"nu är han död-tekniken"

I enighet med att vi snart går in i ett nytt år tänkte jag faktiskt ta och göra slag i saken och på riktigt bara låta vissa saker i min skalle passera. Det kanske inte låter som en speciellt stor utmaning för gemene man, men för mig är det ganska svårt, eftersom det inte bara är "saker" utan också trauman. Dock fortfarande all in my head och verkligheten kanske inte är så hemsk som jag fått för mig heller, vem vet?

Den här tekniken som jag pratar om går ut på att göra en lista och bara tänka "nu är han/hon/hen död" Som till exempel det jag listat upp på bilden som jag haft i skallen genom åren och som inte riktigt städats ut eftersom det funnits för många "varför" i vägen. En massa onödiga "varför" egentligen, för en del frågor får man kanske inte svar på. Så det här blir sista gången jag djupdyker i det här, sedan tänker jag inte ägna det här några fler tankar, livet är för kort och spännande för det!

• Den felaktiga särskoleplaceringen
• Alla idioter, dramaqueens och skitstövlar jag träffade via särskolan
• A-O och all skit därifrån
• Kullstaskolan och alla skitstövlar som jobbade där.
• Våldtäkten
• Mobbningen 
• Den vidriga skolkuratorn/psykopathäxan
• De där "fröknarna"
• Alla gamla "flammor" jag inte kunnat slå ur hågen

Där har vi en hel del skit alltså och vad jag nu ska göra när allt detta ploppar upp i skallen är att tänka innerst inne vad man säger när man tjatar om något för länge. "Droppa den, nu är han död, riktigt död!" Om det nu rör sig om "irriterande flugor" får jag väl slå ihjäl dem fler gånger, inte mer med det. Nu ska inte skivan gå på repeat mer. 

Så var det med det, just drop it, it's dead anyway! Nu ska jag tvätta av mig någon lort, sedan hoppa i bingen. Adieu!