Sju års fundra -Nu står det klart för mig!

 

Bilden ovan visar en algoritm, ett ganska simpelt inlärningsmönster som alla känner till. Allt består av sådana kedjor, algoritmer, programmeringsmönster.

2015 satt jag med ett par skolkamrater i TV-rummet på Röstahammar, Birka Folkhögskola. Vi diskuterade hjärnan. En av kamraterna, som också jobbade mycket med programmering, sa där och då att likheten mellan hjärnan och en dator är att hjärnan, precis som datorn går att programmera.

Sedan dess har jag funderat på huruvida det stämmer eller inte och alltid tänkt att det är klart att det är så det är. Allt handlar om algoritmer -alltså inlärningsmönster och så klart studieteknik. 
Som med det mesta som handlar om hjärnan handlar det om ifall du är mottaglig för informationen som kommer emot dig eller inte. Är du intresserad, kapabel att förstå och så vidare. Allt det där kan bara du avgöra.

Svaret på om hjärnan är programmerbar eller inte är alltså "ja", eftersom hjärnan kan lära sig saker kan den programmeras, eftersom inlärning inte bara handlar om att komma ihåg saker utan också att skapa algoritmer, alltså mönster av olika slag. Man kan säga att lärare, föräldrar, miljö och umgänge är vad som "programmerar" hjärnan.

Birka var bra för mig, även om jag under tiden jag gick där inte alltid mådde så bra. Dels hade jag stora problem med en envis depression som inte blev bättre av att jag på den tiden hade försäkringskassans stora ok på axlarna och därför inte hade så stor studiero. Både jag och skolan kände oss ytterst frustrerade och hjälplösa. Få saker gick att göra, men en sak vet jag att man lyckades med och det var att programmera om min hjärna en aning.

Under hela grundskolan hade lärare förklarat för mig att jag led av dyskalkyli och därför aldrig skulle förstå eller tycka om matematik. Det spelade egentligen ingen roll hur många gånger jag i olika tonfall sa till dem att jag förstod bara jag fick koncentrera mig, då repeterade man bara samma ramsa igen: "Med din dyskalkyli blir det omöjligt att lära dig det här, det måste du förstå!" 
Det här trodde jag länge på, under hela gymnasiet gick jag och trodde att jag inte skulle ta mig igenom Matte 1 (eller Matte A) eftersom jag inte hade något sinne för aritmetik eller koder. Jag visste någonstans att det var fel, men den vetenskapen var begravd under lager av tjat om att lärare och andra "överheter" inte kan ha fel.

Åter till det där med omprogrammering av hjärnan då. Jag berättade nämligen för min lärare att jag misstänkte att jag hade dyskalkyli, alla hade ju sagt det, så läraren sa att han ville se hur jag skrev när jag gjorde mina matematiska anteckningar, ja, sådana man gör på "kladdpappren" när man räknar. En bunt siffror och figurer omkringslängda lite här och där och det där ville han se. Efter att ha sett mig sitta där och kleta i några minuter säger han med ett litet skratt: "Nämen Bofinken! Du har absolut inte dyskalkyli, du räknar för snabbt för det. Du är bara felprogrammerad!" Den meningen har ekat i mitt huvud som en motvikt till dem som sagt "du kommer aldrig klara det här med dina svårigheter!" 

Joseph Goebbels, Nazitysklands propagandaminister visste också om det där med att man kan programmera om folk, han var dessutom ganska duktig på det. Alla trodde på honom och han sa till och med rakt ut att om man upprepar en lögn tillräckligt ofta blir den en sanning. 

Det de gjorde med mig var att hela tiden påminna mig om att jag inte var som andra, att jag aldrig skulle klara av att fungera som andra. Till slut blev deras lögner min sanning och jag trodde att jag hade begränsats

Men lögner och bedrägeri kommer fram och tack vare den här meningen från läraren jag hade på Birka fick jag ett frö sått i min hjärna. Om det inte var som de trodde med aritmetiken, vad är det som säger att det andra stämmer? Kanske är det också inprogrammerat? 

Jag har i alla fall förstått att matematik har en sak gemensamt med ryska. -Andra påstår att det är svårt men egentligen handlar det om att lösa koder och lära sig språkets grammatik. I matematiken heter det inte grammatik, men det fungerar likartat och heter aritmetik. Det är grundläggande mönster för att förstå helheten... Eller är det kanske så att vi är tillbaka vid algoritmerna, eller åtminstone vad algoritmerna grundar sig på.  Bilden i fråga visar ett kapitel om kvadrat och kubik. Något jag fick höra var väldigt svårt när jag gick i skolan. Dock tycker jag inte att det är det, inte så länge man får analysera det i lugn och ro.

Idag har jag i alla fall ägnat hela dagen åt att analysera, tänka och fundera och resultatet har faktiskt blivit att jag fått saker gjorda, att jag börjat förstå! Nu ska jag inte sticka under stol med att boken "en gyllene bok om matematik" från 1962 varit till stor hjälp. Det står mycket intressant i den. Språket kan verka en aning föråldrat och ibland kanske folk som tänker politiskt rynkar pannan åt meningen "alla negrer är svarta" som finns i ett exempel på sidan 13. Det här är saker man får se förbi när man läser gamla böcker eller tittar på gamla filmer. Man får tänka att det är tur att utvecklingen går framåt i stället. -För oavsett vad man ibland tror gör den det och det kan ingen tyrann i världen ändra på.

Men jag har faktiskt inte bara hållit på med matematik och funderat över huruvida man kan programmera om sin hjärna eller inte. Nejdå, jag har faktiskt läst lite också! Vi fick ju en väldigt stor hög med böcker av grannen i somras och då hittade jag bland annat originalversionen av djungelboken som jag inte gett mig på att börja läsa ordentligt förrän nu. Det är lite samma sak som med Barbro Lindgrens böcker om Barnhans land eller för den delen A.A Milnes böcker om djuren i sjumilaskogen. Vid första anblick ser man att man skriver om djur men när man kommer in på djupet förstår man att det handlar om olika sorters människor. Den som inte läst originalversionen av djungelboken rekommenderas verkligen göra det.

Det om det. Och i morgon tänkte jag försöka få lite ordning på huset vi bor i, det börjar bli stökigt igen och jag vill inte att Aurikatariina ska få skäl till att komma hit och grovstäda. Så stökigt lär det aldrig bli här, så jag får väl bjuda hem henne på en fika i stället, kvinnan verkar jättetrevlig! 

Nu kan det verka som att jag ser ner på folk som har hem som ser ut som dem Auri besöker, men det skulle jag aldrig göra eftersom det väldigt ofta beror på psykisk eller fysisk ohälsa att man låter det gå så långt och den som mår så dåligt behöver all hjälp den kan få för att komma på fötter igen, därför är jag glad att det finns människor som är villiga att hjälpa dem och dessutom helt gratis! -Jag mår bra och behöver ingen sådan hjälp. Städar gör jag med glädje själv och i morgon ska det bli åka av. Sköt om er nu så ses vi en annan gång, kanske Lefty fått något annat att analysera då, eller så har jag lyckats ta någon fräsig bild, man vet aldrig med mig! Men tills dess får ni ha det så gott och inte glömma bort att ta hand om er själva och varandra! Och så klart -Lyssna inte på skitsnack, det är bara till för att distrahera dig! 💖