inte kan få nog av stress som jag har det. Jag är fan bäst! Nåja, vad händer den dagen? Jo, först julhandel så klart, sedan blir det väl lite dötid i ett par timmar som jag kan spendera med Tryn (ni som förstår referensen förstår referensen) på bibblan i värsta fall. Sedan på kvällen blir det förmodligen asiatiskt med gänget vilket jag ser fram emot, då kanske jag kan fråga Mika om lite saker också. Och förstås äta något gott. Det står mellan Karage eller Sashimi just nu. Svårt val när båda är jättegoda.

JLPT då? Ja, den drömmen är inte slut bara för att jag avslutat kapitlet "folkuniveristetet", det innebär bara att jag inte kommer att behöva betala 1300 spänn för att bli undervisad i en av de sämsta studiemiljöer jag sett. Jag tror att jag kommer greja JLPT ändå, N5 klarar jag redan nu, men jag vill väldigt gärna fixa N3, om jag orkar efter att ha besegrat mattedjävulen that is, men den dagen den sorgen.

Förändringsfaktorer och procentenheter... Det känns som om det får lov att ta lite tid.

Idag har jag fortsatt att nöta Matematik 1, som "lärarna" på "gymnasiet" sa "Det klarar du inte av" om, något som idag kan omvärderas då jag ser att mycket av det jag gjort just nu ser ganska lättbegripligt ut. Det kanske är så enkelt att folk som inte träffat dig mer än några få gånger omöjligt kan bedöma dina förmågor.

Jag jobbar långsamt, kanske för att jag inte fått till studietekniken förrän nu och därför inte riktigt lyckats hålla tidsbarriärerna som Hermods satt ut, kanske extra sant när det kommer till matematik. Med det sagt säger vi inte att det är omöjligt att lära mig matte, det tror bara Brittler och Spy-sär och vem lyssnar egentligen på dem?


Jag vet hur man räknar med procent, det är egentligen ganska simpelt:

X% av X = X/100 = X%
Och så ska det se ut, nu ser det ut som en ekvation här, men det är det inte. X är bara den andel procent som ska avses. När det gäller promille dividerar man med 1000 och PPM, ja där dividerar du med 1000000 eftersom:

1% = en hundradel
1 Promille = en tusendel
och 1 PPM = en miljontedel.
Således får man dividera med den andel som angetts. 100, 1000 och 1000000 alltså. Det ser läskigare ut än det är, eller kanske tråkigare?

Sedan har jag även bråkat med förändringsfaktorer, vilket också det ser konstigare ut än det faktiskt är. Man utgår från 100%, alltså 1. Och så kan vi säga att vi ökar med 8%
Här räknar vi såhär: 1+0.08 =1.08, eller så 100+8 =108
Svar: Förändringsfaktor 1.08, alltså 108%

Man kan även subtrahera här, eftersom förändringsfaktorn också kan gå neråt (låter som en börsnotering hela tiden, men häng med!)

100-7 =93
1-0.07 =0.93

93%  och förändringsfaktorn är här 0.93.

I början kan det här se väldigt svårt och jobbigt ut, men det är troligen för att man intalat sig det i barndomen, det finns ju få barn som gillar matte. Dels är det nog detta, sedan tror jag att det också handlar om att man tvingas tänka djupare än man är van vid och det kräver ansträngning, något folk överlag avskyr.

DOCK! För att inte bli som de ufon jag träffat tidigare, som basically hatar att tänka djupare än till vem i Backstreet boys som ser mest fuckable ut, eller för den delen vem i kompiskretsen som är bra i sängen och inte. Det är ju jobbigt att tänka och som vi vet klarar inte vem som helst av det. Men en sak ska mina "gymnasielärare" ha klart för sig. Jag har aldrig sagt till dem att jag är "vem som helst" och jag har aldrig sagt det till någon annan heller. Jag är snarare min egen Harry Potter och just nu håller jag på att slåss mot dementorerna i mitt liv. Det går faktiskt riktigt bra!

Det här med bråk...

Ja du vet ju... När du inser att du inte lärde dig tillräckligt i grundskolan.
Detta trots att du hade självaste som "hjälplärare", eller kanske just för att man hade det? Jag sitter just nu och bråkar med bråk som jag borde förstått redan i årskurs 5 men tyvärr lär jag mig väldigt dåligt när jag blir stressad, vilket jag blir när folk skriker mig i örat hela tiden som min hjälplärare gjorde. Det gjorde att jag avskydde matte under hela min uppväxt och därför aldrig lärde mig förstå ämnet till fullo. Kanske var lite skitnödigt från min sida, men jag fungerar tydligen så. Kan jag dock lära mig över 300 kanjitecken på typ 5 år, borde det här med bråk vara plättlätt att fixa, bara jag inte är så in i helvete lat.

Sedan är det väl en del andra saker som jag gott kan säga är akilleshälar. Logiskt sett borde man endast ha två akilleshälar eller en, Akilles hade då bara en i alla fall... Men jag är lite som Brasse Brännström från 5 myror, jag har 8 ben eller vad han sa när han skulle försöka räkna till fem.
Jag är kort sagt ingen matteskalle, även om jag skulle må bra av att ha lite mer matte i min skalle, både för att kunna fungera i samhället och för att kunna få ett jobb som inte går ut på att städa åt någon gammal borgarkärring för 300 kronor i veckan i MIKAs tjänst.

Men ska bråk verkligen vara så svårt? Nej, det är säkert hur logiskt som helst bara det att jag inte kommit på hur man löser det hela och inte har någon vidare studieteknik tackvare att lärarna jag hade i grundskolan (Ja, jag tillåter mig att nedvärdera alla utom ett fåtal som faktiskt kunde lära ut) hela tiden satt och gnällde: "Du kan ju inte sitta och TÄNKA!" Varje gång man försökte räkna ut en uppgift själv med hjälp av huvudräkning, som de sagt att man skulle kunna. En del lärare ska helt enkelt inte arbeta med barn!

Nåja, eftersom jag hatar Hitler gör jag väl oklokt i att låta honom bestämma hur och vad jag ska plugga va? Så idag tar jag tag i bråkhelvetet och hoppas på att slippa bråka mer med det på ett tag framöver. Inget kommer av sig själv!

Eller som det trönderska spelmanslager Vømmøl sjöng:

Behövde lite pepp igår, så jag gjorde en pepptalkbild med min favorittrönder -Trond!

Nu ska jag bråka lite, i värsta fall lär jag mig kanske något idag!

Nya grejer på gång!

För det första ska vi hälsa Bofinken välkommen! Detta är en blogg där jag endast pratar om anime, manga och annan japansk underhållning som kan placeras i samma fack, spel och draman till exempel. Just nu finns det bara en recension ute, som jag egentligen inte är jättenöjd med, men det kommer fler när jag väl kommit in i hur man recenserar film. Kommer att kolla mer på det framöver.

Idag var jag på väg att sjukskriva mig, men när jag skulle fylla i blanketterna var det något som tog stopp. Troligen var det utmattningen som sa "nej, du ska inte ha mer kontakt med Försäkringskassan, inte efter vad de gjort." Samtidigt går jag hellre på sjukpenning än på socialbidrag, men drömmen vore ju att få studera på ett normalt sätt. Just nu har allt bara stannat efter i fredags, all pepp försvann. Förhoppningsvis kommer den väl tillbaka, men det känns som om det tar väldigt lång tid innan det faktiskt börjar på att hända saker. Lång tid med ont i magen och sockervadd i huvudet vilket tär både på mig och min omgivning eftersom jag inte mår bra av det.

Men vad jag mår bra av är att leka! Idag tog jag fram min gamla moekanalek för att se hur många ord jag lyckats lära mig. Drömmen är att inte få några blinda kort alls, här fick jag 15 blinda av 56, kanske bara jag som inte har tillräckligt bra ordförråd.

För övrigt gillar jag den här typen av flashkort, man lär sig faktiskt saker på ett jäkligt kul sätt, det värdesätter jag högt. Det finns också en version med kanji och till den kan man beställa booster packs. Sedan man man självklart kombinera båda när man känner för att avancera. Det känner man för, men nu vet jag inte var man hittar booster packs till Moekanji, dessvärre.

Nu ska jag lugna nerverna med lite Super Sentai. Tidigt i säng efter det, det går inte att må som jag mått den här helgen.

Stök och bök. Vem blir glad av det?

Det är bra när saker vill fungera, men när saker bara bestämmer sig för att inte göra det, då är det dåligt.
Igår (8/11-19) fick jag veta att jag inte längre kommer att få studiemedel eftersom min matematikkurs understiger 450 gymnasiepoäng och därför inte kan ses som 50% studietakt vilket är minimum för att få studiemedel. Detta var ju lite av ett bakslag för min del, min studiepepp försvann nästan helt och jag mådde väldigt dåligt över beslutet. När jag sedan säger att jag vill ansöka om engelska 7 som jag satsat på att ta säger de att det inte kommer att räcka. Jag måste alltså läsa minst 5 kurser åt gången, vilket det kommer att bli efter jul, men just nu har jag verkligen ingen aning om vad jag ska göra.

Att studera utan studiemedel fungerar säkert bra i Ulf Kristerssons värld, men för mig som inte har något jobb, inte är särskilt attraktiv på arbetsmarknaden eller inte har någon grundläggande behörighet funkar det inte alls. Allt strul beror på att jag först nu vet hur CSN och Hermods fungerar, detta för att jag inte haft med någon av dem att göra tidigare, varför kan vi ta någon annan gång.

Japanskan kommer jag också att prioritera om. Jag kommer att ta reda på vad jag ska lära mig inför JLPT 3 och sedan plugga inför det. Kör jag fast tar jag kontakt med Mika via mail och frågar hur det hela fungerar. Svarar hon inte, då tar jag det med någon annan. I tisdags tog vi en liten festkväll på Pinchos för att man får göra det ibland. 

Den här drinken var bara en av sakerna vi beställde. Det var en väldigt söt drink men absolut inte äcklig. 

Eftersom jag ändå var inne en tisdagskväll och det var efter "lektionen" vi skulle vara på Pinchos gick jag dit för att se om det blivit något bättre av dem. Tyvärr inte. Innehållet var lite vassare, lite kroppsdelslekar och annat, men inget som uppnådde kraven för Nivå 3 i JLPT som vi borde ha uppnått.
Studiemiljön var lika bullrig som vanligt med en högljutt gormande tjej i klassrummet och en ivrigt skrattande lärare. Jag tog med mig anteckningarna men det var också allt. Inga fler "lektioner" tack. Nu kommer jag att läsa japanska själv och ta JLPT nivå 3 som jag bestämt, utan buller. Jag lär återkomma med hur det blir med Hermods, det måste lösas hur som helst.

Men då möblerar vi väl om igen då!

Idag har jag pratat med Hermods. Ja, jag har alltså åkt dit och faktiskt pratat med dem, trots min hemska mage. Och trots att bussen dit var full som en sardinburk känns det ha gått riktigt bra idag! Jag har fått en del gjort, men jag är rädd att jag måste meddela CSN om att jag måste möblera om lite eftersom jag tänkt lite fel i studierna. Hoppas de godkänner det.

Jag har också tagit upp mattekursen igen och det känns faktiskt som om jag ska greja den nu, sist jag öppnade boken kändes det i alla fall inte som att jag ville slänga den ifrån mig så nu kanske jag äntligen kan gottgöra Birka för att jag inte gjorde något alls under sista terminen där. Grejar jag min grundläggande behörighet nu vet jag inte hur tacksam jag ska vara mot den här staden. Det kanske tog ett gäng år att lära känna mig, men nu vet de vem jag är och kan hjälpa mig. Funkar det nu är det verkligen inte en dag för sent.

Idag träffade jag min kompis morsa som jag brukar se ibland när jag är på stan, hon var lika glad som alltid. Hon berättade en del om hur det var med min kompis och lite allt möjligt sådant, det var roligt. Hon sa också att jag såg ovanligt glad och hälsosam ut nu och det tar jag som ett gott omen. Saker är på väg åt rätt håll hoppas jag. Nu hoppas jag att det slipper bli fler bakslag på ett bra tag.

Japanskan då? Minimalt med "lektioner" blir det i alla fall, det är jag säker på, även om jag kommer åka dit nån gång då jag betalt för det. Nästa vecka lockade syrran med Pinchos så jag har kanske inte så stort val. Majoriteten av mitt japanskapluggande kommer dock att ske via Youtube eftersom jag pluggar inför JLPT och det känns nästintill omöjligt under "lektionerna" Östersund är en briljant stad, full av möjligheter. En stad få kan avsky, men just det här med japanska har man inte lyckats med, kanske för att vi har för få sökande på den här höga nivån. Det vet man aldrig.
I allra värsta fall får jag åka till Trøndelag och ta en expresskurs i Trøndersk i stället. Det låter som en styggbra idé!

Summering av gårdagen

Igår var en bra dag med nationellt prov, pizzabuffé och fult väder. Dessutom tror jag att jag blev frisk från helvetessjukan samma dag. Utöver detta kom Maria hem med den här söta geishan till mig från en av kurskollegorna på Mikas "lektioner". Döpte den till Mika efter henne och nu hänger hon på min lila rosettväska.

Jag har även fått tummen ur röven och bokat in ett litet möte med Ulla nästa vecka, samma dag tänkte jag hämta mina nya glasögon som jag bara väntat med att hämta i två månader för att de var så jävla dyra, men det måste ju vara speciella glasögon som kostar så mycket pengar som de här glasögonen kostade.

Men nu tänkte jag få ändan ur vagnen och fixa glasögonen, samtidigt ska jag också boka in en tid med min Matematiklärare. Skönt att inte ha så många möten att boka in längre, jag verkar ha nog med mig själv...

Och med tanke på idioten i Oslo. Här är en bild där jag torkar en tår från ögat på Ola (Oslos karaktär i Hetascandics för er som inte vet) , han har haft nog på ett bra tag. Styrkekramar till Oslo. 

さらば、にせもの日本の教訓

Äntligen skapligt frisk efter helvetesveckan som varit. Jag har mest legat i sängen och ätit lätt mat, inte för att jag varit magsjuk, snarare för att jag råkat döda en massa viktiga tarmbakterier med min antibiotikakur. Att man kan bli så sjuk av att inte ha rätt bakterieflora i magen hade jag ingen aning om, men uppenbarligen kan man det. Jag får i värsta fall prata ihop mig med folk och lägga om allt igen. Det är förmodligen ingen big deal.

Nu kommer vi till rubriken!

さらば、にせもの日本の教訓
Farväl, låtsaslektioner.

För nu ska jag uppfylla mina mål med Japanskan:

Det här är alltså de kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska klara JLPT nivå 3, som jag tycker är en lagom nivå:

¤ Eleven kan läsa och förstå skrivet material gällande vardagliga saker

¤ Eleven kan också läsa information såsom nyhetsartiklar

¤ Eleven kan dessutom läsa svårare skriverier som uppstår i vardagliga situationer samt förstå innehållets huvudpunkter.

Att Lyssna:

¤ Eleven kan lyssna och förstå sammanhängande konversationer i vardagliga situationer, prata med nästan naturlig hastighet och kan generellt följa innehållet såväl som förstå förhållandena mellan inblandade människor.

Av det här har jag lärt mig punkt 1 under Mikas "lektioner".
Några nyhetsartiklar har vi inte fått läsa, lite mer avancerade skriverier har vi väl fått, men inga större textsjok, vi har fått lyssna på lite saker Mika läst upp, men inga konversationer att analysera, vi har inte heller fått konversera på Japanska, konversationerna har till min stora besvikelse framförts på svenska i år igen. Och denna besvikelse vill de ha 1300 kronor för!? Jag tycker inte det är värt ens 500 kronor när man inte ens får lära sig saker som täcker nivå 3 på JLPT. Nä, det blir inte en "lektion" till, nu lär jag mig själv i stället. Men först tar vi Svenskan så att jag kan bevisa att jag bemästrar mitt eget språk. Sedan ska jag greja japanskan, detta utan fjanterier!

Idag tar vi farväl av Mel's blogg som vi kände till den!

Ah dessa dagar då man hängde på BCmanga... Som egentligen var en ganska dålig hemsida, men som fick in mig på japanskaintresset redan 2006! Dock kan man fråga sig varför de kallade sin admin för Kakkoii, hon var inte speciellt cool om jag ska vara ärlig, men hon blev ändå en karaktär i min egen serie "Neej" så småningom.

Och hittills har jag inte sett den stavningen på "konnichiwa" någon annanstans än i Kakkoiis något felplacerade pratbubbla (det ser ut som om texten pratar). Den lille mangustern där nere hette Mangoo och jag funderar faktiskt på att inkludera också honom i serien, men det får jag se.

On topic!

I November 2008 startade jag och ett gäng till Mel's blogg som en motreaktion på alla jobbiga fangirls som alltid skulle förvränga animeserien och mangan Yu-gi-oh och dess egentliga handling. Det var egentligen ett projekt som pågick på just BCmanga, men som senare smet ut på Deviantart i något år eller så.

Nu sådär 11 år senare har alla tröttnat på att konstant uppdatera den bloggen så 10 små negerpojkar har blivit en liten negerpojke -Jag. Efter att ha loggat in på Livejournal och upptäckt att sidan börjat med reklam som lägger sig i flera lager så att man inte kan blockera den så lätt, har jag nu valt att modifiera Mels blogg. Jag tänkte göra en fanfiction baserad på inläggen i Mels blogg, men då ska jag också knyta ihop allt till en enda story. Just nu ser råmaterialet ganska stökigt ut. När detta är färdigt kommer jag att släcka ner Mel's blogg för gott.

Fanfiction.net då? Ja alltså, det går som det går med den sidan, ibland går det, ibland inte. Jag är helt enkelt inte jätteaktiv där och det kanske har att göra med bristande intresse, det vet jag inte. Mel's blogg kommer i alla fall att modifieras.

Värme och lugna tag så löser sig det här!

Lite te, en halv liter ungefär, varmvattenflaska på magen och så lugn och ro så kanske jag blir som folk! Som tur är är jag fortfarande kreativ och på gott humör! Fattas kanske bara annat!

Förutom skåprensning ska jag idag göra näst sista modulen i Svenskan. De har varit hyfsat snälla i Östersund och förlängt ordentligt åt mig så jag behöver egentligen inte springa benen av mig, men det kanske underlättar att vara klar innan matematikkursen börjar, jag har ju trots allt CSN och dem har ju folk pratat en del om. Än så länge har det dock varit lugnt med dem och det känns som en bra kontrast till det skit jag haft tidigare...

Nu är det bara lite kvar på Svenska 3, sedan är det en mattekurs kvar, sedan är det ett par prov och sedan ska allt vara klart, äntligen. Lär väl fira med något stort, får se vad det blir. Den här veckan har jag mest varit sängliggande i något jag tror är efterdyningarna av en avslutad antibiotikakur, har inte mått speciellt bra, hoppas på att det blir bättre.

Som summering då, vad har dessa tre kurser gett mig? Bland annat ett nytt intresse för böcker vilket troligen var avsikten med det hela också. Nu har jag en hög påbörjade böcker att välja mellan av vilka jag tror att "den leende guden" blir den jag läser ut först. Jag har en liten kärlek till fornordisk mytologi och vikingar, det behöver inte vara något fel på mig för det.
Dock känns det surrealistiskt att jag snart är färdig med allt! Jag som trodde det skulle ta minst tre år, men det verkar ha tagit betydligt kortare tid trots den sega och jobbiga sommaren.

Jag är tillbaka!

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen, men jag skriver ibland sporadiskt och så får det lov att vara.
Den här helgen har jag mest legat i sängen och haft rejält ont i magen och försökt plugga lite på halvfart medan jag lyssnat på diverse obskyr musik mina Slaviska vänner skickat mig, och försökt låtsas som om jag inte alls varit sjuk. Någonsin.
Vad driver jag med nu då?

Vi börjar väl med Svenskan!

Just nu håller jag på med en fältundersökning om varför vi svär och vad som gör ett ord till en svordom och i skrivande stund kommer jag att tänka på SVT:s lilla film om vikten av saklig journalistik. Mest för att det är vad de vill att jag ska hålla på med när jag skriver en undersökande uppsats. Saklig journalistik!

För en vanlig lat Svensson är det kanske inte det roligaste (eller lättaste) att sovra och sålla när man söker information i internets kloaker. Det blir lätt att man delar något man stört sig på och tror är sant men i verkligheten kanske det är något kloakråttorna slängt ihop av hat, propaganda och strategi. Som samhället blivit idag, har det aldrig varit mer viktigt att ha koll på vad man delar. Rätt vad det är kan du vara en del av ett problem du aldrig trott du skulle bli en del av. 

För min egen del försöker jag undvika artiklar som jag vet är politiskt eller religiöst vinklade. Detta för att jag vill framstå som neutral, inte höger, vänster eller mitt emellan. Till min hjälp har jag faktiskt skaffat lite appar som ger mig en ganska snygg filterbubbla också när jag googlar, samtidigt slipper jag ramla över samma opålitliga resultat om och om igen när jag söker information. Samma sak med Youtube. Jag har en app där jag kan blockera sådant jag inte är intresserad av. 

Väldigt skönt, det är synd att jag ännu inte hittat något liknande för android. 

Min fältundersökning vill de ha ett mer vidareutvecklat utkast på och det ska jag självklart ordna innan jag går och lägger mig. Sedan ska jag också analysera ett tal. Där har jag dock valt politik eftersom politiker ofta använder sig av retorik för att få folk att lyssna och ta åt sig av vad de säger.
Jag tänkte köra på ett tal av Olof Palme om kvinnans likaberättigande och där ska jag alltså skriva några stolpar och sedan tala in vad jag tycker och tänker. Jag tror att det blir bra bara jag kommer på vad det är de vill att jag ska göra. Just nu står det stilla, förmodligen gäller det bara någon liten skitsak som det hela fastnat i. Det får jag lösa!

Japanskan då?

Tidigare nämnde jag att jag faktiskt tänkte ta en sista termin med Mika. Något jag också gjort, mest för att förhoppningsvis lära mig konversera lite på japanska. Mika nämnde faktiskt att vi skulle få konversera, och visst har vi konverserat, men inte på Japanska som utlovat utan på svenska! Mer än halva tiden har gått, och än har jag inte lärt mig konversera ordentligt. Något som varit det enda jag faktiskt kommit dit för. I stället har det varit samma störiga studiemiljö. Under de två senaste gångerna har det dock varit ganska okej, men det känns inte som att det hjälper, när alla andra gånger har varit nära skit. Om det dykt upp något under en "lektion" som jag velat lära mig mer om har jag fått antingen googla eller skriva ett mail till min lärare, för under "lektionerna" har väl 70% av mina frågor blivit ignorerade eller bortflamsade. Jag känner ärligt talat ingen lust att gå dit och studera när det inte ger mig mer än jag kan söka efter själv. Då lär jag mig hellre japanska på egen hand. Aldrig att jag betalar 1300 för en massa trams igen. さようなら、偽物の勉強！これにうんざり。

Nästa gång jag åker till Östersund har jag nationellt prov, samma dag är det "lektion" men det tänker jag faktiskt hoppa över. Det är inte ens värt det när jag redan nu vet vad det kommer att bli av det. 

Äntligen börjar hjärnan komma hem igen!

Det tog sin lilla tid att bli av med alla demoner ur huvudet, att inse att en del människor helt enkelt inte är bra för mig, men nu verkar det vara hyfsat lugnt i alla fall. Att byta umgänge kan ibland vara sjukt svårt men om man lyckas är det kanske värt det, mer än någonsin. Idag har jag bara kvar kanske en av mina "vänner" från den fördömda tiden. Det här beror mycket på att jag fått avgöra vilka av mina kompisar som verkligen är mina kompisar och inte bara umgås med mig för att utnyttja mig. Det var ett svårt, men nödvändigt beslut att ta. Samma sak gäller på nätet, de människor som ger dig en kick och hjälper dig framåt kan du behålla i ditt liv medan de som gör det motsatta är bäst att bara lämna. Det här är som sagt svårt, men nödvändigt.

Idag har jag skrivit ett utkast till en sorts vetenskaplig text som de vill ha inlämnat till Svenska 3. Tillsammans med den här texten vill man också ha in argumenterade texter om språkförändringar i språkhistorien. Jag ska välja en epok och eftersom jag är lat och redan har slagit upp ämnet för en Hetascandics-story har jag självklart valt den mest intressanta epoken för Svenska språkets historia -"den förebannade medeltiden" som en god vän till mig kallade den. Och visst, jämfört med mycket som hänt senare var medeltiden säkert en väldigt hård tid av tvångskristnande, pest och fattigdom. Det ska dock bli spännande att analysera språkutvecklingen lite mer som måndagsnöje, det är ett som är säkert. Är det något jag älskar är det just språkhistoria eller att ta reda på hur det kommer sig att saker är som de är liksom... 

Det är kul och historia var ett ämne jag redan var godkänd i när jag började på köttfärsbirka, så mina köttfärslärare var jätteköttfärsledsna över att de inte kunde köttfärsgodkänna detta köttfärsämne... Det var köttfärstråkigt tycker jag också.

Men det här kan jag faktiskt få betyg på och då är jag kanske lite av en röv om jag inte gör något av det känner jag. 

Men ibland måste man ta ledigt också, och som ledighetssyssla utöver Hetascandics och mina Ameldahistorier blev alltså detta:

Zyuden sentai Kyoryuger! När den här säsongen kom var den förmodligen menad som en vinkning till alla som älskade Kyoryu sentai Zyuranger, eller varför inte den amerikanska versionen Mighty morphin' Power rangers som faktiskt fick in mig i det här nördträsket.

 Kyoryuger bygger sitt tema på dinosaurier och på något de kallar för "brave" som förmodligen är samma sak som civilkurage och självkänsla. Precis som i Engine Sentai Go Onger har man gjort ledaren till en energifylld och lite töntig kille som med sin karisma till slut lyckas få hela teamet att avguda honom. Det finns väldigt många paralleller till både Zyuranger och Go Onger i den här säsongen så det är ett hett tips att du kollar upp också dem för att du ska känna igen alla underliggande skämt..

Dock är både Kyoryuger och Go Onger riktade till en yngre publik än Zyuranger är. 

Likheter med Power rangers

Ja, det finns självklart likheter mellan Super Sentai och Power rangers även om Power rangers nu erkänts som en egen Sentaiserie, mer riktad till en västerländsk publik. I vissa säsonger är det enda som liknar dem med varandra att de har samma morphsuits och ibland också samma suit actors.
Power Rangers fick enorm kritik när det kom ut eftersom det var väldigt många våldsscener i serierna, men då vet inte många att Power rangers faktiskt många gånger är kraftigt försnällade varianter av originalet. Där den amerikanske karaktären för Dragonranger I Mighty Morphin Power rangers slår Tyrannoranger i huvudet med knytnäven sparkar den japanske varianten honom mellan benen och så håller det på. Det finns faktiskt fortfarande scener i Super sentai där man knäcker nötter men i Power rangers är det inte så värst vanligt, det ska vara om någon antagonist får på tafsen då, hjältarna själva får ju inte förnedras i en amerikanisering. Samma försnällning gäller så klart på amerikanernas adaption av parallellserien Kamen Rider.

Viktiga element glöms bort
I Kyoryuger ser morphsekvensen ut ungefär såhär: 

 VS Power rangers 

Det Saban som vanligt glömmer är varför Zambadansen är så viktig. Den är där för att visa hur karaktärerna fylls med energi och därför börjar dansa innan de förvandlas till krigare. I Power rangers? Ah där är det bara "Go-go Dinosaur!" Eller vad de nu säger, samma klyschiga morphsekvens som egentligen inte har med handlingen att göra.

Vilken föredrar jag? För det mesta föredrar jag Super Sentai, men en del Power rangers-adaptioner är faktiskt riktigt roliga. Mystic force (Maho Sentai Magiranger) är ett exempel på en bra adaption, samma sak med Ninja Storm (Shuriken sentai Ninninger) är faktiskt adaptioner som fungerat hyfsat bra, liksom RPM som är den amerikanska adaptionen av Engine Sentai Go-Onger.  

När ditt mentala Harry Potter-ärr börjar värka.

Ni vet redan vem jag är. Jag är "flickan som överlevde." Ändå värker ärret stundom lika illa som det värkte när det kom till...

Jaha folket, då var vi där igen... Mardrömmar, ångest och annat som får mig att inte vilja gå och lägga mig, obehagliga minnen, traumatiska saker som stör min studieteknik. Ett huvud fyllt av tvekan på om man faktiskt räcker till, om man duger, om dementorerna faktiskt hade rätt...

Min hjärna svämmar över av obesvarade frågor, traumatiska minnen och andra saker jag egentligen bara vill ska försvinna, men hur tusan gömmer man en elefant? Den här gången kom elefantspöket och jagade mig efter att jag städat en bokhylla och hittat ännu ett minne från tiden jag helst inte minns. -Den traumatiska tiden mellan 2004-2007. 

Min tid på grundskolan var långt ifrån perfekt, jag plågades av olika former av kränkningar som jag idag hade kunnat polisanmäla, men jag hade inte samma pondus på den tiden så det rann bara ut i sanden. Idag har jag hunnit längre än de flesta av dem, så jag låter den epoken vara. Den värsta tiden kom ändå efter grundskolan...

Jag skulle sluta nian och jag och min bästa väninna hade varit på besök på olika gymnasieskolor. Vi hade massor av förhoppningar och framtidsplaner men till slut mynnade det ändå ut i att i alla fall jag ville gå en musiklinje. Jag fick göra en audition som såg väldigt lovande ut. Dock fanns det elaka människor som inte ville att jag skulle hamna i en vanlig skola. Man gick så långt att man till och med ljög om mig. Min skolkurator hade lagt märke till att mitt beteende var "avvikande" och att jag därför skulle passa bra i en särskola. Något hon beskrev som "samma som komvux och individuella linjen" för mig och mina föräldrar som, fårskalligt nog, trodde på henne precis då. Än idag mår vi dåligt över att ha gått på hennes lögner. Mitt avvikande beteende kom sig nämligen av en depression som utlösts av många år av mobbning. Något hon själv deltagit i tillsammans med andra ur skolpersonalen. 

När så sommaren kom tänkte jag inte mer på att hon ljugit om mig, jag hade ändå ansökt till musiklinjen, min dröm om att bli musiker skulle äntligen uppfyllas...Då kom ett brev.

Välkommen till gymnasiesärskolan 

Känslan som kom över mig när jag stod där med brevet i handen var den värsta jag känt någon gång. Jag blev inte ens så ledsen när tidigare nämnda kurator ljög ihop att jag var kär i en lärare som jag egentligen bara tyckte synd om eftersom folk mobbade även honom. Vanlig empati alltså. Jag mådde väldigt dåligt över placeringen men trots detta gick jag dit.

Det ångrar jag idag.

Det första jag ser när jag kommer in i korridoren som kallas "korridor B" eller "särkorridoren" var horder av gravt handikappade människor. Folk som ibland kämpade med att ens andas själva. De som såg normala ut visade sig med tiden vara lågbegåvade och inte särskilt intressanta för en med 109 i IQ att försöka samtala med. Klasskamraterna var enkelspåriga och den viktigaste frågan var huruvida man hade haft samlag eller hade pojkvän. Något jag inte var det minsta intresserad av att dela med mig av med någon som enbart skulle använda den informationen till att skvallra. 

Ingen av eleverna var dock så skrämmande som "skolpersonalen" som jag från och med nu kommer att referera till som "dementorerna." Förklaringen till det kommer!

Dementorerna försökte på olika förnedrande sätt att skola in oss elever i tron om att vi var hopplösa eller värdelösa människor som aldrig kunde nå en "normal" människas nivå då vi alla var "utvecklingsstörda." Något man alltså häver ur sig utan att ens ha kollat vad eleverna har för IQ. Dementorerna ägnade sig också åt att skamlöst slå sönder drömmar och kränka medmänniskor. Detta systematiska beteende fick mig att strunta i att gå dit och i stället dagdriva i stadskärnan där jag lärde känna olika typer av människor som än idag faktiskt är människor jag umgås med. Självklart gick telefonen hemma varm då dementorerna ville ha tag i mig och mina föräldrar för diverse "konferenser." Min far jobbade på den här tiden som brandman och jourade i grannkommunen vilket gjorde det svårt för honom att bara blåsa in på någon låtsaskonferens men det här sket dementorerna i, de satt sig bara och väntade på oss i sitt infisna kontor. Legenden säger att de fortfarande sitter där och torrväntar. 

Dock dök jag upp två gånger men det var för att dementorerna faktiskt kom med fina lockbeten. En gång tog vi oss till Trondheim och den staden är väldigt stor och enkel att gå vilse i, enligt dementorerna. Det var nu jag bestämde mig för att gå ifrån dem!

Ni vet regeln, man åker inte till Trondheim utan att hälsa på Domen, då blir Olaf arg! Den här dagen tog jag hjälp av den väldiga kyrkan för att komma undan dementorena!

Den här kåken är med sina 98 meters höjd en av nordens största domkyrkor! Bred är den också så det tar tid att gå runt den. Det var här jag lurade dementorerna! När jag var barn var vi mycket i Trondheim och på något sätt hade jag lyckats komma ihåg hur stadskärnan såg ut, som om jag varit där jämt. Det första jag gör är att titta upp mot den stora gröna kyrkspiran när en av dementorerna säger "Dit är det högt!" Jag nickar och säger "Ah nästan 100 meter. Du vet om att det ligger en liten farbror under domen också va?" Dementorn fattar inte att jag menar Olaf Digre och går surt därifrån. Här får jag för mig att gå runt katedralen som jag alltid gjorde när jag var liten. Först gick jag in i kyrkan och sedan gick jag runt den. Efter ett tag hade mycket riktigt dementorerna tappat bort mig och jag går ner till midtbyen för att köpa en födelsedagspresent till min bästis, mitt egentliga ärende till Trondheim! Väl där köpte jag också denna väldigt speciella snöglob som fungerar som en kombination mellan tavla och snökula.

Den kom senare att bli min ikoniska tronheimssnöglob som idag är mycket omtyckt av familjen.
Idag förstår jag varför jag hittade så lätt. Det beror så klart på kyrktornet som syns över nästan hela midtbyen och därmed funkar bra som riktmärke. Du är en smart fyr, Trond och du räddade mig från dementorerna den här dagen. När de hittade mig på stationen såg de ut som den här farbrorn:

En arg dementor kommer emot mig och vrålar "Var har du varit ditt mongo!?" Jag rycker på axlarna och säger "I Trondheim din trähatt." Dementorn börjar gräla och jag går för att köpa läsk, jag har trots allt inte tid med dem. Sedan tar vi tåget hem där vi satt och åt fyrklöverchoklad och själv njöt jag av mitt äventyr. Idag har vi setts mer, Trond. Nu känner vi varandra.

En annan skolresa bar av till Sundsvall som jag känner skapligt väl då jag har släkt där. Dock är jag sällan där då jag inte är jätteförtjust i Sundsvall. Men idag var vi dit och jag tänkte att jag skulle kollra bort dementorerna också här. Enkelt att göra inne på IKEA, det finns många ställen att leta på och det är inget dementorer är bra på. Expecto Patronum!
Dock sov vi över där och jag minns inte så mycket mer av resan... Dessa två resor är det enda bra jag minns från den här tiden.

Back to the track!

Varför är det så att det här hänger sig kvar efter över 10 år utan dem? Jag har ju faktiskt varit både i Sundsvall och Trondheim utan dementorerna och klarat mig bra. Sanningen att säga har jag kommit längre än någon av de där dementorerna någonsin trodde att jag skulle komma. Jag är alltså inte längre där, likt förbannat jagar elefantspöket mig än idag. Jag ber inte om hjälp ens när jag behöver den, jag litar inte på någon längre. Det är troligen så att jag är traumatiserad av allt det här, ett "handikapp" jag fått tackvare min gamla skolkurator med umgänge.

Så tack alla som hjälpt mig komma dit jag är idag. Skolkuratorn, elevassistenten, mentorn och dementorerna kunde inte stoppa mig från att se till att nå mina mål och innan året är slut är jag godkänd i alla gymnasiets grundläggande ämnen! Sedan är saken klar. Vad har jag nu lärt mig av detta? Jo att jag inte ska lyssna på folk som påstår att jag inte kan något utan snarare överbevisa dem. Det tänker jag göra varje gång en sådan person dyker upp. Med det sagt blir det en F-prövning i December, F är inte det betyg jag skulle ha i Svenska 2. Tack för mig!

Torsdag morgon och jag är dödstrött på detta!

Ibland känns det här som en klassisk "never ending story" för att vara ärlig. Nu kör jag fast i den här satans essän IGEN alltså. Den är lite som Daniel Kindberg är för Östersund. Just när allt börjar gå bra kommer den och bromsar som en annan avloppsplugg.
Tredje gången gillt heter det väl, jag får hoppas att det även gäller för essän för nu ska den bli klar och godkänd. 

Jag ska inte klaga, jag kunde ha hetat Samuel Oxenstierna och varit tvungen att dras med Daniel Kindbergs skitaffärer. Själv har jag väl ingen Daniel att dras med längre vilket är skönt.

"För helvete Daniel!"

Och igår efter Japanskan lär en av de där energitjuvarna jag sparkade ut ur mitt liv ha upptäckt att hen stod på "fel" sida stängslet, eller kanske "rätt" sida. Hen hörde av sig och berättade hur värdelöst hen mådde och sökte förmodligen respons från mig. Jag förstår inte att inte budskapet nått fram till alla energitjuvar snart. Jag är inte speciellt intresserad av att hänga med dem, det jag vill nu är installera Adobe Connect och tenta av Svenskan. Jeebus, det här tar för lång tid! 

Framtiden för japanskalektionerna.

Igår var jag i Östersund för att bland annat gå till banken och biblioteket. På bibblan satt jag och pluggade in det sista av Svenskan (som ska examineras i morgon), kände mig nervös och tvärsomnade. Vaknade till när jag hörde en brandvarnare tjuta och trodde larmet gick. Efter ett tag ser jag en förvirrad tant som säger att ljudet förföljt henne även utanför biblioteket och efter ett tags funderande fick vi veta varför -hon hade en brandvarnare i väskan och den var på. Den stackars tanten råkade ju dra igång världens cirkus innan vi förstod att det inte var någon fara.

Efter detta gick jag till universitetet och pluggade lite japanska innan jag gick vidare till Funiversitetet som ligger i ett annat hus. Därinne möts jag av den här fula tavlan som ska föreställa äpplen eller kanske blåbär?

Personligen tycker jag att det ser ut som en massa tuttar som någon tagit loss och limmat ihop. 

I övrigt blir det en termin till med "lektioner" sedan är det avslutning på riktigt. 

Några fler Kanji blir det inte, det är det här pappret och repetition av de äldre tecknen vi ska lägga fokus på, sedan är det lite allmän repetition innan i alla fall jag ser till att komma ut och ta ett JLPT! Troligen kommer det att ske i Stockholm, om jag inte kommer på att jag vill åka utomlands, kanske till Schweiz eller Danmark för att göra det. Det får jag se när den dagen kommer. I år ligger fokus främst på min grundläggande behörighet och som extragrej tar jag japanskan.

Lektionerna då? Det kommer att bli en ganska sporadisk lektionsaktivitet vilket känns jättebra nu när jag har så mycket annat att stå i, plus att jag kan göra andra saker i Östersund än plugga. Det känns som sagt stabilt.

I övrigt tror jag att jag kommer att använda mig mer av... Gissa vem?

Jaa, Biji-san! Han är faktiskt bra att ha när man ska göra övningar. I veckan ska jag jobba med klockslag och vad som sker då.

Men i morgon är det examination i Svenska 2. Då är det bäst att vi slänger in essän! 

Inte en dag för tidigt!

Nu kan jag äntligen börja ta små beställningar på mina teckningar på Deviantart. Jag kommer alltså inte att ta betalt i pengar till en början utan mer i "poäng" som de säger på sajten. Jag är inte bäst i världen på detta med commissions, men jag hoppas att det kommer att gå bra och vem passar inte bättre till att vara reklamkille för det än supersexige och skenhelige Trond? Jag valde honom för att folk tjatat om hur jävla snygg han är nu i snart ett år. Förra gången jag tog beställningar valde jag Yu-gi-oh's övertränade antagonist Amelda! Den här gången valde jag Trond och tänker låta det här vara ett månadslångt experiment för att se hur mycket jag kan kamma in på att teckna till andra.

Och i morgon är det fredag, vilket betyder att jag måste storstäda för att det ska se ut som om det bor folk här och inte deprimerade gnomer. Det och svenskan, Per ville se en vidareutvecklad variant på min essä innan examinationen som är nästa vecka. Det ska vi väl ordna! Sedan kan jag kasta mig över Svenska 3 med liv och lust... Eller liv i alla fall.

Jag är på gång!!

Här sitter jag nu, flitigt parallellpluggande Svenska och Japanska. 

Idag har jag haft mycket att göra, inte bara med studierna utan också på gården med vedhantering och skrämmande av familjens diskmaskin. Tro mig när jag säger att båda behövs!
Just nu sitter jag och försöker klura ut vad det är för kanjitecken tant Mika gett oss igår när jag låg hemma och var sjuk. Jag nämnde i tidigare inlägg att jag egentligen inte ville ta fler Japanskakurser av olika skäl, mest ekonomiska, men eftersom det här blir den tionde kursen på Funiversitetet kändes det som ett bra avslut att ta den. Det verkar dessutom som om det blir lite bättre nu än det varit tidigare och det är mer än välkommet!

Varför håller jag fortfarande på med Språket och Litteraturen, var jag inte klar med dem?
Jodå, jag är klar men eftersom jag har en examination nästa vecka och vill vara skärpt tills dess och inte snubbla på småsaker som låt oss säga medeltiden eller Satslära som jag vet att jag är svag på just nu. Jag ser det som att polera upp musklerna ytterligare, något som behövs mer än väl.

I övrigt har jag nu gett alla mina löst placerade rollspelsformulär en helt egen anteckningsbok!

Känns bra, så slipper min mögbok (Jag har en sådan) belastas av sådant.

Just nu har jag skrivit ner runt 12 karaktärer och mer ska det väl bli så fort det blir tid för hobby. Samma sak gäller allt annat hobbyrelaterat, min aktivitet på tecknarfronten och allt som inte har med Svenska att göra. Just nu känns det som att jag är på väg någonstans med mitt liv!

Diskussion kring Mels blogg och dess framtid, ny fanart och en hel del rant.

Mina vänner! I natt höll min förbannade mage mig vaken. Det var ovanligt, för det mesta brukar det vara min överbefolkade skalle som håller mig vaken ohälsosamt länge. Eftersom jag varken kunde sova eller plugga bestämde jag mig för att öppna paint och leka lite med en gammal skiss jag gjorde för några dagar sedan. Jag bestämde mig för att göra en ny design av Yu-gi-oh-antagonisten Amelda (Engelsk variant, Alister). Jag håller på med en liten fanfiction där alla medverkande duellanter har "smeknamn" som hintar lite till deras personligheter. Ameldas smeknamn kom att bli "Sky devil" efter hans monstermaskin Sky Devil Ziggurat som han nästan besegrar Kaiba med under deras slutduell. Eftersom Takahashi, som är mannen bakom serien, ofta baserar monstren på karaktärerna själva tänker jag att hans smeknamn låg väldigt bra i munnen. Så Sky devil Amelda blev hans duellantnamn. Jag ska även tillägga att Ziggurat inte heter Sky Devil i den översatta varianten, troligen för att amerikanerna är rädda för religiösa inslag, något serien kryllar av. 

Åter till tråden. Jag satt mig med den här skissen i någon timme eller så och här nedan ser vi resultatet! En lite modernare variant på Amelda! Väl anpassad till min kommande fanfiction!

Sky Devil Amelda! Jag är inte helt nöjd, en perfektionist blir aldrig det, men det är så bra som det kan bli! Logotypen kunde ha blivit mer dramatisk, men jag är fortfaranfde lite av en novis med Paint 3D.

Om storyn

Den här historien är baserad på ett väldigt oseriöst projekt jag och några vänner höll på med mellan 2008 och nu faktiskt. Det hela började på det här stället:

Bcmanga.se -Sajten många svenska Otakus minns, av många skäl.

Vi stötte och blötte lite olika idéer kring vad som skulle hända om [infoga händelse] hände och det hela kokade till slut ner till häxbryggden

Mels blogg som till en början skrevs i av kanske 10 personer, men i slutet bara av mig. Den kom till som en reaktion på  alla warshippingfantasier som snurrade runt, inte bara på lilla BC, utan nästan överallt bland kvinnliga Yu-gi-oh fans. Gick man efter deras "fakta" var förresten alla manliga karaktärer i all anime homosexuella, självklart för att stimulera deras egna fantasier. 

Jag har aldrig brytt mig om folks läggning, men många gånger gick dessa fangirls så långt som att ändra handlingen i serien för att det skulle passa deras fantasier och då känner jag att de lika gärna kunde göra helt egna serier och inte göra om redan existerande serier.

Warshipping är bara en av många så kallade "Shippings" som jag själv faktiskt ser som en sorts cancer som sprider sig över all anime östrogenstinna småtjejer lägger vantarna på. Du får gärna vara homosexuell och ha vilka fetischer du vill, men tvinga inte på andra dina åsikter. Fakta är en sak, men din åsikt är inte fakta! Det vi hade emot dessa hormonstinna tonåringar var att de anordnade häxjakter på folk som inte höll med dem, därför skapade vi Mels blogg.

Warshipping-fröet såddes väl när hormontjejerna fick ögonen på den här bilden:

Den här scenen utspelar sig efter slutduellen mellan Kaiba och Amelda. Amelda har förlorat och därmed "förlorat sin själ" -Varför han är medvetslös. 

Fangirls ba'

LWOOOOOOOOOOOOOOOOHT! WARSHIPPING IS REAL!

Nej, lugna ner er!

Allt har en logisk förklaring även om fangirls in general inte gillar logik. Här kommer en förklaring på bilden:
Kaiba kommer ut från ett störtat flygplan med en medvetslös Amelda i famnen. Varför bär han på mannen som alldeles nyss svor att döda honom om han inte gillar killen? Det är rätt enkelt! Takahashi vill, med alla de här tre säsongerna, visa fansen att Kaiba inte har ett hjärta av rostfritt stål, bara en massa skit i bagaget sedan tidigare. Det pågår inte så många romanser i Yu-gi-oh då den serien mer pekar på vänskap och strategier. Amelda hatade Kaiba och menade att han var Hitlers son, något han ändrade på i slutet, men mer än så tror jag faktiskt inte. Han såg att Kaiba var en bra duellant.

Själv har jag gjort en Spin-off  baserad på bloggen och det jag kommit fram till är att den kommer att utspela sig ungefär 10 år efter Doma. Kaiba har mjuknat lite och försonats med Amelda så pass att han till och med hjälper honom när han har problem. De är fortfarande rivaler, men inte svurna fiender. Serien cirkulerar mycket runt Amelda eftersom det var han som var central i bloggen också, alla karaktärerna har familjer och när Doma kommer tillbaka med än värre strategier blir deras jobb att gemensamt se till att skydda sina familjer och rädda världen från undergång.

Jag har än så länge bara gjort några fula små utkast till den här storyn, men planerar att göra mer till jul kanske, just nu måste jag fokusera på alla studier jag tagit på mig. 

Harry Potter och den bortsprungna DVD-filmen. Följetången lär fortsätta!

Så var det återigen dags att recensera filmer, den här gången vill Per den allsmäktige att jag ska jämföra två filmer med samma tema, här är de filmer jag valt:

 

Kongens Valg som även finns på Engelska och då heter "kings choice" och så klart allra bästa Max! Jag har redan sett båda men kommer inte helt ihåg handlingarna mer än att Max Manus var en riktigt tuff kille. Egentligen var väl Kung Haakon ganska tuff han med, han som också är känd som "han som sprang ifrån sina stövlar" förresten.
Det finns självklart en likhet. Båda handlade om krigstiden och åren då Norge och Danmark var ockuperade av Tyskland. Vi ser två män som båda två hatade Hitler och egentligen bara ville se ett slut på Nazismen. Kung Haakon gjorde motstånd in i det sista och Max Manus var ju den som grundade "Rognes organisation" och gick en sabotörsutbildning (bästa utbildningen ever) i Skottland för att sedan ta sig an Nassarna på riktigt. Båda två filmerna är verklighetsbaserade då både Kung Haakon och Max manus funnits på riktigt, Manus dog 1996, ganska gammal och innan det hade han fått många utmärkelser och blivit hela skandinaviens Max Manus! Så man kan säga att både Haakon och Max var kung men på varsit sätt.

Såhär kan jag naturligtvis inte skriva i arbetet! Dock är det lite så han vill ha det, kort om handling och karaktärer, likheter och skillnader. En analys alltså. Nu är problemet bara att Max tycks ha rymt inte bara från Nazisterna under kriget utan från oss också! Filmen är bara BORTA! Som tur är verkar den gå att se på Dailymotion så jag får väl lägga tilliten där. Kung Haakon ligger i bokhyllan och blänger på mig, han tycker nog att jag ska vidareutveckla min essä och sluta sjåpa mig. Tyst Haakon, en sak i sänder! 

Vi tar dig med -Svenska 3!

Oh my god, I actually can't believe this is happening!

Ah right you guys, ni som läst bloggen under sommaren vet att jag haft en minst sagt svettig sådan och då har den verkligen inte varit så varm som den var 2018, det var ta mig (tut) djuriskt!
Jag har alltså "gjort klart" Svenska 2 i den benämningen att det är klart men att det ändå inte skadar att tentaplugga. Folk som läst Svenska 1-3 säger att det är tvåan som är absolut djävligast, ändå ser det ut som om mitt betyg blir högre än det jag hade i Svenska 1. Kan hända att det är för att jag är lite varmare i kläderna med Hermods också.

Men hallå, hatar inte jag Hermods? Jo, som gammal Birkaelev gör jag faktiskt det. Det är en liten kontrast att gå från att vara så social att man nästan kan räknas som antingen hund eller stockholmare till att i stort sett bara sitta hemma i soffan och plugga. Det ska jag säga, sedan är det faktiskt så att jag fullständigt hatar de "muntliga examinationerna" som man ska föra via Adobe Connect som är ungefär lika illa som att föra dem via f(BRÖL)ng Skype ärligt talat. Sedan är jag lite anti det att någon som aldrig träffat mig fysiskt ska sitta på andra sidan landet och bestämma mina betyg. Det känns bättre att åka in till Östersund och tenta av det i så fall. Hur som helst har jag bestämt mig för att greja det oavsett om det blir i Östersund eller via något klipp i Adobe connect. 

En sak är i alla fall bra: Nu kanske jag slipper ha den här digerhögen med böcker att släpa på. Det är alltså tre böcker, men antologin ligger i ett annat rum. Det är tung litteratur men jag måste säga att det är väldigt fin litteratur och därmed alltså värt det de kostade (Runt 2000 spänn, hear me now!) 

Nu är det alltså Svenska 3 som ska påbörjas och till den kursen behövs, förutom den allsmäktiga handboken från första kursen, en liten gullig retorikbok.

Den är liten och gullig men den kostade faktiskt ett halvt tusen också den. Lite samma prisklass som handboken om jag inte kommer ihåg tokigt, så runt 3000 spänn har jag lagt på hela Svenskan om jag ska räkna ihop det och det är exklusive anteckningsmaterial, pennor och eventuella bussbiljetter.

Det bästa är ändå att jag spurtat iväg så in åt (voff!) när jag lämnade Försäkringskassan därhän.
Ja, sedan köpte jag även två rullar bokplast för framtida bruk. Mest för att jag ska kunna sätta in alla lösa teckningar i böcker så att de inte ska ligga och drälla överallt. Jag tror på det här.

Men jag skulle vilja återgå till det jag nämnde förut:
Ja!

För jag tycker ärligt talat lite synd om den här myndigheten som egentligen ska vara på folkets sida och hjälpa den som kommit snett att ta sig på fötter igen, men tack vare vissa politiker av det brunblå slaget, nu själva skulle vara i behov av att sjukskrivas eller kanske till och med revideras. Det är mycket som fungerar bra, men det är också en hel del kvar att göra innan jag mitt kräsna helv(bräk)te är nöjd med dem. Cirkusen jag var med om senast fick mig att ge upp dem för den här gången. Detta kan ni läsa om i tidigare inlägg, idag tycker jag mest bara synd om de stackare som jobbar där och de stackars människor som måste ha med dem att göra på en daglig basis. Idag behöver jag inte ha med dem att göra, men vem vet vad de kan hitta på. 

Hösten i full gång!

Nu har jag bara lite små detaljer kvar innan examinationen av Svenska 2 som äger rum nästa torsdag. Det är lite filmanalyser och så är det litteraturhistoria som kniper mest, annars verkar det gå skapligt bra för mig!
Och i morgon börjar jag med Svenska 3 även om det bara är en mjukstart tills dess att min andra Sv.. Nej min FEMTE svenskabok kommer, det verkar vara ny kurslitteratur för varje gång.

Och nästa vecka är det dags för Japanska B1 del 6 av 200.

Eller det är lite så det känns. Vi verkar aldrig komma ur det här med B1 trots att vi gått 5 terminer och är inne på vår sjätte med detta jävlans helvetes B1! Okej, hon vill väl inte släppa oss vidare om vi inte lär oss saker i tid men varför inte ordna med en bättre studiemiljö då? Kanske på en tid då inte alla är lika trötta som zombies, det vore kanske en bra idé också det. Jag vet, man ska inte be om saker man omöjligt kan få, som ändrade "lektionstider" men man kan väl i alla fall få uttrycka sitt missnöje?
Kommer det bli samma gäng som förra gången? Japp! Och det lär ju verkligen hjälpa mig bli bättre på japanska... Jag ska studera nästan hela kursen hemma i stället så slipper jag sitta på kvällarna och bli distraherad. Nu på tisdag har jag ändå ett ärende in för att sätta in pengar på bankkontot (Ja, det är så krångligt) så jag kan väl lika gärna åka på introduktionen även om jag inte ens gillar de där "lektionerna" längre.

Dock kommer detta inte att prioriteras i första hand eftersom jag faktiskt i huvudsak fokuserar på mina riktiga studier och i ärlighetens namn inte är så sugen på att studera Japanska tillsammans med den här gruppen.