Så vad har jag haft för mig när det kommer till feelgood? Mindfulness och Yoga faktiskt. Sistnämnda är ett ämne där jag inte har full koll på vad jag håller på med, men så länge det känns bra tror jag på det! Mycket av dessa två tror jag att man kan lära sig bara genom att titta på sina husdjur. Min katt Tigris vet verkligen hur man lever i nuet och lämnar allt annat till fader tid, det märks så väl att hon inte lägger någon större vikt på gamla oförrätter och annat energikrävande, hon bara är.
Det här tror jag att vi också kan lära oss, att uppskatta de små fina sakerna i livet som en plötslig gåva från en avlägsen vän, en vacker dag eller bara en god frukost, det här är något många måste lära sig göra, när vi egentligen aldrig borde ha vant oss av med det.
Har ni tänkt på hur bekymmerslösa barn verkar? De gråter visst när de ramlar och slår sig, men blir fort glada igen efteråt, det här kan vi också lära oss av, kanske skulle vi aldrig ha slutat leka och lära, visa känslor och låta dem blåsa över? Kanske tappar vi något när vi blir "vuxna" och ska anpassa oss efter en stor grå massa som egentligen innerst inne inte vet hur man gör när man njuter av livet.... Min fundering här är: är det så vi är menade att vara? Mitt svar på min egen fråga är naturligtvis nej, vi är inte menade att stänga av våra innersta känslor, vi gör det för att det anses vara normalt, så till den grad att det gör oss onormala... Det är inte så det ska vara, men det är tyvärr så det ser ut.
Men jag tror att vi alla har tid med några minuters njutning varje dag, alla har något litet att vara glad över, man får inte låta hjärtat och själen vittra sönder. Idag har jag ägnat nästan hela eftermiddagen åt "namaste" som inte bara är en fin hälsnings/avskedsfras på gammal sanskrit, utan också en livsstil många yogamänniskor pratar om, det är egentligen mycket enkelt -Namaste betyder i korthet "min inre godhet och skönhet ser din inre godhet och skönhet"... Lite som att säga "fridens liljor" när man säger hejdå, en lyckönskning från mig till dig, men i det här fallet: "Tack för att du är god, tack för att jag är god." -Lev väl kort sagt.
Sedan har jag från och med idag inlett en mental detoxperiod, det vill säga att försöka exponeras för så lite negativ energi som möjligt. Till det hör naturligtvis också en detox från sociala medier, och i enighet med det har jag låst åtkomsten till de sociala medier som tenderar att sprida mest negativ energi, de som har allmänna kommentarsfält där den negativa energin får tillåtelse att spridas. Energitjuvar förtjänar inte mer uppmärksamhet än nödvändigt, därför ska vi inte släppa dem för nära inpå oss, det kan nämligen ha total motsatt effekt gentemot om man omger sig av folk som snarare ger oss en kick i vardagen, som ger oss energi. Livet är för värdefullt för att slösas på en massa onödigheter.
Nej, man ska leva i nuet och låta de som ältar det förflutna stanna där om de inte vill därifrån av fri vilja. Man ska inte omge sig av negativitet mer än man måste, och det är faktiskt inte så ofta man måste... Värt att tänka på kanske?
Konsten är att leva här och nu, att inte älta eller låta sig jagas av dementorer, att hitta sin egen patronusbesvärjelse. Det kan ta tid, men du kommer ta dig dit, och när du väl är där kommer du att finna att du blivit en lugnare, mer stabil och mer tolerant person. -Namaste 🙏 Ta väl hand om er💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar