Äntligen börjar hjärnan komma hem igen!

Det tog sin lilla tid att bli av med alla demoner ur huvudet, att inse att en del människor helt enkelt inte är bra för mig, men nu verkar det vara hyfsat lugnt i alla fall. Att byta umgänge kan ibland vara sjukt svårt men om man lyckas är det kanske värt det, mer än någonsin. Idag har jag bara kvar kanske en av mina "vänner" från den fördömda tiden. Det här beror mycket på att jag fått avgöra vilka av mina kompisar som verkligen är mina kompisar och inte bara umgås med mig för att utnyttja mig. Det var ett svårt, men nödvändigt beslut att ta. Samma sak gäller på nätet, de människor som ger dig en kick och hjälper dig framåt kan du behålla i ditt liv medan de som gör det motsatta är bäst att bara lämna. Det här är som sagt svårt, men nödvändigt.

Idag har jag skrivit ett utkast till en sorts vetenskaplig text som de vill ha inlämnat till Svenska 3. Tillsammans med den här texten vill man också ha in argumenterade texter om språkförändringar i språkhistorien. Jag ska välja en epok och eftersom jag är lat och redan har slagit upp ämnet för en Hetascandics-story har jag självklart valt den mest intressanta epoken för Svenska språkets historia -"den förebannade medeltiden" som en god vän till mig kallade den. Och visst, jämfört med mycket som hänt senare var medeltiden säkert en väldigt hård tid av tvångskristnande, pest och fattigdom. Det ska dock bli spännande att analysera språkutvecklingen lite mer som måndagsnöje, det är ett som är säkert. Är det något jag älskar är det just språkhistoria eller att ta reda på hur det kommer sig att saker är som de är liksom... 

Det är kul och historia var ett ämne jag redan var godkänd i när jag började på köttfärsbirka, så mina köttfärslärare var jätteköttfärsledsna över att de inte kunde köttfärsgodkänna detta köttfärsämne... Det var köttfärstråkigt tycker jag också.

Men det här kan jag faktiskt få betyg på och då är jag kanske lite av en röv om jag inte gör något av det känner jag. 

Men ibland måste man ta ledigt också, och som ledighetssyssla utöver Hetascandics och mina Ameldahistorier blev alltså detta:

Zyuden sentai Kyoryuger! När den här säsongen kom var den förmodligen menad som en vinkning till alla som älskade Kyoryu sentai Zyuranger, eller varför inte den amerikanska versionen Mighty morphin' Power rangers som faktiskt fick in mig i det här nördträsket.

 Kyoryuger bygger sitt tema på dinosaurier och på något de kallar för "brave" som förmodligen är samma sak som civilkurage och självkänsla. Precis som i Engine Sentai Go Onger har man gjort ledaren till en energifylld och lite töntig kille som med sin karisma till slut lyckas få hela teamet att avguda honom. Det finns väldigt många paralleller till både Zyuranger och Go Onger i den här säsongen så det är ett hett tips att du kollar upp också dem för att du ska känna igen alla underliggande skämt..

Dock är både Kyoryuger och Go Onger riktade till en yngre publik än Zyuranger är. 

Likheter med Power rangers

Ja, det finns självklart likheter mellan Super Sentai och Power rangers även om Power rangers nu erkänts som en egen Sentaiserie, mer riktad till en västerländsk publik. I vissa säsonger är det enda som liknar dem med varandra att de har samma morphsuits och ibland också samma suit actors.
Power Rangers fick enorm kritik när det kom ut eftersom det var väldigt många våldsscener i serierna, men då vet inte många att Power rangers faktiskt många gånger är kraftigt försnällade varianter av originalet. Där den amerikanske karaktären för Dragonranger I Mighty Morphin Power rangers slår Tyrannoranger i huvudet med knytnäven sparkar den japanske varianten honom mellan benen och så håller det på. Det finns faktiskt fortfarande scener i Super sentai där man knäcker nötter men i Power rangers är det inte så värst vanligt, det ska vara om någon antagonist får på tafsen då, hjältarna själva får ju inte förnedras i en amerikanisering. Samma försnällning gäller så klart på amerikanernas adaption av parallellserien Kamen Rider.

Viktiga element glöms bort
I Kyoryuger ser morphsekvensen ut ungefär såhär: 

 VS Power rangers 

Det Saban som vanligt glömmer är varför Zambadansen är så viktig. Den är där för att visa hur karaktärerna fylls med energi och därför börjar dansa innan de förvandlas till krigare. I Power rangers? Ah där är det bara "Go-go Dinosaur!" Eller vad de nu säger, samma klyschiga morphsekvens som egentligen inte har med handlingen att göra.

Vilken föredrar jag? För det mesta föredrar jag Super Sentai, men en del Power rangers-adaptioner är faktiskt riktigt roliga. Mystic force (Maho Sentai Magiranger) är ett exempel på en bra adaption, samma sak med Ninja Storm (Shuriken sentai Ninninger) är faktiskt adaptioner som fungerat hyfsat bra, liksom RPM som är den amerikanska adaptionen av Engine Sentai Go-Onger.