tisdag 29 mars 2022

När man börjar känna att det flyter på igen



Livet är hyfsat normalt igen och någonstans får jag erkänna att jag saknat det sociala även om jag inte är sådär stormförtjust i folkmassor. Nåja, rätt människor har faktiskt en förmåga att få mig på gott humör, medan andra... Egentligen inte har något tillträde till mitt innersta rum eftersom den är försedd med en sån här skylt:



För så enkelt är det faktiskt, att till mitt innersta rum har bara de jag ger tillstånd rätt att vara. Det eller den jag inte vill ha här inne behöver jag inte släppa in. Här ska bara saker som får mig att känna mig trygg och välmående vara. Vi har alla ett sådant "heligt" rum i själen, ni vet ett sånt som de gamla faronerna hade dit bara vissa utvalda hade tillträde om de först haft en dialog med Farao. Deras heliga rum fanns på riktigt, våra finns i våra själar och i våra egna själar är det vi som är våra egna faraoner.

I helgen som var nyss mådde jag riktigt prima och när jag gör det känner jag att det är läge för lite finare matlagning, som denna: 



En Yoghurtparfait jag hittade i en av mors receptlådor. Det här ät bland det enklaste man kan göra, ändå rätt lyxigt och gör sig bra till en söndag som den jag hade den på. I denna hade jag alltså varvat bananyoghurt med blandad frukt på burk och toppat med bananskivor och EN_VINDRUVA because fancy! Var det nå gott då? -Det var inte så tokigt! Mintkakor till gör det lite finare 👌





Och för första gången sedan jag slutade på Birka 2016 har jag köpt smink! Eller ja, jag köpte en ny mascara för den jag köpte någonstans 2009 hade nu tagit slut... Kanske säger en del om hur ofta jag använder smink, tycker att jag ser ut som någon från After Dark om jag har smink, men ska jag bort kan det gå bra att snygga till sig lite, även om jag känner mig obekväm med det. 

Flyttfåglarna kommer tillbaka pö om pö vilket gör mig lite lättare i sinnet. Ljuset, djuren, värmen... På något sätt föredrar jag det framför kylan, tystnaden och mörkret. I veckan fick jag för mig att virka igen, lite c2c blev det, ska bli en duk när det är klart hade jag tänkt mig. Snart är det också dags att deklarera, bara en påminnelse till mig själv, deklarera ditt avrat! 

Men summerat blir det såhär:
Jag har saknat att umgås med människor som jag faktiskt har något utbyte av att umgås med, människor som ger mig lika mycket tillbaka som jag ger dem. Jag har bestämt mig för att inte släppa in negativ energi i mitt innersta rum, kommer den ändå in, då måste själen renas.
Lusten för matlagning och för att göra söta desserter har kommit tillbaka, det firar vi med en yoghurtparfait! Dessutom har min kreativitet vaknat... Jag börjar tro att det jag sysslat med under pandemin faktiskt haft en positiv inverkan på mig och gjort att jag faktiskt kan se världen såsom den är och inte såsom någon annan vill att jag ska se den. 

🎕Namaste🙏
Sköt om er, inifrån och ut, du är värd kärlek, från såväl andra som från dig själv.💖



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Den här veckan har det inte hänt jättemycket

  Den här veckan började vi med att ta hand om äpplena vi fick av grannen förra lördagen. Det blev en hel del saker av dem! Torkade äppelri...