Det är när du vakar på nätterna spökena kommer ifatt dig.

Sitter uppe och läser om en sak som intresserat mig oerhört i många år, nämligen svensk psykiatrihistoria och hur saker ser ut idag. Det jag kom fram till just i detta nu var att man visserligen inte låser in människor eller utför tortyrliknande experiment på dem, men den som tror att psykvården idag inte utför experiment på sina klienter längre, den personen är naiv!

När jag började skolan, det måste ha varit ungefär då, började allt! Jag fick följa med familjen en sväng ut på Frösön för att utföra lite tester. Något jag som 7åring såg som en lek och visst är det väl lite av en lek för ett barn också, men vad de vuxna som tittar på tolkar in är så klart en annan femma.

Kan ni tänka er att en plats som är så sagolikt vacker som Frösön kan gömma så mycket obehagliga minnen? Jag satt inne i ett av de stora vita husen som syns som små sockerlådor från Östersundssidan när man tittar mot ön och pratade med mina föräldrar och redan då nämnde pappa Frösöklinikerna, men han sa bara "Frösö sjukhus" och tillade att det jag var på nu var långt mindre obehagligt. Det var det säkert, jag kom ju hem igen utan men även om jag blivit ordinerad diverse saker eftersom jag var stökig som barn. Till och med amfetamin hörde jag i efterhand men detta ville inte mina föräldrar utsätta mig för.

När detta hände var jag väl 7 år eller något sådant, tidigt 90tal var det i alla fall och jag minns att jag tyckte om att vara på Frösön eftersom naturen var så vacker, men att jag aldrig helt slutade tänka på vad pappa menade med "frösöklinikerna" och att dessa var värre än de kliniker som finns där idag.

När jag så blivit 20 fick jag veta att jag gått genom livet med en feldiagnostisering, något som orsakat mig ett ganska stort helvete eftersom folk nu vant sig vid att jag var ett korkat och bångstyrigt Damp-barn som ingen kunde få ordning på. Nu vet jag varför jag var så arg när jag var liten. Det var för att ingen lyssnade på mig när jag bad om hjälp.
Den som tror att psykvården idag inte utför experiment på sina klienter längre, den personen är naiv sa jag här i början, här kommer varför jag sa det. Jag har en relativt "ny" diagnos som jag inte tänker prata om just nu, men det har medfört att psykvården testat olika saker på mig utan att tala om att det i själva verket var experiment, man kallade det i stället utredningar och möten... Idag vet jag att det mesta man gjort var att gissa sig fram och bolla vidare. Det här har medfört att jag under mitt vuxna liv varit på väg att gå in i väggen minst två gånger eftersom jag varit tvungen att ta mig fram på egen hand eftersom folk fortfarande inte lyssnar på dampbarnet som inte har damp men ändå är dampbarnet som bara pratar en massa skit.

Under min gymnasietid hamnade jag på ett ställe som jag nämnt tidigare här och det gav mig men. Jag lärde mig inget av nytta där, men en sak kom jag underfund med och det var att hospitalens tid inte var över, inte för vissa folkgrupper i alla fall. Efter en tid med telefonterror, mental misshandel och förföljelse på stan utreds jag nu för PTSD. Det här är en skandal i sig eftersom jag inte ens skulle vara där om man ska tro psykologerna jag pratade med om det. Fast handen på hjärtat, ingen förtjänar att gå igenom det jag gick igenom, varken under den här tiden eller under grundskolan. Jag är glad att jag haft människor runt mig som brytt sig och därmed kunnat få mig att inte ge mig, annars hade jag nog inte varit där jag är idag, då hade jag säkert städat någonstans för 300 i månaden i stället.

Idag har jag bara ett problem och det är mattebaserat. Jag vill verkligen bli vän med mr Math men han är väldigt svår att komma överens med. kan inte någon som känner honom vara min medlare, jag gillar honom ju, men jag begriper mig inte på honom... Eller så är det bara Brittler som är i farten igen, ska titta till det i morgon.