En torsdagseftermiddag i min lilla stad

 

Idag kom första shoppingrundan sedan pandemin startade och vi tog faktiskt och storhandlade. Den här bilden visar inte Östersunds vackraste sida, men jag ville mest ta kort på fjällvärlden som skymtar där långt bakom Frösön och resten av den sidan av Storsjöbygden. Jag vet, jag låter som en tokig turist, men jag har fått en förkärlek för att fotografera, lev med det. 

Innan vi gjorde någonting annat ville vi ha något att äta, så vi bestämde oss snabbt för att åka till Lillänge där vi åt det här! Jag beställde fläskschnitzel med lite kryddsmör och pommes medan föräldrarna beställde rödspetta. När man väljer olika mat smakar man ibland på varandras mat, särskilt om man är nära och båda rätterna var supergoda. Okej, jag ska erkänna att Ruccola inte är något jag äter så det lämnade jag, men resten åt jag upp, även om jag blev överväldigande mätt på slutet. Portionerna var så STORA!

Eftersom det blev lite tid över innan vi skulle hämta upp systern från jobbet åkte vi till Erikshjälpen och shoppade loss! Mest saker vi behövde och så ett bordscurlingsset för att det lät som en konversationsstartare man gott kan ha hemma. I övrigt köpte jag en stor mjuk filt och ett par nystan retrogarn! Som jag letat efter det där garnet och nu hittade jag det. Säkert något någon tant lämnat efter sig och nu gör det nytta hos mig i stället. Efter att ha suttit och tagit igen oss i en av skinnsofforna som var till salu där åkte vi för att leta efter den försvunna systern. 

När vi hittat henne åkte vi till Dollarstore där jag köpte en liten väska att ha mina USB-minnen i... En sjöjungfrufena ska det vara, men vi kallar den en stjärt, som man kan stoppa saker i 😆

Ja, och det har varit St: Patrick's day minsann, så de säljer Nisse-dräkter för hundar här... I mitt stilla sinne tänkte jag att min kusins stackars hund nog skulle bli bra förbannad om han fick en sådan dräkt. Jag kanske är moralistisk men jag tycker bäst om djur i sina naturliga dräkter.

När vi var klara här var det dags att helghandla på stora Coop och vid det här laget var jag, min förbättrade kondis till trots, väldigt  utsjasad! Jag tror att jag var trötthetsberusad för jag skrattade till och med åt att mamma råkat köpa för mycket morötter och fick lägga tillbaka dem. Jag var väl bara övertrött. Hjärnan hade i alla fall tagit ledigt resten av dagen.

Efter det var det dags för hemfärd genom skogen. Det kan kännas lite deprimerande för den som älskar naturen att se hur de hugger ner skogspartier gång på gång, även om det säkert behövs timmer till saker och ting i landet. Ungefär nu insåg jag hur trött jag var och somnade under min nya filt tillsammans med min syster... Tänk, jag har en känsla av att folk kommer att låna den här filten väldigt ofta! 

Väl hemma såg jag att jag nog omedvetet utvecklat en sorts regnbågsstil. Inte mig emot, färger förgyller vardagen och som jag tidigare sagt lever jag hellre i en lite barnslig värld av färger än i en trist och grå värld som mest gör mig trött...
Trött är jag nu också, it's been a hard day's night som Beatles sjöng och jag har en känsla av att mitt liv snart kommer att få en ny fasett. Någon sa det sist vi sågs, jag tror på dig, någon. Hoppas vi ses igen!

Och det kanske blir lite tjatigt med det här, men vi är fortfarande i en pandemi även om vi nu har hittat en väg ut ur den. På vår väg ut ur detta mörker vill jag se att vi tar hand om oss själva och varandra, att vi visar kärlek och omtanke och att vi försöker vara så hjälpsamma och omtänksamma vi bara kan. Jag tänkte göra det, inte bara för att jag lovat mig själv och mina vänner det, utan för att jag ser det som en skyldighet att vara en god medmänniska som kontrast till alla som inte är goda medmänniskor ännu. Kanske är det vår roll i livet att leda dem in på rätt stig med hjälp av våra handlingar? Man vet aldrig. Nu vet jag en sak, det skulle vara skönt att få sig en god natts sömn. 

Namaste! 🙏

Ta väl hand om er.💪