Det var visst måndag idag...

 Idag har varit en ganska trög dag då inte mycket blivit gjort, mycket på grund av ett stresspåslag jag visade mig få helt i onödan. Jag råkade ju göra en dubbel ansökan på en kurs, varför det står på CSN att jag avbrutit en kurs och att de gärna vill veta vad som står på. Sagt och gjort, mitt stressade jag försöker logga in med bank-ID för att förklara men i villervallan glömmer jag alltså bort vilken kod jag har, så nu står jag här igen med ett blockerat bankID och känner mig allmänt korkad och handikappad. Nu är det här ganska lätt att lösa så jag får väl helt enkelt åka och göra det någon dag, men det är ganska pinsamt att behöva byta hela tiden. Varför måste jag åka in då? Jomen det beror på att jag inte har rätt ID-kort, så händer något, som nu då, blir det en ganska påfrestande härva som bara är irriterande och att vara irriterad eller arg tar på krafterna. 
Efter att ha varit frustrerad ett tag följde jag med för att handla lite och  kanske komma på lite andra tankar, det fungerade och när all stress släppte somnade jag i bilen och när jag vaknade förstod jag vilken kurs de menade! Det blir väl till att ringa CSN i morgon och ta ett snack med dem om det, så får jag greja med den där förargliga koden längre fram i veckan. Lite 🥪💩🥪-känsla är det ändå över allt det här, men vissa dagar bjuder ju på bajsmackor också, vissa får värre än andra och ärligt talat är det här mer av ett I-landsproblem om något.

Och på hemvägen skulle vi hämta posten och upptäckte att i två grannars post låg i vår låda, så vi fick helt enkelt åka en sväng runt byn och leverera posten. Som tur är var det inte hela byn som fått sin post i vår låda, då hade vi nog blivit fundersamma över hur posten tänkt... Ja ännu mer än nu alltså!

Kanske är det så att jag sovit dåligt och därför varit ouppmärksam, då brukar man ha dåligt flyt. Hjärnan är inte riktigt sitt bästa jag när den är halvt avstängd helt enkelt och när jag kom hem somnade jag en timma till framför TV:n. Nu känner jag mig lite lugnare och tänker att det säkert går att ringa till CSN och berätta hur det där ligger till, plus höra om de kan fixa till lite i datumen eftersom studierna förändrats lite. 

Nu till bilden då! Uppfinningsrik har jag alltid varit, min pappa har kanske lärt mig att man kan bygga om gamla saker till nya så här har jag gett ett gammalt hårspänne som jag inte tror att vi använt på 10 år en ny roll som tubklämma för tuber i plast. Som det ser ut just nu fungerar det ganska bra i alla fall, så jag är jättenöjd. Så pass nöjd att jag säkert kommer att göra en till om jag hittar fler sånadär. 

Sedan fick jag som en märklig nostalgisk/melankolisk känsla i magen för ett tag sedan när jag såg dockorna Spicegirls använde som mallar till deras jättesöta musikvideo till Viva forever. 

 Jag minns dem som ganska fulsöta små leksaksälvor, designade efter varje tjejs "karaktär" och jag tyckte så mycket om dem att jag till och med klippte ut några ur en gammal Okej-tidning och satte upp i en hörna på väggen. Det var dock 1998 och åren har ju gått så de här dockorna har åldrats en hel del, sedan ser man också vilket jobb den här tidens dataanimatörer gjorde för att få dem att se så bra ut som det bara gick med plåtbitar, lite lera och en hel del datoreffekter.

Ja hur ser de här små feerna ut nu? 

Tärda, trasiga och i akut behov av att lagas kan man väl säga. Det som gjorde ondast tror jag var att se min forna favoritkaraktär Emma med ett "blint" öga. I det här skicket gick de på auktion för 9,100 pund! Det är ungefär 122 kronor... Det tycker jag ändå verkar skumt om det här nu är de äkta modellerna, som i så fall bara finns i en uppsättning och Spice Girls hade (och har fortfarande) många fans.

Nåja, här ser ni även en video från auktionsbolaget som hävdar att de som köpt dem köpte samma modeller som användes i videon. Kanske är det så och kanske har tidens tand gnagt väldigt på flickorna, om ingen varit oförsiktig med dem. Jag inser i alla fall en sak. Redan 1998 kunde datorer göra underverk och jag tror att det är så jag vill minnas också Viva Forever.

I morgon är i alla fall en annan dag där jag lär få mer gjort i allt. Jag oroar mig ibland för att inte få tillräckligt gjort, men det kanske är så att det behövs lite oro för att inte bli för bekväm.
Hur som helst tänkte jag leta reda på lite gamla uttjänta kläder att göra om i morgon under mina pauser. Sköt om er nu, jag tänkte i alla fall göra det.