Gårdagen i min lilla stad!

Igår kom så filten hem igen efter ett gäng veckor på kemtvätt. Eftersom det här är husets största filt, tillika en av de snyggaste filtarna, tänkte vi nu att den får vara på övervåningen så att risken för att den råkar ut för fler missöden blir lite mindre. 

Utöver att hämta filten åkte vi till Coop som sig bör, dels var jag hungrig, dels behövde vi köpa mat. Det var först tänkt att jag skulle bjuda på mat på restaurangen, men när vi kom fram kände vi mer för att köpa smörgåsmat och lite frallor, så det fick bli det.

Dock kan jag redan nu tala om att jag känner mig själv rätt väl och jag hittade faktiskt en liten inredningsdetalj inne på Coop när jag köpte mat, så den fick följa med hem. En svart jordglob har fördelen att den är en snygg inredningsdetalj, nackdelen att den är svårare att läsa på än en blå. 

-Och almanackan jag tänkte köpa mig hade syrran redan köpt åt mig för att vara säker på att jag skulle få en innan de tog slut. Jag valde en bild på Trondheimsfjorden en augustiförmiddag med ebb. Baksidan blev Nidälven den här gången, jag hade ärligt talat väldigt dålig fantasi här. Insidan behöver fortfarande en ansiktslyftning men det ser jag som ett projekt jag kan ta senare. Efter att ha köpt mat och sånt åkte vi hem.

Vi stannade dock till i Stugun för att köpa lite bilfika i form av godis och lite drickbart. Den här läsken liknade Vira Blåtira men smakade mer hallon eller smultron än den gör.

 Egentligen köpte jag den mest för namnets del. Enligt internet ska Blådåren smaka blåbär, men jag vet inte om jag tyckte att den gjorde det. Det ska tydligen finnas fler läsksorter från samma märke med lika fula namn... Nästan då, den här hade det fulaste snasknamnet sedan den här gamla godingen:

Triumfglass hade när jag var i tonåren lanserat en glassvariant av godisblandningen med samma namn, på svenska hette den "sopor" och lanserades tillsammans med "måsskit" och "jungfrubröst"... Glassen hittade jag och min väninna när vi var i Sollefteå på en skolresa någonstans i högstadiet. Och det har sedan dess varit anledningen till varför jag skrattar åt det norska ordet "søppel" eller søppeldynga för den delen. 

Sedan fick vi tag på läskessensen med cyanidblå färg och ett namn som låter som om ett troll fått barn med en smurf också:

-Hälsa fint på Smulle! Ett namn som också låter som ordet "smullit" gör där jag bor. Smaken skulle vara smultron, men jag tycker att den mest smakar vanilj förstås... Fast egentligen tycker jag inte att det är speciellt mycket läsk och godis som smakar som det står att det ska smaka, det mesta smakar socker och E-ämnen... Dock måste jag erkänna att vissa av de där kemiska smakerna är en sorts last jag har, eller mera ett sorts "guilty pleasure" kanske man kan säga. 

En relativt okej stadsresa blev det i alla fall, trots att allt inte gick helt som smort gick det i alla fall nästan som smort och det får man kanske vara glad för! På vägen hem såg vi en buss som stannat till på en hållplats och viftade med varningslampor och när vi kom lite närmare såg vi varför, den hade råkat köra på en stackars älg som låg bakom bussen och såg allmänt yr ut. Nasse i mig tänkte direkt "hoppas allt gick bra ändå!" För både bussresenärerna och den stackars kraken till älg förstås... 

Det är väl det här man får tänka på när man bor i skogen eller egentligen i naturen över huvud taget. Även om man ibland tror att man är ensam ute i naturen är man det inte, det är trots allt fler än man tror som bor i skogen och ibland korsar en och annan av dem en väg vid fel tillfälle. 

Byn där jag bor är som bekant mer än ofta full av rådjur och annat småvilt, ibland kan någon liten älg eller ren dyka upp. Nu på senare år har vi även hört kronhjortar bröla från skogen och ibland hoppas jag på att få se en på behörigt avstånd. År 2013 såg vi faktiskt en ståtlig hjort hoppa in i skogen på väg till Bräcke, men det är också den enda gången jag sett dem, annars har det mest varit rådjur och älg i hjortväg vi fått nöjet att dela vår plats på jorden med. Älgar är ju stora djur som jag haft respekt för sedan barnsben då jag blev uppmanad att inte gå ut om det fanns älgar i närheten. Detta eftersom ett djur som kan väga mellan 2-700 kilo inte är helt ofarligt, speciellt inte när de är brunstiga eller har barn. Kan nog tänka mig att samma sak gäller kronhjortar, en stor hjort kan ju väga i alla fall 230 kg i bara muskler. Slutsatsen blir att jag inte vill möta någon av dem i brunst eller med kalvar. 

I morgon är det i alla fall torsdag och då har jag planerat in att storstäda. Julgranen och det får vara kvar ett par dagar till, mycket för att hämma det förhatliga vintermörkret en liten stund till. -Lite också för att det inte är Knut förrän på lördag så klart. Hur som helst tänkte vi att vi skulle klä soffan och dammsuga lite i morgon, så att det åtminstone ser lite mindre ut som att det bor luffare här.

Och så ska jag så klart jobba vidare med mitt getingbo för att kunna gå vidare till nästa projekt. Ta hand om er nu.