Det här med att tillhöra gruppen som blir sängliggande under de första mensdagarna, det känns väldigt trist om jag ska vara ärlig. Mentalt mår jag numera bra där, saker har ju faktiskt ordnat upp sig och det är egentligen bara det fysiska som är jobbigt. Sedan känns ju hormonerna likadana som alltid. Ibland är allt och alla världens störigaste ting, nästa dag är allt och alla helt fantastiskt gulliga och sådär fortsätter det tills mensen ebbat ut.Nu tror jag säkert att män har något som är precis lika störande och sätter hormonerna ur spel på samma vis, annars vore det inte logiskt, därför tänker jag att alla som har det jobbigt behöver en styrkekram, åtminstone. Hjälp i rätt riktning är så klart också fördelaktigt men när det gäller hormoner är det nog som min gamla lärare i högstadiet sa. "Man får kämpa på en dag till!" Det kan nog stämma, det är ofta det man får göra, lägga sig ner och dö är bara onödigt när problemet troligen är temporärt ändå.
Och växterna gror så att det knakar, skatorna har blivit tre då deras fjolårsunge hänger med dem fortfarande och helgstädningen lär bli av i morgon, då kanske jag orkar mer än att ligga under värmefilten med katten och halvsova till någon talbok. Nu kanske jag ska vara snäll mot mig själv, jag har faktiskt lagat lite mat idag. Olivröra med stekt ägg till lunch och så färsk pasta med Birkaröra till middag. Birkaröra är en ganska enkel liten röra som passar bäst till bakad potatis, men inte är dum till pasta heller:
Créme fraiche eller grekisk Yoghurt eller något liknande, så länge det är krämigt och halvneutralt, sedan har du i skinka eller kalkon och lite vårlök. Kryddor kan man ha lite vad man vill, jag körde vitlökspulver, ibland har jag i kapris också, men idag blev det bara vanlig Birkaröra eftersom jag var lite för trött för att laga något större, där var jag helt ärlig.
Förutom att städa klart det sista inför helgen, lär det bli mer matlagning och plugg i morgon. Deadline för geografin som dessutom snart ska vara klar och så lite religionsuppgifter som jag hade glömt kvar förut... Utöver det ska det lagas mat så klart, fläskfilé med ostsås tänkte vi på, vi köpte en ganska starkt lagrad italiensk ost på Gregoriemarknaden. I sig själv doftar den väldigt gott om man nu gillar lagrade ostar, det gör jag så länge de inte luktar typ som den här läskiga saken eller varför inte Jämtlands stolthet när det kommer till lagrad ost -Vålåloffen!
Marquis har även den en svettig ton, men från andra områden på kroppen. Tänk dig skoförrådet i bowlinghallen så är vi hemma. -Throwback till högstadiets gymnastiklektioner precis där. -Jag har inte smakat den, mina vänner tycker att jag är en riktig prinsessa när det gäller ost, ja hurså? Jag är prinsessan blåmögel om det passar sig... Nåja, lagrade saker som parmesan och dylikt är helt okej det med. Det bästa med mat som luktar äckligt är väl att den skrämmer bort folk man inte vill ska komma på besök helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar