Konsten att lyckas!

 

Idag tänkte jag ta upp det här med att döma sig själv. Vi har säkert alla varit där någon gång, ni vet, i skolbänken inför ett prov, framför spegeln innan ett viktigt möte, eller någonting annat. En del har ju en förmåga att tänka "usch, tänk om jag gör fel, tänk om jag misslyckas!" Och det här är faktiskt ett fel i sig i och med att du indirekt intalar dig själv att det kommer att gå åt helvete, vilket det inte är helt säkert att det gör, så länge du inte tänker på att misslyckas! 

Det här är faktiskt en fälla jag själv gått i mer än en gång när jag gjort något, jag har tänkt: "men tänk om jag inte klarar av det här då?" Trots att jag varit indoktrinerad av diverse barnprogram redan tidigt att man inte ska tänka negativt om sig själv eller andra, speciellt kanske inte i onödan och egentligen är det för det mesta onödigt att tänka negativt. 

Nej, om du kan misslyckas, då är det egentligen lika stor sannolikhet att du lyckas, under förutsättning att du har rätt attityd till vad du gör. Jag vet vad jag snackar om, jag trodde aldrig att jag skulle bli någon mattemänniska, men idag älskar jag matte, något jag aldrig kunnat tro i lågstadiet, mycket för att jag lyssnade på vad andra sa, att ämnet är tråkigt och jobbigt, vilket det egentligen inte är, det kräver bara lite mer tankeenergi och det får man om man tänker att man har det.

Så hur grejar du den där tentan du gruvar dig för? Tänk inte "Tänk om det går åt helvete" fördöm inte, tänk i stället "fast å andra sidan, tänk om jag får ett A i den här uppgiften! För som jag sa tidigare, är sannolikheten att misslyckas på provet, egentligen lika stor som att lyckas, vem som ska bli större i ditt huvud är det du som styr över, det är ju din "bil" det här handlar om.

Så idag kommer jag att gå in för det jag gör med inställningen att det kommer gå jävligt bra, för det kommer det! Gör det du också och märk skillnaden! Namaste 🙏 Hoppas att det här inlägget förgyllde någons vardag i alla fall.