Helgen i ett nötskal

 

En ny helg i ett nytt nötskal och för första gången på väldigt länge äter jag chips! Och min mage gillade det? Inte speciellt mycket men ibland får den stå ut med mig!

Som när lördagsgodiset består i en Pavlova till exempel! Massor av grädde, maräng körsbär och... Great stuff helt enkelt! Supergott! Syrrans bakverk! 

Förutom det har jag jobbat med rening i helgen eftersom sista etappen av skattningen är i morgon (4/4). Jag har kommit till förståelse med att för att över huvud taget komma överens med matten och komma längre än till matte 1, måste jag rena ämnet som tidigare varit fläckat med negativ energi. 
När jag var barn älskade jag att räkna! Att hålla på med geometri, räkna ut mått, allt sånt tyckte jag om -så kom skolan och två stycken feta, skrikiga fröknar som fullständigt sket ner ämnet med negativ energi. Jag tappade helt intresset och nu jobbar jag hårt för att lära mig förstå charmen utan dessa harpyor flygandes runt min arma skalle. 

Det är det jag haft lagerbladen och askfatet till. Jag brände lagerbladen och lät röken gå över boken medan jag lät den renas. Skratta ni, så länge man tror på det själv fungerar det! Det stämmer i alla fall.

More over har vi börjat odla igen. Lite olika saker, mycket kryddor har det blivit. De spetsiga bladen är en klockranka som vi tänkte skulle få komma ut sedan till våren.

En annan vårgrej är att jag och Murven varit ner till älven och kollat läget. Tigris är en intressant katt som inte liknar många andra katter jag sett. Hon följer med överallt när man är utomhus, varför vi stänger in henne när vi hämtar posten, hon älskar sommaren lika mycket som oss andra om inte mer, och så pratar hon hela tiden, speciellt när hon är lycklig som här!

Hon har ju gjort illa hasen lite, så hon har lite problem med att hoppa upp på saker, men skam den som ger sig, då klättrar man upp på en stolpe så kan man hoppa NER på kanoten i stället. Hennes has blir bättre, hon har säkert fastnat eller slagits med någon fågel igen.

Solen gav verkligen rättvisa till hennes vackra tabbyteckning också, hon ser verkligen ut som ett litet vilddjur... Nå, hon ÄR ett! Den här katten tar sig uppför slänten och springer genom terräng snabbare än jag gör, detta med en ond bakhas. Jag känner att jag behöver träna för att inte skämma ut mig inför min egen katt här! 

Och vädret var perfekt för mindfulness! Ljudet av drivisen som krasade mot kanterna på den kvarliggande isen var otroligt gemytligt, speciellt om man som jag är väldigt förtjust i vattenljud. 

Och koltrasten har det bra så klart. Jag har räknat till fyra stycken och i morse sjöng bofinkarna så vackert för mig. Jag älskar naturen! Fröhögen som trasten sitter i ska städas bort, vi har en del andra bestyr innan dess.

Sedan hittade jag en gammal trasig bok jag hade glömt att jag hade i sexan. Det var klippt och ritat i den och... Nämnde jag att jag verkligen inte kunde skriva på den här tiden? Min handstil såg ut som om någon unge försökt skriva. Det här har sin förklaring i att jag aldrig fick skriva själv i grundskolan eftersom man gett sig tusen djävlar på att jag var förståndshandikappad. Idag har jag självklart motbevisat dem flera gånger om, men det gör ont i en unges själ att höra att man är sämre än andra barn, det vet nog de flesta.

 Nåja, de näpna nostalgidoftande mönstren var ju intakta, så jag klippte ut dem, dissekerade det som var kvar av boken och gjorde en mönsterpärm av den. Bilderna som fortfarande är intakta kommer att användas i senare projekt. Nu undrar ni säkert en hel del, men gör inte det, vi har nämligen en komplett variant någon annanstans, så det är egentligen ingen fara. Den här var ändå trasig från början.

Förutom detta har jag spenderat hela veckan med hakan i bandage eftersom jag fått någon sorts stort sår på den som inte velat ge sig. Jag hatar ju antibiotika men i det här fallet fick jag ta lite antibiotikakräm och kurera med. Tur att jag inte varit ute bland folk, människor har en förmåga att titta till när man ser lite underlig ut. Efter en helgs kur med antibiotika var huden så torr och fnasig att jag fick spruta rosvatten över hela fejset innan jag sov. Jag klagar egentligen inte, jag kunde ha varit på flykt undan en vidrig diktator.

Och sedan köpte vi ju två stycken glasflaskor. En till att spraya blommorna med och en att ha rosvatten i, för jag personligen gillar att spraya snarare än att badda ansiktet när jag behöver göra det. Finns i många färger, men våra är gröna, söta och funktionella! Dock kanske lite svåra att ställa in sprutan på, den är rätt liten, men det fungerar när man fått till det.

Och i morgon bär det av till Östersund igen för sista skattningen, sedan får vi väl se hur "förståndshandikappad" jag är. Nu har jag redan fått höra många gånger från Östersund att jag verkligen inte är förståndshandikappad, men jag vill få det bevisat en gång för alla att jag är precis lika normal som alla andra. Då kanske jag kan bota min PTSD också, en demon mindre menar jag, så jag tror att det behövs. 

Och från och med nu har jag ett löfte jag inte tänker bryta, det har jag skrivit ner nedan:

Jag önskar mig en positiv förändring och innerst inne vet jag vad som krävs för att den ska komma. Vad som än sker, vad som än kommer genom dimmorna, lovar jag att köra defensivt, med öppna ögon och omfamna eventuella förändringar som jag ser komma emot mig. Jag lovar att kommunicera och lyssna på min själ och mina medmänniskors goda råd. Jag vet att något oväntat kommer nu, jag ser silhuetten av det i dimman. Jag lovar att se över alla möjligheter jag har och dra nytta av dem. Att lyssna på min magkänsla och tydligt visa var jag vill gå. Jag vet att med tiden kommer mitt slit att bära frukt och att jag kommer att få det jag bäddat för, varken mer eller mindre. Jag lovar att använda min viljestyrka, min klokhet och min godhet för att ta mig dit jag vill. Slutligen lovar jag att bejaka alla varsel och drömmar. Det kan trots allt vara av betydelse.

Framförallt lovar jag här och nu att jag ska bryta upp med allt gammalt groll och visa för mig själv och alla andra, döda som levande, att jag kan! Att jag är en stjärna och att världen vill mer med mig än vad fröknar och fan och hans faster ville. Traumademoner! Från och med idag är ni ute ur mitt liv.

Mot livet, härligheten och kärleken 💖

Namaste🙏

Räds inte silhuetterna du ser i dimmorna. Det kanske är vänner du inte sett tidigare.

Håll tummarna för mig i morgon, det här kommer vara en avgörande händelse. Tack på förhand!