En liten lektion i psykologi och hjärnbalans!

 

Igår var jag upptagen med att sitta och kolla igenom lite listor med frågor jag fått av terapeuten (som jag sagt tidigare är en av de bättre jag haft) och gjort en liten lista med vad som är viktigt för mig, för Wobbie liksom! 
Så vad har jag kommit fram till? Att jag förmodligen har samma lista över viktiga saker som de allra flesta, inget överraskande om jag ska vara helt ärlig, men vi ska ta en titt på det i det här inlägget. Sedan kommer jag också att ta upp lite om negativt VS positivt tänkande och hur man tacklar dramaqueens. Missa inget, scrolla ner och läs!

Maslow säger att du behöver X antal saker i ditt liv för att kunna fungera normalt, men nu på senare tid har också Internet, Wifi och batterier kommit till som sociala behov. Dock sträcker det sig djupare än till Maslows behovshierarki. Här nedan kommer jag att visa vad jag menar:

Detta är viktigt för mig:

• Bra rykte - Är något jag tror att alla vill ha. Personligen bryr jag mig inte jättemycket om rykten eftersom det sällan ligger någon sanning i dem. Folkprat är egentligen inget man ska lyssna på, men eftersom folk generellt bryr sig om hur ditt rykte ser ut, är det kanske bra att ha ett bra rykte där man bor och uppehåller sig. Så tror jag. 
• Ansvarsfullhet nu mera talas det vitt och brett om "ansvar" till höger och vänster, men det är sällan någon tar ansvar för sina handlingar och det får så klart negativa konsekvenser, ofta för ryktet. Därför är det bra att vara ansvarsfull, för att framstå som trovärdig tror jag. 
• Autenticitet är ett svårt ord, eller hur? Det är dock någonstans viktigare än ryktet ibland, att du är äkta och autentisk, gärna jordnära också. 
• Autonomi- Ett till sådant krångligt ord som inte är så krångligt som det låter faktiskt. Självständighet, att kunna göra saker på egen hand. Det känner jag ett stort behov av, men dessvärre ställer min sociala fobi till det för mig, det är den jag behöver arbeta med tror jag.
• Balans- Att ha en bra balans mellan känslor, handlingar och pretty much everything är nyckeln till ett bra liv och jag tror att många slåss med det här ärligt talat, att hitta rätt balans i livet. Jag är inget direkt undantag där, jag har nog slagit över för mycket åt det ena eller andra hållet många gånger. 
• Erkännande- Som i uppskattning, beröm och sådär, det är viktigt som fan tror jag. Att få veta att man duger och räcker till liksom. Något jag inte blivit bortskämd med under mina år i låg, mellan och högstadiet. Än värre blev det säkert när högstadiet mynnade ut åt fel håll och erkännandet kändes långt borta. Idag börjar det bli bättre, men jag erkänner att jag är så dålig på att ta emot beröm eftersom jag sällan fått det tidigare. Det här tror jag att jag behöver öva på, att uppskatta beröm så att jag senare kan få ett erkännande eller två och ta emot det på rätt sätt.
• Ett meningsfullt arbete: Något jag jobbar mot hela tiden, jag vill inte hamna på Samhall eller något annat slavjobb bara för att jag inte gick något gymnasium när det skulle gås gymnasium. Jag tror att jag har potential till att få ett meningsfullt arbete också, det är bara att jobba hårt för att nå målet!
• Framgång alla ser nog hellre framgångar än motgångar. Det tror jag går för de flesta ändå. Men jag tror inte man når dit utan ett meningsfullt arbete, därför är dessa två lika viktiga.
• Fred nog för att jag ibland har en krigares humör och framstår som bråkig och stökig i vissa avseenden, men jag föredrar nog fred framför krig och förstörelse. Självklart är det så. 
• Gemenskap även om jag inte gillar uttrycket "människan är ett flockdjur" är det ju så det är. Jag kan inte leva som min katt som klarar sig ensam länge utan att träffa andra katter eftersom katter inte är sociala djur på samma sätt som hundar eller människor för den delen. Därför tror jag att gemenskap är viktigt, kanske för att få det där erkännandet man behöver när man gjort något bra! 
• Att ha roligt -jag är nog sådan ändå att är det inte kul, då är jag inte med. Det här tror jag också gäller för de allra flesta eftersom man i regel bränner ut sig om man inte gör saker man finner givande, som menar att man har roligt samtidigt. 
• Hälsa - Det här tror jag egentligen är viktigast av allt! Men det kommer ur allt det andra jag tagit upp. Hälsan tar ju stryk om du saknar någon komponent i hierarkin.
• Harmoni- Går hand i hand med balans, och som jag sa tidigare är det ju viktigt att ha en viss balans i livet så att inget står på huvudet i slutändan. 
• Humor- Om jag inte haft någon som helst humor hade jag nog inte överlevt tonåren ens. Så humor är viktigt, du måste kunna skämta om saker, annars kommer du att bli deprimerad. I alla fall fungerar jag så. 
• Kärlek  -kanske inte den där uttjatade tvåsamhetskärleken som alla säger att man måste ha, att man måste ha en partner för att vara lycklig. Däremot tror jag att det är viktigt att visa kärlek till sina vänner, familjemedlemmar och så vidare. Någon partner är inte jättenödvändig att ha. 
• Kompetens - Det tror jag absolut är viktigt, om man inte har kompetens för det man gör kan man inte heller göra ett bra arbete.
• Kreativitet -Jag lever för min kreativitet och det är också den jag fått mest beröm för, så den är väldigt viktig för min del. 
• Kunskap och lärande -Också något jag lever för. Jag bor i mina böcker när jag inte är ute och gör saker med mina vänner. 
• Lycka -Är viktigt för alla, men frågan är vad det är. Jag tror att det är viktigt att för det första ha de steg i behovshierarkin man behöver, för det andra kanske veta vem man är och var man hör hemma. Det är lycka för mig och det är enormt viktigt. 
• Medkänsla -Det är viktigt att bry sig, så självklart ska man ha medkänsla. Inte så mycket att det är ohälsosamt dock. 
• Mod -Behöver jag mer av. Jag har visst civilkurage och mod när det gäller, men jag tror inte det skulle skada med mer. 
  
• Nyfikenhet -Det är bra att vara nyfiken, så att man kan lära sig nya saker. Dock är det viktigt att tänka på att man inte ska låta nyfikenheten ta död på en. En fin balansgång. 
• Öppenhet -Till det här är det lätt att ställa sig lite frågande då man inte riktigt vet hur öppen man ska vara. I mitt fall tänker jag att det visst är bra att vara öppensinnad, så länge man inte blir så öppensinnad att man blir dum i huvudet då, för det är den där balansgången igen alltså, väldigt viktigt att inte falla av linan här.
• Optimism -Det är bättre att vara optimist än pessimist, självklart är det så. Jag tenderar att bli antingen pessimist eller optimist när jag tänker, vilket egentligen inte är idealiskt eftersom båda är orealistiska. Det bästa är att vara realistisk, men jag känner att om man lutar lite, lite mer åt det optimistiska hållet än åt det pessimistiska, så når man hellre sina mål! Dock min uppfattning och andra kan säkert se det annorlunda.
• Pålitlighet -Självklart är det bra när folk kan lita på dig, det är mycket bra. För mig som alltid fått höra från "lärarna" på stället som inte får nämnas att jag inte är pålitlig (eftersom jag så klart pratade illa om skolformen) har jag svårt att lita på andra, något jag kanske behöver bli lite bättre på. Att lita på rätt människor så klart. 
• Påverkan Jag tror att jag tycker om att påverka folk positivt, att lägga till ett mått av framåttänk i varje människas liv är ju bra! Kanske är det därför jag delar med mig av min egen resa också, så att andra ska se att det går att påverka sin egen livssituation bara man ger sig fan på det. 
• Popularitet -Det är klart att det är en fördel att vara populär, men inte lika stor som att vara lycklig kan jag tänka mig. I så fall kanske vi kan prata om att vara populär bland rätt människor, då kan vi säga att det är viktigt så klart.
• Prestation -Jag vet inte hur det är med er, men jag avskyr att göra halvtaskiga arbeten. Ibland är det nästan så att det är viktigare att göra ett perfekt arbete än att ens göra det, i alla fall för mig. Perfektionisten inom mig talar väl...
  
• Rättvisa -Jag känner att det är bra om livet är rättvist för alla, men tyvärr är det ju inte alltid så. Tur att man kan påverka saker och åtminstone göra saker lite mer rättvisa än de är. 
• Respekt -Jag har alltid sagt att för att få respekt måste man först ge respekt. Så om du vill ha min respekt måste du först respektera mig. 
• Säkerhet -Det är skönt att veta att man är säker, att man kan sova gott om nätterna, att man kan vandra på gatorna hemma i kvarteret utan att råka ut för något hemskt. Superviktigt tror jag. Det och trygghet så klart.
• Självrespekt -Är viktigt, jag är inte så bra på det, men det kan jag kanske bli. Alla lögner folk spridit om mig i min barndom har lett till att jag trott att de haft rätt. Något som inte stämmer.
• Skönhet -Det är klart att man vill vara lite fin, det vill alla, men jag tillhör inte sorten som inte kan gå någonstans alls utan att sminka mig, det gör jag inte.
• Stabilitet -Att ha båda fötterna på jorden så att säga? Det är helt klart viktigt.
• Uthållighet -Något jag själv sätter stor vikt på, men som jag tyvärr saknar när det kommer till saker jag inte känner mig bemästra. Dock tror jag att det är på väg att förändras. 
• Utmaningar och äventyr -Jag älskar ju när det händer saker i livet, så det är absolut viktigt i mitt liv.
• Utveckling  - Thåström och jag är överens -Stå aldrig still! Om man aldrig utvecklas blir man till slut ointressant och det vill väl ingen vara?
• Välbehag -Det vill också alla ha. De där härliga sommarkvällarna med de man håller kärast på den plats man själv ser som sitt smultronställe. Visst är det värdefullt? Det är värdefullt.
• Vänlighet -Det är bra värdelöst att gå runt och vara otrevlig och bara hänga med otrevliga människor, eller hur?
• Vänskap -RÄTT vänskap ska tilläggas. Det finns ju vänskap man hellre levt utan också. Sådan som egentligen inte är vänskap. 
• Visdom -Lär komma med tiden och jag värdesätter det.
• Ärlighet -Lögnaktighet är det värsta jag vet så det kanske är bättre att säga som det är direkt i stället. Ber någon om din åsikt ger du dem din ärliga åsikt and that's it. 

Men sådär ser listan ut, sedan kan man diskutera om man har allt det där man vill ha. Har någon det? Intressant tanke, det där...

Nu tänker jag ta upp en annan sak som kan vara bland det värsta jag vet i världen, men som drabbar alla förr eller senare.

Dessa förbannade drama queens alltså! Människor som måste göra varje dag till en ångestfylld cirkusakt som alla måste delta i, annars får de automatiskt clownrollen. Vem pallar sånt?

En sådan tur att man kan tackla också dessa! Vi börjar med något jag tror att många har svårt för och det är att vi ställer en fråga till oss själva: "Vad har jag gjort? Har jag ens del i det här dramat?" Om du inte kommer på något bra svar på den frågan behöver du väl inte bry dig om det där dramat heller. För vilken nytta gör det att gå runt som en vandrande skvallertidning och spy galla över saker du egentligen inte kan göra ett smack åt? Det är egentligen onödigt.

Sedan är det också bra att inte låta fantasin skena iväg, föreställ dig inte en massa saker som kanske inte ens hänt någon annanstans än inne i din och dina vänners skallar. Ibland föreställer man sig ju saker som värre än de är och det beror på att hjärnan gärna minns det som är hemskt för att du ska kunna undvika dem senare. Positiva saker är inte lika viktiga att komma ihåg enligt hjärnan, men det är inte alltid hjärnan har rätt, ibland behöver den hjälp också. 
Och sedan så klart vända allt til det positiva och göra den destruktiva diskussionen produktiv i stället. Går inte det är det inte lönt att fortsätta prata om det alls. 

Sedan har vi internet. Ni vet, ibland märker man om någon skrivit en kommentar med långfingrarna och det är klart att det är taskigt att skriva elakheter, men du behöver inte svara på sådant, ta bort meddelandet om det går och fortsätter personen skriva elaka saker till dig går det att blockera. Man kan inte vara allas bästa vän heller.

Sist men inte minst är det bra att bara gå därifrån om du märker att du pratar med en dramaqueen. Du måste skydda din energi som vi pratat om tidigare. 💪

Slutligen har vi en liten konversation mellan två personer jag tänker kalla Emil och Frode. De är gamla skolkamrater och Frode tycker att Emil har många bra egenskaper men en sak Emil har som underminerar Frodes personliga välbefinnande är att han gärna drar igång draman. Här har vi ett exempel:

Frode har bjudit in Emil till sitt nya jobb där också Emils exflickvän Pamela arbetar. Emil och Pamela var inte precis bästa vänner när de gick skilda vägar och det brinner i Emils hjärta nu.

Emil och Frode sitter i fikarummet när Emil ser Pamela gå förbi utanför. Han knackar på Frode och pekar ut genom dörren:

-Kommer hon in hit kommer jag att gå total apeshit och ställa till en show alltså, det lär bli pinsamt tror jag men du känner ju till mitt donkey-kong-humör vid det här laget. 

Frode suckar bara. Tidigare hade han säkert hållit med och sagt något i stil med "jamen det är rätt" men nu har han lärt sig lite om hur livet fungerar och ser länge och väl på Emil som verkar ha stått still i alla dessa år. "Jag känner till ditt humör, Emil. Därför säger jag det här som din vän och medmänniska: Skiter du på dig då är det din tvätt, inte min!" Emil spärrar ilsket upp ögonen mot Frode och utropar "Fy fan, efter allt jag gjort för dig. Du är aldrig nöjd, vad man än gör vill du bara ha mer!" Frode suckar och tänker innerst inne att det säkert beror på att Emil inte har hittat vad han behöver för att hjälpa honom. Draman är inte vad han behöver just nu. "Du, jag hoppas du hittar ut själv." Säger han och lämnar fikarummet. 

Egentligen ska Frode inte ens svara på det här, Emil har precis sagt att allt han vill ha är ett drama till och det är ju det Frode har försökt ta sig ur. 
Skjut inte med Haubitskanon mot råttor, det kallas overkill. Då är det bättre att ta fram en råttfälla. 

Seriöst då. Se vad som känns bäst för dig, följ ditt ❤️ hjärta och se ditt eget värde, att du är värd bättre än draman och falskhet. Att du inte behöver bry dig om människor som uppför sig som Emil när du har folk som verkligen bryr sig om dig i ditt liv. Det var det för det här långa inlägget. Nästa gång vi ses pratar vi påtning. Vi ses då!