Då var det åter dags för mitt Facebook-konto att trilskas.

 Egentligen är jag väl inte så värst intresserad av Facebook längre, det har blivit något som inte längre känns attraktivt, mycket för att företag och andra med dollartecken i blicken ideligen ser ett sätt att tjäna sig miljonärer på att lura folk att sitta vid datorn och dräneras på energi. Att alla sociala medier styrs av diverse algoritmer vet vi, vi vet också att sociala medier använder sig av dopamintrippar för att få folk att fastna. Ni vet säkert vad jag menar: 👍😃😡🤗 + 💬💭👪👫👯👭👬= 👅 Att man sedan idogt sänder aviseringar här och där för att fortsätta hålla dig fast vid kontot känns ibland bara besvärande. En del hävdar att beroende och missbruk bara är sådant som kan skapas av fysiska droger, men jag vill hävda att det där är djupare än bara så, för vad gör droger? De höjer dopaminet, varför många utvecklar ett beroende. Och så vet vi ju att reaktioner + kommentarer, statusuppdateringar och "vänner" ger en del dopamin. Jag vill hävda att det går att bli beroende av detta, likaväl som av socker, alkohol, droger eller vad som helst, den som säger annat vet jag inte om jag tror på så länge de inte lägger fram bra argument.

Nåja, mitt konto har hängt sig totalt och det gör att jag knappt kan se vad folk skriver där, så tills det här är överstökat hänvisar jag alla som helst får tag i mig via Facebook till Messenger, för den fungerar bra. 

Det var allt, i morgon ska jag ut i skogen på nya äventyr, vi kanske ses då! 

Namaste 🙏

Nu börjar sista helgen i april på min ära!

Igår, torsdag tog jag och städade hela undervåningen och ordnade en plats åt lyran i ett av fönstren i vardagsrummet. Ibland är det bra att ha kvar skruvarna från innanfönstren. Som avslutning blev det högrevsburgare, en kopp te och glass, självklart glass! Vi har perioder då vi äter mycket glass, andra perioder då vi inte äter någon alls i princip. Nu är det snart dags för avfrostning av frysen, så det är bara bra att allt som är i den äts. 

Och eftersom det är storhelg nu anordnade jag en liten hotellfrukost den här morgonen. Charkuterier, ägg, lite yoghurt, te, juice och så klart vitaminer. Ibland får man skämma bort sig själv.

Vid lunchtiden tog vi en liten artvandring tillsammans med katten och hittade faktiskt lite nytt. Spåmossa är oerhört mjukt att ta på. Den här hittade jag på en fläck där någon eldat tidigare. På ett annat ställe i skogen hade en ekorre lunchat på en grankotte. Det var säkert gott!

Och liksom vi gillar kattfröken också skogspromenader, fast det kan bli lite läskigt om man går utanför reviret. En sådan tur att man är tuff och litar på sin familj Här hade vi hittat en älgstig inte långt från älven, så man hörde hela tiden vattnet när man promenerade där.

 Sedan var det dags att gå hem. Vi hittade ändå några arter så jag är nöjd med dagens artvandring. Blir nog mer av den här varan nu när det börjar bli bart överallt. 

 Kvällen bjöd på röding med tillbehör, lite fin lemonad och Årechoklad. Det är ju bara Valborgshelg en gång om året. I morgon väntar majbrasesafari och mer artvandring. På söndag kan det hända att vi åker till Östersund för att se vad folk hittar på, men det får vi se, jag känner att det finns viktigare åtaganden än politik för min del nu för tiden. En sak som jag känner att jag vill lägga stor vikt på nu är matte! Gäller att passa på när intresset äntligen är tillbaka! Som jag arbetat för att det ska hända!

Nu tänker jag ha en fin fredag, det önskar jag även mina läsare! Ta hand om er, även om ni känner er ensamma, det bär frukt med tiden. 

Namaste 🙏

En smärre shoppingeftermiddag

Idag blev det en liten shoppingeftermiddag där vi bland annat hittade det här! Jag har haft en kopp som funnits med sedan vi flyttade hit 1995 och enda sedan dess har jag retat mig på att den inte haft något fat. Nåväl, nu har vi tre fat och en kopp, så nu behöver jag inte reta mig på koppen längre.

Sedan köpte vi lite kläder också, inte speciellt mycket, lite tröjor bara.

Jag gick alltså dit för att titta på tröjorna med katterna och ugglan men kom hem med fyra tröjor och ett halsband. Så jag rullar, men nu har jag lite nytt att ha på mig till nästa möte i alla fall!

Och nästa möte, som förhoppningsvis är det sista i den här långa svängen, blir av nästa måndag, då får vi se var allt landar. Jag vet att aritmetik under stress inte är min vän, heller inte sifferminne under stress, så dessa två är jag lite orolig över, resten känns det ändå som om jag grejat som vilken normal människa som helst. Kanske lutar det mot att jag äntligen ska få klassas som normal. Jag hoppas det, så att jag en gång för alla slipper all styvmoderlig behandling, för ärligt talat tror jag att det är den som orsakat majoriteten av alla problem jag haft i tonåren och som tween. Jag ser fram emot att slippa sådant framöver, så jag hoppas inte gudarna eller min hjärna sviker mig i det. 

I morgon ska jag i alla fall städa upp i röran här, det ser ut som om ryska armén haft raveparty tillsammans med Taz här, det går inte för sig, det ska se bra ut i mitt hem! Vi ses i morgon vänner, ta hand om er och låt inte negativa människor eller negativ energi ta det bästa av er, det är inte värt besväret. 

Namaste🙏

Hell Freyr, hell Fröya! Livet, livet livet!

Rening av undervåningen, samt ny amigurimi på gång.

Det här med att rena en plats från negativa energier är bland det viktigaste man gör, om man nu tror på sådant och till viss del gör jag det. Idag gjorde jag en enkel ritual med bergskristaller och lagerblad. Exakt vad ritualen handlade om utöver att låsa ut negativ energi och skydda mot onda krafter kan jag inte gå in på i nuläget, låt oss bara säga att ritualen gick ut på att blåsa bort negativ energi.

Egentligen är det så enkelt att lagerblad har en lugnande effekt som stärks när de bränns upp eller kokas eller på annat sätt upphettas så att oljorna frigörs. Det går att avfärda som placebo eller verkningslöst om man känner att man inte tror på sådant hippietrams, men för mig fungerar det, kanske för att jag tror på att det fungerar. Sedan är ju kristaller vackra, Turkos är en av mina favoritstenar tillsammans med Alexandrit, som jag tyvärr inte har någon. På bilderna ser vi en hög med halsband gjorda av Bärnstenschips, Ametistchips och bergskristallchips. Titta på dem och säg att de inte är vackra! Sedan har jag ju tre andra stenar här, en svart månsten, en bergskristall och självklart en turkos. Någonstans i mina gömmor ska jag även ha ett jaspisägg som jag köpte när jag precis börjat studera i Östersund och tillsammans med barndomskompisen börjat få en viss feeling för New Age. Jag har säkert fler sådana saker, bara det att jag säkert har förlagt dem någonstans där jag inte har en aning om att jag kunde ha lagt dem. Det brukar vara så. När jag blir stadd i kassan igen lär jag skaffa fler kristaller och figurer att ha bland mina häxgrejer. 

Igår kväll började jag på med min stjärtmes som nu bara behöver ett par vingar och en stjärt så är den färdig. Sedan kanske jag gör någon fler sjöfågel, en sillgrissla låter lockande. En hallonpralin och en nostalgitripp på det. 

Jag vet inte hur många som minns den här söta tjejen och hennes små djur som hon hade i håret. Jag pratar om Lady Lovelylocks och hennes Pixisar, eller som de egentligen hette "pixietails" I korta drag handlade sagorna om en föräldralös prinsessa eller "Lady" som bor i sitt slott tillsammans med sällskapsdamerna Fairhair och Curlycrown. Ja, alla bär namn som anspelar på hår, alla utom två karaktärer -Prins Strongheart och trollkarlen Shining Glory.
Där har ni protagonisterna, de ska tillsammans med tjejernas Pixisar beskydda landet Lovelylocks (där allt är gjort av hår) mot den illvilliga furstinnan Ravenwaves, hennes medhjälpare Hårtuss eller Hairball samt deras kammtroll eller kammgnomer, Snagg, Tovis och Skummis, som i originalet hette Snags, Tanglet och Dulla. 

Som i alla andra småbarnsfilmer slutar alla avsnitt med att Ravenwaves, Hårtuss och kammtrollen förlorar och gråter medan de andra vinner och avslutar med att skratta. 
Jag vet inte varför men till och med som barn störde jag mig på att de alltid skrattade i slutet på filmer som Krambjörnarna, My little pony, Lady Lovelylocks... Dock minns jag ett adlib eller walla från några röstskådespelare i My little pony när jag var liten. Deras karaktärer hade förlorat och lommade iväg  samtidigt som de muttrade en massa klagomål, bland annat "Har de inget sinne för humor asså vissa..." 

Och nu när jag ser om vissa saker jag såg som liten ser jag verkligen vilken skillnad det var på olika röstskådespelare. Jag var rädd för vissa av dem som barn, då de ibland spelade sina roller lite FÖR bra. En av dessa var Bertil Engh, men honom gillar jag ändå, dessutom har han en vacker sångröst... Och ja, han är en bra röstskådis, ingen spelar ond som honom. Sedan har jag en knippe andra favoriter som vi kan ta upp i ett annat inlägg, men en är Monica Forsberg. Hon cartooniserar, jag vet, men jag tycker ändå om henne, kanske för nostalgin där. 

Men nog om barnprogram och annat mys nu, nu ska vi prata morgondagen. Jo för i morgon tänkte jag städa lite och plugga lite matte, det blir min onsdag det. Jag har ju börjat följa den här mannen på youtube! 

-Och en sak måste ni ändå hålla med om, mannen är bra på att förklara matte så att vem som helst förstår det! Inget krånglande, bara matte, som det ska vara! Han är en bra hjälpreda när jag kört fast i saker, det är ett som är säkert. Som tur är går det mesta rakt in i skallen nu, vilket inte upphör att förvåna mig lika mycket som det glädjer mig. Kanske ska sluta lyssna på allt dumt folkprat ändå. 

Men nu tänker jag i alla fall varva ner inför sängen, det tror jag görs bäst med några mattetal så det får bli kvällens sista göromål. Ta hand om er därute, doomscrolla inte, låt inte negativiteten sluka er, det är att spela ondskan rakt i händerna. 

Namaste 🙏

Allt gott till dig, medmänniska och medresenär. Vet väl att du är värd lika mycket som alla andra, varken mer eller mindre. Vet väl att ditt avtryck här på jorden spelar roll för någon, alltid. Var snäll mot dig själv och andra, det tjänar du på! 💗

Äntligen fick jag en anledning att börja med amigurimi!

Det här är en liten fet gråtrut vid namn Olmert. Den virkade jag igår medan jag tittade på youtube och käkade kolaglass innan sängdags. Idag föddes en idé om att virka lite fler fåglar, så jag har börjat smått med en stjärtmes!

-Och visst ser den ut att vara perfekt att göra en amigurimi av? Jag tänkte det, men det kan nog bli lite knepigt med svansen är jag rädd. Får fundera mer på det senare. 

Och matten? Ja, den går utmärkt, som ett vatten!
Jag tror att jag har sagt detta mer än en gång, men det handlade nog aldrig om matte, det var något annat, något som nu är borta och därför har det lossnat. Nu förstår jag hur allt hänger ihop och det är inte utan att jag är väldigt stolt över mig själv. Det här var inte så hopplöst som jag fått för mig, det var snarare mina lärare... Eller förlåt, FRÖKNAR i grundskolan som var hopplösa när det kom till... Det allra mesta, men framförallt matte! 

Jag tycker mig ha all rätt i världen att skryta om att det där lossnat, så hårt fastskruvat som det varit. Jag hade ett helvete med matten för att jag i stort sett gett upp den, mycket vill jag skylla på dessa "fröknar" som snarare var där för att bestämma än för att lära ut något som fastnade. Ni kanske minns hon som satt och vrålade som någon blandning av djur och nyår? Den kvinnan har jag förmodligen fått men av som inte gett med sig förrän kanske nu. Jag har dock lärt mig att om man inte kan säga snälla saker om någon ska man inte prata om dem alls, så jag säger inte mer än så. 

Men i morgon fortsätter jag med min stjärtmes, plus städar lite, har fått någon sorts städmani nu igen. Är väl våren som kommer med sånt. Nu vill jag att ni sköter om er, doomscrolla inte, ta in livet, det tänker jag göra.

💖Namaste🙏

Fokusera på liv och lust, inte på död och olust. 

 

Helgen i ett nötskal 22-04-24

Den här helgen bjöd också den på många intryck! Våren har blivit alltmer tydlig och när vi tog en road trip över Krokvåg, Ragunda och Bispgården bjöd naturen på en dramatisk solnedgång, nästan lite tropiska färger. 

Det hjälps inte, det är härifrån vyn av bergskedjan får sin rättvisa! Mest gillar jag de små topparna som hamnar ovanför vägbanan stundvis.

Här ser man vad jag menar, det är nästan lite som fjällen eller alperna, fast i miniatyr. Och det är här man har fått växa upp! Det är otroligt egentligen. 

Det är otroligt vackert på sina håll i vår lilla kommun, eller vadå, hela landskapet är slående vackert. Det här området ser visserligen lockande ut att bada eller åka båt i, men det är väldigt strömt här då det ligger bara en liten bit från Stadsforsen. Något man ser på närbilden här. 

Innan vi for åt ragunda/bispgårdenhåller åkte vi till Krokvåg, som också är en väldigt fin liten by som ligger intill vår egen by Gevåg. Varför heter byarna som de gör då? Det är enkelt, båda ligger vid indalsälven så det har så klart med det att göra. Gevåg hette från början Gefvåg, som betyder "där älven är djup", krokvåg betyder där älven kröks. 

Den här lägdan brukar vara full av olika djur. Mest fåglar, men ibland ser man också lite olika typer av klövdjur. 

Sådana finns det gott om till exempel. Det här paret hittade vi idag i övre Gevåg. En get och en bock. Bocken tittade rakt in o kameran som för att posera för den, om än den ville kolla läget. Geten däremot visade rumpan. Tur att rådjur har väldigt söta rumpor som man gärna tittar på. Geten visade dessutom upp sin lilla söta svans. En del tror att rådjur inte har någon svans. De har fel. 

Sedan tycker jag att det är viktigt med te när man kommer hem från diverse äventyr, så en kopp te var verkligen välkommet efteråt. Såväl idag som igår.
Idag drack vi ett sött te som heter "frösö blomster" och har en lite kola-aktig ton, medan gårdagen bjöd på chai. 

 Sedan har jag bestämt mig för att läsa ut den sista boken i Frösötriologin också. Mest för att jag lånat ut de andra två och den jag lånade ut dem till säkert vill låna den tredje om ett tag. Våfflor är gott förresten, kalla som varma.  Förresten har narcisserna vaknat till liv så det går åt rätt håll, verkligen. 

Sedan var glassbilen här i fredags, så det blev en glasshelg igen. ett axplock av vad vi köpte har vi här ovan. Lite vanlig glass helt enkelt. Plus Daffy som jag inte ätit på väldigt många år. Svar: Ja, det finns hallonpralin i frysen, JAG var ju med och handlade 😉

Sedan... Krympte glassbilen och eh... Ja. Nämen jag har ju återupplivat barndomens samlande på nyckelringar så den får väl bo med de andra.

De andra + glassbilen bor på mitt virkfodral då... Tillsammans med ett gäng till jag inte tagit fram just här. Vad ska vi virka nu? Jomen jag har kommit på att det faktiskt vore lite skoj att börja göra lite amigurimifåglar, så detta ska bli en mås av något slag, mest troligt en gråtrut. 

En annan fågel jag kommer virka senare lär bli stjärtmesen, för att de är bedårande, ändra min åsikt, det går helt enkelt inte. 

                                                      Namaste🙏

Lev nu. Död har du all tid i världen att vara sedan 💖

 

Lite guldkant på onsdagen.

Ni vet, när man börjar dagen med en dusch och kan gå ut på gården i bara morgonrocken utan att frysa ändan av sig? Det är en känsla värd guld!

Det var också den här dagen jag bestämde mig för att ta fram min gamla lyra igen och tänk, man förundras varje gång över hur enkel den är att lära sig, på en vecka har jag lärt mig många låtar plus tänkt på hur snyggt det skulle kunna bli att kombinera den med cittran. 
Som ni hört har jag tänkt göra cittran "great again" som en viss herr pumpa skulle ha sagt. Idag förknippas ofta detta instrument med religiösa äldre damer, som ofta får öknamnet "citterkärringar" vilka mest spelade just religiösa sånger á la Lapplisa, sånger som absolut är vackra att spela på en cittra, men jag tror att det går att göra annat än bara religiösa sånger på dem, det är det jag menar.

Den här onsdagen tittade också grannen ner för att gratulera mor i efterskott med en egenkomponerad blombukett samt lite gulliga kakor. Hon är för söt, grannen. 

Onsdagens middag bjöd på kassler med hemmagjord potatisgratäng och pepparrotssås eller färskostsås beroende på vad människor föredrog. 

Det här med potatisgratäng ja! Det är ju många som köper färdiglagad gratäng och det är visst gott om man inte har lust att laga egen gratäng, men man kan faktiskt inte skylla på tidsbrist när man gör gratäng, det går snabbt och man vet vad som är i.

Så det var onsdagen 20/4 2022 summerad och klar, vänta bara på nästa inlägg, fred ut så länge! 
 

Långfredag med 70-årsfirande.

Glad påsk och så gratulerar vi morsan på 70-årsdagen. Påsk innebär så klart sockerchock med en massa godis! Inte som julen, men det räcker verkligen till.
Idag har jag inte ätit mycket nyttigt heller. Det blev smörgåstårta, lite te en shot Baileys och en del sött. I övrigt har vi städat som galningar och jag känner mig ändå inte jättenöjd med inredningen, eftersom jag är perfektionist, petimäter och hobbypedant kanske. Alla andra var nöjda med städningen...

Sedan har det droppat in folk idag, lite släkt och vänner så. Mysigt faktiskt. Igår tittade även grannen ner och pratade lite med oss om allt från datorer till människokännedom. Det var intressant måste jag säga, jag uppskattar intellektuella människor, som säger någonting annat än "höhö jaa" när man pratar med dem. Just igår kom vi in på det här med att leva sunt, inte bara fysiskt utan också mentalt och i och med det kom vi in på det där jag ofta pratar om med människor när de är lite sugna på att diskutera livet, nämligen Karma! Eller lagen om handling och konsekvens skulle vi kunna korta ner det till, det är dock mer invecklat om man hårdrar det, som jag gjorde för några inlägg sedan. 

Den här helgen tänkte jag se om jag kunde få någon ordning på vår norska Harpeleik som hänger och ser deprimerad ut sedan en av strängarna brast för några år sedan och jag inte har en susning om var man köper strängar eller ens hur man byter dem. 
För er som inte vet vad en Harpeleik är hänvisar jag till denna bild: 

En cittra alltså, ett instrument som tyvärr fått alltför mycket tantstatus för att låta så vackert, så jag hade faktiskt tänkt samla på mig lite tantpoäng och lära mig spela... När jag då vet vad det är för sträng som saknas, vilka som ska bytas och allt vad det är. Jag har lekt med den lite förr i världen men glömde bort den i flera år efter att strängen brast. Nu är det en bassträng så den ska väl ändå gå att spela vissa saker på, men jag vill ändå ha alla strängar känner jag. 

Så i morgon plockar tant Gösta ner cittran och tar sig en liten kik på den. Så invecklat kan det inte vara...

Men det blir då, nu ska jag ta och tvätta av mig lite smuts och sova tänkte jag. Glad påsk och som alltid, ta väl hand om er. -Namaste