Ska vi enas om det en gång för alla nu då -Brittler hade fel!

En kopp te, världens gulligaste katt och min gamle vän Abakus sällskapar mig denna afton medan jag sitter och petar kulor fram och tillbaka utan att tänka på vad det egentligen är jag gör, men när jag suttit en stund och petat inser jag att jag kan alla multiplikationstabellerna och att det var så löjligt enkelt att komma ihåg dem att jag nästan skäms över att jag trodde på mina gamla lärare som sa att jag aldrig skulle lära mig förstå matematiken, att jag aldrig någonsin skulle kunna se magin i detta fantastiska ämne utan svårigheter... Ja, eftersom jag var så dum att jag inte ens fattade multiplikationstabellerna.

Brittler, du och din kära armé fick mig att tro saker om mig själv som definitivt inte stämde överens med verkligheten. Det här förstår jag nu var ett led i en process som senare ledde till ett övergrepp jag har svårt att förlåta, eftersom detta övergrepp slog sönder väldigt mycket av min självkänsla. 

Tänk att jag haft en så dålig självkänsla att jag under så många år trott att jag inte ens fattade något så lätt som multiplikationstabellerna. Att jag under hela mitt liv fått höra "du är inte som alla andra, du är helt enkelt lite sämre" och detta i synnerhet när det gäller matte då. Jag började med tiden hata mattelektionerna eftersom mattelektionerna betydde Brittlers skrikande röst och stinkande andedräkt som skrek "du kan inte sitta här och TÄNKA!" Varenda gång jag försökte processa något jag sett i boken. Som barn tänkte jag nämligen inte så fort, vilket gjorde att folk drog slutsatsen att jag inte var särskilt slug och det var där allt började. 
Med tiden fick personalen på skolan för sig att det var omöjligt för mig att lära mig multiplikationstabellerna, så de gav helt enkelt upp och i högstadiet menade man att jag led av dyskalkyli och därför inte kunde lära mig matte. Alls. 

Men den här veckan fick jag det hela klart för mig att det inte alls rörde sig om att jag är dålig på matte, det hela rörde sig hela tiden om att folk slagit sönder min självkänsla med att få mig att tro att jag var ett hjälplöst lindbarn som inte skulle klara livhanken utan att ha en "hjälpreda" vid min sida. Än idag hatar jag Brittlers stinkande vitlöksandedräkt som skrek "Du kan inte sitta och tänka!" Matematik är att tänka, och du kan INTE stoppa mina tankar, inte ens om du skriker så högt att dina stämband brister. 

När jag kom till Östersund trodde jag under 13 års tid att jag led av dyskalkyli och inte kunde lära mig matematik eftersom det var det folk sagt i alla år, men så mötte jag på en magisk människa som faktiskt brann för matematik! En gång när jag satt och glodde i taket i stället för att fokusera på matteboken kom den här människan fram och satt sig mitt emot mig. "Är det tungt?" Frågar han och jag nickar långsamt. "Ja, jag måste ju ha matematik, men jag har ju dyskalkyli så det är inte det enklaste..." Säger jag uppgivet och ser hur han ler misstänksamt. "Dyskalkyli säger du?" Jag nickar bara och rycker på axlarna "Jaa, mina lärare har då konstaterat att jag inte kan räkna." Säger jag och börjar göra en liten smärre uppställning. Kompisen ser på min uppställning och ler ironiskt innan han börjar skratta så att lärarna tittar upp på oss. "Dyskalkyli, vad är det för prat, du ställer upp som en normal, inte fan är du sifferblind inte." Jag tittar på vad jag gjort både länge och väl innan jag mumlar "Satans Britt" och kompisen ler igen. "Du tror inte på dig själv, sluta med att inte tro på dig själv, du klarar mer än du tror, nu saknar de mig i rummet intill!" Efter att kompisen lämnat rummet börjar kuggarna snurra, men det skulle ta många år innan jag insåg att han haft rätt hela tiden och framförallt att Brittler haft fel hela tiden. 

I veckan bestämde jag mig för att greja alla multiplikationstabeller oavsett vilken tid det skulle ta, jag räknade med att det skulle ta en månad, men det tog bara 5 dagar för mig att förstå vad allt handlade om:

Jag börjar med att dela upp dessa 10 tabeller i rationella och irrationella tabeller, vilket på svenska är jämna och udda tabeller va. 

Vi finner att vi har fem tabeller i den irrationella gruppen, av vilka jag redan kan 4 flytande och därför bara behöver lägga fokus på 1, som är tabell nummer 7, vilken alltså är den tabell som räknas som svårast just för att den inte har några genvägar. Mer om det kommer.

Så i den rationella gruppen har vi 5 stycken tabeller som alla går att lösa genom att vi delar dem på två. 

Vi kan ta sexan eftersom det var där jag hittade det här.

6,12,18,24,30
Därefter börjar tabellen om med 36, 42, 48, 54 och 60. Så enkelt löste vi knuten på alla rationella tabeller. 

Den enda tabellen jag alltså fick bråka med var sjuan och det beror just på att den är en krånglig tabell. Här lärde jag mig det genom att skriva ut tabellen som text så att jag skulle slippa se ett virrvarr av siffror:

noll gånger sju är noll

ett gånger sju är sju

två gånger sju är fjorton

tre gånger sju är tjugoett

fyra gånger sju är tjugoåtta

fem gånger sju är trettiofem

sex gånger sju är fyrtiotvå

sju gånger sju är fyrtionio

åtta gånger sju är femtiosex

Nio gånger sju är sextiotre och tio gånger sju är sjuttio.

Nu kunde jag ju alla tabeller utom sjuan, då borde egentligen bara 7*7 vara svårt här, och det är 49, som ni nu ser ovan. Men om man till äventyrs skulle glömma någon multiplikationstabell finns ju alltid världens bästa Youtube, där det faktiskt finns ett helt mutiplikationsdisco för barn! Mitt barnjag hade lätt velat ha det discot i stället för Britt. 

Att använda öronmaskar till bra saker är alltså bra, och jag kan konstatera en sak en gång för alla med det här inlägget. Ni som dömde ut mig som barn- Ni hade fel, hela högen! Jag har ett bra arbetsminne, jag har ingen dyskalkyli, jag kan mer än jag själv tror, men jag behöver fortfarande få tillbaka det ni stal av mig där och då. Min självkänsla och mitt självförtroende! Nu ska jag ta och gå och lägga mig och njuta av vetskapen att jag aldrig var något pucko. Och jag tänker sova jävligt gott på den kudden! 💪