Förändringsfaktorer och procentenheter... Det känns som om det får lov att ta lite tid.

Idag har jag fortsatt att nöta Matematik 1, som "lärarna" på "gymnasiet" sa "Det klarar du inte av" om, något som idag kan omvärderas då jag ser att mycket av det jag gjort just nu ser ganska lättbegripligt ut. Det kanske är så enkelt att folk som inte träffat dig mer än några få gånger omöjligt kan bedöma dina förmågor.

Jag jobbar långsamt, kanske för att jag inte fått till studietekniken förrän nu och därför inte riktigt lyckats hålla tidsbarriärerna som Hermods satt ut, kanske extra sant när det kommer till matematik. Med det sagt säger vi inte att det är omöjligt att lära mig matte, det tror bara Brittler och Spy-sär och vem lyssnar egentligen på dem?


Jag vet hur man räknar med procent, det är egentligen ganska simpelt:

X% av X = X/100 = X%
Och så ska det se ut, nu ser det ut som en ekvation här, men det är det inte. X är bara den andel procent som ska avses. När det gäller promille dividerar man med 1000 och PPM, ja där dividerar du med 1000000 eftersom:

1% = en hundradel
1 Promille = en tusendel
och 1 PPM = en miljontedel.
Således får man dividera med den andel som angetts. 100, 1000 och 1000000 alltså. Det ser läskigare ut än det är, eller kanske tråkigare?

Sedan har jag även bråkat med förändringsfaktorer, vilket också det ser konstigare ut än det faktiskt är. Man utgår från 100%, alltså 1. Och så kan vi säga att vi ökar med 8%
Här räknar vi såhär: 1+0.08 =1.08, eller så 100+8 =108
Svar: Förändringsfaktor 1.08, alltså 108%

Man kan även subtrahera här, eftersom förändringsfaktorn också kan gå neråt (låter som en börsnotering hela tiden, men häng med!)

100-7 =93
1-0.07 =0.93

93%  och förändringsfaktorn är här 0.93.

I början kan det här se väldigt svårt och jobbigt ut, men det är troligen för att man intalat sig det i barndomen, det finns ju få barn som gillar matte. Dels är det nog detta, sedan tror jag att det också handlar om att man tvingas tänka djupare än man är van vid och det kräver ansträngning, något folk överlag avskyr.

DOCK! För att inte bli som de ufon jag träffat tidigare, som basically hatar att tänka djupare än till vem i Backstreet boys som ser mest fuckable ut, eller för den delen vem i kompiskretsen som är bra i sängen och inte. Det är ju jobbigt att tänka och som vi vet klarar inte vem som helst av det. Men en sak ska mina "gymnasielärare" ha klart för sig. Jag har aldrig sagt till dem att jag är "vem som helst" och jag har aldrig sagt det till någon annan heller. Jag är snarare min egen Harry Potter och just nu håller jag på att slåss mot dementorerna i mitt liv. Det går faktiskt riktigt bra!