Att försöka parera bort en halvdålig dag.

(Inlägget började skrivas 24-01-23, men blev klart 24-01-24, det täcker därför båda dagarna).

Igår (tisdag) blev det städdag, mest för att allt annat bestämt sig för att kärva, som det gör vissa dagar. Positivt var i alla fall att jag fick tag i SYO:n och flytta om lite i kurserna, eftersom vi inte fått kontakt under större delen av januari. Eftersom jag fått flytta allt till februari och därmed fått lite extra lov (yay!) blev jag lite orolig för CSN. Som tur var hade de inte fått in någon underskrift och var därför tvungna att avvisa min ansökan. Det här låter hemskt, men det innebär väl bara att jag får söka om bidraget, vilket jag hade tänkt göra ändå, så allt är egentligen i sin ordning. -Nu slipper jag säga åt dem att ta bort Januari från skolveckorna.

Förhoppningsvis får jag pappren från CSN innan veckan är slut så att jag kan skriva under dem och skicka iväg så snabbt som möjligt. Det här blev eftersom jag inte har något mobilt bank-ID. Jag skaffade ett, men sedan blev det något krångel med koden så jag måste göra om hela grejen så fort jag har möjlighet. -Därför får jag alltså skicka in det här manuellt tills jag grejat det här.

Och i morgon är det torsdag och då ska vi väl dels plocka undan lite saker som ligger fel, dels tänkte jag göra glass igen, eventuellt också baka en sats drömmar eller två till eftermiddagsfikat. 
Men bara för att man har lite mer lov än väntat betyder det inte att jag inte har något att göra, absolut inte. I nyår tänkte jag mig att göra en daglig matteutmaning vilket har gått sådär, jag håller inte så hårt på det så länge något händer åtminstone en gång i veckan. Utmaningarna behandlar alla mattenivåer och fungerar lite som med nivåer på ett dataspel. Enkel, medium och svår, beroende på hur mycket personal som håller till på hjärnkontoret för dagen. 

Och kvällens testund bjöd på ett rooiboste med apelsinsmak. Ett gott och väldigt rött te som passar bra till det mesta om man frågar mig och min storasyster och det är klart att man frågar oss! 

Systern dricker fortfarande sitt te med mjölk och jag tyckte faktiskt att färgen på teet blev så fin att jag ville ha med en bild på det i inlägget. Det och den lilla nökungen hon stickade i veckan som var. Efter att ha läst böckerna om Barnhans och hans vänner har en förkärlek just för den lilla nöken vuxit fram. Jag tänker sticka en vuxen nök.

Men det är kanske svårt för en som inte läst de här böckerna att veta vad en nök är. Jag ska förklara här:

Här har vi i alla fall Barnhans och hans leksaker åkandes på en flotte längs Emån. Den lilla fågeln som påminner mycket om en juvenil fiskmås, är Nöken. Enligt boken är han en liten stickad nök med för korta vingar för att kunna flyga (garnet tog slut när vingarna skulle stickas) och fötter av flanell. Nöken som systern stickade är helt gul, så jag kallar den för en liten nökunge.

Jag funderar på att sy alla karaktärer i passande tyg, det svåraste kommer nog att bli gummiapan Mack, men jag tror att jag kanske kan lösa det. Jag minns att jag gjorde en "kork" när jag var barn, men den kom bort. Det var en champagnekork jag ritat ett litet illvilligt ansikte på eftersom Korken ju var liten och smått illvillig. Jag hade också en stenkula som jag målat på med nagellack eller läppstift, men den blev så ful att jag förmodligen slängde den senare.

Jag har faktiskt några positiva minnen från grundskolan och dem tänker jag inte begrava under en massa dåliga saker som mobbning och annat trams. Några minnen är:

Att sitta på bibblan och läsa böcker. Barbro Lindgren var bland de första böcker jag lärde mig läsa riktigt och VLMF-böckerna har satt sig extra hårt på minnet.

Att sitta nånstans var som helst och muppla med den här: 

Den här historien har jag nog dragit mer än en gång, men när jag gick i Åk 6 hittade jag en sånhär i ett förråd och frågade min fröken om hon hade några batterier jag kunde få sätta i den (den versionen gick på batterier). Det hade hon och jag kunde sitta och leka med den hur mycket jag ville, jag fick den av henne eftersom de ändå skulle slänga den tillsammans med en massa annat skrot som inte längre användes.

Jag minns inte om den här gick sönder eller kom bort på annat vis, den finns i alla fall inte kvar i min ägo längre. Jag råkade i alla fall nämna det här för en lärare jag hade i gymnasiet senare. "Den var ganska ful minns jag!" Sa jag och fortsatte plugga matte. Efter ett tag gick läraren därifrån och kom tillbaka med en lite modernare variant av den. "Det var en sånhär va? -Slit på den du!" Sa han och gav mig den, den har jag fortfarande kvar. Den är lite som en fidget spinner, man har något att pilla på! Sedan är den ju lite rolig eftersom den är så ful också.

Förutom VLMF och Little professor minns jag andra mattespel vi höll på med, bland annat ett väldigt gammalt DOS-spel som hette något i stil med SPAB, där man skulle öva på olika räknesätt. När man klarat en uppgift kom en glad smiley och en glad melodi, när man misslyckats kom en sur smiley och en sur melodi. Ganska simpelt egentligen, men det var stimulerande.

Och så målade vi mandalas! Det har jag inte slutat med än, då jag inte tror att det finns mycket som är så roligt som det när man är uttråkad och vill försvinna från verkligheten en stund. Det är absolut inget fel med det, ibland kan det faktiskt vara riktigt sunt!

Sedan minns jag ju alla utflykter vi gjorde, bland annat åkte vi och badade ett par gånger för att ha lite roligare under gymnastiklektionerna som annars mest bestod i promenader för min del, gärna med min väninna som jag tyckte väldigt bra om och fortfarande har lite sporadisk kontakt med. 

Jag tänker att det kanske är bättre att minnas saker som varit roliga och bra, än att lägga allt elände på minnet. Alla råkar väl ut för olika grader av trakasserier under livets gång och många får säkert, liksom jag, livslånga men av det. Jag tänker inte låta mina trauman bestämma över mig längre, jag vet att jag förtjänar bättre än så, jag vet faktiskt att alla förtjänar bättre än att gå igenom sådana saker. Sköt om er och kom ihåg att det bara finns en person som kan bestämma över ditt då, ditt nu och din framtid. Den som tror att den kan bestämma över en annan individ är inte mer än enfaldig.