Seg kväll med svullen lymfkörtel!

Ibland är jag fruktansvärt tacksam över att plugga på distans och inte ha någon obligatorisk närvaro. Till exempel de dagar man vaknar och tror att man har tandvärk men förstår att det är en svullen lymfkörtel. Där har vi en sak till att vara tacksam över! -Att det inte var tandvärk! Dock förhindrar det mig ändå från att åka till min lilla stad för att besöka kursgården i morgon, då jag i stället kommer att behöva besöka hälsocentralen vilket är betydligt tråkigare, hur lite jag än gillar min innpåslitna lärare. Jag föredrar ärligt talat hans innpåslitenhet framför ett läkarbesök, men det är väl inte alltid man har ett val och som sagt, jag är tacksam över att det inte var tänderna!

Sedan är det ju vår på min ära! Våren går upp en nivå varje dag nu och idag när jag gick för att hämta posten fick jag äntligen se fru Tussilago stå där i all sin gula prakt i slänten. Hon är alltid lika välkommen, både med de där gula vackra blommorna och de stora gröna bladen man ser om sommaren.

Har du aldrig sett dem? Det är de här bladen jag menar:

Och här nedan ser vi ett par små tussar i vägkanten också!

Jag tänkte först plocka dem, men att kliva över vägräcket med tvivelaktigt hållbara byxor och dåliga skor där broddarna fortfarande är kvar gör jag bara inte. Jag lärde mig en hård läxa sist jag gick i kuperad mark med fel skor, onödigt att riskera det igen.

Dessutom, om de här två fanns i slänten där, då står det nog inte på förrän de finns på ett mer plockvänligt avstånd. Som jag längtar efter att sätta fram årets stora gula bukett på köksbordet till allas glädje! 

Nu blir det i alla fall ett par pass matte och arkitektur innan kvällsfikat och i morgon... Ja, då får vi väl ta och ringa till hälsocentralen med den där förargliga lymfkörteln då om den inte mot förmodan gett sig. Sköt om er! Ut och ta in våren eller något annat glädjande!