Oreda i hela fontanellen

Hur står det till på loftet? Ett kaos som sannerligen behöver städas upp, yo mister!
Är det inte likt sig att när man har ett sådant flow kommer alltid något  och förstör, allra helst nu på höstkanten då husflugor och höstgetingar är som mest aggressiva.
Ni vet redan att jag gjort slut med Försäkringskassan, det vet jag med, men gissa vilka som inte vill förstå detta? -Försäkringskassan själva! I torsdags skickade min föredetta handläggare och älskade nemesis ut ett skumt SMS där denne rantade om "Mina anställda". Detta fick som följd att jag under fredagen hörde av mig till handläggarens chef som lovade att ta tag i problemet. Vidare berättar chefen att mitt ärende inte är avslutat varför handläggaren hört av sig. När jag sedan för femtioelfte gången sa till chefen i fråga att den här handläggaren inte passar mig trillade den något sega poletten ner och chefen lovar att även lösa detta åt mig. So far so good, men jag skulle bli glad om de lät bli att störa mitt flow helt och hållet. Nu har jag haft ont i magen hela helgen på grund av det här. Och detta har så klart satt sina spår.

Också i Svenskan!
Det värsta är att det bara är roliga saker kvar och jag egentligen inte bör klaga över det. Det här hjälper mig föga när stressen ökar på när jag inte hittar mina grejer! Två filmer med samma tema torde vara busenkelt att hitta i ett hus fullt av filmer och böcker men min stressiga skalle gör väl att det blir mer kaotiskt än vanligt och de filmer jag valt är spårlöst borta.
Filmerna får väl vänta då, jag får helt enkelt lägga fokus på saker jag kan göra något åt, som min essä, den behöver fixas till lite, sedan har jag en hel del om Norska språket att rota i. Det finns alltså en hel del att göra även om det enda jag behöver göra nu är sova! I morgon är en rätt jobbig dag...

Jo för i morgon åker jag till akuten för en koll eftersom mitt förbannade sittande nu gett mig ordentliga problem! Vilka problem tänker jag inte tala om, men det är klara bevis på att jag sitter för mycket på arslet och på att min pappa haft rätt när han stup i kvarten påpekat det.
Det är en synd egentligen eftersom jag behöver hjälpa mina föräldrar nu när de börjar bli till åren. Min stress gör bara att jag ibland bara blir sittandes utan ett hum om vad jag ska göra. Dock vet jag att med rätt prioritering hinner jag med att både plugga, hjälpa dem och teckna, jag behöver bara strukturera upp mitt liv lite mer. Det kanske jag ska börja med redan i morgon? Det är aldrig för sent att ändra saker man inte gillar med sig själv.