Äntligen fick jag en anledning att börja med amigurimi!

Det här är en liten fet gråtrut vid namn Olmert. Den virkade jag igår medan jag tittade på youtube och käkade kolaglass innan sängdags. Idag föddes en idé om att virka lite fler fåglar, så jag har börjat smått med en stjärtmes!

-Och visst ser den ut att vara perfekt att göra en amigurimi av? Jag tänkte det, men det kan nog bli lite knepigt med svansen är jag rädd. Får fundera mer på det senare. 

Och matten? Ja, den går utmärkt, som ett vatten!
Jag tror att jag har sagt detta mer än en gång, men det handlade nog aldrig om matte, det var något annat, något som nu är borta och därför har det lossnat. Nu förstår jag hur allt hänger ihop och det är inte utan att jag är väldigt stolt över mig själv. Det här var inte så hopplöst som jag fått för mig, det var snarare mina lärare... Eller förlåt, FRÖKNAR i grundskolan som var hopplösa när det kom till... Det allra mesta, men framförallt matte! 

Jag tycker mig ha all rätt i världen att skryta om att det där lossnat, så hårt fastskruvat som det varit. Jag hade ett helvete med matten för att jag i stort sett gett upp den, mycket vill jag skylla på dessa "fröknar" som snarare var där för att bestämma än för att lära ut något som fastnade. Ni kanske minns hon som satt och vrålade som någon blandning av djur och nyår? Den kvinnan har jag förmodligen fått men av som inte gett med sig förrän kanske nu. Jag har dock lärt mig att om man inte kan säga snälla saker om någon ska man inte prata om dem alls, så jag säger inte mer än så. 

Men i morgon fortsätter jag med min stjärtmes, plus städar lite, har fått någon sorts städmani nu igen. Är väl våren som kommer med sånt. Nu vill jag att ni sköter om er, doomscrolla inte, ta in livet, det tänker jag göra.

💖Namaste🙏

Fokusera på liv och lust, inte på död och olust.