Du misstolkar och förvränger allt, det är inte roligt att prata med folk som beter sig på det viset...
Så sa en person till mig när jag var 16 och kanske hade personen inte helt fel, för i tonåren var jag verkligen jättejobbig eftersom min impulskontroll var tämligen låg. Att jag dessutom befann mig mitt i puberteten var inte bättre... Det här inlägget kommer därför att handla om impulskontroll!
När är det bra att följa sina impulser?
Den här frågan ställer sig nog många.
Ser du en människa som har världens snyggaste rumpa gå förbi tänker kanske reptilhjärnan såhär: "Åh vilken snygg röv, den ska vi klappa på!" Men ditt sunda förnuft säger förhoppningsvis att det inte är en bra idé eftersom du förmodligen lärt dig att det inte är socialt accepterat att klappa folk i arslet bara för att de har ett som ser bättre ut än andra arslen. Däremot kan man ju tänka "åh, det var en snygg rumpa du hade!" Men inte låta tanken smita iväg eftersom du vet att personen med rumpan säkert inte skulle uppskatta det. Var i stället glad att du sett en snygging och låt det stanna där. Vem vet, kanske träffas ni igen och hinner bli vänner och mer? Den chansen är större om du ser personen och inte bara rumpan.
Ser du en människa som har världens snyggaste rumpa gå förbi tänker kanske reptilhjärnan såhär: "Åh vilken snygg röv, den ska vi klappa på!" Men ditt sunda förnuft säger förhoppningsvis att det inte är en bra idé eftersom du förmodligen lärt dig att det inte är socialt accepterat att klappa folk i arslet bara för att de har ett som ser bättre ut än andra arslen. Däremot kan man ju tänka "åh, det var en snygg rumpa du hade!" Men inte låta tanken smita iväg eftersom du vet att personen med rumpan säkert inte skulle uppskatta det. Var i stället glad att du sett en snygging och låt det stanna där. Vem vet, kanske träffas ni igen och hinner bli vänner och mer? Den chansen är större om du ser personen och inte bara rumpan.
När är det då bra att följa sina impulser? Ja, om du till exempel blir utsatt för någon som klappar dig på rumpan eller ännu värre, blir våldsam. Då får du naturligtvis freda dig men inte ta till övervåld. Där är det bra att följa sina impulser.
Hur undviker man att missuppfatta vad folk säger då? Genom att inse att man föddes med två ögon, två öron och en mun och det av en anledning. Du ska lyssna, låta det du hört processas genom hjärnan och SEDAN reagera med lämplig känsla. Här är det noga att tänka på hur mycket det är nödvändigt att reagera på något. Det kanske inte är lönt att bryta ihop bara för att äggkokaren gått sönder eller för att du fått en stor räkning, men däremot kanske det är det om någon du bryr dig mycket om befinner sig i eventuell livsfara. En fin balansgång många barn och tonåringar inte lärt sig förstå än.
Hur undviker man att missuppfatta vad folk säger då? Genom att inse att man föddes med två ögon, två öron och en mun och det av en anledning. Du ska lyssna, låta det du hört processas genom hjärnan och SEDAN reagera med lämplig känsla. Här är det noga att tänka på hur mycket det är nödvändigt att reagera på något. Det kanske inte är lönt att bryta ihop bara för att äggkokaren gått sönder eller för att du fått en stor räkning, men däremot kanske det är det om någon du bryr dig mycket om befinner sig i eventuell livsfara. En fin balansgång många barn och tonåringar inte lärt sig förstå än.
Gör dig medveten om dina problem!
Medvetenhet är A och O i allt. Om jag vet om att jag är dålig på något men vill bli bättre på det ser jag väl till att bli det, även om någon annan säger att det är omöjligt. Varför? För det är bara du som vet om någonting är möjligt för dig eller inte, du är din egen gud!
Så om du har dålig impulskontroll och vet om det börjar du med små steg. Kommer det en myra och biter dig behöver du inte ta fram Haubitskanonen och skjuta bomber efter den, det räcker att knäppa bort den med pekfingret och det får dessutom inte lika svåra konsekvenser.
Sedan tror jag att det är bra att avgränsa och belöna, och så öva, öva, öva!
Det första du måste ta reda på är hur du reagerar på olika saker och hur du ska tackla det här. Börja med tre ämnen, det är lättast att hålla reda på. Känslor är en sak, men vilka känslor tenderar att dominera hos dig? När du vet vilka känslor som tenderar att dominera är det lättare att pausa dem också. Börja med att vara uppmärksam på när den första tendensen till känslan dyker upp och pausa sedan känslan i ett antal minuter, ta några djupa andetag och tänk "är det här en verklig känsla?" Varje gång du lyckas pausa en impuls ska du komma ihåg att belöna dig själv, hjärnan styrs av dopamin, så spela på den strängen 💪
Jag var usel på det här i många många år, mycket för att jag inte ville acceptera att jag var impulsiv, överempatisk och hyperaktiv eftersom folk då skulle få för sig att det var något fel på mig. Något folk ändå fick för sig, så jag förstår faktiskt inte än idag varför jag inte tog tag i det här redan i ett tidigt skede. Kanske orkade jag inte med det, kanske var jag inte ens mogen för det... Det var nog också därför jag alltid missuppfattade saker och trodde att det var så verkligheten såg ut. Idag vet jag lite bättre, men jag tror att jag kan lära mig ännu mer. Meningen med livet är väl att samla på sig visdomar, så det är väl bara att fortsätta då. Vi börjar med att boosta impulskontrollen och stressa ner lite. Att andas lite mellan stressmomenten och se till att utvecklas! Visst är det bra att följa sina impulser i vissa fall, men det är en fin balansgång att veta när det är bra och när det verkligen inte är bra. Lev nu väl! Jag hoppas att jag kunnat höja någons självförtroende idag och så hörs vi av framöver. Ta hand om er❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar