torsdag 22 september 2022

Städtorsdag och att veta vem som bestämmer.


Denna dagen -ett liv! Så sa ju farbror Melker och jag tänker att det är bra att ha det i åtanke varje dag så att man inte glömmer det. Den här dagen har jag ägnat åt städning och tomatgroomning. Vi tänkte testa att ha dem inne under vintern och se vad som händer.  Jag tänker i alla fall tro på Farbror grön när han säger att det går. Vatten bokstavligen var och varannan dag så att tomaterna blir röda och fina. 

Sedan har vi städat lite, dammtorkat och inrett lite. I morgon tänkte jag lägga lite tid och kärlek på bok -och fönsterhyllor i vardagsrummet. Sedan tänkte jag ta ut lite mattor, kanske skura med något trevligt så att vi får det lite mysigt också den här helgen. Den här helgen tänker jag förresten ägna åt lite hantverk som blivit över, jag har några små ufon att ta tag i som jag gärna vill få klara, så det blir roligt. I kväll gör jag inte så mycket mer, en film och lite avslappning får avsluta det här kapitlet. Innan jag lämnar er, här kommer dagens tacksamheter:


Jag är idag tacksam över:

  • Att jag nu mera mår så bra att jag själv har svårt att tro att det är sant. 
  • Att jag bor på ett ställe där jag har möjlighet att slappna av och låta kroppen komma igen.
  • Att jag har goda vänner och underbara djur omkring mig.
  • Att jag kan se världen som något vackert och inte som en snökula som man bara finns i.
  • Att jag faktiskt insett att jag förstår även det andra trott att jag aldrig skulle förstå. 

Det här med att inse att traumana inte har lika stor makt över vardagen som de haft, att förstå att det är här och nu jag lever, att inse att jag liksom alla andra har någon eller några som älskar mig, det känns stort! Större än någonting! Kanske större än själva livet och då är det just själva livet jag åsyftar! 
Ni vet om att jag lever med komplex PTSD, många av er vet också anledningen, men jag själv vet nu hur jag ska hantera det, om än det ibland är mer påtagligt än annars. Jag vet i alla fall hur jag ska tackla det nu och det måste jag ändå säga är stort i sig, stort såsom livet i sig.
Ta nu väl hand om varandra och om er själva, vet att ni lever och därför kan skapa en förändring om ni är missnöjda med era liv. Det är aldrig för sent att ändra på något man är missnöjd med, bara man hittar verktygen och de kommer om man bara vill ha dem. 

❀~✾~❃{Namaste}❃~✾~❀ 🙏
Buga för den du är, den du var och den du kommer att bli. Förbanna inte, förstå. Det är bara när du förstår varför saker är som de är som du kan känna dig upplyst och förnyad. Kärlek till dig och de som vandrar vid din sida. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Den här veckan har det inte hänt jättemycket

  Den här veckan började vi med att ta hand om äpplena vi fick av grannen förra lördagen. Det blev en hel del saker av dem! Torkade äppelri...