I prokrastineringens soliga dagar...

Nu är det nära! Halsen kliar, uppdraget är 4 dagar sent och jag känner hur jag börjar bli sömnig mitt i alltihopa.
Idag köpte jag ett par skrivböcker så att jag ska kunna anteckna lite mer under mina kurser, två småblock och tre stora torde vara nog känner jag. Men jag är nervös inför examinationen och det är kanske bara naturligt.

Men det är självklart att allt inte ska gå utan motgångar. Idag när jag återupplivade min telefon från ett par dagars törnrosasömn kom det in ett konstigt meddelande från... Gissa vilka?!
Jag berättade med glädje i våras om hur jag brutit kontakten med denna förnedringsmyndighet men det verkar inte som om budskapet gått fram. Nu har min föredetta handläggare nämligen försökt kontakta mig angående anställda jag inte ens har. Har handläggaren anställt mig som chef eller är det så att handläggaren i fråga inte har klart för sig hur det ligger till?

Svaret är uppenbart. Jag har råkat ut för en person som inte vet vad denne sysslar med och det kanske bara är att beklaga för personens egen del. Kommer jag att kontakta dem? Svar nej.

Vad kommer jag göra då? Jaa, jag kommer att gå tillbaka till vad som är relevant! 

Way to go Svenska 2, this weekend I'll get rid of you!

 Alltså!

Nu till helgen planerar jag att göra klart det som fattas till Svenska 2. Det är trots allt bara en modul kvar och efter detta fattas bara Svenska 3 och två matematiksjok. Det ska nog gå bra bara ingen ringer och (för)stör och det tänker jag faktiskt inte tillåta. Nu ska jag ha min grundläggande behörighet och inget ska stoppa mig. Jag är bofinken som överlevde och så ska det förbli. Den som tror annat kan dra rumpan i klister och sätta sig i taket om den vill.